Liknar kommunismen och nazismen varandra?

Borgarklassen har som bekant inrättat en särskild propagandamyndighet som heter “Forum för levande historia” (FLH). Myndigheten verkar för att den mänskliga historien ska tolkas “rätt” ur borgarklassens perspektiv.

År 2006 förstärktes den ideologiska kampen mot kommunismen när det beslutades att FLH även skulle “informera” om “kommunismens brott”. Genom att informera om hur hemsk kommunismen har varit (och är) så hoppas kapitalägarna att den kommunistiska rörelsen inte ska växa till sig. FLH hade 2017 en budget på 59 miljoner och 36 anställda.

Ett propagandatrick som borgarklassen älskar att använda sig av är att jämföra kommunismen och nazismen. FLH har skrivit en särskild text om detta. I texten framförs en rad felaktiga påståenden.

“Men det har också påtalats betydande likheter mellan nazism och kommunism: båda är antiliberala ideologier som anser att individen helt måste underordna sig kollektivet.”


Ja det är sant att kommunismen och nazismen är antiliberala ideologier men liberalismen är inte en ideologi för “individens frihet” utan för kapitalisternas frihet. Liberalismen är endast i teorin en ideologi som förespråkar individens frihet i allmänhet och det är något som många luras av. Den tillämpade liberalismen innebär raka motsatsen till någon slags allmän frihet. Den tillämpade liberalismen innebär borgarklassens oinskränkta makt över samhällslivet och i praktiken noll inflytande för majoriteten (proletariatet). Riktningen i politiken i stat och kommun bestäms av borgarklassen och de arbetande har inget inflytande på arbetsplatserna eller i bostadsområdena. Tillämpad nazism (variant av fascismen) innebär en förstärkning av borgarklassens maktorgan i kampen mot proletariatet och ännu mindre frihet för proletariatet än den tillämpade liberalismen. Ett mått på verklig frihet är hur mycket inflytande man har i sin vardag. Kommunisterna strävar efter att proletariatet (majoriteten) ska ha ett stort verkligt demokratiskt inflytande i vardagen, över den offentliga makten, på arbetsplatserna och i bostadsområdena. Motsättningen individen – kollektivet är en verklig motsättning och kommunisterna uppmanar allmänt talat till att ta hänsyn till de kollektiva (proletära) intressena istället för egenintresset (egoism). Men kommunisterna är motståndare till tvång (utom mot ett litet fåtal kapitalister) och det stämmer alltså inte att kommunisterna förespråkar att “individen helt måste underordna sig kollektivet” eftersom kommunisterna förespråkar frivillighet. Den tillämpade liberalismen och nazismen innebär i praktiken minimalt inflytande för majoriteten och därmed ett nära nog fullständigt och ofrivilligt underordnade av individen under kollektivet (staten, kommunen, företaget etc). Både den tillämpade liberalismen och fascismen innebär löneslaveri för majoriteten, nästan noll inflytande över politik, ekonomi osv. Det är alltså liberalismen och nazismen som är lika varandra ifråga om individens underordnande under kollektivet, inte kommunismen och nazismen.

“Båda vill skapa vad de ser som det perfekta samhället genom att utplåna allt det gamla som står i vägen för detta samhälle. Båda drömmer om ett enat samhälle utan inre konflikter.”

Dessa rader är precis så demagogiska som det anstår en propagandamyndighet. Båda vill utplåna allt det “gamla”? Nazisterna vill och ville förstärka allt möjligt gammalt och det är och var en extremt konservativ rörelse. Nazismen vill förstärka kapitalistklassens makt och bevara och förstärka den redan existerande samhällshierarkin medan kommunisterna vill riva ner den och arbetar för att bygga ett jämlikt samhälle utan klasser. Nazisterna vill alltså inte utplåna allt det gamla utan tvärtom förstärka det viktigaste i det borgerliga samhället, kapitalistklassens utsugning av proletariatet och kapitalistklassens makt i samhället i allmänhet. Att nazisterna förkastade parlamentet och vissa delar av den borgerliga kulturen är känt men att kalla detta allt är antingen ett uttryck för dumhet eller medveten demagogi. Kommunisterna vill absolut inte “utplåna allt” det gamla utan bevara och utveckla det bästa i det gamla (folkliga upproriska traditioner, språk och sånger osv) och på dennas grundval utveckla en kommunistisk kultur som bidrar till ett nytt jämlikt samhälle. Kommunisterna drömmer för övrigt inte om ett samhälle utan konflikter utan ett samhälle utan klasskonflikter.

“Båda tror sig veta vad som är historiens mål och anser våld mot dem som står i vägen för detta mål vara berätti­gat: ”borgare” och ”kontrarevolutionärer” i kommunistiska stater, judar och Untermenschen i den nazistiska.”


Kommunisterna tror sig inte veta vad som är “historiens mål” utan har iaktagit att då egendomsförhållandena i en samhällsfas inte längre utvecklar produktivkrafterna utan håller dem tillbaka och hämmar produktionen så måste de “sprängas”. I ett sådant läge sker alltså revolutionära förändringar. Kommunisterna menar att vi är i ett sådant läge nu och att det kapitalistiska samhället förr eller senare helt kommer att ersättas med ett kommunistiskt samhälle. Det kapitalistiska samhällets utsugning upprätthålls med våldsmakt, polis och militär, och proletariatet har därför en självklar rätt att erövra sin frihet med alla nödvändiga medel, inklusive våld. Till skillnad från FHL likställer kommunisterna inte den förtrycktes våld som används för befrielse och förtryckarens våld som används för att upprätthålla förtrycket. Nazisternas våld är alltid förtryckarens våld och det är något helt annat än de förtrycktas våldsutövning. Det är också typiskt att borgarklassens representanter brännmärker andra för att förespråka våld när hela deras makt vilar på tiotusentals militärer och poliser som är beväpnade till tänderna.

“Båda kan ses som ett slags ”politiska religioner”, som delar in världen i ont och gott utan utrymme för kompromisser, och ut­lovar ett paradis för de troende.”

Det man hela tiden ser hos andra är ofta något man själv har problem med. Hela projektet med FHL har som en grundtanke att informera om vad som är “ont och gott” och liberalerna är precis som nazisterna idealister. De sätter medvetandet, själen och begreppen före den objektiva verkligheten som existerar oberoende av mänskligt medvetande. Idealister är också de religiösa med föreställningar om det övernaturliga. Det är liberalismen och nazismen som har en grundläggande likhet med religion inte kommunismen. Kommunisterna utgår istället från materialismen vilken är en grundföreställning i marxismen. Marxismen är för övrigt vetenskaplig i det att dess grundtankte är den konkreta analysen av konkreta förhållanden. Kommunisterna utlovar alls inget paradis utan bara det självklara att exploateringen människor emellan ska upphöra.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här

Kontakt

Kontakta föreningen: Kommunisten@riseup.net