När en arbetare dör på arbetsplatsen så är det tänkt att arbetsköparen rapportera det till Arbetsmiljöverket. Under de senaste åren har det blivit allt mer uppenbart att alla arbetsköpare inte gör det och särskilt inte utländska arbetsköpare. Med största sannolikhet har antalet dödsolyckor ökat men det Arbetsmiljöverket inte råkar få reda på ”finns inte”. Sosseregeringen är säkert tacksam.
Cirka 2/3 av alla som dödas på sitt arbete arbetar i bygg- eller transportbranschen. Just i dessa branschen arbetar många arbetare från andra länder. Enligt tidningen Byggnadsarbetaren så finns:
”ett mörkertal. Utländska arbetare som inte omfattas av svenska socialförsäkringssystemet redovisas inte i Arbetsmiljöverkets olycksstatistik. Däremot särredovisar verket dödsfallen bland utländska arbetare.”.
På Arbetsmiljöverket har de mycket riktigt en särskild kolumn ”Övriga” för utländska arbetare och praktikanter m.fl. Där redovisas alla de dödsfall som Arbetsmiljöverket inte har fått in genom en anmälan utan råkar få reda på ändå. Alltså, om arbetsköparna inte rapporterar till Arbetsmiljöverket så lär Arbetsmiljöverket oftast få ”reda på det ändå, eftersom dödsolyckor utreds av polisen – och vanligen väcker rätt stor uppmärksamhet”. Det finns skäl att tvivla på detta. Vanligen ”väcker rätt stor uppmärksamhet”? En dödsolycka på en arbetsplats någonstans på landsbygden väcker knappast ”stor uppmärksamhet”.
Om Arbetsmiljöverket (dvs. sosseregeringen) verkligen ville ha in alla dödsolyckor så skulle de t.ex. kunna gå ut med en informationskampanj och med ett särskilt telefonnummer dit olyckor och dödsolyckor kan rapporteras. Det nuvarande systemet att arbetsköparna själva ska rapportera in tillbud och sedan riskera åka på höga straffavgifter måste vara uttänkt av en riktig sosse. Förresten, varför skulle inte skyddsombuden kunna ha den rollen att rapportera direkt till Arbetsmiljöverket?
Hetsen ökar och dödar
Utvecklingen går i helt fel riktning, antalet olyckor och dödsolyckor ökar och det är kapitalisernas hets, osäkra anställningar m.m. som är problemet.
”Signalerna från arbetslivet är entydliga. Högt tempo, korta ledtider och hårt slimmade organisationer skapar stress. Det ger sämre arbetsmiljö och säkerhet. Arbetsolyckor och dödsolyckor följer i spåren.”
Ingen ”vänsterregering” kan råda bot på detta. Det finns en hel klass av parasiter som måste exproprieras innan problemet kan närma sig en lösning.