Privat brev från Mao Zedong till Jiang Qing 8/7 1966

Detta brev skrevs i inledningsskedet av kulturrevolutionen. Redan 1966 förvånades alltså Mao Zedong över Lin Biaos besatthet inför en potentiell statskupp, en statskupp som Lin Biao själv försökte genomföra fem år senare. Det var också därför som detta privata brev infogades i det studiematerial, som ingick i kampanjen 1972 i Kinas Kommunistiska Parti mot Lin Biao efter dennes kuppförsök. Det är också tydligt att Mao Zedong kände sig illa till mods vad gäller personkulten och förgudningen av honom, en kampanj som speciellt Lin Biao stod bakom.

I samband med sin rundresa i provinserna för samtal med ansvariga kamrater mellan mitten av augusti och 12 september 1971 tog Mao Zedong återigen upp Lin Biaos excesser, hans genikult av Mao Zedong och hans absurda påståenden i stil med att varje gång Mao Zedong använde en mening var den värd ”tiotusen meningar”.[15]

Deng Xiao-ping  och de som stödde Deng Xiao-ping, fängslandet 1976 av de fyras gäng, där Jiang Qing ingick, och de som stödde den efterföljande revisionistiska omläggningen av KKP:s politik, har gärna framställt Jiang Qing i en mycket ofördelaktig dager och att Mao Zedong och hon snarast var som hund och katt och knappt talade med varandra. I en självbiografi [16] av en av Mao Zedongs livvakter, Li Yinqiao, som utkom så sent som 1992, betonas fortfarande Jiang Qings negativa sidor, även om det inte fråga om ett komplett nidporträtt. Bland annat var Jiang Qing duktig på kalligrafi… Men detta brev av Mao Zedong visar att Jiang Qing definitivt var Maos förtrogna, åtminstone 1966, eftersom han yppar sina innersta tankar inför henne och även tillät publicering av detta brev i partiet.

På en punkt fick Mao Zedong tragiskt nog helt fel: ”Om det genomförs en antikommunistisk högerpolitisk kupp i Kina, är jag säker på att det inte kommer att gå fredligt till och mycket troligt skulle den bli kortlivad.”  Högern har fortfarande inte störtats i KKP och Kina.

(I det följande har transkriberingen enligt Wade-Gilessystemet bibehållits, eftersom det var osäkert om det gick att hitta alla transkriberingsformer enligt det moderna pinyinystemet. Mao Tsetung blir enligt detta Mao Zedong och Chiang Ch’ing Jiang Qing. Översättarens anmärkning.)

Chiang Ch’ing: Ditt brev av den 29 juni har mottagits. Det är bättre för dig att stanna där längre som föreslagits av kamrat Wei [1] och kamrat Ch’en [2]. Denna månad måste jag ge audiens till två utländska gäster. Jag kommer att berätta om mitt schema efter audiensen. Sedan jag lämnade Wulin den 15 juni stannade jag i en grotta i väst i cirka tio dagar. Där var kommunikationen inte särskilt bra. Jag anlände till Paiyun Huang Ho den 28 juni. Sedan dess har tio dagar gått. Här läser jag material varje dag; det är ett intressant arbete. Situationen ändras från en stor omvälvning till en stor fred en gång vart sjunde eller åtta år. Spöken och monster hoppade fram av sig själva. Deras öde bestämdes av deras egen klass, de var tvungna att hoppa fram. Centralen uppmanade mig att publicera min väns [Lin Piao] tal [3], och jag är beredd att hålla med. Hans tal ägnades helt åt frågan om en eventuell politisk kupp. Det har aldrig hållits något tal som hans tidigare. Jag var ganska orolig över en del av hans tankegångar. Jag har aldrig trott att flera av de häften jag skrivit skulle ha så mycket övernaturlig kraft.

Efter att han överdrev deras betydelse, har hela nationen överdrivit dem precis som Wang P’o skröt om melonerna som hon hade sålt. Jag drevs av dem att gå med i rebellerna i Liangshanbergen. [4] Det verkar som att jag måste hålla med dem. Det är första gången i mitt liv som jag ovilligt håller med andra om stora frågor. Jag måste göra saker mot min egen vilja! Yüan Chi [5] från Chin -dynastin var emot Liu Pang. [6]Yüan reste från Loyang till Chengkao. En ödmjuk man som han blev känd för att det inte fanns några hjältar i världen vid den tiden. Lu Hsün hade korrigerat sina egna artiklar. Han och jag tänker likadant; jag gillar hans uppriktighet. Han sa att han ”skärskådade sig själv striktare än andra”. Efter att ha fallit flera gånger gör jag ofta som han gjorde. Men våra kamrater tror ofta inte på det. Jag har självförtroende men också en del tvivel. Jag sa en gång när jag var i tonåren att jag trodde att jag kunde leva tvåhundra år och ta mig fram tre tusen li. [7] Jag var högmodig i fråga om såväl framträdande som attityd. Men delvis tvivlar jag på mig själv och känner alltid att när tigrar är frånvarande från berget, utger sig apan för att vara kung. Jag har blivit en sådan kung. Men det betyder inte eklekticism. I mitt sinne finns det lite tigeranda som är primärt, och även lite apanda som är sekundärt. Jag citerade en gång Li Kus brev [8] till Huang Ch’iung [9]från Handynastin som lyder “En hög sak är lätt att bryta; en vit sak är lätt att smutsa ner. Den vita snön på våren kan knappast hitta sin motsvarighet; ett fördelaktigt rykte är svårt att leva upp till.” De två sista meningarna refererar exakt till mig.

Jag har också läst dessa avsnitt från ett av de ständiga kommittémötena i den centrala politbyrån. Det är värdefullt att känna sig själv. Vid Hangchow -konferensen [10] som hölls i april i år uttryckte jag min åsikt, som var annorlunda än min väns [Lin Piaos]. Jag kunde inget annat. På konferensen som hölls i maj i Peking talade han på samma sätt. Pressen talade ännu mer i den stilen och beskrev mig som en gud. I det läget kunde jag bara gå upp till Liangshan. Jag gissade att deras avsikt var att slå ner spöken med hjälp av Chung K’uei. [11] Jag blev Chung K’uei i kommunistpartiet från och med det tidiga 1960 -talet. Saker utvecklas alltid till den motsatta sidan. Ju högre en sak blåses upp, desto allvarligare skadas den vid fallet. Jag är nu beredd att brytas i bitar. Detta stör mig inte. Ty materia kan aldrig förstöras; jag kan bli till bitar, det är allt. Det finns mer än hundra partier [12] i världen. De flesta partierna tror inte längre på marxismen. Även Marx och Lenin har krossats av dem, mycket mindre av oss. Jag föreslår att du också bör uppmärksamma detta problem och inte bli yr av framgång. [13] Du bör ofta påminna dig själv om dina svaga punkter, brister och misstag. Om detta har jag pratat med dig flera gånger, och jag gjorde det i april förra året i Shanghai. Ovanstående verkar vara svarta ord. Men säger inte de partifientliga elementen detsamma? Jag anser att vissa av deras presentationsmetoder inte är särskilt lämpliga; jag menar effekten på mig. Vad de vill göra är att störta vårt parti och mig själv. Detta är skillnaden mellan mig och det svarta gänget. Dessa ord kan inte offentliggöras för närvarande, eftersom alla vänsteranhängare säger det nu.

Publicering av dessa ord kommer att innebära att hälla kallt vatten på dem, vilket hjälper högern. Vår nuvarande uppgift är att störta en del av (det är inte möjligt att störta alla) högern i hela partiet och i hela landet. Vi kommer att starta en annan rörelse för att sopa bort spöken och monster om sju eller åtta år, och kommer att lansera mer av denna rörelse senare.

 

Jag kan inte avgöra när vi ska publicera dessa ord, för vänstern och den stora massan av människor välkomnar inte dess mina ord. Kanske borde vi vänta tills jag dör när högern kommer till makten och låta dem sköta publiceringen. Högern kan försöka använda mina ord för att hålla den svarta fanan högt. Genom att göra det, skulle de försätta sig själv i svårigheter. [14] I Kina, efter att kejsaren störtades 1911, kunde reaktionärerna inte behålla makten länge. Om det genomförs en antikommunistisk högerpolitisk kupp i Kina, är jag säker på att det inte kommer att gå fredligt till och mycket troligt skulle den bli kortlivad. För alla revolutionärer, som representerar 95 procent av folkets intressen, skulle inte tolerera det. Vid ett sådant läge skulle högern kunna härska en tid genom att använda mina ord, men vänstern kan också organisera sig utifrån några av mina andra ord för att störta högern. Kulturrevolutionen denna gång är en stor och seriös manöver. I vissa områden (till exempel Peking kommun) återuppstod revolutionärerna över en natt. Vissa enheter (som Peking Universitet och Tsing Hua-universitet) kollapsade snabbt på grund av deras iblandade och komplicerade ingredienser. Som regel, där högern härjar mest, desto större kommer deras nederlag att bli och desto starkare kommer vänstern att bli. Detta är en rikstäckande manöver där vänstern, högern och de vacklande staketvakterna kommer att ta till sig användbara lärdomar. Slutsatsen är, och är fortfarande: vår framtid är ljus, men vägen framför oss kommer att gå i kringelikrokar.

* Mao Tse-tung chih Chiang Ch’ing ssu-han, “en bilaga” till det “topphemliga” dokumentet Chung-fa, nr. 25 (september 1972), som publicerades av Centralkommittén som studiematerial inför kampanjen mot Lin Piao. Texten släpptes av taiwanesiska källor och publicerades i Chung-yang jih-pao [ Centrala Dagbladet], 4 november, 1972. Översättning och fotnoterna har inhämtats med tillstånd från Issues & Studies, 1X:4 (januari 1973), sid 94-96.

[1] Kamrat Wei hänvisar till Wei Wen-po, sekreterare för KKP Shanghais kommunkommitté och samtidigt sekreterare för KKP: s centralkommittés östra Kina-byrå under kulturrevolutionen.

[2] Kamrat Ch’en hänvisar till Ch’en Pi-hsien, förste sekreterare för KKP Shanghais kommunkommitté och samtidigt sekreterare för KKP: s centrala kommittés östra Kina-byrå och förste politiske kommissarie för Shanghaigarnisonens distriktskommando. Både WeiWen-po och Ch’en Pi-hsien kritiserades, bekämpades och paraderades av de röda gardena och rebellerna under maktkampen i januari 1967.

[3] “Vännen” hänvisar till Lin Piao och “min väns tal” till Lin Piaos tal vid det utvidgade mötet i KKP: s centrala politbyrå den 18 maj 1966. I talet behandlade Lin krisen vid en eventuell politisk statskupp på högsta nivå i den kommunistiska regimen och Maos ansträngningar att slå ner den. Lin smickrade också Mao som den moderna marxism-leninismens “geni” och efterlyste en massrörelse för levande studier och tillämpning av Maos verk.

[4] ”Tvungen att gå med Liangshanbergets rebeller” – ett gammalt kinesiskt talesätt härlett från den kinesiska klassiska romanen Alla män är bröder. De flesta karaktärerna i denna roman var ursprungligen bra män, men gick senare med banditerna på Liangshan på grund av förföljelse av korrupta regeringstjänstemän .

[5] Yüan Chi, en av de kända lärde i Chin-dynastin (265-419 e.v,t.).

[6] Liu Pang, Han-dynastins (206 f.v.t – 220 e.v.t.) förste kejsare.

[7]  Li – En kinesisk längdenhet som motsvarar ungefär 600 meter.

[8] Li Ku alias Tzu Chien, försvarsminister under kejsar Chungs regering (145-146 e.v.t.).

[9] Huang Ch’iung alias Shih Ying, en känd statsman under kejsar Shuns regering (126-144 e.v.t.).

[10] Hangchow-konferensen” avser det utvidgade mötet i den, KKP: s centrala politbyrås ständiga kommitté, som hölls i april-maj 1966. Mötet leddes först av Mao i Hangchow och flyttades senare till Peking och leddes av Lin Piao. Det var i dessa två konferenser som kritiken i pressen förvandlades till åtgärder. Resolutioner som antogs vid mötet inkluderade (1) upphävande av “Februariutkastet” som utarbetats av P’eng Chen och andra, inaktiverandet femmanna “kulturrevolutiongruppen” och inrättandet av den “Central kulturrevolutionsgruppen”  under Centrala politbyråns ständiga kommitté; (2) omorganisera KKP Pekings kommunkommitté och avskeda P’eng Chen och andra från partikontoren; (3) omorganisation av KPP: s propagandaavdelning, avskedande av Lu Ting-i och andra från ämbetet, och omorganisation av Folkets Dagblad; och (4) fastställande av de “kontrarevolutionära revisionisternas” P’eng Chens, Lu Ting-is, Lo Jui-ch’ings och Yang Shang k’uns brott.

[11] Chung K’uei, en gestalt i en kinesisk legend, sades vara en chin-shih som kejsar Hsüan Tsung (713-742 e.v.t.) mötte i sin dröm. Enligt kejsaren hade Chung K’uei kraften att kunna slå tillbaka spöken och onda andar. Efter att han vaknat beordrade kejsare en målare att teckna en bild av Chung K’uei’s, som byggde på hans intryck i drömmen. Bilden reproducerades och användes av vanligt folk, som satte upp dem på sina dörrar inför nyåret för att skydda husen spökenas invasion.

[12]  “Partierna” refererar här till kommunistpartierna.

[13] “Framgång” refererar till kulturrevolutionens seger.

[14] ”Get behind the eight ball” i den engelska översättningen, egentligen en biljardterm.

[15] Stuart Schram: Mao Tse-tung Politiska skrifter, Pan Norstedts förlag 1974, sid. 276

[16] Quan Yanchi: Mao Zedong Man, Not God, Foreign Languages Press, Beijing 1992

1 COMMENT

  1. Så smutskastad av sina fiender, men alltid på folkets sida. Leve minnet av kamrat Jiang Qing, världen behöver fler kvinnliga revolutionära ledare. Misstag, javisst det gjorde hon men alla hennes farhågor besannades med de smutsiga Hua-Deng-revisionisterna.

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here