Moderaten Michael Cederbratt (tjänstledig polis och Moderaternas f.d. talesperson i migrationsfrågor) har tillsammans med ett gäng andra moderater lämnat in en motion till riksdagen där de föreslår att militär ska kunna sättas in i områden som enligt förslaget styrs av ”kriminella gäng”.

Förslaget är en del av trend där härskarna gör vad de kan för att demonisera arbetarförorter med invandrarmajoritet. I takt med att bourgeoisin roffar åt sig allt mer av samhällets tillgångar och fattigdomen ökar så försöker bourgeoisins politiska representanter flytta fokus från utplundringen av folket till syndabockar. Förslaget uttrycker en skruvad världsbild där kriminella gäng ”tagit över” förorter och där inte ”svensk lag gäller”. De områden de räknar upp är ”Södra Rosengård, Tensta, Rinkeby, Husby, Vivalla, Ronna, Araby, Tjärna Ängar, Biskopsgården, Bergsjön, Hallunda/Norsborg, Skäggetorp med flera. Listan kan göras längre.”. De som verkligen har stora problem med att vistas där är polisen som inte bara har problem med ”kriminella ungdomar” utan med långt bredare grupper som har svårt att tåla deras ”stop and search”-räder m.m.

Michael Cederbratt skriver på sin blogg:

”Det är absolut nödvändigt att göra något, för dessa gäng är som cancersvulster i vårt land, och det brådskar. Min absoluta uppfattning är att vi, Sveriges nation, skall FÖRKLARA KRIG mot de kriminella gängen. I krig använder man sig av samhällets totala resurser.” (är konstapeln möjligen inspirerad av Goebbels? ”Wollt ihr den totalen Krieg?”).

Cederbratts förslag är inte något nytt. 2016 föreslog Kent Ekeroth (SD) att militär skulle kunna sättas in vid undantagstillstånd i områdena ifråga och att polisen skulle ges större resurser.

Arbetarklassen i arbetarförorterna skapar ALLT av värde i samhället. Någon ”cancersvulst” finns inte där utan i riksdagen, i Danderyd, på Lidingö, Östermalm och överallt annars där exploatörerna vältrar sig i sina blodspengar medan 1,5 miljoner fattiga varje månad inte vet hur det ska få ekonomin att gå ihop.

Brottsligheten har knappast ökat

Hela deras skruvade världsbild bygger för övrigt på lögnen om en dramtiskt ökande brottslighet. En genomgång av statistiken (2005-2015) som finns på Brottsförebyggande Rådets hemsida visar att anmälda brott inom flera olika kategorier har minskat mellan 2005 och 2015. Antalet anmälda brott per person i landet har ökat marginellt mellan 2005 och 2015 från ca 0,14 till 0,15. Vad gäller dödligt våld så den preliminära siffran för 2016 110 fall av dödligt våld. 2015 var motsvarande siffra 115 fall. 2007 var siffran 111 fall och därefter gick det ner och sedan upp från 2014. Det är sant att antalet skjutningar har ökat men det spelar mindre roll för den som dör och familjerna om man blir mördad med kniv eller pistol.

Hur kan brottsligheten minskas?

Enligt UNICEF (2) så är Sverige ett av de länder där utvecklingen, vad gäller många ungdomars hälsa och situation, snabbt går åt fel håll. Eftersom ungdomar svarar för en oproportioneligt stor andel av många brottskategorier så bör ungdomar situation vara av speciellt intresse när man diskuterar brottslighet. Många ungdomsbrott begås på dagtid av ungdomar som är arbetslösa. Enligt forskaren Hans Grönkvist som har skrivit en avhandling om frågan så är ungdomsarbetslösheten en avgörande faktor för nivån på brottsligheten. Den senaste månaden var 130 300 ungdomar mellan 15-24 år arbetslösa. Ungdomsarbetslösheten uppgick till 21,4 procent. Man behöver inte vara ett geni för att räkna ut att drivkraften för att begå brott av ekonomiska skäl minskar om man har en vettig inkomst. Arbete kräver dessutom rätt mycket tid så att det blir svårt att hinna med “annat”. Eftersom dessa saker är så uppenbara att de egentligen inte behöver påtalas så frågar man sig varför det inte finns fler röster som kräver fler jobb till ungdomar. Är alla dessa “brottsbekämpare” så förbannat opportunistiska att de egentligen struntar i brottsligheten och bara vill rida på den fascistiska vågen av hatpropaganda mot minoriteter (s.k. invandringskritik)?

Avskaffa arbetslösheten

Kapitalisterna och deras politiker har bestämt sig för att Sverige ska ha vad de kallar en “jämviktsarbetslöshet” kring ca 7 procent. Bl.a. Konjunkturinstitutet, Riksbanken och Finansdepartementet (2) utgår från att detta är en rimlig nivå. Cirka 400 000 personer ska alltså tvingas ha en miserabel tillvaro bara för att det tjänar den härskande klassen. En hög arbetslöshet tuktar arbetskraften och håller nere lönerna. Därför är det ur arbetarklassens perspektiv självklart att kräva att arbetslösheten ska avskaffas. Det är ett sanslöst slöseri att låta folk gå sysslolösa med andra tvingas jobba halvt ihjäl sig så de blir sjuka. Regeringen har satt igång ett program med fantatistiska 5000 s.k. beredskapsarbeten. Det är ett skämt. Det måste skapas 400 000 nya arbeten. De cirka 300 000 arbeten de skurit bort från den offentliga sektorn sedan 1991 ska tillbaka och sedan får de vaska fram 100 000 till.

(1) UNICEF, Fairness for Children, 2016
(2) LO. Jämviktsarbetslöshet – vad, hur och varför? 2016