I nummer 50/2018 av Proletären heter det på ledarplats:

Kommunistiska Partiet bildades 1970 – efter den stora gruvarbetarstrejken – i opposition mot såväl Kina och Ryssland som mot den svenska socialdemokratiska rörelsen. Mot partier som säger sig företräda arbetarnas intressen men istället utvecklas till toppstyrda och korrumperade kolosser.”

Detta är en mycket märklig skrivning. För det första fanns inte Ryssland 1970, då KFML(r), senare KPML(r), numera Kommunistiska Partiet, bildades; Ryssland återskapades först 1991 efter Sovjetunionens kollaps. För det andra hindrade inte denna ”opposition” KPML(r) från att stödja såväl Sovjetunionens invasion av Afghanistan som Vietnams ockupation av Kampuchea 1979, som understöddes av Sovjetunionen. För det tredje bildades KFML(r) inte alls i opposition till Kina. Tvärtom försökte KFML(r) de första fyra-fem åren på 1970-talet bli erkänt som broderparti till Kinas Kommunistiska Parti (KKP), men KKP hade redan ett broderparti i Sverige, nämligen KFML/SKP. Först 1979 tog bekände KPML(r):s centralkommitté färg genom ”Marxism eller idealism”, som var ett öppet angrepp på maoismen. Det är möjligt att det är fråga om en freudiansk felskrivning – och ett erkännande – så här i efterhand. KFML(r) angrep nämligen från start såväl tjänafolket-inställningen, masslinjen som enhetsfronttaktiken, som just Mao Zedong representerade.

Lästips.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.