Nyligen genomförde Labyrint en av sina sista konserter. De ska lägga av och gör avslutningsspelningar på olika håll.
Evenemanget inleddes av Blen som bland annat framförde en skön låt som heter ”Allting handlar om dig”.
Efter ett par låtar med Blen inledde Labyrint med låten ”Jagbaesån”.
[REFRÄNG]
Varför kan du inte acceptera? Jag ba’ é sån
Vägrar att kapitulerar, Jag ba’ é sån
Vapnet är musiken som ekar
Och de äckliga politikerna vet att…
Ja dom ba’ é så, professionella uppviglare
Ja dom ba’ é så, men ändå sköna lirare
Ja dom ba’ é så, vad fan tar du mig för?
Samma tills jag begraven död, jag ba’ é sån
Därefter ”Trakterna” …
”Du hittar oss bland höghus och paraboler
bland droger och buggade telefoner
ibland hittar du oss på kåken
Men du hittar oss oftast på området
Du hittar oss ute på gatorna, vi organiserar med kamraterna
Du hittar oss alltid bland blattarna
Labyrint du vet du hittar oss i trakterna
…
Du hittar oss längst ner i pyramiden
På fabriken eyo du ser hur vi sliter
Du hittar oss hatade av polisen
Du hittar oss trötta i brist på bevisen
Du hittar oss bland oskyldigt dömda
Du hittar oss där bovar blir berömda
Du hittar oss alltid bland blattarna
Labyrint du vet du hittar oss i trakterna”
”De kan skicka 700 nya poliser till förorten men det är bara vi som kan förändra, förändringen kommer inifrån!”
”Hiphop är den största musikstilen i hela världen och utan orten är hiphopen ingenting!”
”Pass på era recensioner o priser, skiter i för vi är ortens favoriter
alla vet finns inga floz i musiken
men de lungt så länge vi är ortens favoriter”
”Detta är vår sista fucking spelning!” sa Aki och så gick de ut. Det märkliga var att det gjorde publiken också! Vad hände med traditionen att ropa in bandet igen? Det gjorde ont i hjärtat. Det är aldrig så självklart läge att ropa in ett band som på deras ”sista fucking spelning”! Men de är lungt, Labyrint har dött men musiken lever!