(På bilden syns Lenin som håller ett tal för deltagarna på Kominterns tredje kongress).

Antagna på Kominterns III världskongressens 24:de sammanträde den 12 juli 1921.

I. Allmänt.

1. Partiets organisation måste vara anpassad efter verksamhetens betingelser och syfte. Det kommunistiska partiet skall vara avantgardet, proletariatets ledande förtrupp i alla stadier av dess revolutionära klasskamp och under den därpå följande övergångsperioden till förverkligandet av socialismen, denna det kommunistiska samhällets första fas.

2. Det ges ingen absolut riktig och oföränderlig organisationsform för de kommunistiska partierna. Förutsättningarna för proletariatets klasskamp äro underkastade förändringar i en ständig förvandlingsprocess och i anslutning till dessa förändringar bör också organisationen för proletariatets avantgarde oavbrutet söka ändamålsenliga former. Varje enskilt lands historiskt bestämda egenart fordrar likaledes särskilda anpassningsformer i de enskilda partiernas organisation.

Denna skillnad har emellertid bestämda gränser. Den trots alla egenarter existerande likheten i betingelserna för proletariatets klasskamp i de olika länderna och i de olika skedena av proletariatets revolution är av grundläggande betydelse för den internationella kommunistiska rörelsen. Denna likhet utgör den gemensamma grundvalen för de kommunistiska partiernas organisation i alla länder.

Det gäller att målmedvetet vidare utveckla de kommunistiska partiernas organisation på denna grundval, men icke att sträva efter att bilda något nytt mönsterparti i det gamlas ställe eller att söka fundera ut en absolut riktig organisationsform eller några idealstadgar.

3. De flesta kommunistiska partierna, och därmed den Kommunistiska Internationalen som samlingsparti för världens revolutionära proletariat, ha i sina kampvillkor det gemensamt, att de ännu måste kämpa mot den härskande bourgeoisin. Segern över denna, erövrandet av makten ur bourgeoisins händer är för dem alla tills vidare det avgörande riktningsgivande huvudsyftet.

För de kommunistiska partiernas hela organisationsarbete i de kapitalistiska länderna är följaktligen den synpunkten helt och hållet avgörande, att uppbygga en organisation, som möjliggör och tryggar den proletära revolutionens seger över de härskande klasserna.

4. Ändamålsenligheten fordrar vid varje gemensam aktion en ledning. Framför allt är den nödvändig i världshistoriens största strid. Organiserandet av det kommunistiska partiet är organiserandet av kommunistisk ledning i den proletära revolutionen.

För att kunna leda bra behöver partiet själv också god ledning. Vår organisatoriska huvuduppgift är alltså: bildande, organiserande och uppfostrande av ett under dugliga ledande organ verksamt kommunistiskt parti, så att detta blir en duglig ledning för proletariatets revolutionära rörelse.

5. Ledandet av den revolutionära klasskampen förutsätter hos det kommunistiska partiet och hos dess ledande organ en organisk förening av största möjliga slagkraft med största anpassningsförmåga till de växlande kampbetingelserna.

En framgångsrik ledning förutsätter dessutom ovillkorligen den intimaste förbindelse med de proletära massorna. Utan denna förbindelse kommer ledningen icke att leda massorna utan endast i bästa fall gå fram bakom dem.

De organiska förbindelserna skola i den kommunistiska partiorganisationen eftersträvas genom demokratisk centralisation.

II. Den demokratiska centralismen.

6. Den demokratiska centralismen i den kommunistiska partiorganisationen måste vara en verklig syntes, en sammansmältning av centralismen och den proletära demokratin. Denna sammansmältning är möjlig endast på grundvalen av en ständig, gemensam verksamhet, en hela partiorganisationens oavbrutna, gemensamma kamp.

Centralisation betyder inom den kommunistiska organisationen ingen formell eller mekanisk centralisation, utan en centralisation av den kommunistiska verksamheten, d.v.s. bildandet av en stark, slagfärdig och samtidigt anpassningsskicklig ledning.

En formell eller en mekanisk centralisation vore centralisation av makten i händerna på en partibyråkrati för att behärska de övriga medlemmarna eller det utanför stående revolutionära proletariatets massor. Men endast kommunismens fiender kunna påstå att det kommunistiska partiet genom att leda de proletära klasstriderna och genom att centralisera denna kommunistiska ledning vill behärska det revolutionära proletariatet. Detta är lögn. Lika litet är en maktmotsats eller en kamp om herraväldet inom partiet förenlig med de av den Kommunistiska Internationalen antagna grundsatserna för den demokratiska centralismen.

Inom den gamla, icke revolutionära arbetarrörelsens organisationer utvecklade sig en genomgående dualism av samma slag, som uppkommit inom den borgerliga statens organisation: dualismen mellan byråkrati och ”folk”. Under den borgerliga omgivningens livsdödande inflytande utvecklade sig hos organisationerna ett yrkesfunktionärsvälde, ett ersättande av den levande arbetsgemenskapen med endast formell demokrati och ett splittrande av organisationen i aktiva funktionärer och passiva massor. Även den revolutionära arbetarrörelsen ärver oundvikligen till en viss grad denna tendens till formalism och dualism av den borgerliga omgivningen.

Det kommunistiska partiet skall grundligt övervinna denna motsättning genom systematiskt, ihärdigt, politiskt och organisatoriskt arbete och upprepade förbättringar och revideringar.

7. Vid ombildandet av ett socialistiskt massparti till ett kommunistiskt parti får partiet icke endast inskränka sig till koncentrera blott maktbefogenheten i sin centrallednings händer och i övrigt bibehålla sin gamla ordning oförändrad. Om centralisationen icke skall stå endast på papperet, utan skall genomföras även i verkligheten, så måste dess genomförande ske på sådant sätt, att det av medlemmarna uppfattas som en sakligt motiverad förstärkning och utveckling av deras gemensamma verksamhet och kampkraft. I annat fall kommo massorna att i den blott se en partiets byråkratisering, som då orsakar en opposition mot all centralisa-tion, mot all ledning, mot all sträng disciplin. Anarkismen är byråkratismens motpol.

Den rent formella demokratin inom organisationen kan varken hålla byråkratiska eller anarkistiska tendenser borta, ty på dess grundval ha dessa funnit god jord i arbetarrörelsen. Därför kan organisationens centralisering, d. v. s. strävandet efter en stark ledning icke få något gott resultat, om man söker nå den endast genom en formell demokrati. I stället är det nödvändigt att främja utvecklingen och bevarandet av de livligaste ömsesidiga förbindelser såväl inom partiet mellan de ledande partiorganen och de övriga medlemmarna som också mellan partiet och proletariatets utomstående massor.

III. Kommunisternas arbetsplikt.

8. Det kommunistiska partiet skall vara en den revolutionära marxismens arbetsskola. Genom det dagliga, gemensamma arbetet i partiorganisationerna knytes de organiska förbindelserna mellan de olika delarna och mellan de enskilda medlemmarna.

I de legala kommunistiska partierna saknas ännu i dag de flesta medlemmarnas regelbundna deltagande i det dagliga partiarbetet. Detta är dessa partiers största fel, grunden till en ständig osäkerhet i deras utveckling.

9. För ett arbetarparti, som tar de första stegen till sin kommunistiska nygestaltning, är den största faran alltid, att det blott nöjer sig med att antaga ett kommunistiskt program, att låta den kommunistiska doktrinen i dess propaganda träda i stället för dess forna doktrin och att blott de fientligt sinnade funktionärerna ersättas med kommunistiskt sinnade. Antagandet av ett kommunistiskt program är emellertid endast kungörandet av viljan att bli kommunistiskt. Om den kommunistiska verksamheten uteblir och om vid organiserandet av partiarbetet medlemsmassornas passivitet fortfarande kvarstår, då uppfyller partiet icke ens det minsta av det som detsamma lovat proletariatet genom antagandet av det kommunistiska programmet. Ty ett allvarligt genomförande av detta program fordrar som första villkor, att alla med-lemmar kallas till ständigt dagligt medarbete.
Den kommunistiska organisationens konst består i att utnyttja allt och alla i proletariatets klasskamp, att ändamålsenligt fördela partiarbetet mellan alla partimedlemmarna och att genom medlemmarna ständigt dra nya breda massor av proletariatet in i den revolutionära rörelsen, samtidigt som man håller ledningen av hela rörelsen fast i händerna icke tack vare makten utan tack vare auktoriteten, alltså tack vare energin, den större erfarenheten, den större mångsidigheten, den större dugligheten.

10. Ett kommunistiskt parti skall alltså sträva efter att blott ha verkligt aktiva medlemmar och fordra av var och en i sina led, att han så långt det över huvud taget är möjligt ställer sin kraft och tid till sitt partis förfogande och gör sitt bästa för att tjäna det.

Till medlemskapet i det kommunistiska partiet hör naturligtvis i regel – under förutsättning av kommunistisk övertygelse – även det formella inregistrerandet, eventuellt först som kandidat sedan som medlem. Likaledes fordras, att man regelbundet erlägger de fastställda avgifterna, abonnerar på partitidningen o. s. v. Men det viktigaste är att varje medlem deltager i det dagliga partiarbetet.

11. För det dagliga partiarbetet skall i regel varje partimedlem städse tillhöra en mindre arbetsgrupp: en grupp, kommitté, en kommission, ett utskott eller ett kollegium, en fraktion eller cell. Blott på detta sätt kan partiarbetet ordentligt fördelas, ledas och utföras.

Fullkomligt självklart är också, att man deltager i den lokala organisationens allmänna medlemsmöten. Det är icke tillrådligt, att under legala förhållanden vilja ersätta dessa periodiska möten med lokala, representantsmöten, tvärtom skola alla medlemmar förpliktas att regelbundet besöka dessa möten. Detta är emellertid långt ifrån nog. Redan det att ordentligt förbereda dessa sammanträden förutsätter ett arbete inom mindre grupper eller av utsedda kamrater. Det samma är förhållandet vid förberedelserna för att gynnsamt utnyttja offentliga ar betarmöten, demonstrationer eller arbetarklassens massaktioner. Denna verksamhets mångfaldiga uppgifter kunna endast mindre kommittéer tillräckligt sorgfälligt pröva och intensivt utföra. Utan sådant ständigt småarbete av alla medlemmarna fördelat mellan det stora antalet små arbetsgrupper, leda t. m. de ivrigaste bemödanden vid deltagandet i proletariatets klasstrider endast till fåfänga; kraftlösa försök att inverka på dessa strider och icke till det nödvändiga sammanförandet av alla proletariatets verkligt revolutionära krafter- i ett enhetligt, aktionsdugligt kommunistiskt parti.

12. Kommunistiska kärntrupper måste bildas för det dagliga arbetet på de olika områdena av partiverksamheten: för husagitationen, för partistudier, för tidningstjänst, för litteraturspridningen, för informationstjänst, för förbindelsetjänst o. s. v.

De kommunistiska cellerna utgöra kärntrupper för det dagliga kommunistiska arbetet i fabriker och verkstäder, i fackföreningarna, i proletära kooperativa föreningar, i miltär-avdelningar o. s. v. överallt där det åtminstone finns ett par medlemmar av eller kandidater till det kommunistiska partiet. Finns det flera partimedlemmar på samma fabrik eller i samma fackförening o. s. v. utvidgas cellen till fraktion, vars arbete ledes av kärntruppen.

Om det är nödvändigt att först bilda en bredare, allmänt oppositionell fraktion eller att deltaga i en redan existerande så skola kommunisterna genom sin särskild cell sträva efter att få ledningen i denna fraktion.

Huruvida en kommunistisk cell skall visa sin existens för omgivningen eller om den t. o. m. inför offentligheten skall framträda som kommunistisk, må avgöras sedan faran och fördelen därav i varje enskilt fall noga prövats.

13. Införandet av allmän arbetsplikt inom partiet och organiserandet av dessa små arbets-grupper är särskilt för kommunistiska masspartier en svår uppgift. Det kan icke genomföras i en handvändning, utan fordrar outtröttlig ihärdighet, mogen överläggning och mycken energi.

Det är särskilt viktigt, att denna nyorganisering redan från början göres med sorgfällighet och efter allsidigt övervägande. Det vore en lätt sak, att i varje organisation indela alla med-lemmarna efter ett formellt schema i små celler och grupper och sedan uppfordra dem utan vidare till allmänt dagligt partiarbete. En sådan början vore emellertid sämre än ingen början alls. Den skulle mycket snart framkalla misstämning och motvilja bland partikamraterna mot denna viktiga omändring.

Det är lämpligt, att partiledningen först efter ingående överläggningar med flera dugliga organisatörer, som samtidigt även äro fast övertygade och entusiastiska kommunister med noggrann kunskap om rörelsens ställning i de olika kampcentra inom landet, utarbetar en detaljerad plan som första riktlinje för införandet av denna nyhet. Sedan måste instruerade organisatörer eller organisationskommittéer på ort och ställe ändamålsenligt förbereda det närmare arbetet, utse de första förtroendemännen för grupperna och omedelbart vidtaga de första mått och stegen. Organisationerna, arbetsgrupperna, cellerna och de enskilda medlemmarna måste därefter få fullkomligt konkreta, noga bestämda uppgifter, som självklart måste vara sådana, att de utan vidare synas nyttiga, önskvärda och genomförbara Om det är nödvändigt, skall man också genom praktiska exempel demonstrera för grupperna på vad sätt uppgifterna skola genomföras. Det måste därvid noga inpräntas för vilka fel de särskilt ha att taga sig tillvara.

14. Denna nyorganisering skall praktiskt genomföras steg för steg. Till en början bör därför icke bildas alltför många nya celler eller arbetsgrupper inom resp. lokala organisation. Först måste det genom en kortare försökspraktik visa sig, att de inom de olika betydande fabrikerna och fackföreningarna bildade cellerna funktionera ordentligt och att även på partiverk-samhetens övriga huvudområden de nödvändigaste arbetsgrupperna bildats och någorlunda konsoliderats (t. ex. på området för rapporttjänst, husagitation, litteraturspridning, tidnings-tjänst o. s. v.). Innan den nya organisationsapparaten icke är något så när justerad, får den gamla ramen för organisationen icke blint slås sönder.

Men likväl måste dock denna grundläggande uppgift för det kommunistiska organisations-arbetet överallt genomföras med full energi. Detta ställer stora fordringar icke blott på ett legalt parti utan likaså på varje illegalt parti. Ända tills ett vitt förgrenat nät av kommunistiska celler, fraktioner och arbetsgrupper är i verksamhet på alla den proletära klasskampens brännpunkter, ända tills varje medlem av det starka, målmedvetna partiet deltager i det dagliga revolutionära arbetet och detta deltagande till och med blivit en självklar vana, får partiet icke unna sig någon vila i sina ansträngningar att genomföra denna uppgift.

15. Denna grundläggande organisatoriska uppgift förpliktar de ledande partiorganen till oavbruten, aldrig försvagad, direkt ledning av och systematisk inverkan på partiarbetet. Den nödvändiggör de mest kraftiga ansträngningar av alla kamrater, som äro sysselsatta inom partiorganisationens ledning. Den kommunistiska arbetsledningen måste dock icke endast vaka över att de manliga och kvinnliga kamraterna äro sysselsatta, den måste även hjälpa dem, den måste målmedvetet och med planmässig sakkunskap leda deras arbete. Med noggrann orientering angående de särskilda arbetsförutsättningarna och med strävandet att finna begångna fel även i den egna verksamheten måste ledningen på grundval av vunna erfarenheter ständigt förbättra arbetsmetoderna och därvid aldrig lämna kampens mål ur sikte.

16. Hela vårt partiarbete är praktisk eller teoretisk kamp eller förberedelse för denna kamp. Specialiseringen av detta arbete har ända hittills för det mesta varit mycket bristfällig. Det finns hela viktiga arbetsfält, på vilka partiet över huvud blott tillfälligtvis har gjort något. Så är t. ex. fallet med de legala partierna, när det gäller den speciella kampen mot den politiska polisen. Partikamraternas instruerande sker i regel blott tillfälligt och i förbigående och därvid t. o. m. så ytligt, att största delen av det egna partiets viktigaste principiella beslut, ja, såväl partiprogrammet som Kommunistiska Internationalens resolutioner förbliva obekanta för den stora massan av partimedlemmarna. Instruktionsarbetet måste genom partiorganisationernas hela system ordnas systematiskt och oupphörligen bedrivas inom partiets alla medlems-grupper, för att därigenom även uppnå en allt högre grad av specialisering.

17. Till arbetsplikt inom den kommunistiska organisationen hör givetvis också plikten att avge rapporter. Detta åligger såväl partiets alla organisationer och organ som även varje enskild medlem. Den allmänna rapporten måste regelbundet ske för kortare perioder. Dessutom skall särskild redogörelse lämnas vid fullgörandet av speciella partiuppdrag. Det är viktigt, att genomföra rapportplikten så systematiskt, att den inrotas i den kommunistiska rörelsen som en god tradition.

18. Partiet avger sin regelbundna kvartalsrapport till ledningen för den Kommunistiska Internationalen. Varje underorganisation inom partiet skall avge sin rapport till närmaste ledande kommitté, (t. ex. en lokal organisations månadsrapport till respektive partikommitté).

Varje cell, fraktion och arbetsgrupp skall sända sin rapport till det partiorgan, under vars huvudsakliga ledning den står. Den enskilda medlemmen skall rapportera (t. ex. varje vecka) till den cell eller arbetsgrupp, som han tillhör, eller till den förman, som han arbetar under. Gäller det fullgörandet av ett speciellt uppdrag rapporteras till det partiorgan, av vilket han fått uppdraget i fråga.

Rapporterna skola alltid lämnas vid första tillfälle. De lämnas muntligen, såvida partiet eller uppdragsgivaren icke begärt skriftlig rapport. Rapporterna skola avfattas kort och sakligt. Rapportmottagaren är ansvarig för att sådana meddelanden, som icke utan skada kunna offentliggöras, förvaras väl, liksom även för att viktiga rapporter utan dröjsmål vidare-befordras till respektive ledande partiorgan.

19. Alla dessa partirapporter skola naturligtvis icke blott inskränka sig till att beröra vad rapportören har gjort. De måste även innehålla meddelanden om sådana under verksamheten iakttagna omständigheter som äro betydelsefulla för vår kamp, särskilt rörande iakttagelser, som kunna ge anledning till en ändring eller förbättring av vår framtida verksamhet. Även förslag till förbättringar, vars nödvändighet iakttagits under verksamheten, måste därvid framläggas. I alla kommunistiska celler, fraktioner och arbetsgrupper skola i regel de till dem avgivna, liksom även de från dem avgående rapporterna diskuteras. Överläggningarna måste bli till regel.

I cellerna och arbetsgrupperna måste också sörjas för att enskilda partimedlemmar eller medlemsgrupper regelbundet ha i speciellt uppdrag att uppmärksamma fientliga organisationer och därom avge rapport. Särskilt böra småborgerliga arbetarorganisationer och framför allt de ”socialistiska” partiernas organisationer vara föremål för iakttagelse.

IV. Propaganda och agitation.

20. Vår allmännaste uppgift före den öppna revolutionära resningen är den revolutionära propagandan och agitationen. Denna verksamhet och dess organiserande bedrives ännu ofta till största delen på det gamla formella sättet, genom tillfälligt uppträdande utifrån, inför massförsamlingar och utan särskild omsorg om det konkreta innehållet i föredragen, talen eller skrifterna.

Den kommunistiska propagandan och agitationen måste framför allt tränga in i proletärernas intimaste mitt. Den måste växa fram ur arbetarnas verkliga liv, ur deras gemensamma intressen och strävanden och särskilt ur deras gemensamma kamp.

Det revolutionerande innehållet är det viktigaste i kommunisternas propaganda. Ur denna synpunkt fordrar ställningstagandet till de konkreta frågorna i de olika situationerna alltid ett uppmärksamt övervägande. För att kunna fatta riktig ställning måste icke blott yrkesagitatorerna och propagandisterna, utan även alla andra partimedlemmar ständigt och utförligt instrueras.

21. Huvudformerna för den kommunistiska propagandan och agitationen äro: muntlig, personlig övertalning, deltagande i den fackliga och politiska rörelsens aktioner, påverkan genom partipressen och partilitteraturen. I all denna verksamhet skall varje partimedlem deltaga på det ena eller andra sättet.

Den muntliga personliga propagandan måste i första rummet bedrivas som en systematiskt organiserad husagitation av därtill utsedda arbetsgrupper. Intet hus inom den lokala partiorganisationens område får bli utanför denna agitation. I större städer kan också en särskilt organiserad gatuagitation, understödd med affischer och flygblad, ha stor framgång. Dessutom måste cellerna eller fraktionerna på arbetsplatserna organisera en regelbunden personlig agitation i samband med litteraturspridning.

I länder, vilkas befolkning räknar nationella minoriteter, är det partiets plikt att ägna nödig uppmärksamhet åt agitationen och propagandan inom de proletära skikten av dessa minoriteter. Denna agitation och propaganda måste givetvis utföras på respektive nationella minoriteters eget språk; för detta ändamål bör därtill ägnade partiorgan inrättas.

22. I den kommunistiska propagandan i sådana kapitalistiska länder, där proletariatets stora flertal icke har någon medveten revolutionär böjelse, måste man oupphörligt söka nya förbättrade arbetsmetoder för att ständigt komma den ännu icke revolutionära arbetaren till mötes vid hans begynnande revolutionsring och öppna för honom möjligheter till kontakt med den revolutionära rörelsen. Den kommunistiska propagandan med dess paroller skall i de olika situationerna understödja de groende, omedvetna, ofullständiga, tveksamma och halvborgerliga revolutioneringstendenserna i sådana arbetares andliga kamp mot de borgerliga traditionerna och lockelserna.

Därvid får den kommunistiska propagandan icke nöja sig med proletärmassornas nuvarande blygsamma, oklara fordringar eller förhoppningar. Det revolutionära fröet i dessa fordringar eller förhoppningar bildar blott den nödvändiga utgångspunkten för vårt inflytande, emedan proletärerna endast genom dessa anknytningar kunna bringas närmare kommunismen.

23. Den kommunistiska agitationen bland proletärmassorna måste bedrivas så, att vår kommunistiska organisation för de kämpande proletärerna framstår som den modiga, insiktsfulla, energiska och ända till slutet trogna ledaren av deras egen gemensamma rörelse.

För att uppnå detta måste kommunisterna deltaga i arbetarklassens alla elementära strider och aktioner och leda arbetarnas angelägenheter i alla konflikter mellan dem och kapitalisterna angående arbetsdagen, arbetslönen, arbetsvillkor o. s. v. Kommunisterna måste därvid intensivt sysselsätta sig med arbetarlivets konkreta frågor, de måste hjälpa arbetarna att utreda dessa frågor, rikta deras uppmärksamhet på de viktigaste missförhållandena, hjälpa till att noggrant och praktiskt formulera deras krav till kapitalisterna, söka utveckla solidaritets-medvetandet hos arbetarna, väcka medvetandet om deras gemensamma intressen och om den gemensamma saken för landets alla arbetare som en enhetlig arbetarklass, som bildar en del av proletariatets världsarmé.

Blott genom detta dagliga, obetingat nödvändiga detaljarbete, genom ständigt uppoffrande deltagande i proletariatets alla strider kan det ”Kommunistiska Partiet” utveckla sig till kommunistiskt parti .

Blott därigenom kommer det att skilja sig från de utlevade socialistiska, rena propaganda- och värvningspartierna, vars aktivitet uttömmes i samlandet av medlemmar, i tal om reformer och i utnyttjandet av parlamentariska omöjligheter. Det målmedvetna och uppoffrande deltagandet av partimedlemmarnas stora massa i de dagliga stridernas skola och i de utsugnas tvister och avtalsförhandlingar med utsugarna är den oeftergivliga förutsättningen icke blott för erövrandet av utan i ännu högre grad för genomförandet av proletariatets diktatur. Endast genom att ha lett arbetarmassorna i ständiga småkrig mot kapitalets övergrepp sättes de kommunistiska partierna i stånd att bli sådana avantgarden för arbetarklassen, som faktiskt systematiskt lära sig att leda proletariatet och vinna duglighet till ett medvetet förberett avskaffande av bourgeoisins makt.

24. Särskilt vid strejker samt vid lockouter och andra massavskedanden av arbetare måste kommunisterna talrikt mobiliseras till att deltaga i arbetarnas aktioner och överläggningar.

Det är ett det största fel om kommunisterna, under åberopande av det kommunistiska programmet och den väpnade revolutionära slutkampen, förhålla sig passiva och ringaktande eller till och med motsträviga till arbetarnas dagliga strider om små förbättringar av arbets-villkoren. Hur små och obetydliga även de fordringar äro, för vars skull arbetarna redan i dag äro beredda till kamp mot kapitalismen, får aldrig detta vara skäl för kommunisterna att hålla sig borta från kampen. Vår agitatoriska verksamhet får visserligen icke ge anledning till tal om att vi kommunister äro blinda uppviglare till dumma strejker och andra obetänksamma aktioner, men bland de kämpande arbetarna skola kommunisterna överallt förtjäna ryktet som dugliga stridskamrater.

25. I den fackliga rörelsens praktiska verksamhet stå de kommunistiska cellerna och fraktionerna ofta tämligen rådlösa inför de enklaste frågor på dagordningen. Det är lätt men fruktlöst att alltid predika blott kommunismens allmänna principer och sedan inför de konkreta frågorna förfalla till den vulgära syndikalismens negativa hållning. Därigenom underlättas blott den gula Amsterdamledningens spel.

I stället skola kommunisterna överväga sitt revolutionära ställningstagande efter det sakliga innehållet i varje förekommande fråga. I stället för att nöja sig med t. ex. ett teoretiskt-principiellt motstånd mot alla tariffavtal skola de heller föra kampen om det sakliga innehållet av den tariff, som Amsterdamledarna rekommendera. Naturligtvis måste varje boja för proletariatets kampberedskap fördömas och bestämt bekämpas, och det är som bekant kapitalisternas och deras Amsterdammedhjälpares mål att binda händerna på de kämpande arbetarna genom alla avtal. Därför är det kommunisternas självklara plikt att avslöja dessa avsikter för arbetarna. Men detta avslöjande kunna kommunisterna i regel göra allra bäst genom att de föreslå en sådan form för avtalet, som icke skapar några bojor för arbetarna.

Samma ställningstagande är att förorda t. ex. mot fackföreningarnas hjälpkassor och understödsinrättningar. Samlandet av kampmedel och utbetalandet av strejkunderstöd ur de gemensamma kassorna är bra i och för sig. Ett principiellt motstånd mot denna verksamhet är icke på sin plats. Blott sådant samlande och sådant bruk av dess medel, som Amsterdam-ledarna rekommendera, står i motsägelse till arbetarnas revolutionära klassintressen. Gentemot fackföreningarnas sjukkassor och dylikt är det på sin plats att kommunisterna t. ex. fordra upphävandet av den särskilda bidragplikten samt upphävandet av alla bindande villkor vad det gäller de frivilliga kassorna. Men om en del av medlemmarna fortfarande vilja försäkra sig om sjukunderstöd genom sina avgifter, skulle de icke förstå, om vi utan vidare ville förbjuda dem detta. Det är nödvändigt, att genom en intensiv propaganda så småningom befria dessa medlemmar från deras småborgerliga strävanden.

26. I kampen mot fackföreningarnas socialdemokratiska och andra småborgerliga ledare och mot de olika arbetarpartierna, kan man icke hoppas vinna något genom övertalningar. Mot dem måste man organisera kampen med all energi. Man bekämpar dem emellertid säkert och framgångsrikt blott på det sättet, att man skiljer anhängarna från dem, i det man överbevisar arbetarna om dessa deras socialförrädiska ledares drängtjänster åt kapitalismen. Man skall alltså om möjligt först bringa dessa ledare i sådana situationer, i vilka de äro tvungna att avslöja sig, för att efter sådan förberedelse sedan angripa dem på det skarpaste.

Det räcker därför icke att helt enkelt skymfa Amsterdamherrarna som ”gula”. Deras ”gula” karaktär måste tvärtom undan för undan bevisas med praktiska exempel. Deras verksamhet i Nationernas förbunds internationella arbetsråd, i de borgerliga regeringarna och förvalt-ningarna, de förrädaraktiga orden ur deras anföranden på konferenser och i parlamenten, de avgörande punkterna i deras många lugnande frasartiklar i hundratals tidningar och särskilt deras villrådiga och tvekande hållning vid förberedelsen och genomförande av till och med de minsta lönerörelser och strider på arbetsplatsen, allt detta bjuder dagligen tillfälle att genom enkelt formulerade framställningar, -resolutioner och klara tal avslöja och känneteckna Amsterdamsinternationalens ledares opålitliga och förrädiska bedrifter som ”gula”.

Cellerna och fraktionerna måste systematiskt leda de praktiska attackerna. Inte ens de lägre fackföreningsbyråkraternas svepskäl, vilka i sin svaghet – ofta till och med trots god vilja – förskansa sig bakom stadgar, konferensbeslut och anvisningar från sina centralstyrelser, får hindra kommunisterna att gå fram med all energi och ständigt fordra klara svar av dem på vad de gjort för att undanröja ifrågavarande hinder och om de äro beredda att öppet gå med medlemmarna mot dessa hinder och kämpa för deras övervinnande.

27. Kommunisternas deltagande i de fackliga organisationernas möten och konferenser måste med stor omsorg i förväg förberedas av fraktionerna och arbetsgrupperna, vilka t ex. utarbeta egna förslag och motioner, välja referenter och opponenter, uppställa dugliga, erfarna och energiska kamrater som kandidater o. s. v.

Likaså måste de kommunistiska organisationerna genom sina arbetsgrupper med omsorg förbereda sig till alla av de fientliga partierna arrangerade offentliga arbetarmöten, valmöten, demonstrationer, politiska arbetarfester o. dyl. Då kommunisterna själva ordna offentliga arbetarsammankomster måste största möjliga antal kommunistiska arbetsgrupper såväl i förväg som vid själva mötesplatsen samverka efter en enhetlig plan för att säkerställa det organisatoriska utbytet av dem.

28. Kommunisterna måste även allt bättre lära sig förstå att dra in oorganiserade, oskolade arbetare varaktigt under partiets inflytande.
Genom våra celler och fraktioner skola vi förmå dessa arbetare att ansluta sig till fackföreningarna och att läsa våra partitidningar. Som förmedlare av vårt inflytande kunna även andra arbetarföreningar användas, t. ex. bildningsförbund, studiecirklar, idrottsklubbar, amatörsällskap, konsumtionsföreningar o. s. v.

I de fall då det kommunistiska partiet måste arbeta illegalt, kunna sådana arbetarföreningar med de ledande partiorganens tillåtelse och under deras kontroll bildas även utanför partiet genom partimedlemmarnas initiativ (sympatiserande föreningar). Även de kommunistiska ungdoms- och kvinnoorganisationerna kunna genom sina kurser, läsaftnar, exkursioner, fester, söndagsutflykter o. s. v. först väcka många politiskt indifferenta proletärers intresse för organisationslivet för att sedan varaktigt dra dem med in i organisationerna och på detta sätt få dem med till nyttigt hjälparbete för vårt parti (till spridning och försäljning av flygblad, partitidningar och broschyrer o. s. v.) Genom dagligt deltagande i den gemensamma rörelsen bli de lättast befriade från sina småborgerliga böjelser.

29. För att vinna halvproletära lager av det arbetande folket som sympatiserande för det revolutionära proletariatet måste – kommunisterna utnyttja deras särskilda intressemot-sättningar till storgodsägarna, kapitalisterna och till den kapitalistiska staten och genom energiska förklaringar avlägsna dessa mellanlagers misstroende mot proletariatets revolution. Detta kan ofta kräva att man länge måste umgås med dem. Förståendefullt intresse för deras levnadsbehov, avgiftsfria upplysningar och hjälptjänster vid små svårigheter, som de ha att övervinna, men som de icke kunna klara upp själva o. s. v. skall underlätta deras förtroende för den kommunistiska rörelsen. Därjämte är det nödvändigt att försiktigt och outtröttligt motverka alla fientliga organisationer och personer, som äga auktoritet i orten eller som ha inflytande på de arbetande småbönderna, hemindustrins folk och andra halvproletära existenser. De närmaste fienderna, som de exploaterade av egen erfarenhet känna som undertryckare, måste avslöjas som representanter för och personifikationen av det kapitalistiska förbrytardömet i dess helhet. Alla dagshändelser, i vilka den statliga byråkratin kommer i konflikt med den småborgerliga demokratiens och ”rätts-statens” ideal måste utnyttjas intensivt och populärt i den kommunistiska agitationen och propagandan.

Varje lokal organisation på landet måste noga fördela uppgifterna med husagitation bland sina medlemmar och utsträcka denna agitation till samtliga byar, alla herrgårdar eller gods och alla enstaka hus inom dess verksamhetsområde.

30. För propagandan inom den kapitalistiska statens armé och flotta måste de lämpligaste metoderna undersökas speciellt för varje särskilt land. Antimilitaristisk agitation i pacifistisk anda är mycket fördärvlig. Den befordrar blott bourgeoisins strävanden att avväpna proletariatet. Proletariatet är principiellt motståndare till och bekämpar på det mest energiska sätt alla den borgerliga statens och borgarklassens militaristiska inrättningar överhuvud. Å andra sidan utnyttjar det dessa institutioner (armén, skytteföreningarna etc.) för att draga nytta av arbetarnas militära övning till revolutionär kamp. Alltså, icke mot ungdomens och arbetarnas militäriska skolning utan mot det militära systemet och mot officerarnas envälde måste den intensiva agitationen riktas. Varje möjlighet för proletariatet att få vapen i sina händer måste energiskt utnyttjas.

Den klassmotsättning, som visar sig i det materiella gynnandet av officerarna och i den dåliga behandlingen av menige man, måste klarläggas för de senare. Dessutom måste i agitationen klargöras för de menige att hela deras framtid på det intimaste sammanhänger med den utsugna klassens öde.
I en period av begynnande revolutionär jäsning kan agitationen för demokratiskt val av alla officerare genom soldaterna och matroserna och för grundande av soldatråd visa sig mycket verksam för att undergräva det kapitalistiska klassherraväldets stöd.

Största uppmärksamhet och skärpa är alltid nödvändig i agitationen mot bourgeoisies speciella klasskrigstrupper, särskilt mot de frivilliga beväpnade banden. Där dessas sociala sammansättning och korrupta bevekelsegrunder gör detta möjligt, måste vid lämplig tidpunkt den sociala upplösning inom deras led systematiskt främjas. Där de ha en jämn borgerlig klasskaraktär (t. ex. officerstrupper) måste de blottställas, göras föraktade och hatade av hela befolkningen, så att de, genom sin isolering, förlora sin styrka.

V. Organisationen av politiska strider.

31. För ett kommunistiskt parti finns det ingen tidpunkt under vilken partiorganisationen inte måste vara politiskt aktiv. Det organisatoriska utnyttjandet av varje politisk och ekonomisk situation och varje förändring i denna måste utvecklas till en organisatorisk strategi och taktik.
Även om partiet ännu är svagt, så kan det likväl alltid utnyttja uppseendeväckande politiska händelser eller stora strejker, som skaka hela det ekonomiska livet genom att det systematiskt organiserar och genomför en radikal propagandaaktion. Har ett parti i en sådan situation fattat beslut om det, så måste all energi från alla partimedlemmars och partiavdelningarnas sida inriktas på denna kampanj.

I första rummet måste alla de förbindelser, som partiet skaffat sig genom sina cellers och arbetsgruppers arbete, utnyttjas på att i de olika centra för den politiska eller strejkrörelsen arrangera möten, där partiets talare måste klargöra de kommunistiska parollerna som utvägen ur den svåra kampsituationen. Särskilda arbetsgrupper måste in i detalj väl förbereda dessa möten. Om icke egna möten kunna avhållas, så måste lämpliga kamrater uppträda på de strejkandes eller på annat sätt kämpande proletärernas allmänna möten.

Om det finns utsikt att vinna majoriteten eller en stor del av mötet för våra paroller, måste dessa paroller framföras i väl formulerade och skickligt motiverade förslag och resolutioner. Om sådana beslut fattats, måste det arbetas för att på alla möten på samma plats eller i trakten som syssla med samma aktuella frågor, få antaget samma eller liknande beslut i största omfattning eller kring dem samla starka minoriteter. Därigenom bli vi i tillfälle att samla de proletära skikt, som äro med i rörelsen och hittills blott rönt andlig påverkan av oss, och få dem att lära känna den nya ledningen.
Efter alla sådana möten måste de arbetsgrupper som ha varit, med om att organisera dem, hålla en kort sammankomst icke blott för att göra upp rapport till den ledande partikommittén, utan även genast draga lärdomar för den kommande verksamheten ur de gjorda erfarenheterna eller eventuella felen.

Alltefter läget måste även den praktiska parollen göras känd för de intresserade arbetar-massorna genom plakat och flygblad eller också måste utförliga flygblad utdelas till de stridande, vilka i anknytning till situationen och med hjälp av dagsparollerna göra dem förtrogna med kommunismen. En skicklig plakatspridning kräver särskilt organiserade grupper, som måste finna de bästa uppklistringsställena och ha att utvälja lämplig tid för uppklistrandet. Flygbladsspridningen i och framför fabrikerna, på de platser där de stridande arbetarna träffas, i trafikcentra, arbetsförmedlingskontor, järnvägsstationer etc. skall, såvitt möjligt, kombineras med slagfärdiga debatter, som äro ägnade att sprida sig bland arbetar-massorna. Större flygblad bör om möjligt blott utdelas i lokaler, bostäder och där man kan påräkna uppmärksamt intresse för dem.
Denna tilltagande propaganda måste understödjas genom en parallellt löpande verksamhet å alla de fackförenings- och driftsrådsmöten, vilka omfattas av striden, och vilka våra kamrater, om så skulle behövas, kräva sammankallande eller själva organisera och dit lämpliga talare och debattörer sändas. Vårt partis tidningar måste lämna den största plats till förfogande vid sådana tillfällen, liksom överhuvud hela organisationsapparaten helt måste tagas i tjänst under en sådan period åt denna rörelses huvudidé.

32. Demonstrationsaktioner kräva en mycket rörlig och uppoffrande ledning, som måste ha målet för aktionen klart för sig och ej ett ögonblick förlora överblicken över om demonstrationen har nått höjdpunkten för sin verksamhet eller om i den givna situationen en fortsatt utveckling av rörelsen till massaktion i form av demonstrationsstrejk och slutligen masstrejk är möjlig. Fredsdemonstrationerna under kriget ha lärt oss, att ett proletärt kampparti, även om det är illegalt och litet, icke får vika tillbaka eller stanna av, trots att demonstrationerna slås ner, om det gäller stora, aktuella mål, som med naturnödvändighet måste framkalla allt större intresse bland massorna.

Gatudemonstrationerna stödjas bäst av de större fabrikerna. Sedan stämningen i en given situation nått en viss enhetlighet genom våra cellers och fraktioners väl planlagda för-beredande arbete och tack vare muntlig agitation och flygbladsutdelning, måste vårt partis förtroendemän vid fabrikerna, ledarna av cellerna och fraktionerna av den ledande kommittén kallas till överläggning om de åtgärder som böra vidtagas för att få den bästa möjliga upp-marsch, ett punktligt uppträdande, fastslå karaktären i dagsparollen, utsikterna och tid för avslutning och upplösning av demonstrationen. En väl instruerad och organisatoriskt erfaren stab av ivriga funktionärer måste från avmarschen från fabrikerna till massrörelsens upplös-ning bilda dess ryggrad. För att dessa funktionärer skola kunna behålla en levande kontakt med varandra och jämt kunna förses med de erforderliga politiska direktiven, måste ansvariga partiarbetare deltaga systematiskt fördelade bland demonstranterna. Denna rörliga, politiskt-organisatoriska ledning av demonstrationen skapar de bästa förutsättningar för förnyandet av densamma och eventuellt en utvidgning till större massaktioner.

33. De kommunistiska partier, som redan ha uppnått en viss fasthet och ha en beprövad funktionärsstab och en avsevärd anslutning bland massorna, måste göra allt för att genom större kampanjer helt övervinna de socialpatriotiska ledarnas inflytande över massorna och föra arbetarmassornas majoritet in under den kommunistiska ledningen. Dessa aktioner måste organiseras olika allt efter situationen – om den aktuella striden gör det möjligt för den att uppträda som proletär ledning och ställa sig i spetsen eller om en tillfällig stagnation härskar. Även partiets sammansättning måste vara medbestämmande vid aktionens organisatoriska metoder. Så grep Tysklands förenade kommunistiska parti till så kallade ”öppna brev” som ett medel till att i högre grad än det redan var möjligt i de enskilda distrikten vinna för sig de socialt avgörande proletära skikten. För att avslöja de socialpatriotiska ledarna vände sig det kommunistiska partiet vid en tidpunkt, då eländet ökades och klassmotsättningarna skärptes, till proletariatets andra massorganisationer, för att av dem kräva öppna svar på, om de vore beredda att gemensamt med det kommunistiska partiet med sina eftersägandes mycket starka organisationer upptaga kampen mot de uppenbara försämringarna i proletariatets läge, för de mest minimala fordringar, för ett stycke bröd.

Där det kommunistiska partiet inleder liknande kampanjer, måste det träffa alla organisa-toriska förberedelser för att kunna bland de bredaste arbetarmassorna vinna genklang för sitt uppträdande. Alla driftsfraktioner och fackföreningsfunktionärer, som tillhöra partiet, måste på ett verksamt sätt på sina drifts- och fackföreningsmöten såväl som på offentliga möten, efter att ha noga förberett mötena, framställa partiets krav som en sammanfattning av proletariatets mest primära, rent livsnödvändiga krav. Flygblad och plakat måste överallt, där våra celler eller fraktioner vilja göra ett försök för att få massorna med på våra krav, spridas för att påverka stämningen. Vår partipress måste de veckor kampanjen pågår på ett omväxlande sätt belysa de problem som uppstått och framhålla alla de olika synpunkterna på den. Organisationerna måste städse ombesörja material åt pressen och energiskt påpassa, att redaktörerna icke slappa av i det publicistiska fullföljandet av partikampanjen. Även partiets fraktioner i parlament och kommunala institutioner måste ställas i dessa kampanjers tjänst. De måste efter direktiv från partiledningen bringa på tal den inledda rörelsen genom lämpliga förslag i parlamentet. Representanterna måste känna sig som medvetna medlemmar i den kämpande massan, som dess talesmän i fiendens läger, som ansvariga funktionärer och partiarbetare.

Om alla partimedlemmarnas förenade, organisatoriskt samlade verksamhet under några veckor lett till ett större, ständigt ökat antal instämmandebeslut, så måste partiet upptaga den allvarliga organisatoriska frågan om att organisatoriskt samla de massor som enats kring parollen. Om rörelsen tagit en övervägande facklig karaktär, så måste man framför allt lägga vikt vid att öka det organisatoriska inflytandet på fackföreningarna genom att gå till väl förberedda, direkta attacker mot de lokala fackföreningsledarna för att antingen besegra dem eller tvinga dem att genomföra en organisatorisk kamp på grundval av vårt partis krav. Där det finns driftsråd, fabrikskommittéer eller liknande institutioner måste våra fraktioner genom ett ordnat uppträdande kräva sammankallandet av plenum-möten för dessa organ för att även dessa skola kunna avgöra sitt förhållande till denna kamp. Ha några lokala organisationer vunnits för en sådan kamprörelse för proletariatets hela livsintresse under kommunistisk ledning, så måste de sammankallas till konferenser, till vilka även de driftsmöten, som gjort liknande uttalanden, måste sända sina särskilda representanter. Den nya ledning, som på så sätt konsolideras under kommunistiskt inflytande, vinner genom denna koncentration av de aktiva grupperna av den organiserade arbetarklassen ny slagkraft, som åter kan utnyttjas till att driva framför sig ledningarna för de socialdemokratiska partierna och fackföreningarna och organisatoriskt blottställa dem.

I de områden, där vårt parti förfogar över sina bästa organisationer och där det funnit den talrikaste anslutningen till sina fordringar, måste man genom det under tiden uppkomna organisatoriska trycket på de lokala fackliga organisationerna och driftsråden kunna samla alla inom området uppkomna enskilda ekonomiska strider och sådana rörelser av andra grupper, vilka rörelser befinna sig i utveckling, till en enhetlig kamprörelse, som nu utöver ramen för det enskilda yrkesintresset, framställer några gemensamma elementära krav, för att genomföra dem med distriktets samtliga organisationers gemensamma kraft. I en sådan rörelse kommer då det kommunistiska partiet att hävda sig som ledaren för det kampberedda proletariatet, medan den fackliga byråkratin och de socialistiska partierna, som komme att motsätta sig en dylik gemensamt organiserad kamprörelse, bleve försatta ur spelet icke blott rent politiskt, utan också praktiskt organisatoriskt.

34. Om i en tid av politisk och ekonomisk tillspetsning, vilken prässar fram nya rörelser och strider, det kommunistiska partiet försöker gripa ledningen av massorna i sina händer, så kan man underlåta att uppställa speciella krav och i populära upprop rikta direkt appell till de socialistiska partiernas och fackföreningarnas medlemmar, att icke, även mot sina byråkra-tiska ledares vilja, undvika de på grund av nödläget och arbetsköparnas tilltagande förtryck nödvändiga striderna, för att icke drivas direkt mot det fullständiga förfallet. Partiets organ, i synnerhet de dagliga tidningarna, måste under en dylik partiets rörelse dag från dag bevisa och betona, att kommunisterna äro beredda att ledande ingripa i det förtryckta proletariatets strider, både i dem som hota och dem som redan utbrutit, att de med hela sin kampberedskap i denna spända situation komma att hjälpa alla de förtryckta, där detta är möjligt. Man måste varje dag bevisa, att inga livsmöjligheter mera kan skaffas arbetarna, utan att dessa strider genomkämpas, och att det oaktat de gamla organisationerna försöka undvika och hindra dessa strider.

Fraktionerna inom olika företag och fackliga organisationer måste under ständig hänvisning till kommunisternas offervilliga kampberedskap göra det klart för sina kolleger på mötena, att inget undvikande mera är möjligt. Huvudsaken i en sådan kampanj är emellertid, att organisa-toriskt sammanfatta och enhetliggöra de ur situationen framsprungna striderna och rörelserna. Icke blott cellerna och fraktionerna inom de yrken och företag, som dragits in i kampen, måste ständigt upprätthålla nära organisk kontakt med varandra, utan också ledningen måste både genom distriktskommittéerna och även genom centralen omedelbart ställa ansvariga parti-arbetare och funktionärer till förfogande för de utbrytande rörelserna. Dessa böra omedelbart samman med de kämpande arbetarna, leda, utvidga, stegra, allmängöra och förena dessa rörelser. Organisationens främsta arbete består i att överallt skarpt framarbeta det gemen-samma i dessa olika strider och ställa detta i förgrunden, för att därigenom få fram en allmän lösning av striden, om det är nödvändigt genom användande av politiska medel.

I den mån sam striderna stegras och bli allmännare är det nödvändigt att skapa enhetliga organ för stridens ledning. Då den byråkratiska strejkledningen alltför tidigt sviktar i många fackföreningar, måste man i rätt tid prässa fram nyval och besätta den med kommunister, vilka måste garantera en fast och beslutsam kampledning. Har man redan lyckats att kombinera flera strider, så bör man sträva till att gemensamma aktionsledningar insättas, i vilka allt efter möjlighet kommunisterna böra skaffa sig ledningen. Såväl genom de fackliga fraktionerna, driftsfraktionerna, driftsråden, driftsrådsmötena som i synnerhet genom allmänna möten av de strejkande kan man genom skicklig organisatorisk förberedelse ofta lätt nå fram till en gemensam aktionsledning.

Antar rörelsen på grund av att den blivit allmän och på grund av arbetsköpareorganisationers eller myndigheternas ingripande en politisk karaktär, så måste propagandan och de organisa-toriska förberedelserna för eventuellt möjliga eller nödvändiga val av arbetarråd vidtaga, varvid alla partiets organ måste förfäkta denna tanke med den största intensitet, betona att blott genom dylika ur arbetarnas strider direkt framsprungna egna arbetarklassens organ kan man med den nödvändiga hänsynslösheten genomföra arbetarnas verkliga befrielse även utan den fackliga byråkratin och dess socialistiska partidrabanter.

35. De redan starka kommunistiska partierna, och i synnerhet de stora masspartierna, böra ständigt genom organisatoriska åtgärder stå rustade för politiska massaktioner. Under demon-strationsaktioner, i ekonomiska massrörelser och i alla delaktioner måste man ständigt tänka därpå, att på det mest eftertryckliga och segt uthålliga sätt utbygga dessa rörelsers organisato-riska erfarenheter till en allt starkare förbindelseled med de breda massorna. Under konferen-ser på bred bas mellan de ledande funktionärerna, de ansvariga partiarbetarna och förtroende-män inom större och medelstora företag måste alltid på nytt erfarenheterna från alla nya stora rörelser genomdebatteras och grundligt prövas, för att genom förtroendemännen inom före-tagen göra förbindelsenätet allt starkare och organisera det allt säkrare. Ett intimt förtroende mellan de ledande funktionärerna, de ansvariga partiarbetarna och förtroendemännen inom företagen är organisatoriskt den bästa garantin för, att politiska massaktioner icke inledes för tidigt och alltid blott i den skala, som omständigheterna och partiets inflytande för tillfället tillåter.

Utan att partiorganisationerna på det intimaste äro förbundna med de i de stora och medel-stora företagen verksamma proletärmassorna, kan det kommunistiska partiet icke genomföra stora massaktioner och verkligt revolutionära rörelser. När senaste år den utan tvivel revolu-tionära rörelsen i Italien, som fann sitt starkaste uttryck i besättandet av företagen, föll samman för tidigt, så skedde detta dels helt säkert på grund av den fackliga byråkratins förrä-deri och den politiska partiledningens oduglighet, men dels också på grund av att överhuvud taget ingen intimt organiserad förbindelse bestod mellan partiet och företagen via politiskt informerade och av partilivet intresserade förtroendemän inom fabrikerna. Också den stora engelska gruvarbetarrörelsen i år har utan tvivel lidit synnerligen starkt under bristen på att intensivt politiskt utnyttjas.

IV. Partipressen.

36. Den kommunistiska pressen måste med outtröttlig energi utvecklas och förbättras av partiet.

Ingen tidning får erkännas som kommunistiskt organ, som icke underkastar sig partiets direktiv. Denna grundsats bör gälla även alla andra litterära alster, tidskrifter, böcker, bro-schyrer etc., under hänsynstagande till deras vetenskapliga propaganda – eller annan uppgift.
Partiet måste ägna mera uppmärksamhet åt att det har goda tidningar än på att det har många. Varje kommunistiskt parti måste framför allt ha ett bra, allra helst dagligt utkommande huvudorgan.

37. En kommunistisk tidning får aldrig vara ett kapitalistiskt företag, som de borgerliga och ofta även de så kallade ”socialistiska” tidningarna äro. Vår tidning måste hålla sig oavhängig av de kapitalistiska kreditinrättningarna. Den skickliga organisationen av annonsanskaff-ningen, som för legala masspartier betydligt upphjälper vår tidnings existensmöjligheter, får dock aldrig leda till att tidningen på något sätt blir beroende av de stora annonsörerna. Tvärtom skall en obeveklig hållning i alla proletära, sociala frågor snabbast skaffa obetingat anseende åt våra masspartiers tidningar. Våra tidningar skola inte tjäna till att tillfredsställa sensationslusten eller tidsfördrivsbehovet hos den blandade publiken. Tidningen får icke foga sig efter småborgerliga litteratörers eller journalistiska virtuosers kritik för att göra sig salongsmässig.

38. Den kommunistiska tidningen måste framför allt taga sig an de undertryckta kämpande arbetarnas intressen. Den skall vara vår bästa propagandist och agitator, proletärrevolutionens ledande agitator.

Vår tidnings uppgift är att samla de värdefulla erfarenheterna från partimedlemmarnas alla olika verksamhetsgrenar och sedan åter meddela dessa erfarenheter för partikamraterna som riktlinjer för det fortsatta reviderandet och förbättrandet av de kommunistiska arbets-metoderna. Dessa erfarenheter måste utbytas på för hela landet gemensamma redaktörsmöten, varvid samtidigt genom ömsesidiga uttalanden största möjliga enhetlighet i ton och riktning uppnås för hela partipressen. På så sätt blir partipressen, liksom varje tidning för sig, även den bästa organisatören av vårt revolutionära arbete.

Utan detta sammanfattande, målmedvetna organisationsarbete av de kommunistiska tidningarna, främst därvid huvudorganet, blir det knappast möjligt att genomföra den demokratiska centralismen, den ändamålsenliga arbetsfördelningen i det kommunistiska partiet och alltså även uppfyllandet av partiets historiska uppgift.

39. Den kommunistiska tidningen måste söka bli ett kommunistiskt företag, d. v. s. en proletär kamporganisation, en arbetsgemenskap av revolutionära arbetare, av alla dem som regelbundet skriva för tidningen, som sätta den, trycka, förvalta, distribuera, försälja den, som samla lokalt material för dess innehåll och dryfta och bearbeta materialet i cellerna och som dagligen äro i arbete för dess spridning.
För att göra tidningen till en sådan verklig kamporganisation och kraftigt pulserande kommunistisk arbetsgemenskap äro en rad praktiska åtgärder erforderliga.

Den intimaste förbindelsen vinner varje kommunist med sin tidning, om han offrar något för den och arbetar för den. Den är hans dagliga vapen, som varje dag måste härdas och slipas för att vara brukbart. Blott under ständiga starka materiella och finansiella offer, kan den kommu-nistiska tidningen hålla sig uppe. Ständigt måste den ur medlemmarnas leder få medel för ut-vidgning eller inre förbättring, tills den slutligen i legala masspartier får så stor spridning och organisatorisk fasthet, att den själv börjar bli ett materiellt stöd för den kommunistiska rörelsen.

Det är emellertid icke nog att endast vara en ivrig prenumerantanskaffare och agitator för tid-ningen, man måste också bli en lika nyttig medarbetare för den. Från driftsfraktionerna och cellerna bör allt socialt och ekonomiskt anmärkningsvärt, från arbetsolyckor till drifts-sammanträden, från lärlingsmisshandel till företagens affärsrapporter, ofördröjligen på snabbaste sätt meddelas tidningen. Fackföreningsfraktionerna måste meddela alla viktiga beslut och åtgärder från deras förbunds- eller styrelsesammanträden. Likaledes skall en kort och träffande rapport avlämnas om våra motståndares karaktäristiska handlingar. Det offent-liga livet på sammanträden och på gatorna erbjuder mycket ofta för den uppmärksamme partiarbetaren tillfälle att med socialt kritiskt sinne iaktta enskildheter, som använda i tidningen, skola göra tydligt även för de indifferenta vår intima förbindelse med livets missförhållanden.

Redaktionspersonalen måste behandla dessa från arbetarlivet och arbetarorganisationerna kommande meddelanden med stor värme och kärlek och använda dem som korta under-rättelser för att ge vår tidning karaktären av en livsvarm, kraftigt pulserande gemenskap med arbetet och arbetarna. Eller också skola dessa meddelanden användas för att med stöd av sådana praktiska exempel ur arbetarnas dagliga tillvaro göra kommunismens läror populärt förståeliga, vilket är den snabbaste vägen att bringa de breda arbetarmassorna i intim kontakt med kommunismens stora idéer. Så långt det över huvud är möjligt skall redaktionspersonalen under mottagningstiden på dagens lämpligaste timmar stå till förfogande åt varje arbetare, som uppsöker vår tidning, och av honom mottaga hans önskningar och klagomål om till-varons bekymmer, anteckna dem flitigt och använda dem att pigga upp tidningen med.

Under kapitalistiska förhållanden kan naturligtvis ingen av våra tidningar bilda någon full-komlig kommunistisk arbetsgemenskap. Det kan emellertid även under mycket svåra förhållanden vara möjligt att med framgång organisera en revolutionär arbetartidning efter dessa synpunkter. Våra ryska kamrater bevisade detta åren 1912-13 genom sin ”Pravda”. Den bildade faktiskt en ständigt verksam organisation av kunniga revolutionära arbetare i det ryska rikets viktigaste centra. Dessa kamrater redigerade, utgåvo och distribuerade i gemenskap tidningen – de flesta naturligtvis bredvid sitt lönearbete, sparande av sina arbetslöner de nödvändigt pengarna för omkostnaderna. Tidningen kunde å sin sida ge dem det bästa, det de önskade, det de då behövde i rörelsen och vad som ännu i dag är till nytta i arbetet och kampen. En sådan tidning kunde verkligen för partimedlemmarna liksom även för många andra revolutionära arbetare bli ”vår tidning”.

40. Den kommunistiskt kämpande pressens egentliga element är att direkt deltaga i de av partiet ledda kampanjerna. Om under en viss tid partiets verksamhet koncentreras på en bestämd kampanj, så bör partitidningen icke blott i sina politiska ledande artiklar, utan i alla sina rubriker o. s. v. ställa sig i denna kampanjs tjänst. Redaktionen måste samla material från alla områden för att befordra denna kampanj och i lämplig form och bearbetning låta den trycka sin prägel på hela tidningen.

41. Prenumerantanskaffningen för vår tidning måste drivas efter ett bestämt system. Främst gäller det att utnyttja varje situation, i vilken arbetarna komma i starkare rörelse och i vilken det politiska eller sociala livet starkare flammar upp genom någon politisk eller ekonomisk händelse. Omedelbart efter varje större strejk eller lockout, under vilken tidningen öppet och energiskt företrätt de kämpande arbetarnas intressen, skall man organisera prenumerant-anskaffningen bland de förut strejkande eller lockoutade på så sätt, att var och en enskilt energiskt påverkas. Icke blott de kommunistiska drifts- och fackföreningsfraktioner, som närmast berörts av strejken eller lockouten, skola driva tidningspropaganda med prenumera-tionsblanketter och listor, utan man skall även om möjligt söka skaffa adressförteckning över de nyss förut i strid stående arbetarna, så att de särskilda arbetsgrupperna för tidningspropa-gandan kunna föra en energisk husagitation.

Efter varje politisk valrörelse, som ryckt upp arbetarnas intresse, måste även de därtill utsedda arbetsgrupperna bedriva en väl planlagd husagitation från dörr till dörr i arbetarkvarteren.

I tider av latenta politiska eller ekonomiska kriser, vars verkningar göra sig kännbara genom fördyringar, arbetslöshet och dylika nödföreteelser för breda arbetarmassor, skola, efter skick-ligt agitatoriskt utnyttjande av dessa företeelser, alla försök göras för att om möjligt genom fackföreningsfraktionerna erhålla omfångsrika förteckningar över fackligt organiserade arbetare inom olika yrken så att arbetsgruppen för tidningspropaganda sedan kan fortsätta en framgångsrik väl planlagd husagitation. Enligt vad erfarenheten visat, lämpar sig bäst den sista veckan före månadsskifte för denna ständiga prenumerantanskaffning. Varje lokal organisation, som låter denna vecka förflyta outnyttjad för tidningspropagandan, även om det sker endast en månad på året, begår en svår försummelse mot utbredandet av den kommunis-tiska rörelsen. Arbetsgruppen för tidningsarbetet får ej heller låta något offentligt arbetarmöte eller större sammanträde äga rum utan att där vara verksam med sina prenumerations-blanketter både före, under pauserna och efter mötet. Fackföreningsfraktionerna ha sig samma plikt ålagd vid alla sina fackföreningsmöten liksom även cellerna och driftsfraktionerna vid verkstadsklubbarnas sammanträden.

42. Vår tidning måste också ständigt försvaras av partimedlemmarna mot alla fiender.

Alla partimedlemmarna måste föra en förbittrad kamp mot den kapitalistiska pressen. Dess köpta karaktär, dess lögner, dess gemena tystnad och allt dess hetsande måste fullständigt avslöjas och hänsynslöst brännmärkas.

Den socialdemokratiska och centersocialistiska pressen måste övervinnas genom att man under ständiga angrepp, utan att förlora sig i småaktig fraktionspolemik, genom upprepade exempel ur det dagliga livet avslöjar dess förrädiska hållning, som går ut på att beslöja massmotsatserna. Fackliga och andra fraktioner måste försöka att genom organisatoriska åtgärder undanrycka de fackliga organisationernas och andra arbetarföreningars medlemmar dessa socialdemokratiska tidningars förvirrande och förlamande inflytande. Också prenume-rantanskaffningen för vår tidning måste med klok omtanke, både under husagitationen och i synnerhet inom företagen, direkt riktas mot socialförrädarnas press.

VII. Partiorganismens allmänna struktur.

43. Partiets verksamhetsområde får icke utsträckas och befästas efter en formell geografisk måttstock utan efter respektive landsdels verkliga ekonomiska, politiska och kommunika-tionstekniska struktur. Tyngdpunkten skall förläggas till huvudstäderna och till de olika centra för de storindustriella arbetarmassorna.

Vid uppbyggandet av ett nytt parti gör sig ofta i början den strävan gällande att genast utbreda partiorganisationernas nät över hela landet. Ehuru de till förfogande stående krafterna ofta äro synnerligen begränsade, spridas de åt nästan alla väderstreck. Därigenom försvagas partiets kraft att vinna medlemmar och växa till. Efter några år har man visserligen fått till stånd ett riktigt omfångsrikt organisationssystem, men partiet har därför kanhända inte en gång fast fot i landets viktigaste industristäder.

44. För att uppnå den största möjliga centralisation av partiverksamheten är det icke lämpligt att sönderdela partiledningen i en schematisk hierarki med många under varandra fullständigt underordnade instanser. Man måste sträva efter att om möjligt från varje större stad, som bildar ett ekonomiskt, politiskt eller kommunikationstekniskt centrum utspänna ett nät av organisatoriska trådar över denna stads vidsträcktare omgivning och över de områden, som ekonomiskt eller politiskt tillhöra detta centrum. Partiledningen i denna storstad, huvud-punkten för denna partiavdelning, som leder hela det organisatoriska arbetet i detta distrikt och bildar distriktets politiska ledning, måste ha den intimaste förbindelse med huvudortens arbetande medlemmar.

De av distriktskonferensen eller distriktsmöte valda och av partiledningen godkända fasta organisatörerna inom ett sådant distrikt måste vara skyldiga att ta regelbunden andel i distriktshuvudortens partiliv. Distriktets partikommitté borde alltid förstärkas med parti-arbetare från huvudortens medlemskretsar, så att en riktigt intim levande förbindelse består mellan den politiska, distriktet ledande partikommittén och den stora medlemsmassan i distriktets huvudort. Vid den vidare utvecklingen av organisationsformerna måste man sträva efter att distriktsstyrelsen även samtidigt har den politiska ledningen av distriktets centrala organisation. På detta sätt komma distriktsstyrelserna tillsammans med centralledningen att spela rollen som verkligt ledande organ i den allmänna partiorganisationen.

Ett partidistrikts område begränsas naturligtvis icke blott genom områdets vida utsträckning. Den avgörande synpunkten är om det blir möjligt för parti-distriktsstyrelsen att enhetligt leda alla lokala organisationer i distriktet. I de fall där detta icke längre är möjligt, måste distriktet delas och ett nytt partidistrikt bildas.

Dessutom behöver partiet naturligtvis i de större länderna också vissa sammanfattande för-bindelseorgan såväl mellan centralledningen och de olika distriktsledningarna (landsdels- eller landskapsledningar) som också mellan en distriktsledning och de olika lokala kommunerna (underdistrikts- eller kretsledningar). Under vissa omständigheter kan det även vara lämpligt, att förläna en ledande roll åt det ena eller andra mellanorganet, t. ex. en större stad med större medlemsantal. I regel bör man emellertid undvika allt som tenderar till decentralisation.

45. Partiorganisationens stora enheter (distrikt) sammansättas av de lokala sammanslut-ningarna: av ortsgrupperna (partikommunerna) på landsbygden och i småstäderna och av stadsdelarnas i de större städerna olika partikommuner.

En ortssammanslutning (kommun), vars medlemsantal vuxit så mycket, att den under legala förhållanden icke längre kan hålla ändamålsenliga allmänna sammanträden med sina medlemmar, måste delas.

I kommunerna böra medlemmarna uppdelas i olika arbetsgrupper för att bättre tillgodose det dagliga partiarbetet. I de större organisationerna kan det därvid vara lämpligt att förena arbetsgrupperna i olika kollektivgrupper. Till en och samma kollektivgrupp böra i regel anslutas sådana medlemmar, som på arbetsplatserna eller annars i det dagliga livet komma mest i beröring med varandra. Kollektivgruppen har till uppgift att fördela det allmänna partiarbetet bland de olika arbetsgrupperna, mottaga rapporterna från ordförandena, uppfostra medlemskandidater i sin mitt o. s. v.
46. Partiet som helhet står under ledning av Kommunistiska Internationalen. Den inter-nationella ledningens direktiv och resolutioner i ett anslutet partis angelägenheter ställas: 1. antingen till partiets allmänna centralledning eller 2. genom denna till en specialverksamhets centralledning eller 3. till alla partiorganisationer.

Internationalens direktiv och beslut äro bindande för partiet och självfallet även för varje enskild medlem.

47. Partiets centralledning (centralkommitté eller arbetsutskott och representantskap) är ansvarig inför kongressen och Kommunistiska Internationalens ledning. Både den trängre kommittén, arbetsutskottet, och representantskapet väljas i regel av partikongressen. Om partikongressen anser det lämpligt kan den ge centralledningen i uppdrag att ur sin mitt utse den trängre kommitté, som består av en politisk och en organisatorisk byrå. Partiets politik och löpande arbete står under ansvarig ledning av den trängre partiledningen genom dess båda byråer. Den trängre partiledningen inkallar regelbundet partiets hela centralledning till gemensamma överläggningar för att fatta beslut av större betydelse och vidsträcktare inne-börd. För att därför kunna grundligt känna den politiska totalsituationen och för att ha en tydlig bild av partiet, dess klarhet och styrka för ögonen, är det nödvändigt att vid valen till den centrala partiledningen ta hänsyn till de olika landsdelarna, om något lämpligt förslag föreligger. Av samma skäl böra icke heller taktiskt avvikande meningar av allvarlig karaktär undertryckas vid valet av centralledning. Tvärtom skola dessa få möjlighet att sända sina bästa förespråkare till representantskapet. Utskottet bör dock om möjligt vara enigt i sin uppfattning och det måste för att kunna leda fast och säkert kunna stödja sig icke blott på sin auktoritet utan även på en klar och till och med stor fast majoritet inom representantskapet.

Genom en sådan bred konstitution för partiledningen komma särskilt de legala masspartierna att snabbast få den fasta disciplinens bästa grundval, medlemsmassornas obetingade för-troende. Dessutom kommer också den vacklan eller de sjukdomssymtom, som kunna uppstå i partiets funktionärslager, fortare i dagen på detta sätt och kunna alltså leda till rättelse och förbättring. Hopandet av sådana sjukdomssymtom inom partiet och deras kanske katastrofala operativa avlägsnande på senare kongresser kan på detta sätt till en viss grad förebyggas.

48. Alla ledande partikommittéer måste genomföra en ändamålsenlig arbetsfördelning inom sig för att kunna effektivt leda partiarbetet på de olika områdena. Därvid kan det visa sig vara nödvändigt med specialledningar på olika områden (t. ex. för propagandan, tidningstjänsten, den fackliga kampen, för landsbygdspropagandan, för kvinnorörelsen, för underrättelse-tjänsten, för allmänt hjälparbete o. s. v.) Varje specialledning sorterar antingen under den centrala partiledningen eller under ett distrikts partikommitté.

Kontrollen över alla underordnade kommittéers både ändamålsenliga verksamhet och goda sammansättning tillkommer den ledande partidistriktskommittén och i sista hand den centrala partiledningen.

Alla i partiarbetet fast anställda medlemmar liksom partiets parlamentsrepresentanter lyda direkt under den ledande partikommittén. Det kan vara ändamålsenligt att då och då omplacera de fast anställda kamraterna (t. ex. redaktörerna, agitatorerna och organisatörerna) såvida partiets verksamhet icke alltför mycket störs härigenom. Redaktörerna och agitatorerna måste regelbundet deltaga i partiarbetet i någon av arbetsgrupperna.

49. Partiets centralledning liksom även Kommunistiska Internationalens exekutiv är när som helst berättigad att begära uttömmande informationer från alla kommunistiska organisationer, från dessas organ och från de enskilda medlemmarna. Centralledningens representanter och befullmäktigade ha tillträde till alla sammanträden och sessioner med rådgivande röst och vetorätt. Den centrala partiledningen måste ständigt ha tillgång på sådana befullmäktigade (kommissarier) för att klart kunna instruera och informera distrikts- och kretsledningarna icke blott genom sina politiska och organisatoriska rundskrivelser och korrespondenser utan även direkt på muntlig väg.

Vid centralledningen liksom vid varje distriktsledning bör en av beprövade och sakkunniga partikamrater sammansatt revisionskommission vara verksam, med uppgift att utöva kontroll över kassa- och bokföring. Den bör regelbundet avge rapport till centralledningen (representantskapet eller utskottet).

Varje organisation och varje partiorgan liksom även varje enskild medlem är berättigad att när som helst meddela sina önskningar och initiativ, anmärkningar eller anklagelser direkt till partiets centralledning eller Internationalen.

50. De ledande partiorganens direktiv och beslut äro bindande för de underordnade organisationerna och för de enskilda medlemmarna.
De ledande organens ansvarighet och deras plikt att ta sig till vara för såväl försummelser som missbruk av sin ledande ställning kan alltid blott till en viss grad formellt bestämmas. Ju mindre deras formella ansvar är, t. ex. inom de illegala partierna, desto mer äro de förpliktade att inhämta de övriga partimedlemmarnas mening, att regelbundet skaffa sig solida informationer och att fatta sina egna beslut först efter moget, allsidigt övervägande.

51. Partimedlemmarna äro pliktiga att i sitt offentliga uppträdande alltid uppföra sig som disciplinerade medlemmar av en kämpande organisation. Om meningsskiljaktigheter före-komma om det riktiga handlingssättet, skola dessa så vitt möjligt redan innan de framträda, inom partiorganisationernas krets avgöras, och sedan har man att handla enligt detta avgö-rande. För att varje partibeslut av alla partiorganisationer och medlemmar må genomföras med största energi, måste om möjligt varje fråga läggas fram till prövning och avgörande för massan av partimedlemmar. Partiorganisationerna och partiinstanserna åligger också plikten, att avgöra huruvida och i vilken form och utsträckning offentligen (i präss och broschyrer) olika frågor böra diskuteras av enskilda kamrater. Om också organisationens eller partiled-ningens beslut är felaktigt, enligt andra medlemmars mening, få dessa kamrater i sitt offent-liga uppträdande icke glömma, att den värsta disciplinära förseelsen och det värsta felet i kampen dock är att rubba eller kanske till och med bryta sönder den gemensamma frontens enhetlighet.

Det är varje partimedlems främsta plikt att försvara det Kommunistiska partiet och framför allt den Kommunistiska Internationalen mot alla kommunismens fiender. Den som glömmer detta och i stället offentligt angriper partiet eller Kommunistiska Internationalen måste behandlas som en motståndare till partiet.

52. Partiets stadgar skola avfattas så, att de icke utgöra något hinder för de ledande parti-organen vid den ständiga utvecklingen av den allmänna partiorganisationen och vid det oupphörliga förbättrandet av organisationsarbetet utan så att de i stället tjäna dem som hjälp därvid.
Kommunistiska International ens beslut skola utan dröjsmål verkställas av de anslutna partierna, detta även i de fall, då motsvarande förändringar i de gällande stadgarna och partibesluten stadgeenligt kunna genomföras först senare.

VIII. Förbindelsen mellan det legala och det illegala arbetet.

53. Allt efter revolutionsprocessens olika skeden kan inom varje kommunistiskt partis alldagliga liv en motsvarande funktionsväxling äga rum. I själva verket finns det dock ingen väsentlig olikhet i den partistruktur, som bör eftersträvas å ena sidan av det legala partiet, å den andra av det illegala.
Partiet måste vara så organiserat, att det ständigt är i tillfälle att snabbt anpassa sig efter förändringarna i kampläget.

Kommunistiska partiet måste utveckla sig till en kamporganisation, som är i stånd till att å ena sidan på öppna slagfältet vika åt sidan för en med överväldigande stridskrafter försedd fiende, som har koncentrerat hela sin kraft på en punkt, men å andra sidan även utnyttja denna fiendes tungrörlighet för att anfalla honom där och då han allra minst väntar angreppet. Det vore ett mycket stort misstag av partiorganisationen att uteslutande med beräkning inrikta sig på uppror och gatustrider eller blott på ett tillstånd av den svåraste förföljelse. Kommunisterna måste bedriva sitt förberedande revolutionära arbete i alla situationer och alltid vara beredda på kamp, emedan det ofta är nästan omöjligt att förutse växlingen mellan kulminations- och depressionsperioderna. Även i de fall, då detta är möjligt, kan detta förutseende mestadels icke mer utnyttjas till partiets nyorganisering, emedan växlingen vanligen inträder inom en mycket kort tid, ja till och med ofta fullkomligt överraskande.

54. De kapitalistiska ländernas legala kommunistiska partier ha vanligen ännu icke tillräckligt väl fattat sin uppgift om hur partiet lämpligen skall rusta sig för revolutionära oroligheter, för den beväpnade kampen eller över huvud taget för den illegala kampen. Man bygger alltför ensidigt hela partiorganisationen på en varaktig legalitet och utformar den efter de legala dagsuppgifternas behov.

I de illegala partierna däremot uppskattas ofta icke nog möjligheterna att utnyttja legal verksamhet och uppbygga en partiorganisation, som står i intim förbindelse med de revolutionära massorna. Partiarbetet visar i sådana fall tendens att bli till ofruktbart Sisyfusarbete eller vanmäktig sammansvärjning.

Bäggedera är oriktigt. Varje legalt kommunistiskt parti måste förstå att trygga åt sig högsta möjliga kampberedskap också för den händelse, att det skulle tvingas till underjordisk existens, och särskilt måste det vara rustat för utbrott av revolutionära resningar. Varje illegalt kommunistiskt parti åter måste också energiskt utnyttja den legala arbetarrörelsens möjligheter för att genom intensivt partiarbete utveckla sig till organisatör av och verklig ledare för de stora revolutionära massorna.

Ledningen av det legala och illegala arbetet måste ligga i händerna på samma enhetliga partiledning.

55. Både i legala och illegala partikretsar betraktas det illegala kommunistiska organisationsarbetet ofta som grundandet och underhållandet av en sluten, uteslutande militärisk organisation, som står isolerad från det övriga partiarbetet och partiorganisationen. Det är alldeles felaktigt. Tvärtom måste under den förrevolutionära perioden bildandet av våra kamporganisationer huvudsakligen ske genom det allmänna kommunistiska partiarbetet. Hela partiet skall utbildas till en kamporganisation för revolutionen.

Isolerade revolutionär-militäriska organisationer, som uppstå alltför tidigt före revolutionen, visa inom sig lätt tendenser till upplösning och demoralisation, emedan de sakna omedelbart nyttigt partiarbete.

56. Ett illegalt parti måste naturligtvis vid allt sitt arbete av avgörande betydelse skydda sina medlemmar och organ för upptäckt och icke prisgiva dem på något sätt genom registrering, oförsiktigt bidragsuppbärande och materialfördelning. Det kan därför icke i samma grad som ett legalt parti använda öppna organisationsformer för konspirativt syfte. Men det kan lära sig det mer och mer.

För att hindra inträngandet av tvivelaktiga och opålitliga element i partiet, böra alla försiktighetsåtgärder användas. De medel, som kunna användas för detta, bero synnerligen mycket på, om partiet är legalt eller illegalt, förföljt eller tolererat, raskt tillväxer eller står i stagnation. Ett medel, som på sina ställen under bestämda förhållanden visat sig framgångsrikt, är kandi-datsystemet. Enligt detsamma tillåtas de, som ansöka om upptagande i partiet, först på förslag av en eller två partikamrater att stå som kandidater, och därefter beror det på deras uppträ-dande under det dem ålagda arbetet för partiet, huruvida de kunna upptagas som medlemmar.

Det är oundvikligt, att bourgeoisin söker sända spioner och provokatörer i de illegala organisationerna. Mot detta måste kampen föras med största omsorg och uthållighet. En metod i denna kamp är en skicklig kombination av den legala verksamheten med den illegala. Genom längre legalt revolutionärt arbete prövas överhuvud på bästa sätt, vem som är tillräckligt pålitlig, modig, samvetsgrann, energisk, skicklig och punktlig för att kunna anförtros mer viktiga och hans duglighet motsvarande uppgifter i det illegala arbetet.

Ett legalt parti måste allt bättre rusta sig och inrätta sig för överraskningar (t. ex. säkert förvara hemliga adresser, i regel förstöra brev, bringa nödvändiga dokument i säker förvaring, undervisa och skola kurirer i konspirativt avseende o. s. v.)

57. Vårt allmänna partiarbete måste följaktligen uppdelas på det sätt, att genom detsamma redan före den öppna revolutionära resningen kärnan till en kamporganisation, motsvarande detta skedes behov, utvecklas och stadgas. Det är särskilt viktigt, att den kommunistiska partiledningen i sin ledande verksamhet ständigt tänker på dessa behov, att den försöker, så långt möjligt, i förväg bilda sig en klar föreställning därom. Visserligen kan denna föreställning aldrig bli tillräckligt exakt och klar i förväg. Det får emellertid icke vara något skäl att försumma denna den viktigaste synpunkten, för den kommunistiska organisatoriska ledningen.

Ty när vid den öppet revolutionära resningen den största funktionsförändringen kommer i det kommunistiska partiets liv, då kan den också ställa det bäst organiserade parti inför mycket svåra och komplicerade uppgifter. Det gäller kanhända att inom loppet av några dagar mobilisera vårt politiska parti till krigisk kamp. Och icke blott partiet utan även dess reserver, de sympatiserande organisationerna, ja t. o. m. hela landstormen, d. v. s. de oorganiserade revolutionära massorna. Det kan i det ögonblicket ännu ej vara tal om att bilda en reguljär röd armé. Vi måste utan en förut konstruerad armé segra genom massorna, under partiets ledning. Därför skall kanhända inte ens den mest hjältemodiga kamp hjälpa, om vårt parti inte redan i förväg organiserats riktigt väl för denna sak.

58. Under revolutionära situationer har man ofta iakttagits, att den revolutionära central-ledningen visat sig vara ur stånd att fylla sina uppgifter. Proletariatet kan under revolutionen åstadkomma storartade saker i enklare organisatoriskt avseende. I dess huvudkvarter härskar emellertid för det mesta oordning, rådlöshet, kaos. Till och med den mest elementära arbets-fördelning kan saknas. Kunskaparetjänsten är vanligen så dålig, att den medför större skada än nytta. Förbindelserna äro icke att lita på. Där man behöver hemlig post, hemlig transport eller har förlagt hemligt kvarter, hemligt tryckeri beror det hela vanligen helt och hållet på lyckliga eller olyckliga tillfälligheter. Den organiserade fiendens alla provokationer ha de bästa utsikter.

Det kan också aldrig vara bättre, om icke det ledande revolutionära partiet i förväg organiserar en särskild verksamhet för detta ändamål. T. ex. iakttagandet och avslöjandet av den politiska polisen fordrar speciell övning och sakkännedom. En apparat för hemlig förbindelse kan blott efter längre regelbunden praktik verka tillfredsställande säkert och raskt. På alla dessa den revolutionära specialverksamhetens områden måste varje legalt kommunistiskt parti ha några om också endast små hemliga förberedelser.

Till största delen kan på dessa områden den nödvändiga apparaten utvecklas genom en fullt legal verksamhet, om man vid organiserandet av denna verksamhet blott ser till vad slags apparat som skall uppstå därur. Sålunda kan en apparat för hemlig kommunikation, för hemlig post, hemlig kurirtjänst, hemliga kvarter, konspirativ transport o. s. v. i huvudsak redan utbildas genom en noggrant reglerad fördelning av legala flygblad och andra publikationer och brev.

59. Den kommunistiska organisatören ser över huvud varje partimedlem och varje revolutionär arbetare i förväg i hans kommande historiska roll som soldat i vår kamporganisation under revolutionstiden. Följaktligen leder han honom redan i förväg in i den arbetsgrupp och till det arbete, som bäst passar hans kommande ställning och vapenslag. Hans nuvarande verksamhet måste också i och för sig vara nyttig, nödvändig för den nuvarande kampen, och ingen ren drill, som den praktiska arbetaren i dag icke förstår. Samtidigt är denna verksamhet emellertid också till en del skolning för de viktigaste behoven vid morgondagens slutstrid.