Släng bort illusionerna och kasta er in i kampen!

Förstamajuttalande från tidningen “El Maoista” i svensk översättning

Till alla världens marxistisk-leninistisk-maoistiska partier och organisationer: Första maj 2020

Proletärer i alla länder, förena er!

Vi visste redan, och kände det i kropp och själ, att denna gamla värld inte är mer än ett helvete för det internationella proletariatet och världens folk. Vi visste redan om det som blivit tydligt under de senaste månaderna. Inte ens den mest imbecille och blinde drömmaren kan bortse från hur det imperialistiska världssystemets illusioner faller sönder och försvinner som rök.

Den så kallade ”Corona-krisen”, som främst drabbar de svagaste och fattigaste, är resultatet av årtionden av systematisk och progressiv försakelse av massornas offentliga sjukvårdssystem, och av systemen för prevention och katastrofberedskap — trots att varje pandemi gav förebud om en ny och värre — i de gamla imperialiststaterna liksom de byråkratkapitalistiska staterna, genom en planenlig ”privatisering” för att fokusera på vinst och profit. Detta är skälet till att sjukhusen saknar kapacitet att ta hand om patienter under epidemier och katastrofer, skälet till att det saknar personal, instrument och utrustning; detta är vidare skälet till det bristande intresset och förseningarna kring utvecklingen av nya vaccin och läkemedel i kampen mot denna epidemi som hotar människor ur världens massor till livet; detta är skälet till att de tidiga varningssystemen havererade, och till att varken Kina, USA, Spanien, Italien eller något annat land — när COVID-19 redan härjade i Kina i november 2019 — vidtog snabba åtgärder, bara för att ”inte skada ekonomin”. Detta är sammanfattningen av ”Corona-krisen”, som alltså anmäler sig inom imperialismens generella kris. ”Corona-krisen” är i grunden en katalysator och inledning av en ny världsekonomisk kris — en kris av kapitalistisk överproduktion, som sedan länge annonserats av finanskapitalets ekonomer, och som understryks av hur COVID-19-pandemin används av reaktionära regeringar över hela världen — särskilt den yankee-imperialistiska supermakten, atomsupermakten Ryssland och de stora imperialistmakterna. Det hela fördjupas ytterligare av den cyniska tävlan dememellan.

Det är en kris, vilket betyder en förstörelse av produktivkrafter på ett sätt som inte skådats sedan andra världskriget, vilken — mitt i denna lavin av repressiva åtgärder mot arbetare och folket av reaktionära regeringar som ”legitimiserar” dem som nödvändiga i pandemiarbetet — genom imperialisternas, reaktionärernas och revisionisternas hantering av frågan expanderat en COVID-19-epidemi till en COVID-19-pandemi, vilket slutat i inget mindre än ett folkmord riktat mot världens folk. Den felaktigt så kallade ”Corona-krisen”, som slungat de imperialistiska och de markägar-byråkratiska länderna ned i en ännu djupare politisk kris, tillspetsar alla grundläggande internationella motsättningar, liksom de motsättningar som är typiska för länderna i fråga.

Imperialisterna och deras lakejer är skyldiga till krisen och lidandet

När epidemin seglade upp i Wuhan i Kina var imperialisternas mest bekymrade över avbrotten i ”distributionskedjorna”, det vill säga att monopolens lodräta kopplingar nu skulle vålla problem i produktionsprocessen. Därför gjordes ingenting för att hindra epidemins spridning. Ner det senare, runt januari, stod klart att epidemin skulle övergå i pandemi var man mest bekymrad över att flyg- och turistindustrin skulle förlora vinst, och lät viruset fortsätta sin spridning över världen obehindrat. När pandemin sedan slog mot Västeuropa stängdes skolor, men restauranger och bordeller läts hålla öppet

— under förevändning att skydda småföretagare, men med det egentliga syftet att skydda de stora ”franchise”- och grossistmonopolen. Det var först när fabrikerna började stänga ned, som imperialistländerna började frigöra medel för att garantera monopolens överlevnad oavsett vad. Då sade man ”Hej då” till ”nedskärnings”-politiken. Det är statsmonopolkapitalismens obegränsade utveckling. ”Nedskärnings”-politiken, påtvingad världen av yankee- imperialismen och inom ”Europeiska unionen” (”EU”) av den tyska imperialismen, är direkt skyldig till tusentals och åter tusentals dödsfall i de berörda länderna.

Dessa få fakta visar att pandemihanteringen i de imperialistiska länderna i grunden betingas av vinstintresset, då de agerar som en stor gemensam kapitalist åt den imperialistiska bourgeoisien i varje förtryckarstat, hela tiden ledda av sina politiska och militära intressen i den inter-imperialistiska kampen, och framför allt till försvar för super-exploateringen av de förtryckta folken. Nu kallar de oss som lamm till ritualslakt inför kapitalets gud. Vi förväntas offra oss för att rädda dem.

Imperialisterna avviker aldrig från sin egen logik. De drar nytta av att den allmänna opinionens uppmärksamhet nu distraheras av ”Corona-krisens” drama. Yankee-imperialismens ohämmade aggressioner mot Venezuela i Karibien, Rysslands sjömilitära manövrar i Nordsjön och Engelska kanalen, det tyskledda EU:s försök att bryta yankee- sanktionerna mot Iran, Trumps hot mot OPEC + Ryssland för att strypa deras oljeproduktion — bara för att nämna ett par ”incidenter” — visar oss att deras blodtörstiga natur alltjämt kvarstår. Imperialismen kan, som ordförande Mao sagt, aldrig förvandlas till en harmlös Buddha.

Striden inom ”EU”, under det att Italien och Spanien kräver att med ”Euroobligationer” fördela skulderna, präglas av Tysklands hegemoni som tvingar de Spanska och Italienska imperialisterna att knäfalla på ett sätt som tidigare bara kunde göras med länder som Grekland. Samma sak gäller de franska imperialisterna som nu tvingas acceptera ”bistånds”-paket för ”Kurzarbeit” [ungefär korttidspermittering], vilket tvingar dem att äta ur EU-kommisionens och von der Leyens hand. Det visar på nytt att europeisk enighet är omöjlig under imperialismen. Det mest skamlösa exemplet på bristen på ”solidaritet” mellan imperialisterna är dock hur den ensamt hegemoniska supermakten, yankee-imperialismen, bokstavligt talat stjäl medicinska produkter från andra imperialister, genom att nyttja maffiametoder som fördöms av exempelvis franska och italienska representanter — metoder som alltid använts mot de förtryckta länderna.

Mitt i denna galloperande ekonomiska och politiska kris står det klart vem som kommer få betala för allt barbari. Som brukligt i detta ruttna system hamnar notan hos de lägsta, arbetarna, de ”utan papper” och folkets massor. Tiotals miljoner människor har redan kastats ut i arbetslöshet i de imperialistiska länderna. Men den större bördan kommer att falla på arbetarna och massorna, i huvudsak bönderna, i de förtryckta länderna. Bara i Indien förlorade hundra miljoner arbetare sin inkomst under loppet av en dag, vilket tvingar dem att återvända till landsbygden för att överleva. Det är således ytterligare ett exempel på hur ett imperialistiskt förtryck inte förstör den semi-feodala basen, utan snarare utvecklar den. När ”karantänen” sjösattes i Chile fastslog storgrossisterna, byråkratkapitalisterna, helt cyniskt en prishöjning om 20% för bröd, med en dags varsel. Vilket brott! Först hindrar de massorna från att tjäna sitt levebröd, för att sedan våldsamt höja priset för de mest basala matvarorna. I Ecuador lämnas de döda längs Guayaquils gator i dagar, som under pesten, vilket blottar den gamla jordägar-byråkratiska statens förruttnelse. I Brasilien — där fascisten Bolsonaro och höga militära befälhavare, som slåss om herraväldet i den kontrarevolutionära staten, nu förenas i förverkligandet av den yankee-trogna storbourgeoisiens och jordägarnas planer för att slå ner massorna med miljonuppsägningar, tvingade lönesänkningar och temporära brott mot anställningsavtalen, hunger, misär och repression mot de fattiga och utblottade — anser man sig bekämpa COVID-19.

De imperialistiska parasiterna, som är direkt ansvariga för krisen, erbjuder cyniskt ”hjälp” genom den djävulska duon Världsbanken och Internationella valutafonden, vilka bägge styrs av yankee-imperialismen. Världens folk fattar mycket väl att dessa institutioner bara betyder kuvande, förtryck, exploatering, hunger och misär. Slavdrivarna angriper slavarna, de misshandlar brutalt tills de ligger ned och erbjuder dem sedan en hjälpande hand, på villkor att de sätter på sig ännu tyngre kedjor. Det är så man hanterar det.

Förtryck alstrar motstånd, och utvecklingen av denna imperialismens kris — ett tecken på dess största kollaps, som hotar fortsätta under många år — kommer att leda till en otrolig tillväxt av protester världen över, där revolutionen är en mer och mer uppenbar slutsats på denna historiska och politiska trend. Alla brott som begåtts av imperialisterna och deras lakejer kommer att bli mer än bestraffade av världens revolutionära massor, nationella frigörelsekamper kommer att ytterligare tillta och världen kommer att skakas av den folkliga kampens explosioner. Det internationella proletariatet och världens folk, under ledning av genuina marxistiska-leninistiska-maoistiska kommunistpartier, kommer att framskrida med stormsteg för att avliva den ondaste plågoanden av alla — imperialismen. Kolossen på lerfötter ska störtas.

Mot imperialism och de gamla staterna: Kämpa och gör motstånd!

Vi, världens kommunister, måste förstå den rådande politiska situationen och möta vårt ansvar med initiativkraft, energi och djärvhet, och obevekligt höja den röda fanan med hammaren och skäran i masskampens främsta led. Vi måste slåss och göra motstånd för att rikta och kanalisera massornas kamp mot den proletära världsrevolutionen, mot de demokratiska och socialistiska revolutionen — under de olika ländernas omständigheter. Det imperialistiska systemets skenande kris skapar utmärkta tillfällen för kommunisterna att utveckla massornas politik: att fördjupa, befästa och utvidga våra rötter och kopplingar till de bredaste och djupaste massorna, likt vad många kamrater redan gör i flera länder, som tillåter framsteg i uppbygget av de tre revolutionära verktygen — partiet, armén och fronten — runt en gemensam kärna. Som sådant ligger vårt främsta mål alltjämt i uppbygget av själva det Kommunistiska partiet, oavsett om det befinner sig i en rekonstruktions-, konstruktions- eller utvecklingsfas. Men samtidigt bör särskild uppmärksamhet ägnas åt uppbygget av fronten — revolutionens Enhetsfront, demokratisk eller socialistisk, ledd av proletariatet. Denna måste formas i enlighet med i vilket stadium revolutionen befinner sig i varje land, som en klassfront för revolutionens högsta och mest centrala uppgift — den revolutionära väpnade kampen, det vill säga Folkkriget — för att segra och försvara proletariatets och folkets makt. Det hela ska baseras på det faktum att revolutionen i de olika länderna skiljer sig åt på grund av särskilda omständigheter, och att fronten i ett land inte är samma som fronten i världsmåttstock. Det ska föra våra tankar mot: Förena, särskilj och led! En bra hantering av frontarbetet tillåter alla länders kommunister att ta stormkliv i att flytta fram sina positioner och — i enlighet med de särskilda omständigheterna och det revolutionära stadiet i varje land — förena de breda massorna som dagligen hemsöks av imperialismen under Partiets ledarskap. Vår uppgift är att särskilja, inte att förvirra. Bara genom en skarp differentiering oss emellan kan vi hantera klasspolariseringen som visar sig, och som kommer växa. Om vi inte differentierar oss kommer vi att flyta samman med, och utveckla samma vulgära ”frontism” som, de dummerjönsarna som tjänar mål helt motsatta våra. Detta även för att Partiet, envist och med alla möjliga medel, måste stå som ensamt erkänt centrum så att revolutionen kan utvecklas i linje med vad Marxismen-Leninismen-Maoismen, i princip Maoismen, har fastslagit.

När klasskampen skärps måste den utvecklas till en utdragen kamp, och vi måste driva den långsiktigt. Glöm aldrig att allting inte kan utvecklas på en gemensam nivå, utan genom ett ojämnt framskridande. Det är lag. Utvecklingen är ojämn och kommer alltid att vara det. Det krävs av kommunisterna att de ger klara och koncisa paroller när de leder massornas

kamp, samtidigt som de leder kraftfulla aktioner som genljuder i massornas sinnen. Idag innebär det att bryta den ”politiska vapenvilan” och den ”nationella enheten” som regeringar försöker få till stånd under förevändningen att ”bekämpa Corona-viruset”, med syftet att krossa den revolutionära kampen och folkets kamp. Kommunisterna måste slita masken av de korporatistiska åtgärderna, och blåsa bort de gamla staternas illusioner. Annars kommer de falla i fällan och tjäna den stora reaktionäriseringen av staten. De måste fokusera agitationen och propagandan på det faktum att den enda vägen ut från exploateringens järncykel är revolutionen, under ledning av proletariatet och det Kommunistiska Partiet. Kampen för dagskraven är nödvändig och måste utvecklas för att tjäna kampen för proletariatets och folkets makt. Man måste inse att den politiska kampen står i främsta rummet, och att proletariatets och folkets ekonomiska kamp är basen. Lönens, arbetstidens, arbetsförhållandenas och rättigheternas problem — såsom rätten till facklig organisering, strejk, sammanslutning, uttryck, opinion och politisk rörelse etc. — är alla mycket viktiga problem, som vi inte kan bortse från. För om vi undviker dem kan vi inte utveckla ett massarbete för revolutionen. De måste föras fram, med hänsyn till deras inbördes kopplingar och kampens omständigheter, och uppmana till arbetsnedläggelse och strejk.

Kommunisterna, som står inför pandemins utmaningar, kan inte överge massorna åt hot och utpressning från de reaktionära myndigheternas ”social-distanserings-skatt” och de smulor som de erbjuds av deras barmhärtiga samariter (”sociala åtgärder”). De måste leda och organisera försvaret av folkhälsan, i enlighet med masslinjen, som politiska organismer ur folkets massor. Detta för att säkerställa människors basala smittskyddsbehov, och för att med alla medel försörja folk med mat och mediciner, ge dem tillgång till sjukvårdspersonal med utrustning, akutvårdsplatser och infektionscentra, och för att häva betalningskravet för vatten, elektricitet och transporter. Vi måste förkasta idén att ”hjälpen” kommer från den gamla staten och imperialistiska icke-statliga organisationer, och kräva att folkets organisationer övertar administration och fördelning. Detta för att krossa det kontrarevolutionära och manipulativa utnyttjandet av läget, som påtvingas folket av den gamla statens system och krigslagar.

Glöm inte att de gamla staterna lägger hela krisens börda på massornas ryggar. Exploateringen och förtrycket är fastbultade, med djupa nedskärningar av rättigheterna, friheterna och välfärden som köpts med de kämpande massornas blod. Men de kräver ”sociala åtgärder” och ”reformer”, som i sin tur kräver att våra krigsfanor rycks från oss. Vi kommunister avancerar och vi kommer inte tillåta att man rycker dem från oss. Inte heller ska vi lägga ned dem. Vi måste slå ner reaktionen, för att dra undan mattan för de kontrarevolutionära aktionerna. Massorna vet sina intressen. Lita på massorna och på folket. Glöm aldrig: ”Folket, och endast folket, är historiens drivkraft”.

Dagens situation kan, ur folkets perspektiv, sammanfattas med: MASSORNAS EXPLOSIVITET INTENSIFIERAS ÖVER HELA VÄRLDEN OCH KOMMER UTVECKLAS ALLTMER KRAFTFULLT. Vår uppgift är att vara öppna med denna explosiva situation och sedan använda den i enlighet med proletariatets och folkets intressen, för att initiera och utveckla Folkkriget. Du måste veta hur man slåss. Du måste applicera krigets lagar. Du måste applicera Ordförande Maos ord som gäller alla typer av kamp generellt: Slåss med förnuft, övertag och begränsning.

När världens imperialister, reaktionärer och revisionister, med djärv cynism, försöker nyttja den imperialistiska krisen för sina egna särskilda intressen — genom att attackera det internationella proletariatet och världens folk, och använda sina järnklor för att stjäla, mörda och greppa en större del av de plundrade förtryckta länderna — måste proletariatet och folken göra motsatsen. Kommunisterna måste föra fram ett entydigt och gemensamt svar från det internationella proletariatet. Vi måste upprätthålla den proletära internationalismen, i teori och praktik, och kämpa för den Internationella Kommunistiska Rörelsens (ICM) enhet, baserat på Marxismen-Leninismen-Maoismen, i princip Maoismen, i striden mot revisionism och i den proletära världsrevolutionens tjänst, i utvecklingen av de rådande Folkkrigen — som i Peru, Indien, Filippinerna och Turkiet — och i förberedelsen och igångsättandet av nya Folkkrig i alla länder.

Idag framskrider kommunisterna bestämt mot enhet i ICM, och mot förverkligandet av den Internationella Maoistiska Enhetskonferensen [Unified Maoist International Conference], som ska föda proletariatets nya internationella organisation.

Detta är enhetens stund. Nog med splittring, sabotage och smutsig konflikt. De som är för Maoismen och Folkkriget, och som begått stora principiella fel, måste idka självkritik och bryta med sina felaktiga metoder. Framför allt måste man bryta med felens ursprung i samröret med Avakian och Prachanda, och förstå att ingen av dessa två råttor bidragit till Marxismen utan är, och har alltid varit, simpla revisionister. Fler och fler partier och organisationer i ICM manar till ett återuppbyggande av den ärorika Kommunistiska Internationalen, under Maoismens ledning. Några tvekar och några få har andra mål, men faktum kvarstår att denna långa väg har valts. Det finns ingen återvändo. Över tid, och särskilt genom ett utökat Folkkrig, kommer enheten mellan väldens kommunisters principer smidas.

Det är hög tid för handling. Vi måste fördubbla våra aktiviteter, ge impuls åt massornas uppror och kämpa för att omvandla spontan kamp till medveten kamp, under proletariatets ledning. Det finns ingen tid för att gnälla över våra nederlag och begränsningar. Mitt i kampen måste vi göra vad tillfället kräver. Det är för det syftet vi förberett oss. Nu finns inget annat alternativ än att kasta oss in i kampen. De som tvivlar eller tvekar nu förlorar massornas förtroende. Första maj är en stor uppvisning av kommunismens kraft. Våra strålande röda fanor med hammaren och skäran är symbolen för hopp och för kommunismens lysande framtid. Flaggornas förklarar, med sitt böljande, krig mot förtryckets och exploateringens värld — mot den gamla ordningen.

Årets Första maj blir dessutom ett firande av en mycket viktig årsdag. Det är 130-årsdagen för den första Första maj- demonstrationen. Denna första demonstration har den store kamraten Friedrich Engels att tacka, vars 200-årsdag firas detta år. Framåt, kamrater!

LÄNGE LEVE FÖRSTA MAJ — PROLETARIATETS INTERNATIONELLA DAG! FÖRENA ER UNDER MAOISMEN!

MED PARTIET, OCH MED MASSORNA, KAN ALLA MIRAKEL BESANNAS!

PROLETARIATET OCH VÄRLDENS FOLK: FÖRENA ER FÖR ATT SOPA BORT IMPERIALISMENS PEST FRÅN JORDENS YTA GENOM FOLKKRIG!

Communist Party of Brazil (Red Faction) [Brasilien] Communist Party of Ecuador – Red Sun [Ecuador] Peru People’s Movement [Peru]

Red Faction of the Communist Party of Chile [Chile]
Irish Socialist Republicans [Irland]
Committees for the Foundation of the (maoist) Communist Party in Austria [Österrike] Serve the People – Communist League of Norway [Norge]
Revolutionary Nucleus for the Reconstitution of the Communist Party of Mexico [Mexiko]
Committee Red Flag [FRG]
Maoist Communist Party [Frankrike] (*PCM håller inte med om att Tyskland är EU:s hegemoniska imperialistmakt.)
Construction comittee of the maoist Communist Party of Galizia [Galicien]
Committee to Reconstitute The Communist Party of Great Britain [Storbritannien]
Red Flag Collective [Finland]
Committee to Reconstitute the Communist Party of the USA [USA]
Red Wave [Danmark]

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här

Kontakt

Kontakta föreningen: Kommunisten@riseup.net