Ett uttalande till Chiang Kai-sheks uttalande

Den 28 december 1936

I Sian godtog Chiang Kai-shek de krav om försvar mot Japan som framlades av generalerna Chiang Hsueh-liang och Yang Hu-cheng och folket i nordvästra Kina, och som ett första steg beordrade han sina för inbördeskrig avdelade trupper att lämna provinserna Shensi och Kansu. Detta utgör början till Chiangs omläggning av den felaktiga politik han fört under de senaste tio åren.[1]Det är ett slag mot de intriger som de japanska imperialisterna och den kinesiska “straff”-gruppen[2] bedrivit för att regissera ett inbördeskrig, åstadkomma splittring och få Chiang Kai-shek dödad i Sianintermezzot. Deras besvikelse är redan tydlig. Symptomen på att Chiang Kai-shek börjat vakna upp kan betraktas som ett tecken på att Kuomintang ar villigt att göra slut på den felaktiga politik som det bedrivit i tio år.

Den 26 december utsände Chiang Kai-shek från Loyang ett uttalande, kallat “Förmaning till Chang Hsueh-ling och Yang Hu-cheng”, vilket är så tvetydigt och undvikande att det enbart av detta skäl blir ett intressant exemplar bland Kinas politiska dokument. Om Chiang verkligen önskar dra en allvarlig lärdom av intermezzot och försöka sätta nytt liv i Kuomintang, och om han vill upphöra med sin konsekvent felaktiga politik, att kompromissa i utrikesfrågor och bedriva inbördeskrig och förtryck i hemlandet, så att Kuomintang inte längre står i kamp mot folkets önskningar, borde han ha givit bevis för sin goda vilja genom att framställa ett bättre skriftstycke, som visat att han ångrar sitt politiska förflutna och slår in på en ny kurs för framtiden. Uttalandet av den 26 december motsvarar inte det kinesiska folkets krav.

Det innehåller emellertid ett prisvärt avsnitt, i vilket Chiang försäkrar att “löften måste hållas och det måste handlas beslutsamt”. Detta betyder, att ehuru Chiang inte skrev under de villkor som Chang och Yang framlade i Sian, han är villig att godta de krav som är till fromma för staten och nationen och inte kommer att bryta sitt ord av det skälet att han inte skrev under. Vi får se huruvida Chiang Kai-shek, sedan han dragit bort sina trupper, kommer att handla uppriktigt och genomföra de villkor han godtagit. Dessa villkor är:

1) att reorganisera Kuomintang och riksregeringen, utesluta den projapanska gruppen och släppa in antijapanska element;
2) att frige de patriotiska ledarna i Shanghai[3] och alla andra politiska fångar och garantera folkets fri- och rättigheter;
3) att göra slut på politiken att “undertrycka kommunisterna” och i stället ingå ett förbund med Röda armén för motstånd mot Japan;
4) att inkalla en konferens för nationens räddning med representanter för alla partier, grupper, befolkningsskikt och arméer för att fatta beslut om politiken att göra motstånd mot Japan och rädda nationen;
5) att ingå i samarbete med länder som intar en sympatisk hållning till det kinesiska motståndet mot Japan och
6) att använda andra särskilda sätt och medel att rädda nationen.

För att uppfylla dessa villkor krävs framför allt god vilja men också en del mod. Vi ska bedöma Chiang Kai-shek efter hans framtida handlingar.

Men hans uttalande innehåller ett påstående om att Sianintermezzot tillkom under tryck från “reaktionärer”. Det är beklagligt att han inte förklarat vilka människor han avser med uttrycket “reaktionärer”, och det är ju heller inte klart hur ordet “reaktionär” definieras i Chiang Kai-sheks ordbok. Vad som är säkert är emellertid att Sianintermezzot ägde rum under påverkan av:

1) den växande indignationen mot Japan bland generalerna Changs och Yangs trupper och bland det revolutionära folket i nordvästra Kina;
2) den växande indignationen mot Japan bland folket i hela landet;
3) vänsterkrafternas tillväxt i Kuomintang;
4) det av de grupper som har makten i de olika provinserna framförda kravet, att det ska göra motstånd mot Japan och att nationen ska räddas;
5) den ståndpunkt som Kommunistiska partiet intagit för en nationell enhetsfront mot Japan och
6) den internationella fredsfrontens utveckling.

Alla dessa fakta är obestridliga. Det är just dessa krafter som Chiang kallar “reaktionära” medan andra människor kallar dem revolutionära. Chiang kallar dem “reaktionära” — det är allt. Eftersom han i Sian deklarerade att han på allvar skulle bekämpa Japan, kommer han antagligen inte att omedelbart efter sin avresa från Sian återuppta de våldsamma angreppen mot de revolutionära styrkorna. Ty det är inte blott så att hans egen och hans grupps politiska liv hänger på att de visar god vilja utan också så att de nu har emot sig som ett hinder i sin politiska väg en kraft som vuxit till förfång för dem — den ”straff”- grupp som försökte få honom dödad i Sianintermezzot. Vi råder därför Chiang Kai-shek att revidera sin politiska ordbok och ändra ordet “reaktionär” till “revolutionär”, för det är bättre att använda uttryck som svarar mot fakta.

Chiang bör komma ihåg att han har kommunistiska partiets medling och de bemödanden som gjordes av generalerna Chang och Yang, Sianintermezzots ledare, att tacka för att han kunde lämna Sian helskinnad. Under hela Sianintermezzot gick kommunistiska partiet, som inte hade annat än nationens fortbestånd för ögonen, in för en fredlig uppgörelse och gjorde allt som kunde göras i detta syfte. Hade inbördeskriget spritt sig och hade Chang och Yang hållit Chiang Kai-shek i häkte under längre tid, kunde intermezzot ha utvecklats endast till den japanska imperialismens och den kinesiska “straff”-gruppens förmån. Det var under dessa omständigheter som kommunistiska partiet beslutsamt avslöjade de intriger som bedrevs av de japanska imperialisterna samt Wang Ching-wei,[4] Ho Ying-chin[5] och andra medlemmar av den kinesiska “straff”-gruppen1 och med fasthet förespråkade en fredlig lösning, vilket händelsevis sammanföll med åsikterna hos generalerna Chang Hsueh-liang och Yang Hu-cheng och sådana medlemmar av Kuomintang som T. V. Soong.[6] Detta är exakt vad folket i hela landet begär, ty de hyser bitter avsky mot det pågående inbördeskriget.

Chiang frigavs sedan han godtagit villkoren i Sian. Från och med nu är frågan huruvida han kommer att bokstavligen genomföra sin utfästelse, att “löften måste hållas och det måste handlas beslutsamt”, och noggrant uppfylla alla villkoren för nationens räddning. Nationen kommer inte att tillåta någon ytterligare tvekan från hans sida eller att medge honom att göra några avdrag vid uppfyllandet av villkoren. Om han vacklar i frågan om att göra motstånd mot Japan eller skjuter på uppfyllandet av sin utfästelse, kommer den landsomfattande revolutionära floden att sopa bort honom. Chiang och hans grupp bör komma ihåg det gamla ordstävet: “Om en man inte håller sitt ord, vad duger han till?”

Om Chiang kan städa undan den smuts som skapats av Kuomintangs reaktionära politik under de senaste tio åren, om han grundligt rättar sina fundamentala misstag, av kompromissa i utrikesfrågor och bedriva inbördeskrig och förtryck inom landet, omedelbart ansluter sig till den antijapanska fronten, som förenar alla partier och grupper, och verkligen vidtar de militära och politiska åtgärder som kan rädda nationen, ska kommunistiska partiet naturligtvis understödja honom. Så tidigt som den 25 augusti utlovade Kommunistiska partiet i sitt brev till Kuomintang[7] detta stöd till Chiang och Kuomintang. Folket i hela landet vet sedan femton år tillbaka att kommunistiska partiet följer regeln: “Löften måste hållas och det måste handlas beslutsamt”. De hyser utan tvivel större tillit till kommunistiska partiets ord och handlingar än till någon annan grupps eller något annat partis i Kina.

NOTER

[1]Under inflytande av Kinas Röda armé och den antijapanska rörelsen bland folket gick Kuomintangs Nordöstarmé, som leddes av Chang Hsue-liang, och Kuomintangs 17:e routearmé, som leddes av Yang Hu-cheng, med på kommunistiska partiets förslag, om en antijapansk nationell enhetsfront, och krävde att Chiang Kai-shek skulle gå samman med kommunistiska partiet för motstånd mot Japan. Chiang Kai-shek vägrade och bedrev ännu aktivare sina militära förberedelser för “kommunisternas undertryckande” samt lat massakrera ungdomar i Sian som uppträdde mot Japan. Chang Hsue-liang och Yang Hu-cheng gick till gemensam aktion och arresterade Chiang Kai-shek. Detta var det beryktade Sianintermezzot av den 12 december 1936. Chiang Kai-shek tvingades att acceptera villkoren, om enhet med kommunistiska partiet och motstånd mot Japan, och blev därpå frigiven för att återvända till Nanking.
[2]Den kinesiska “straff”-gruppen bestod av de projapanska elementen i kuomintangregeringen i Nanking, vilka under Sianintermezzot försökte ta makten från Chiang Kai-shek. Med Wang Ching-wei och Ho Ying-chin som ledare förespråkade de en “straffexpedition” mot Chang Hsue-liang och Yang Hu-cheng. De utnyttjade intermezzot till att förbereda ett omfattande inbördeskrig i syfte att bana väg för de japanska inkräktarna och ta den politiska makten från Chiang Kai-shek.
[3]Sju ledare for den patriotiska antijapanska rörelsen i Shanghai blev i november 1936 arresterade av Chiang Kai-sheks regering. De var Shen Chun-ju, Chang Nai-chi, Tsuo Tao-fen, Li Kung-pu, Sha Chien-li, Shih Liang och Wang Tsao-shih. De hölls i fängelse till juli 1937.
[4]Wang Ching-wei var ledare för den projapanska gruppen inom Kuomintang. Han hade varit anhängare av en kompromiss med de japanska imperialisterna allt sedan de år 1931 invaderade nordöstra Kina. I december 1938 lämnade han Chungking, kapitulerade öppet för de japanska inkräktarna och bildade en marionettregering i Nanking.
[5] Ho Ying-chin, en av Kuomintangs krigsherrar, var en annan av den projapanska gruppens ledare. Under Sianintermezzot verkade han för inbördeskrig genom att beordra uppmarsch av kuomintangtrupper för en attack mot Shensi längs Lunghaibanan. Han planerade att döda Chiang Kai-shek genom att bombardera Sian i syfte att sedan överta dennes post.
[6]T. V. Soong var en proamerikansk medlem av Kuomintang. Han var en förkämpe för Förenta staternas intressen och var också anhängare av en fredlig lösning av Sianintermezzot, emedan den amerikanska imperialismen låg i luven på den japanska, med vilken den tävlade om herraväldet över Fjärran östern.
[7] Detta brev kritiserade hårt Kuomintangs reaktionära styre och besluten från andra plenarsammanträdet med dess Centrala exekutivkommitté. Det framlade också kommunistiska partiets politik för bildande av en anti-japansk nationell enhetsfront och återupptagande av dess samarbete med Kuomintang. Huvudparten av brevet löd som följer:
Då er Centrala exekutivkommittés andra plenarsammanträde talar om “centralisering och enande” blandar det verkligen ihop orsak och verkan. Det måste understrykas att inbördeskriget och oenigheten under de senaste tio åren helt och hållet förorsakats av den olycksbringande politik av beroende av imperialismen som genomförts av ert parti och ert partis regering och alldeles särskilt av politiken av icke-motstånd mot Japan, som ni hållit fast vid allt sedan 18-septemberintermezzot 1931. Under parollen “Inre pacificering före motstånd mot utländsk invasion” har ert parti och ert partis regering bedrivit ett oavbrutet inbördeskrig och igångsatt talrika inringningsfälttåg mot Röda armén och har inte skytt någon möda för att undertrycka folkets patriotiska och demokratiska rörelser i hela landet. Blinda för faktum, att den japanska imperialismen är Kinas dödsfiende, har ni inte ens under de senaste . månaderna gjort er några samvetskval över att uppge nordöstra och norra Kina. Ni har använt all er styrka till att bekämpa Röda armén och föra fraktionsstrider inom ert eget parti. Ni har blockerat Röda armén på dess väg för att kämpa mot japanerna och härjat dess uppland. Ni har ignorerat det av hela nationen resta kravet på motstånd mot Japan och berövat folket dess fri- och rättigheter. Patriotism bestraffas, och oskyldiga människor befinner sig allestädes i fängelserna. Förräderi belönas, och förrädarna jublar över sina nya utnämningar och utmärkelser. Att söka uppnå centralisering och enande med denna felaktiga politik är som att “klättra upp i ett träd för att leta efter fisk” och kommer att resultera i raka motsatsen. Vi vill varna er, herrar, att om ni inte företar en grundläggande förändring av er felaktiga politik och om ni inte vänder ert hat emot de japanska imperialisterna, utan fortsätter att rikta det emot era egna landsmän, ska ni finna det omöjligt att bevara ens status quo och allt tal om centralisering, enande och en s.k. “modern stat” kommer att förbli tomt snack. Vad hela nationen kräver är centralisering och enande för att bekämpa Japan och rädda nationen, men inte för att krypa inför utlänningar och förfölja vårt eget folk. Folket kräver nu otåligt en regering, som verkligen kan rädda dess land och det självt, en verkligt demokratisk republik. Det kräver en demokratisk republikansk regering som kommer att tjäna dess intressen. En sådan regerings program måste i främsta rummet garantera: för det första, motstånd mot utländsk aggression; för det andra, demokratiska rättigheter åt folket och, för det tredje, utveckling av national-hushållet samt avskaffande eller åtminstone lindring av folkets lidanden. Om ert tal om en “modern stat” har någon mening, är detta det enda program som verkligen fyller det koloniala och halvkoloniala Kinas behov i nuvarande era. Med spända förhoppningar och fast beslutsamhet kämpar folket för att förverkliga dessa mål. Men ert parti och ert partis regering bedriver en politik, som går tvärt emot folkets förhoppningar, och ni kommer aldrig att vinna dess förtroende. Kinas kommunistiska parti och Kinas Röda armé förklarar härmed högtidligen: Vi är för bildandet av en enad demokratisk republik, som omfattar hela landet, och inkallande av ett parlament, som valts genom allmän rösträtt, och vi stöder kravet på en antijapansk nationell räddningskongress, som representerar hela folket och alla de väpnade antijapanska styrkorna i landet, och en enad regering för det nationella försvaret. Vi förklarar härmed: Så snart en enad demokratisk republik bildats för hela Kina, kommer de röda områdena att bli en av dess beståndsdelar, representanterna för folket i de röda områdena kommer att delta i det all-kinesiska parlamentet, och samma demokratiska system kommer att införas i de röda områdena som i övriga delar av Kina. Vi anser att det nationella försvarsrådet, som ert partis Centrala exekutivkommittés andra plenarsammanträde har beslutat att organisera, och den nationalförsamling, som ert parti och ert partis regering är i färd med att inkalla, inte kan uppnå centralisering och enande för att motstå Japan och rädda nationen. Enligt det reglemente för nationella försvarsrådet som antagits av andra plenarsammanträdet med ert partis Centrala exekutivkommitté, kommer detta råd att begränsas till ett fåtal ämbetsmän, som innehar maktställningar i ert parti och ert partis regering, och dess uppgift är bara att tjäna som rådgivande organ åt denna regering. Det är ju solklart att ett sådant råd inte kan uträtta någonting eller vinna något förtroende bland folket. Detsamma gäller den nationalförsamling som ni, herrar, föreslår att sammankalla. Enligt “Förslag till konstitution för republiken Kina” och “Grundlag och vallag rörande nationalförsamlingen”, som godkänts av ert partis regering, kommer denna församling blott att bli ett organ som dirigeras av några få ämbetsmän i ert parti och ert partis regering; det kommer inte att vara något annat än ett bihang till dem eller ett stycke dekoration. Ett nationellt försvarsråd och en nationalförsamling av detta slag har inte det minsta gemensamt med den allkinesiska kongress för motstånd mot Japan och för nationens räddning — det nationella försvarsrådet — och den kinesiska demokratiska republik jämte dess parlament, som vårt parti föreslagit. Vi anser att ett nationellt försvarsråd för motstånd mot Japan och för nationens räddning måste omfatta representanter för alla de politiska partierna och grupperna, alla samhällsskikt och alla väpnade styrkor och måste utgöra ett verkligt myndighetsorgan, som beslutar om huvuddragen i politiken för att motstå Japan och rädda nationen, samt att en enad nationell försvarsregering måste bildas av detta råd. Nationalförsamlingen måste vara ett genom allmän rösträtt valt parlament och den demokratiska republiken Kinas högsta myndighetsorgan. Endast ett sådant nationellt försvarsråd och ett sådant allkinesiskt parlament kommer att vinna gillande, stöd och deltagande av folket i hela landet och kunna ställa den stora uppgiften att rädda nationen och folket på en fast, orubblig grund. Enbart vackra ord är meningslösa och kommer inte att vinna folkets gillande. Misslyckandena med olika konferenser som ert parti och ert partis regering anordnat är bästa beviset härför. Deklarationen från andra plenarsammanträdet med ert partis Centrala exekutivkommitté sade: “Faror och svårigheter är givetvis att emotse, men de svårigheter och besvärligheter som anfäktar nationen kommer aldrig att föranleda oss att slappna i uppfyllandet av våra plikter.” Och vidare: “Vad nationens överlevande angår, kommer vårt parti naturligtvis att oförtrutet arbeta därför med både kropp och själ”. Eftersom ert parti är härskande parti i större delen av Kina, måste det obestridligen bära det politiska ansvaret för alla handlingar som tidigare begåtts. Med hänsyn till det faktum att kuomintangregeringen är en enpartidiktatur, kan ert parti aldrig komma ifrån detta ansvar. Särskilt kan ni inte på andra vräka över ert ansvar för att nästan halva Kina förlorats som resultat av den fullständigt felaktiga politik ert parti sedan 18-septemberintermezzot bedrivit mot hela folkets önskan och hela nationens intressen. Eftersom halva Kina har uppgivits av ert parti, kan det, såsom vi och hela folket ser saken, inte undgå sin skyldighet att återta territoriet och återupprätta Kinas suveränitet. Samtidigt finns till och med inom ert parti många män med samvete, som nu vaknat upp till klar insikt om de fasor nationens underkuvande innebär och om folkviljans okränkbarhet. De har börjat slå in på en ny väg och är upprörda och missnöjda över dem i deras mitt som dragit olycka både över deras parti och över nationen. Kinas kommunistiska parti har full sympati för dessa patriotiska och samvetsgranna kuomintangmedlemmar nya inställning och applåderar varmt deras fina anda och uppvaknande, deras beredskap att göra offer i kampen och deras mod att föreslå reformer när nationen står på ruinens brant. Vi vet att antalet uppvaknande och patriotiska människor ökar med varje dag i ert partis högkvarter såväl i centrum som i provinserna, i dess centralregering och provinsregeringar, i skolmanna-, vetenskapsmanna-, konstnärs-, journalist- och industrimannakretsar, bland kvinnorna och i religiösa- och läkarkretsar, inom polisen, inom alla slag av folkliga organisationer och alldeles särskilt inom arméns breda led och bland både nya och gamla kuomintangmedlemmar såväl som bland kuomintangledarna på alla nivåer. Detta är mycket uppmuntrande. Kinas kommunistiska parti är alltid berett att gå samman med dessa medlemmar av Kuomintang och bilda en fast nationell enhetsfront med dem för att bekämpa nationens dödsfiende, den japanska imperialismen. Vi hoppas att de snabbt skall växa till den förhärskande kraften inom Kuomintang och få överhand över de brottsliga och skamlösa medlemmar som struntat i nationens intressen och faktiskt blivit japanernas agenter och kollaboratörer — medlemmar som drar skam över dr Sun Yat-sens minne —, och vi hoppas att de därmed ska bli i stånd att återuppliva den anda som genomsyrar dr Suns revolutionära Folkets tre principer, ånyo bekräfta hans Tre stora politiska riktlinjer, om förbund med Ryssland, samarbete med kommunistiska partiet och hjälp åt bönderna och arbetarna, och “oförtrutet arbeta med både kropp och själ” för att förverkliga de revolutionära Folkets tre principer, de Tre stora politiska riktlinjerna och dr Suns revolutionära testamente. Vi hoppas att de, tillsammans med de patriotiska ledarna för alla politiska människor, beslutsamt ska påtaga sig ansvaret för att föra dr Suns revolutionära sak vidare och ska kasta sig in i kampen för att driva ut den japanska imperialismen och rädda den kinesiska nationen från att underkuvas, för att erövra demokratiska rättigheter åt folket, för att utveckla Kinas nationalhushållning och befria det stora flertalet av dess folk från dess lidanden samt för att skapa den demokratiska republiken Kina med ett demokratiskt parlament och en demokratisk regering. Kinas kommunistiska parti förklarar härmed för alla Kuomintangs medlemmar: om ni verkligen gör detta, ska vi beslutsamt stödja er och är vi beredda att tillsammans med er bilda en fast revolutionär enhetsfront liknande den som bestod under den stora revolutionära perioden 1924—27 mot imperialistiskt och feodalt förtryck, ty detta är i dag den enda rätta vägen till att rädda nationen från att underkuvas och säkerställa dess bestånd.

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here