Proletärer i alla länder, förena er!

Proletär feminism för kommunismen!

De härskande imperialisterna påstår att förtrycket av kvinnor i västra Europa är ett problem som till största del är löst. De öppet rasistiska styrkorna från de så kallade “högerpopulisterna” påstår att problemen beror på muslimerna. Småborgerliga “teoretiker” reducerar förtrycket av kvinnor till en fråga om “identitetspolitik”. Revisionister och opportunister följer deras exempel och pratar om “sexism” och jämställer förtrycket av kvinnor med fördomar mot HBTQ-personer. Allt detta fungerar som en distraktion för att dölja den verkliga situationen, att förtrycket och utsugningen av kvinnor är ett uttryck för patriarkatet som uppkom med privatgendomen och kan endast upphävas när privategendomen avskaffas.

Förtrycket och utsugningen av kvinnor har inte alls försvunnit i västra Europa, precis som den inte har försvunnit någon annanstans i världen. Tvärtom, kvinnor får lägre lön än vad män får för samma arbete och de måste fortfarande bära bördan av högst nödvändigt socialt reproduktivt arbete. Kvinnor blir utsatta för patriarkalt våld överallt och blir dödade av män i vad som cyniskt kallas “våld i hemmet”. Morden, våldtäkterna och ofredanden av kvinnor pågår överallt och nu sätter imperialisterna igång en offensiv mot rättigheterna som erövrades av kvinnorna och arbetarklassen,- De försöker till och med ta bort rätten till abort genom att använda den mest reaktionära propaganda.

Attackerna på invandrarkvinnor, och speciellt mot kvinnor av muslimsk tro, är en del av de ondskefulla försöken att splittra arbetarklassen och för att rättfärdiga imperialistisk aggression mot de förtryckta länderna. Det är en del av kampanjen att måla upp imperialistisk reaktion som “civilisation” och att återuppliva den gamla och ruttna koloniala konceptet om “den vite mannens börda”. “Högerpopulisterna” bryr sig inte det minsta om kvinnor blir befriade från halvfeodala och reaktionära ideologier. Det som de vill är att driva fram sin national-chauvinism.

Hela konceptet om “identitetspolitik” är idealism och en del av den almänna kontrarevolutionära offensiven mot marxismen. Vi får höra att den materiella verkligheten, klasskampen och de grundläggande motsättningarna i dagens värld är sekundära, vi ska tro att det inte finns några sanningar och att allt är en fråga om subjektiva och personliga känslor. De deklarerar att det inte finns någon vetenskaplig ideologi, att allt är en “konstruktion”. Det är en absolut negation av den dialektiska materialismen. Enligt deras kriterier är “sexism” och förtryck och utsugning av kvinnor endast en fråga om ideér och skiljbar från privategendomen. Detta är falskt och de placerar det patriarkala förtrycket av kvinnor på samma nivå som de män som lider på grund av sin sexuella läggning.

Förtrycket av HBTQ-personer är underordnat förtrycket och utsugningen av kvinnor men roten är samma patriarkat. Det finns en chauvinistisk trend bland vissa opportunister att bekämpa “identitetspolitik” med arbetarism, ekonomism och uppenbar chauvinism. Maoister och proletära feminister arbetar för att organisera alla som förtrycks av patriarkatet och bekämpar chauvanism som riktar sig mot alla sådana grupper.

Kvinnor utgör åtminstone hälften av arbetarklassen och är dubbelt förtryckta och utsugna i relation till sina klassbröder. Det helt nödvändiht att utveckla en klasslinje i kvinnorörelsen, en proletär feministisk linje som ideologiskt, politiskt och organisatoriskt krossar den borgerliga och småborgerliga linjerna och som uttryckligen erkänner kampen för kvinnornars befrielse som en avgörande och oumbärlig del av kampen för arbetarklassens befrielse. Utan kampen för kvinnornas befrielse kan det inte finnas någon riktig kamp för kommunismen. Utan kampen för kommunismen kan det inte finnas någon riktig kamp för kvinnornas befrielse. Därför är slagordet “Proletär feminism för kommunismen!” en korrekt grundläggande inriktning för marxist-leninist-maoisterna i kvinnorörelsen.

Våg för våg, slag för slag – mot imperialismen och patriarkatet

Idag finns det ingen stark internationell proletär feministisk rörelse och huvudorsaken till det är saknaden av marxist-leninist-maoistiska kommunistiska partier i majoriteten av världens länder och speciellt i Europa, som kan skapa en sådan rörelse i de olika länderna. Så huvuduppgiften i den nuvarande situationen, för alla som vill kämpa för kvinnornas verkliga befrielse, är att bidra på alla möjliga sätt till rekonstitueringen av de kommunistiska partierna.

Sedan kampen för rekonstitueringen av de kommunistiska partierna inte kan föras någon annanstans än i klasskampens mitt och i tvålinjerskamp på grundval av en rättvis och korrekt marxist-leninist-maoistisk ideologisk-politisk linje. Redan från början i mobiliseringen och politiseringen och organiseringen av kvinnor, speciellt när det gäller kvinnor från de djupaste och bredaste massorna, är detta avgörande. Det kommunistiska partiet är proletariatets förtrupp och måste bestå av ledare som representerar klassens, de djupaste och bredaste massornas, de mest förtryckta och utsugnas verkliga intressen. Allt prat om att rekonstituera det kommunistiska partiet utan att främja och utveckla den proletära feministiska rörelsen i ett planerat och systematiskt sätt är en bluff. Alla ståndpunkter som från första början inte främjar inkorporeringen av kvinnor i föruppen i formering, är en revisionistisk ståndpunkt. Alla strukturer som kallar sig kommunistiska men som inte strävar efter att främja de som har det främsta intresset i kampen för kommunismen inom dess egna led, kan inte anses vara kommunistisk. Proletariatets förtrupp behöver så många kvinnliga ledare, kadrer och militanter som möjligt, och ju fler desto bättre.

Den proletära feministiska rörelsen måste representera arbetarklassens kvinnor, kvinnorna bland massornas djupaste och bredaste lager. Den måste utvecklas mitt bland dem och kan inte ha universiteten eller debattklubbar som huvudfokus. Det måste utvecklas arbete på arbetsplatserna, i de proletära stadsdelarna och på gatorna, genom att ta fast grepp om massornas verkliga problem och ge dem korrekt vägledning i hur man ska lösa dem och skapa nya organisationsformer och kampformer för att göra det, och utveckla deras dagskamper i tjänst för proletariatets erövrande av makten. Detta betyder idag att bana väg på varje nivå för att inleda folkkrig. Den proletära feministiska rörelsen måste stå skuldra vid skuldra med kvinnliga arbetare som kämpar för sina rättigheter för lika lön, med de ensamstående mödrarna som desperat kämpar för att ge mat till sina barn, med de muslimska kvinnorna som attackeras av chauvinister på grund av sin klädsel och för att försvara deras rätt att ha vilka plagg de vill, med de gamla kvinnorna som inte kan överleva på sin pension, med kvinnorna som behöver utstå patriarkalt våld och alla andra som lider på grund av förtryck och utsugning av imperialismen och patriarkatet. Vi måste lära dem att kämpa och försvara sina intressen. Den proletära feministiska rörelsen måste upphöja, försvara och tillämpa marxismen-leninismen-maoismen, huvudsakligen maoismen, för att kunna lösa de pågående uppgifterna som vi möts av i varje land. Vi måste lära oss av arbetarnas, folkets och kvinnornas erfarenheter i hela världen och särkilt av kvinnliga kommunister som stått i frontlinjen i de pågående folkkrigen. Rörelsen måste gå framåt och tjäna kampen för rekonstitueringen av de kommunistiska partierna och bygga upp en enhetsfront för den proletära revolutionen, för proletariatets diktatur och i vågor och slår hårda och precisa slag mot fienden.

Detta år utvecklar vi, marxist-leninist-maoister i Europa, våra aktiviteter gemensamt den åttonde mars och under dessa slagord “Proletär feminism för kommunismen!”, “Våg för våg, slag för slag – mot imperialismen och patriarkatet!”. Vi gör detta för att gynna utvecklandet av de europeriska proletära feministiska rörelsen och för att bidra till att släppa loss kvinnornas vrede som en mäktig kraft för den proletära världsrevolutionen.

För en klasslinje i kvinnorörelsen!
Ut på gatorna den 8:e mars!
Framåt röda kvinnor!

Underskrifter:
Röda Kvinnokommittéerna (Österrike)
Röda Kvinnokommittéerna (BRD)
Tjäna Folket – Kommunistiskt Förbund (Norge)
Folkrörelsen Peru (Reorganiseringskommittéen)
Kollektiv Röda Fanan (Finland)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.