Förutseende analys från SKA 1985

Bild från öppet möte om socialismen på Norra Real i Stockholm.

På Sveriges Kommunistiska Arbetarpartis andra kongress 1985 antogs en verksamhetsberättelse, som bland annat analyserade det internationella läget. Det hette bland annat:

Den analys av det internationella läget, som gjordes i SKA:s verksamhetsberättelse på 1982 år kongress  [1] har i stort sett bekräftats.

Rivaliteten mellan de båda supermakterna – Sovjet och USA – består. Nytt är att Sovjets allmänna offensiv tycks ha mattats av och att USA under Reagan-administrationen har stärkt sina positioner, främst militärt.

Det har uppstått en situation av tillfällig och relativ jämvikt mellan supermakterna. Detta tillfälliga jämviktsläge leder inte till fortsatt avspänning utan till att supermakterna i sin rivalitet med nya tag kastar sig in i kampen om världsherraväldet. Den tillfälliga jämvikten leder därför på sikt till att motsättningarna mellan supermakterna skärps.

Under de senaste åren har Sovjet inte gjort några nya erövringar – tvärtom bekräftar utvecklingen i Afghanistan att Sovjet har kört fast militärt, liksom men gång USA i Vietnam. Trots att befrielserörelsen i Afghanistan inte uppträder på enad front har Sovjet aldrig lyckats kontrollera mer än de största städerna Den kombinerade utpressnings- och charmoffensiv som genomförde visavi Västeuropa för att förhindra verkställigheten av NATO:s så kallade dubbelbeslut om urplacering av nya medeldistansrobotar, bar inte frukt. Trots att Sovjet via ombud – Jaruzelskis militärjunta – lyckades krossa det legala Solidaritet, består Sovjets problem. För övrigt tycks den sovjetiska militära upprustningstakten ha bromsats upp.

Det förhållandet att Sovjets allmänna offensiv mattats av betyder på intet sätt att karakteristiken av Sovjet som den uppåtgående supermakten, den supermakt som i första hand skulle vinna på ett omfördelningskrig, skulle var felaktig.

I mitten av 70-talet övervärderade marxist-leninisterna krigsfaran. Det var korrekt att fastslå att krigsfaran ökade på grund av Sovjets snabb expansion, men samtidigt övervärderades den i SKP, och det fanns tendenser att underordna hela partiet politik krigsfaran och hotet om en kommande sovjetisk invasion.

USA har under Reagan genomfört en kraftig militär upprustning. Överhuvudtaget präglas hans administration av en mer offensiv hållning är Carters. Dessutom har Reagan-administrationen återfallit till USA-imperialismens klassiska vakthållning av sina intressen i Latinamerika, vilket bland annat manifesterats i invasionen av Grenada och stödet till de kontrarevolutionära styrkorna i Nicaragua. Men denna politik i Mellanamerika röner inte allmän uppslutning bland USA:s allierade i NATO.

Splittringen och differentieringen i tredje världen har tilltagit. OPEC är exempelvis inte längre en symbol för tredje världens växande enighet och styrka. Som exempel på olika tendensser i tredje världen kan nämnas att allt fler länder i framför allt Afrika sjunker allt djupare ner i fattigdom utan att klassmotsättningarna därför skärps. I andra länder, framför allt i Latinamerika och på Filippinerna, leder i stället sänkningen av levnadsstandarden och det politiska förtrycket till ett växande motstånd och an avancerad väpnad kamp från de arbetande massorna. Slutligen finns det länder vars ekonomier utvecklas snabbt och vars bruttonationalprodukter ligger på europeisk nivå. Till dem hör exempelvis Taiwan, _Sydkorea och Singapore samt vissa oljeproducerande stater med Saudiarabien i spetsen.

Det finns inte längre några socialistiska länder. Kinas måste idag betraktas som ett statskapitalistiskt land närmast jämförbart med Jugoslavien. Kina är dock fortfarande emot sovjetisk expansionism, och stödjer bland annat befrielsekampen i Afghanistan och Kampuchea. Däremot har Kina betecknande nog avvecklat stödet till de marxist-leninistiska partierna i Sydostasien.

Som helhet betraktat har inga avgörande förändringar skett i det internationella läget under kongressperioden. Det är dock en klar tendens till att folkens kamp ökar.”

I denna verksamhetsberättelser gjordes flera viktiga ställningstaganden och iaktttagelser som exempelvis 1) att Sovjets allmänna offensiv hade mattats av och att USA hade intensifierat sin militär upprustning, vilket innebar att Sovjet tvingades att lägga en allt större andel av BNP på militär upprustning för att möta hotet från USA; 2) att Sovjet hade kört fast i Afghanistan, som det lämnade fyra år senare; 3) att Sovjets problem i Östeuropa var olösta; 4) att splittringen och differentiering i tredje världen hade tilltagit, varvid Klinas minskade intresse för denna typ av allians var en bidragande orsak; 5) att det inte fanns något socialistiskt läger längre och att Kina var en statskapitalistisk stat; och slutligen 6) att Kina hade upphört att stödja marxist-leninistiska partier i Sydostasien: exempelvis hade Kina upphört med vapenhjälp till Filippinernas Kommunistiska Parti.

 

[1] SKA:s verksamhetsberättelse från 1982 ingår i Den sanna historien om de svenska kommunisterna, utgiven av Oktoberförlaget 2020 – se https://oktoberforlaget.se/produkt/den-sanna-historien-om-de-svenska-kommunisterna/ eller på internet: https://marxistarkiv.se/sverige/kfml-skp/ska/ska-82-verksamhetsberattelse.pdf

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here