Kampen för kommunismen är till sitt väsen internationell och in i vårt klasslösa slutmål, det kommunistiska samhället, går vi alla tillsammans. Det kan inte existera ett isolerat kommunistiskt land omgärdat av kapitalistiska rovdjursländer. Vägen dit, revolutionen, är däremot avhängig olika länder, och nationers, konkreta förhållanden och de kommunistiska partierna är bundna till enskilda länder.

Man får inte blanda samman ”socialism i ett land” med kommunism i ett land! Det är två helt olika saker och att begreppen (socialism respektive kommunism) återspeglar en process från förtryckarnas rike till det klasslösa kommunistiska samhället. Vi måste först genomgå en process av socialism där klasser och klasskampen ännu existerar och där kulturrevolutioner genomförs för att sedermera inträda i klasslösheten.

För internationell solidaritet och samverkan

För att nå framgång i kampen måste de enskilda kommunistiska organisationerna samverka och utbyta erfarenheter med varandra och föra en aktiv ideologisk och politisk kamp för att kunna föra gemensamma kampanjer. Alla länders kommunistiska partier har kommunismen som slutmål och det åligger dem att dra samlade erfarenheter från det internationella proletariatets nutida och historiska strider och sedan formera en väg för befrielse och under kampens gång korrigera den efter erfarenheter dragna ur praktiken. Kamratlig kritik och understöd bistår kampen i alla länder och det finns inget bättre stöd för revolutionen i ett land än en revolution i ett annat land.

Dagens kamper som inspirationskällor

Ytterligare en viktig faktor är att framgångsrika och ihärdiga kamper i världen är en inspirationskälla inte enbart för folk i liknande situationer utan även för folk långt borta där kampen är relativt outvecklad. Framgångarna för revolutionärerna i Indien tjänar som enande faktor och ger vind i seglen för inte bara en internationell solidaritetsrörelse utan även för alla kommunisters kamp. Detta kan beläggas genom att se på alla de som söker sig till vår ideologi, marxismen-leninismen-maoismen, utifrån kunskap om och beundran inför den våg av folkkrig som sprider sig över Indien från det som kallas Indiens röda korridor. Även på andra ställen utvecklas viktiga revolutionära kamper såsom på Filippinerna, i Brasilien, Peru, Turkiet m.fl. länder och det är kommunisternas skyldighet att stödja dessa.

Dåtidens kamper som inspirationskällor

Vi ska även dra oss till minnet den betydelse som solidaritetsarbetet med Vietnams folk för utvecklingen av den internationella kommunistiska rörelsen på 60- och 70-talet och för utvecklingen av kommunisternas kamp i detta land. De förenade FNL-grupperna var en betydande rekryterings och skolningskälla för dåvarande KFML/SKP som även influerade stora grupper med musik, böcker, teater osv. Denna solidaritetskamp var inte den första i sitt slag. T.ex. under det spanska inbördeskriget gick hundratals män och kvinnor med i den väpnade kampen mot falangisternas härjningar i Spanien och åtminstone 164 spanienfrivilliga från Sverige stupade i kampen mot fascismen.

Imperialisternas manipulationer

Fienden har sedan länge förstått betydelsen av samverkan och imperialisterna samarbetar och agerar gemensamt i olika gränsöverskridande imperialistiska projekt, såsom NATO, EU etc. De har dock ett intrikat förhållande inom sig. De samarbetar nämligen i samspel och tvist. Dels ser de sina gemensamma intressen såsom att utsuga världens folk och kväsa all verklig opposition, men de är varandras svurna fiender beträffande uppdelningen, då de alla, av sin kapitalistiska natur, önskar gripa lejonparten av bytet åt sig själva och därmed sträva efter ensamherravälde. Detta är inget nytt utan redan då Marx levde ”globaliserades” världen och kapitalisterna önskade dela den mellan sig och de härskande klasserna enade sig för att utrota ”kommunismens spöke” som det benämns i Manifestet.

Rasismens politiska roll i dagens Sverige.

Imperialisterna och deras bejakare har stor nytta av att sprida inskränkt nationalism och rasism som splittrar dels folket i ett land gentemot andra, men även inom rikets gränser mellan ursprungsbefolkningen och den invandrade. Rasismen får arbetare att vända sig mot arbetare och skapar en enhet, baserat på falskt medvetande, mellan en inhemsk arbetare och en inhemsk kapitalist i en falsk (ras)gemenskap över klassgränserna, givetvis alltid under ”den starkes”, dvs under borgarklassens ledning och självfallet i dennas absolute tjänst.

Av alla ovan anförda anledningar åläggs kommunisterna att stärka sina band i alla länder och höja den av Marx skapade parollen, Proletärer i alla länder förenen eder!

This article has 2 comments

    • Ja vi måste hålla ihop och sätta kollektivet före våra personliga intressen, annars har vi inte en chans.

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.