Seko Pendelklubben ordnade idag ett möte där de bjudit in sopgubbar, hamnarbetare och sjukvårdsanställda för att utbyta och diskutera erfarenheter. Ett genomgående tema var de EU-regler om upphandlingar som tvingar fram en nedåtgående spiral av försämringar i många branscher. Många kapitalistmedier hade fått inbjudan till mötet men ingen av dem har enligt arrangörerna varit intresserade. Är de oroliga för att upprorsandan ska få spridning? Det kan ju komma att kosta dem en del…

Hamnarbetarförbundet

Först ut var Hamnarbetarförbundets ordförande Eskil Röner som företräder Hamnarbetarförbundets 14 avdelningar på olika håll i landet (inte bara Göteborg…). Han berättade om jättebolaget APM som driver hamnen i Göteborg och som aktivt som försöker krossa fackföreningarna (union busting). Han menade att bolaget tidigare inte hade försökt göra det så mycket i Västeuropa men att de nu har börjat med det. Bolaget förändrar och försämrar, ignorerar svensk lagstiftning, föräldraledighetslagstiftningen och semesterlagstiftningen. De försvårar på så sätt för medlemmarna att leva sina liv och gör arbetarna mer och mer beroende av bolaget.

Hamnarbetarförbundet har genomfört olika stridsåtgärder, t.ex. övertidsblockader, men det verkar inte bekomma jättebolaget enligt Eskil Röner eftersom bolaget är så stort att de har råd att ta lokala förluster. Göteborgs kommun har slutit avtal med bolaget men de har inte skrivit in någon klausul om att kommunen har rätt att kasta ut bolaget om de inte följer svensk lagstiftning eller liknande. Eskil Röner menar att Hamnarbetarförbundet nu arbetar för att få Svenskt näringsliv att ”vakna” och han hoppas att det ska komma fram att det inte är förbundet som är ”bovarna”. Han sa även att han vara frustrerad över att ”ingen reagerar och slår näven i bordet”.

160 personer är nu uppsagda men förbundet har inte genomfört några strejker på grund av det. Bolaget tagit bort det gamla blixtsystemet (bemanning vid behov) genom vilket fast anställda har bemannat olika hamnar. Istället har bolaget sagt upp folk och uppmanat dem att söka anställning på bemanningsföretaget Adecco. De som sagts upp har sagts upp med hänvisning till arbetsbrist har börjat arbeta (med sämre villkor) dagen efter på Adecco. Förbundet hävdar därför att det inte är fråga om arbetsbrist. Frågan har förhandlats men kommer nu att tas upp i Arbetsdomstolen eftersom de menar att det är fingerad arbetsbrist (påhittad). Förbundets ”juristprofessor” hävdar att det är ett ”loosercase” och säger Arbetsdomstolen inte är ”pigg på att göra ekonomiska bedömningar” vilket de tvingas göra om bolaget hävdar att de säger upp folk av ekonomiska skäl. Eskil Röner sa att det ”nu får räcka” och medlemmarna inte ska göras till ”slavar under arbetsköparna” genom osäkra anställningar. Förbundet har nu fyra tvister i Arbetsdomstolen. Han avslutade med att säga att de (förbundet) är ”trötta men långt ifrån döda”.

Senare berättade Röner att förbundet varit nere i Bryssel och demonstrerat mot genomförandet av ett EU-direktiv tillsammans med 10 000 andra hamnarbetare och att de ”möttes av tårgas och vattenkanoner”. Protesterna ledde till att ”de inte vågade genomföra direktivet”.

Nätverket en annan vård är möjlig (NAVM)

Katja Raetz frånNätverket en annan vård är möjlig som är förtroendevald för Vårdförbundet och aktiv i Rättvisepartiet Socialisterna berättade om att lagstiftningen kräver att målet för sjukvården ska vara ”vård på lika villkor för hela befolkningen” och att den ”som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården” men att detta inte garanteras längre. I nätverket är det mest sjuksköterskor som är engagerade men de försöker att även få med patienter och anhöriga. Nätverket har arrangerat demonstrationer med 20 till 100 deltagare på olika håll i landet men i Stockholm var de över 1000 personer. I Västra Norrland (Härnösand, Sollefteå) har nätverket en fastare struktur ”eftersom de har hållit på längre”. Nätverket är partipolitiskt obundet och tar avstånd från främlingsfientlighet.

Katja Raetz menar att krisen i vården bl.a. beror på att landstinget är ”otroligt styrkt uppifrån” och uppdelat i olika enheter. Vården bedrivs enligt New Public Managements principer vilket har styckat upp vården. Vårdvalet har medfört att det nu finns 30 aktörer. T.o.m. geriatriken (äldres hälsa) ska nu ingå vårdvalet. Storbolagen ska ges möjlighet att tjäna pengar på allt fler områden. Systemet suger resurserna ur vården. Det kallas numera att arbetarna ”producerar vård” och om det t.ex. görs för många hembesök så kallas det att de ”producerar för mycket vård”. Den offentliga vården ska numera drivas som den privata ”men inte med samma krav på att göra vinst”. Det är kaos t.ex. på Karolinska som gör allt fler ”flyr därifrån”. Läkare och undersköterskor säger upp sig. Läkare berättar om att de tvingas barn operera på natten för att hinna med men makthavarna lyssnar ”inte ett enda dugg på personalen”. Systemet slår särskilt hårt mot barnsjukvården och mot BB. Havande skickas till sjukhus utanför länet.

Det är brist på läkare och sjuksköterskor och många jobbar med bättre villkor för bemanningsföretag. Men den dagliga vården fungerar sämre med bemanningsanaställda som inte har bra koll på verksamheten. De hyr in dyr personal men samtidigt vägrar de löneförhöjningar till sjuksköterskorna. Nätverket kräver att makthavarna ska lyssna på dem som arbetar i verksamheten.

Nätverket hade sin första demontration den 4:e september 2016 och en demonstration den 3 september 2017. De har undrat varför det inte kommer fler till demonstrationerna och de tror att det beror på uppgivenhet. Katja Raetz efterfrågar mer ekonomiskt stöd från Vårdförbundet och andra. Hon avslutade med att säga att det behövs ”mera hopp” vilket många saknar idag.

Seko Pendelklubben

Reiner Andersson som är ordförande för SEKO Pendelklubben berättade att han haft 4 olika arbetsgivare under sina år i pendeltrafiken. Hans intryck är att upphandlingarna inte går ”ärligt till” och att det är ”något som är fel”. Städarna på pendeltågen arbetar numera för MTR:s underentreprenör SOLreneriet. Han menar att det är något ganska unikt i Sverige att de har lyckats att hålla ihop klubben trots att de har två olika arbetsgivare. Reiner kallade SOLreneriet för ett riktigt ”sunkföretag” som ägs av ett finskt bolag. Bolaget har lagt ett så lågt bud i upphandlingen som de vann att de inte kan tjäna några pengar på verksamheten. De försöker att göra med 122 arbetare vad 200 personer gjorde förut. När de skulle ta över så sa bolaget att de ”inte skulle ta över personal”. Eftersom SOLreneriet är en underentreprenör till MTR så ordnade klubben ett möte med MTR och 50 arbetare var där och de sa ”att antingen tar ni över alla eller så tar ni över ingen”. Det slutade med att SOLreneriet trots allt tog över personalen.

När det sker en verksamhetsövergång (nytt företag tar över) har de anställda rätt att följa med verksamheten till den nya arbetsköparen. Den som köper verksamheten, förvärvaren, måste alltså ta över personalen. SOLreneriets ägare är enligt Reiner Andersson ett riktigt ”sunkgäng” som inte kan något om facklig verksamhet och de har ”aldrig läst avtalet (kollektivavtalet)”. Reiner sa att han tänkte att det skulle komma en ”smäll” när bolaget skulle hantera arbetare som varit anställda i många år. De tog bort 60 heltidstjänster vilket innebär att de kvarvarande måste arbeta 30 procent fortare.

Det finns risk att SOLreneriet går i konkurs. De har ”gått back” med 36 miljoner i år. Om företaget går i konkurs riskeras alla tjänster. Klubben har för avsikt att ”vara ute först på spelplan”. Verksamheten måste fortsätta, ett nytt företag måste ta över. Klubben hoppas att undvika problem genom att ”ta munnen från bladet tidigt”.

Angående klubbens verksamhet så sa Reiner att de har de försökt att ”sprida ut makten” i klubben och de har flera ex-ordföranden i styrelsen. Pendelklubben har gjort ett politiskt ”statement” (med starkt stöd av medlemmarna) att kollektivtrafiken ska drivas i offentlig regi utan vinstintresse. Han menar att det är samma sak inom t.ex. vården att arbetarna stödjer kravet att verksamheten ska drivas i offentlig regi utan vinstintresse. ”Det finns inget politiskt parti i riksdagen som har den uppfattningen, vi är tillbaka på 1800-talet”. Ett problem de har är att MTR hela tiden väljer att driva frågor till central förhandling. Ett annat problem är att avtalet mellan SL och MTR är hemligt. Likaså är avtalet mellan MTR och SOLreneriet hemligt.

SEKO Pendelklubben har demonstrerat utanför SL:s huvudkontor. De har även demonstrerat på Odenplan vid invigningen efter ombyggnaden där. Klubben försöker ”nöta ut” arbetsköparna.

SEKO Pendelklubben (Victor)

Victor som också är aktiv i SEKO Pendelklubben har varit stationsstädare i fem år och arbetsgivaren har bytts ut 3 ggr under dessa år. Victor menade att de var ”lungn och ro” när ISS drev verksamheten, de ordnade ergonomikurser m.m. Arbetare tappade förmåner ”över en natt”. SOLreneriet drog t.ex. in gratis SL-kort för de anställda. De drog även in för dem som måste ha SL-kort i tjänsten så att folk tvingades köpa egna kort för att åka tjänsteresor. En del av dem har nu fått gratis SL-kort igen och han själv är en av dem . Victor som ingår i en vikariepool och åker till olika stationer varje dag skickade sms till cheferna och till skyddsombundet. Efter tag kom skyddsombudet med ett SL-kort och sa ”Varsågod!”. Enligt Victor lönar det sig att klaga men många ”vill inte bråka”.

Många berättar att de är trötta, fysiskt och psykiskt. Han själv tar muskelavslappnande tabletter och smörjer sig med Voltaren, fötterna svullnar. Många är ”på väg in i väggen” och gråter när de ringer upp facket. De genomförde tidigare en vild strejk i samband med verksamhetsövergången. Efter att SOLreneriet har tagit över så har arbetsuppgifterna ökat men innehållet i plånboken har inte ökat. Vissa stationer där två personer tidigare arbetade arbetar nu en person ensam. ”Man får jobba smart så att det ser rent ut men kommer det en kontroll så blir det inte godkänt”. MTR kommer att kräva att SOLreneriet ska betala ”feta böter” men då ”är det inte säkert att de har råd att betala löner”.

Klubben har vidtagit olika stridsåtgärder:
-Strejker, lagliga och olagliga.
-Massjukskrivningar med deltagande av 70 procent av personalen.
-Demonstrationer.
-Flygbladsutdelningar.
-”Käftningar på plats”.
-Skickande av vykort (de har skickat ett par hundra vykort till de moderata trafiklandstingsrådet Kristoffer Tamson)

Som ett resultat av stridsåtgärderna så har de fått ett hotelsemeddelande att ”åtgärder kommer att vidtas mot pendelklubben”.

Stockholms sopgubbar

Francisco talade för Stockholms sopgubbar. Han har varit sopgubbe i 15 år. Han berättade att de har förhandlat med Stockholms stad flera gånger när något bolag har försökt att sänka lönerna. De har haft problem vid tre upphandlingar då bolagen har velat få bort deras lönesystem. De har tidigare strejkat 2-3 dagar och det har då ordnat sig så de fick behålla både lön och arbetstakt.

RenoNorden heter det bolag som har tagit över det mesta av sophanteringen i Stockholm. Den 1:a oktober i år så skulle de ta över sophämtningen i nästan hela Stockholm. De har nu egentligen behov av att anställa alla sopgubbar i Stockholm. Sophämtningen i Stockholm är komplicerad och det är mycket nycklar och det krävs mycket tekniskt kunnande annars hinner man inte med.

RenoNorden kom och sa till dem att de skulle få ungefär 30 % mer att göra och de skulle sänka lönen med 20 %. Bolagey visste att de mötte ett starkt kollektiv som varit i strid många gånger. ”Trodde de verkligen att det skulle gå? Det blir ju självklart konflikt”. Anledningen till försämringen som de uppgav var att de hade garanterat aktieägarna 11 procents vinst och att de därför var tvunga sänka lönerna. ”11 procent är ju dessutom ovanligt mycket”. De kunde omöjligen tänka sig någon annat än vad de kom med och det blev centrala förhandlingar. Då kom de med order om nyckelinventering. De ville ha kunskapen men ”det stod inte i avtalet att sopgubbarna skulle utföra nyckelinventeringar”. Bolaget sa att de hade tolkningsförträde och att arbetarna var tvungna att utföra nyckelinventeringen.

Tisdagen den 7 juli så bestämde de sig för att inte åka ut och jobba och arbetarna var kvar i fikarummet. Ett par personer från RenoNorden kom till fikarummet och sa att ”det kan gå illa, ni kan alla få sparken”. De låste in alla nycklar och tvingade ut alla på gården. Senare genomfördes förhandlingar med bolaget igen. Bolaget skickade en jurist som hotade med ”att det kan bli svårt för dig att skaffa arbete igen och det kan ju också drabba din familj”. Bolaget avskedade allihop och arbetarna började undra om de inte skulle skriva under något papper. 48 tuffa timmar följde. De röstade och debatterade, några bröt ihop, en del fick psykiska problem, en fick hjärtinfarkt. Vissa hade stöd hemifrån, andra inte. ”Barnen förstår inte varför de plötsligt inte kan ha råd med saker”. En del hade höga lån som de var oroliga för att klara av betalningarna på.

Arbetsköparna har blivit tuffare. De säger numera att ”så här är det bara”. Det är svårt att komma överens med dem. Det går inte att förhandla. Tidigare har det gått att samarbeta. Transport säger att bolagen är ”starka och mäktiga”. De skickar en massa advokater som säger ”skriv på eller inte”. Det ”finns en distans mellan parterna” och ”fackföreningarna får svårt att kämpa”. Sopgubbarna ser att lösningen ligger att olika arbetargrupper genomför en gemensam kamp. De har märkt att det finns ett ointresse från det politiska systemet att ”blanda sig i”. De måste kämpa för att få ”politisk hjälp”. Stockholms sopgubbar har genomfört demonstrationer och flygbladsutdelningar. Francisco menar att de måste sätta press på det politiska systemet och ”slå tillbaka näringslivets planer”.

Folkrörelsen Nej till EU

Jan-Erik Gustafsson som är ordförande för Folkrörelsen Nej till EU med 1400 medlemmar talade om de problem EU skapar på svenska arbetsmarknad. Han har varit ordförande sedan 2004 och fackligt aktiv i ST under flera decennier. Han har tidigare skrivit en EU-relaterad rapport som hans statliga uppdragsgivare vägrade trycka eftersom den var alltför kritisk. Han framhöll att själva poängen med EU är privatiseringar och avregleringar. Enligt Jan Erik Gustafsson så är de centrala fackledningarna en integrerad del i EU-maskineriet. Europafacket är dessutom finansierat av EU och ”man biter inte den hand som föder en”. De centrala fackledningarna kommer snart igen att sitta i förhandlingar med EU-topparna och de kommer att låta sig köpas.

Socialdemokraterna har nu återigen börjat prata om det ”sociala protokollet” som ska stå över EU:s ”fyra friheter”. EU:s grundelement är ju de s.k. fyra friheterna – fri rörlighet för kapital, varor, tjänster och människor. Detta kom ”de dragandes med 2008 och det kommer de nu dragandes med igen”. Det gäller enligt Jan-Erik Gustafsson ”att bilda enhetsfronter mot försämringar av välfärden”.

Avslutningen

Konferencieren sa att hon flera gånger hade hört från fackledningarna att de inte ”har råd att strejka” trots att de har ”mer pengar än någonsin” och hon uppmande till att ”föra kampen inom och utom fackförbunden”. En person i publiken manade till ”revolt” och menade att makthavarna använder maffiametoder och sätter oss i skuld så att vi inte ska våga kämpa.