Inför 1:a maj: Krisen i den kapitalistiska världsekonomin och coronapandemin

Detta är en artikel av en enskild kamrat.

Krisen i den kapitalistiska världsekonomin och coronapandemin

I år kommer det inte som brukligt att vara möjligt att demonstrera på 1-maj, arbetarrörelsens internationella högtidsdag, på grund av coronapandemins restriktioner. Vad har utlöst denna kris – vad är hönan och vad är ägget?

Redan innan coronaviruset dök upp i Kina, hade den ekonomiska tillväxtakten minskat i såväl de ledande kapitalistiska ekonomierna som de s.k. utvecklingsekonomierna i den globala Syd. Coronapandemin är enbart en yttre faktor, som verkar genom den kapitalistiska världsekonomin. Men den har skärpt och fördjupat den kapitalistiska krisen.

Den kapitalistiska krisen är också pandemisk

Idag finns det inget land eller ingen regering i världen som befinner sig helt utanför den kapitalistiska världsekonomins kretslopp. Det betyder att alla regeringar måste vidta skyddsåtgärder för att förhindra smittspridningen så länge det inte finns något effektivt vaccin. Det betyder att människor, städer, regioner och till och med hela länder sätts i karantän; social distansering och reserestriktioner påbjuds och införs. Dessa åtgärder skadar ofelbart den samhälleliga produktionen, den internationella handeln och samfärdseln. Följden blir drastiskt ökad arbetslöshet, som direkt drabbar arbetarklassen. En snabb smittspridning innebär att ländernas sjukvårdssystem, speciellt i fattiga länder, belastas direkt. I dag är en smittbärare också bara en flygresa bort.

Kapitalismens natur är instabilitet. Den grundläggande motsättningen mellan den privata tillägnelsen, d.v.s. att ett fåtal äger produktionsmedlen, och produktionens alltmera församhälleligade karaktär, d.v.s. att produktionen blir allt mera sammanvävd även på det internationella planet, löper som en röd tråd inom det ekonomiska systemet. Det leder till regelbundet återkommande kriser.

Vilka drabbas hårdast?

Arbetarklassen i Sverige kommer nu att drabbas hårt av arbetslöshet, ekonomisk nedgång och sjukdom till följd av krisen. Det är arbetare som måste ta sig till jobbet i överfylld kollektivtrafik. Det är de äldre, de redan sjuka och de fattigaste som kommer att drabbas hårdast av coronapandemin och dess ekonomiska konsekvenser. I Stockholm är dödsoffer från vissa invandrartäta förorter redan överrepresenterade.

Den svenska regeringen har inledningsvis agerat tamt och sent mot coronapandemin. Därför har Sverige relativt sett fler dödsfall än de nordiska grannländerna. Sveriges beredskap för en pandemi var och är dålig. Sedan EU-inträdet har all civil beredskap rustats ner. Det har rått stor brist på skyddsutrustning, handdesinfektion och andra livsnödvändiga artiklar inom sjukvården och hemtjänst. Staten har tillåtit att delar av sjukvårdssystemet har privatiserats och urholkats, exempelvis genom brist på intensivvårdssjukplatser.

Krisens bördor måste bäras av kapitalet

Den svenska regeringen och dess allierade partier har prioriterat att upprätthålla den kapitalistiska ekonomin, försäkra storföretagen om ekonomiskt stöd och tillgång på arbetskraft och därefter ge småföretagen ekonomiskt stöd och sist proletariatet. Staten och kommunerna har öst miljarder över kapitalisterna.

Arbetarklassen ska gå skadeslös ur krisen. Därför krävs bl.a.:

  • A-kassa till alla lönearbetare!
  • Alla arbetande som drabbas av inkomstbortfall under krisen måste kompenseras fullt ut!
  • Skyddsutrustning till all personal i sjukvård och hemtjänst!
  • Stoppa alla vräkningar! Hyresfria månader!
  • Töm alla bostadsbaracker – riktiga boenden för de nyanlända!

Ingen ända på kriserna

Den nuvarande krisen avslöjar kapitalismens inneboende svagheter. Det här är absolut inte den sista krisen eller den sista pandemin. Därför måste alla som vill ha en bättre värld, ett bättre Sverige, där folkflertalets intressen styr, kämpa inte bara mot systemets verkningar utan också mot själva det kapitalistiska systemet. Det måste helt enkelt ersättas av ett socialistiskt system, som planerar produktionen utifrån det arbetande folkets behov, inte utifrån profitmaximering som bara gynnar ett litet fåtal.

Detta är bara möjligt om det finns ett revolutionärt kommunistiskt parti, som kan samordna och leda klasskampen mot borgerskapet och dess politiska allierade. Ett parti som har denna målsättning måste återskapas i Sverige. Det kommer att krävas en verklig revolution för att störta det kapitalistiska systemet. Kampen kommer att bli långvarig och fordra stor uthållighet, men den kampen måste börja här och nu. Det som är ruttet faller inte av sig självt.

RBT

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här

Kontakt

Kontakta föreningen: Kommunisten@riseup.net