Centralledningens hänvändelse till förbundet (juni)

Karl Marx/Friedrich Engels, juni 1850

Centralledningen till Förbundet

Bröder!

I vår senaste rundskrivelse[1], som Förbundets emissarie överräckte er, utvecklade vi Arbetarpartiets och speciellt Förbundets ställning i nuvarande ögonblick, liksom även vid eventualiteten av en revolution.

Huvudändamålet med denna skrivelse är att ge en berättelse över tillståndet inom Förbundet.

Det revolutionära partiets nederlag förra sommaren upplöste för ett ögonblick fullständigt förbundets organisation. De verksammaste förbundsmedlemmarna, som deltog i de olika rörelserna, sprängdes från varandra. Förbindelserna upphörde, adresserna hade blivit oanvändbara, varigenom korrespondensen för en tid upphörde, liksom den även omöjliggjordes genom faran för att breven skulle brytas. Så vart Centralledningen dömd till overksamhet ända fram till slutet av föregående år.

I den mån, som de första efterverkningarna av de lidna nederlagen småningom upphörde, gjorde sig överallt i Tyskland behovet av en stark, hemlig organisation för det revolutionära partiet kännbar. Detta behov, som föranledde Centralledningen att besluta avsända en emissarie till Tyskland och Schweiz, framkallade å andra sidan i Schweiz ett försök till hemliga förbindelser, liksom även Kölnkommunens försök att därifrån organisera Förbundet i Tyskland.

I Schweiz samlades vid början av detta år flera mer eller mindre bekanta flyktingar från olika rörelser i ett förbund, som hade till mål att i ett lämpligt ögonblick medverka till störtande av regeringarna samt att hålla män i beredskap för rörelsens ledning och för att själva överta regeringen. Denna sammanslutning bar ingen bestämd partikaraktär, de brokiga element, som där förenades, tillät ingenting sådant. Medlemmarna bestod av folk från alla fraktioner och rörelser, från avgjorda kommunister och t.o.m. tidigare förbundsmedlemmar ända till tveksamma, småborgerliga demokrater och f.d. pfalziska regeringsmedlemmar.

Denna förening var ett efterlängtat tillfälle för de då i Schweiz så talrika baden-pfalziska platsjägarna jämte andra dylika ambitioner, varigenom dessa element kunde komma sig fram.

De instruktioner, som denna förening utsände till sina agenter och vilka också Centralledningen har i sina händer, var lika litet ägnade att inge förtroende. Avsaknaden av en bestämd partiståndpunkt, försöket att få alla existerande oppositionella element till skenet förenade i ett förbund är illa maskerat bakom en massa detaljfrågor, allt efter de industriella, bonde-, politiska och militära förhållandena på de olika orterna. Krafterna inom denna förening var likaså högst obetydande. Enligt den fullständiga medlemslista, som ligger framför oss, bestod hela sällskapet i Schweiz under sin högsta blomstringsperiod av knappast 30 medlemmar. Det är betecknande, att inom detta antal arbetarna är så gott som orepresenterade. Det var redan på förhand en armé av bara underofficerare och officerare utan soldater. Bland dem står A. Fries och Greiner från Pfalz, Körner från Elberfeld, Sigel m.fl.

Till Tyskland har de skickat två agenter. Den första: Bruhn från Holstein, medlem av Förbundet, föranledde genom falska förespeglingar enskilda förbundsmedlemmar och kommuner att sätta sig i rörelse, att för tillfället ansluta sig till den nya föreningen, i vilken de trodde sig se det återuppståndna Förbundet. Han rapporterade samtidigt till schweizer-styrelsen i Zürich över Förbundet och över schweizer-förbindelserna till oss. Ännu icke nöjd med denna dubbelställning skrev han, medan han ännu stod i korrespondens med oss, till de nämnda för Schweiz vunna personerna till Frankfurt direkta förtalshistorier och befallde dem att icke inlåta sig i några förbindelser med London. På grund härav utstöttes han omedelbart ur Förbundet. Fallet i Frankfurt klarades genom Förbundets emissarie. I övrigt var Bruhns verksamhet för den schweiziska centralstyrelsen utan resultat. Den andra agenten, studiosus Schurz från Bonn, uträttade ingenting, emedan han, som han skrev till Zürich, “redan funnit alla användbara krafter i Förbundets händer”. Han lämnade därefter plötsligt Tyskland och driver nu omkring i Brüssel och Paris, där han övervakas av Förbundet[2]. Centralledningen kunde i denna nya förening icke se någon fara för Förbundet, då i dennas central sitter en fullkomligt pålitlig förbundsmedlem, som har i uppdrag att övervaka dessa personers åtgärder och planer i den mån de riktar sig mot Förbundet. Centralledningen har dessutom skickat en emissarie till Schweiz, för att samman med den nämnde förbundsmedlemmen draga de dugliga krafterna över till Förbundet och överhuvudtaget för att organisera Förbundet i Schweiz. De avgivna uppgifterna grundas på helt autentiska dokument.

Ett annat liknande försök utgick redan tidigare från Struve, Sigel o.a., som då sammanslutit sig i Genève. Dessa personer skydde icke att utge sitt försök till en förening för att vara Förbundet och att missbruka förbundsmedlemmarnas namn för detta ändamål. Ingen lät sig naturligtvis luras av denna lögn. Deras försök var i varje avseende så misslyckat, att de få i Schweiz kvarblivna medlemmarna av denna aldrig upprättade förening slutligen måste ansluta sig den här tidigare omnämnda organisationen. Ju vanmäktigare detta kotteri var, desto mera prålade det emellertid med välklingande titlar som Centralutskottet för den Europeiska Demokratin o.s.v. Också här i London har Struve fortsatt dessa försök i samband med andra besvikna stora män. Manifest och upprop om anslutning till “Centralbyrån för Hela den ryska Emigrationen” och till “Centralutskottet för den Europeiska Demokratin” har utsänts till alla delar av Tyskland, men också denna gång utan ringaste resultat.

De påstådda förbindelserna mellan detta kotteri och franska samt andra icke-tyska revolutionärer existerar alls icke. Hela deras verksamhet sträcker sig till några smärre intriger bland de härvarande tyska flyktingarna, intriger som icke drabbar Förbundet, utan som är ofarliga och lätta att övervaka.

Alla sådana försök till sammanslutning har antingen samma mål som Förbundet, nämligen den revolutionära organisationen av arbetarpartiet – i detta fall förintar de partiets centralisation och kraft genom splittring och utgör därför skadliga särorganisationer – eller kan de ha endast det målet, att gång på gång missbruka arbetarpartiet för syften som är detsamma främmande och direkt fientliga. Arbetarpartiet kan under vissa omständigheter mycket väl använda andra partier och partifraktioner för sina ändamål, men det får icke underordna sig något annat parti. Men de personer, som under den senaste rörelsen satt i regeringen och använde sin ställning för att förråda rörelsen och att undertrycka arbetarpartiet, där detta ville uppträda självständigt, dessa personer måste under alla förhållanden hållas på avstånd.

Om Förbundets läge är följande att meddela:

I. Belgien.
Förbundets organisation bland de belgiska arbetarna, så som det existerade 1846 och 1847, är naturligtvis upplöst, sedan de främsta medlemmarna år 1848 häktats, dömts till döden och benådats till livslångt tukthusstraff. Överhuvudtaget har Förbundet i Belgien förlorat åtskilligt i styrka efter februarirevolutionen och sedan de flesta medlemmarna av den tyska arbetarföreningen fördrivits från Brüssel. De rådande polisförhållandena har icke tillåtit att på nytt uppbygga detsamma. Likväl har oavbrutet en kommun uppehållit sin verksamhet i Brüssel. Den existerar än i dag och arbetar så gott den kan.

II. Tyskland.
Centralledningens avsikt var att i detta cirkulär avge en särskild berättelse över Förbundets läge i Tyskland. Denna berättelse kan för tillfället icke ges, enär den preussiska polisen just nu snokar efter en utsträckt förbindelse inom det revolutionära partiet. Detta cirkulär, som kommer till Tyskland på säkra vägar, men som emellertid, när det sprides vidare i det inre av Tyskland, här och där kan falla i polisens händer, måste därför avfattas så, att dess innehåll icke ger vapen mot Förbundet. Centralledningen inskränker sig därför denna gång till följande:

Förbundet har sitt huvudsäte för Tyskland i Köln, Frankfurt am M., Hanau, Mainz, Wiesbaden, Hamburg, Schwerin, Berlin, Breslau, Lignitz, Glogau, Leipzig, Nürnberg, München, Bamberg, Würzburg, Stuttgart, Baden.

Till Ledande kretsar har utnämnts: Hamburg för Schleswig-Holstein, Schwerin för Mecklenburg, Breslau för Schlesien, Leipzig för Sachsen, och Berlin, Nürnberg för Bayern, Köln för Rheinland och Westfalen.

Kommunerna i Göttingen, Stuttgart och Brüssel förblir t.v. i direkt förbindelse med Centralledningen, tills det lyckats dem att tillräckligt utvidga sitt inflytande, så att de kan bilda nya ledande kretsar.

Förbundets förhållanden i Baden kommer att bestämmas först sedan den dit och till Schweiz utsände emissarien avgett berättelse.

På platser som Schleswig-Holstein och i Mecklenburg, där bonde- och dagsverkarföreningar existerar, har förbundsmedlemmarna lyckats vinna direkt inflytande på dem samt delvis fått dem helt i sina händer. De sachsiska, frankiska, hessiska och nassauska arbetar- och dagsverkarföreningarna står ock till största delen under Förbundets ledning. De inflytelserikaste medlemmarna av Arbetarförbrödringen[3] tillhör likaså Förbundet. Centralledningen uppmärksamgör alla kommuner och förbundsmedlemmar på att Förbundets inflytande på arbetar-, idrotts-, bonde- och dagsverkarföreningar är av största betydelse och överallt måste uppnås. Centralledningen uppmanar de ledande kretsarna och de med densamma direkt korresponderande kommunerna att i sina följande brev speciellt rapportera, vad som gjorts i detta avseende.

Emissarien till Tyskland, som av Centralledningen erhöll ett erkännande för sin verksamhet, har överallt i Förbundet upptagit endast de mest pålitliga personer och överlämnat åt dem med deras större lokalkännedom att vidare utvidga Förbundet. Det beror på de lokala förhållandena, huruvida de avgjort revolutionära personerna kan upptas i Förbundet. Där detta icke är möjligt, måste man bilda en andra klass av övriga Förbundsmedlemmar, bestående av personer, som är revolutionärt användbara och pålitliga men vilka ännu icke förstår att draga de kommunistiska konsekvenserna av den nuvarande rörelsen. Denna andra klass, för vilken förbindelse bör upprättas blott lokalt eller provinsiellt, måste förbli under ständig ledning av de egentliga förbundsmedlemmarna och förbundsfunktionärerna. Med hjälp av dessa vidare förbindelser kan nämligen inflytandet på bondeföreningarna och gymnastikförbunden organiseras mycket fast. Framgångssättet i detalj överlämnas till de ledande kretsarna, och Centralledningen motser snarast berättelse också häröver.

En kommun har hos Centralledningen anhållit om omedelbart sammankallande av en förbundskongress – till Tyskland. Kommunerna och kretsarna måste själva inse, att under nu rådande förhållanden icke ens provinskongresser överallt är att tillråda, men att däremot en allmän Förbundskongress nu är absolut omöjlig. Centralledningen kommer dock, så snart det blott blir möjligt, att inkalla en förbundskongress till någon lämplig ort.

Rheinpreussen och Westfalen har nyligen besökts av en emissarie från den ledande kretsen i Köln. Berättelse över resultatet av denna resa har ännu icke inträffat i Köln. Vi uppmanar samtliga ledande kretsar, att så snart de kan, låta emissarier genomresa också sina distrikt och att rapportera om resultatet snarast möjligt. Slutligen meddelar vi, att i Schleswig-Holstein förbindelser med armén anknutits. Närmare meddelanden om det inflytande, som förbundet har vunnit, inväntas.

III. Schweiz.
Emissariens berättelse inväntas ännu. Närmare meddelande lämnas därför först i nästa cirkulär.

IV. Frankrike.
Förbindelserna med de tyska arbetarna i Besançon och de övriga orterna i Jura anknytes åter från Schweiz. I Paris har den förbundsmedlem, som hittills stått i spetsen för de närvarande kommunerna, Everbeck, förklarat sitt utträde ur Förbundet, enär han anser sin litterära verksamhet vara viktigare. Förbindelse är därför för ögonblicket avbruten, och upprättandet av en ny förbindelse måste ske med desto större försiktighet, när parisarna upptagit i Förbundet ett antal personer, som är alldeles oanvändbara och t.o.m. tidigare stått i direkt fiendskap till Förbundet.

V. England.
London-kretsen är den starkaste i hela Förbundet. Den har nämligen utmärkt sig därigenom, att den sedan många år tillbaka så gott som allena hopsamlat alla Förbundets utgifter, särskilt för emissariernas resor. Den har under senaste tid förstärkts genom upptagning av nya element och leder fortfarande härvarande tyska arbetarförening liksom också den bästa fraktionen av härvarande tyska flyktingar.

Centralledningen står genom några härför delegerade medlemmar i förbindelse med det avgjort revolutionära partiet av fransmän, engelsmän och ungrare.

Av de franska revolutionärerna har det egentliga proletära partiet, vars ledare är Blanqui, anslutit sig till oss. De delegerade för Blanquis hemliga sällskap står i regelbunden och officiell förbindelse med Förbundets delegerade, åt vilka de uppdragit viktiga förarbeten för nästa franska revolution.

Ledarna för det revolutionära Chartistpartiet står också i regelbunden intim förbindelse med Centralledningens delegerade. Deras tidningar står till vårt förfogande. Brytningen mellan detta revolutionära, självständiga arbetsparti och den mera försonliga, av O’Connor ledda fraktionen påskyndades väsentligen av Förbundets delegerade.

På samma sätt står Centralledningen i förbindelse med det mest progressiva partiet för den ungerska emigrationen. Detta parti är viktigt, emedan det räknar flera utmärkta militärer, som vid en revolution kommer att stå till Förbundets förfogande.

Centralledningen uppmanar de ledande kretsarna att skyndsamt sprida denna skrivelse bland sina medlemmar och att snarast insända rapporter. Den uppmanar alla förbundsmedlemmar till högsta aktivitet, i synnerhet nu, när förhållandena är så spända, att utbrottet av en ny revolution icke mera kan länge utebli.

Juni 1850.

Noter:
[1] Se Centralledningens hänvändelse till förbundet i mars 1850.

[2] Studiosus Schurz blev senare minister i Amerika.

[3] Arbetarförbrödningen – ett tämligen stort förbund av arbetare grundat av den begåvade skriftställaren Stephan Born.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här

Kontakt

Kontakta föreningen: Kommunisten@riseup.net