Vilken klass har makten i Kina?

Socialismen innebär att proletariatet innehar den politiska statsmakten och att de viktigaste produktionsmedlen befinner sig i samhällelig ägo, statlig eller kooperativ, och att  produktionen är planerad. Socialismen är enbart ett övergångsstadium till kommunismen. 

Hur ska man då se på Kina, där Kinas Kommunistiska Parti hävdar att Kina tillämpar socialism ”med kinesiska förtecken”?  Har ett land, där de viktigaste produktionsmedlen befinner sig i statskapitalistisk eller privatkapitalistisk ägo överhuvudtaget någonting med socialism att göra?

I den skrift, China – a new social-imperialist power! It is integral to the world capitalist-imperialist system, som Indiens Kommunistiska Parti (maoisterna) gav ut tidigare i år, behandlas egendomsförhållanden i bland annat detta stycke.

Kinas monopolkapitalistiska organisationer

Byråkratiskt monopolkapital och privat monopolkapital dominerar Kina. Även om det gjorts betydande västliga och japanska investeringar i Kina, har Kinas härskande klass kontrollerat de utländska monopolorganisationernas inflytande i sitt ekonomiska system. Den utvecklade en stark regering och privata monopolorganisationer i Kina. Statsägda företag ägs officiellt av regeringen och arbetar på samma sätt som kinesiska privata företag, d.v.s. som vanliga multinationella eller transnationella organisationer på den inhemska och internationella marknaden. Kinas Kommunistiska Parti (KKP) och staten har mer inflytande över privata investeringsbolag än i andra kapitalistiska och imperialistiska länder. Skälet till detta är att de flesta ägare av och företagledare för dessa private företag är medlemmar av KKP. Byråkratborgerskapet och det privata borgerskapet är oupplösligt sammantvinnade med varandra. 2002 var en femtedel av de privata företagarna medlemmar av KKP. Två tredjedelar var ’röda kapitalister’. De verkligt stora kinesiska ’röda kapitalister’ finns på Forbes förteckningar över globala miljardärer.

Denna starka regering och privata monopolorganisationer har nu blivit ’globala spelare’. Detta blir tydligt när vi ser hur kinesiska monopolföretag har avancerat bland världens största företag. Kina befinner sig redan på tredje plats på Forbes Global 2000, som förtecknar världens största och mäktigaste bolag. 121 bolag på denna lista är kinesiska. 524 är amerikanska företag. Genomsnittsvinsten för dessa 121 kinesiska företag var 168 miljarder dollar 2012.

Detta utgör sju procent av bruttovinsten för de 2000 största bolagen i världen. Vi ser samma slags dynamiska, viktiga och ökande kinesiska andel bland världens viktigaste monopolorganisationer i Forbes Global 500, en annan lista över de största bolagen i världen som tillämpar andra urvalskriterier. Tre av de tio största bolagen i världen är kinesiska – Sinopec Petroleum Corporation, China National Petroleum och Energy Corporation State Grid. Om vi undersöker länderfördelningen för dessa världens 500 största bolag i början av 2000, gick Kina förbi Japan. För närvarande befinner sig Kina på andra plats. Medan 73 av dessa är kinesiska, är 132 amerikanska, 32 franska och lika många tyska. Kinas andel ökar i fråga om världens produktion och export. USA-imperialismens toppposition försvagas. I början av 2000 fanns 197 amerikanska bolag på Fortune Global 500:s lista, men 2012 hade antalet gått ner till 132.

En del tror felaktigt att det förhållandet att huvuddelen av Kinas export sker genom organisationer, som hanteras av utländska fonder, betyder att utländska multinationella företag dominerat det kinesiska ekonomiska systemet. I själva verket minskar exportandelen gradvis för de organisationer, som hanteras av utländska fonder.  Enligt den kinesiska regeringens statistik hade denna andel fallit med 50 procent 2012.  Tendensen nu är att lokalt ägda privata företag upptar en allt större andel av exportmarknaden.

Enligt kinesisk statistik är “Organisationer som hanteras av utländska fonder” i stor utsträckning egentligen heller inte utländska. Hong Kongbaserade företag (som är en del av Kina sedan 1997) är också inkluderade. Hong Kong är en mycket stor och den enda källan för “inkommande utländska direktinvesteringar” i Kina.”

4 COMMENTS

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here