Debatt: För en röd linje inom HBTQ-rörelsen

Många gånger har det ropats ”krossa patriarkatet!”, inte lika ofta men ändå väldigt ofta ropas det ”kvinnans frigörelse är blott hennes eget verk!”. Läsaren kan säkert komma på fler slagord. Än så länge i vårt land har utvecklingen av den proletära feminismen varit begränsad till att tala om kvinnans frigörelse. Som mycket bekant för läsarna så talar man numera i borgerlig media även om HBTQ-personer som en del av den borgerligt feministiska rörelsen. Att detta präglas av liberalism och anti-kommunism är självklart.

Den borgerliga feminismen talar endast om att ge rättigheter på papper men inte i verkligheten. Den ger sitt stöd för den reaktionära, imperialistiska staten. Den fortsätter att försätta kvinnor i exploatering och förtryck. Kvinnor får fortfarande lägre lön, sämre arbetsvillkor och är utsatt för socialt förtryck som våld och andra kränkningar. Den borgerliga feminismen menar att kvinnan ska frigöra sig själv genom att göra sig till en del av bourgeoisien. Eftersom kvinnan själv är den som i högsta grad upplever denna motsättning mellan könen är det blott hon som kan frigöra sig själv då hon känner bäst till förtrycket så väl som kampformerna som kan upphäva hennes förtryck.

Vissa är nöjda med sin feminism där. Vissa vägrar att se att könsfördelningen i det kapitalistiska samhället går längre än så. Vissa vägrar se att det fortfarande finns ett förtryck av HBTQ-personer som också grundar sig i klassamhället. Vissa vägrar att se könsfördelningen i samhället som ett uttryck av klassamhället och tror att de könsrollerna som vårt samhälle präglas av är grundade fullständigt i oföränderlig biologi, i stället för att vara en del av överbyggnaden och i konstant förändring.

Marxismen lär oss att allt är konstant i förändring. Även detta inkluderar kön och sexualitet. Den nuvarande allmänna förståelsen av kön och sexualitet i Sverige domineras av en binär uppfattning. Köns ses som ”antingen eller”, man eller kvinna, och identifierar man sig som ett annat kön än det man tilldelades så uppfattas man och stämplas som psykisk sjuk eller pervers. Personer som identifierar sig som varken man eller kvinna uppfattas även som psykiskt sjuka, men de antas ligga ”mitt i mellan” man och kvinna. Homosexualitet har blivit mer accepterat men förtryck av homosexuella är långt ifrån över. Bisexualitet ses som en perversion, som hypersexualitet.

Dessa förståelser om olika ”avvikelser” har förändrats gång på gång under historiens gång och den nuvarande uppfattningen om kön och sexualitet är bara en etapp i historiens utveckling. Begreppen är väldigt nya, och begränsar hur vi kan se på människans olika sätt att leva. Att begreppen är relativt nya har fått vissa att tro att HBTQ är en modern uppfinning, men i själva verket har personer vi skulle i modern tid kalla för HBTQ existerat i alla samhällen under hela mänsklighetens utveckling. Även nya begrepp och förståelser kommer nödvändigtvis att existera i framtiden och ersätta de vi har nu. Och jag kan omöjligen summera allt det finns att säga om bara begreppen eller de föruppfattade meningarna som finns. Den nuvarande uppfattningen om kön och sexualitet kan verka global, men den är främst en europeisk export från kolonialismen. I många länder så ersattes de traditionella, icke-europeiska uppfattningarna av kön och sexualitet av den europeiska, och borgerliga feminister använder idag feminism för att rättfärdiga sina blodiga imperialistiska krig.

Sverige vill gärna låtsas vara ett progressivt och HBTQ-vänligt land, men vi är långt ifrån att vara det. HBTQ-personer är under konstant attack av bourgeoisien. Både av staten och av arbetsköparna.

Politikerna vill begränsa HBTQ-personers rättigheter och möjligheter att leva på det sättet som dem vill. Exempelvis försöker politikerna att styra i hur unga personer får identifiera sig genom att driva fram lagar och beslut om att personer under en viss ålder omöjligen kan känna till sin könsidentitet. Trots att barn blir medvetna om sin könsidentitet vid ung ålder och ofta utmanar den.

Region Stockholm rapporterade september 2020 att HBTQ-personer tenderar att oftare bli utsatta för våld och lidande av psykisk ohälsa och suicidförsök än den övriga befolkningen.[1]

En studie från Linköpings Universitet från 2020 beskriver att transpersoner har betydligt svårare att bli anställda än cispersoner (personer som identifierar sig med det kön de tilldelades vid födseln).[2]

Mats Hammarstedt m.fl från Linnéuniversitetet rapporterar att homosexuella män får lägre lön än heterosexuella män får, [3] och att både homosexuella män och kvinnor har svårare att få anställning än heterosexuella.[4]

Transpersoner (och till viss del intersex-personer) upplever även ett unikt förtryck inom HBTQ. Många, men inte alla transpersoner är i behov av medicinsk eller kirurgisk vård i formen av könsbekräftande behandlingar. Detta behövs för att många transpersoner ska kunna känna sig bekväma och leva som sig själva. Den könsbekräftande behandlingen som är tillgänglig i vårt land är låst bakom många år av lång väntetid för att få komma på möten med terapeuter som försöker övertyga att man bara är psykiskt sjuk och att man inte alls har en könsidentitet som inte stämmer överens med den man blev tilldelad vid födseln. Eller som den reaktionära transvården vill kalla det ”säkerställa könsidentiteten”. Ofta måste personerna som söker könsbekräftande vård genomgå undersökningar för alla möjliga andra diagnoser, som autism, adhd, depression o.s.v. innan vården överhuvudtaget funderar på att personen har en annan könsidentitet.

RFSL berättar att för att få könsbekräftande vård så måste man diagnostiseras med könsdysfori, trots att alla transpersoner inte lider av könsdysfori.[5] RFSL rapporterar även att transpersoner upplever diskriminering i kontakt med vården, även annan vård som inte relateras till könsbekräftande behandling.[6] Läsaren som är i kontakt med den engelskspråkiga världen och har koll på hur transpersoner behandlas av vården kanske känner igen begreppet ”trans broken arm syndrom”, alltså ett fenomen att läkare nekar behandling eller skyller på könsbekräftande vård som anledning till något helt orelaterat problem.

Det faktum att transpersoner är så pass beroende av vården gör att de riskerar att få ännu sämre livsvillkor om staten skulle välja att vägra den vård som behövs. Rättigheter att få identifiera sig som man vill kan alltså inte garantera transpersoner att de får leva som de vill.

Det kapitalistiska samhället kan inte garantera den vården som transperson behöver. Det kapitalistiska samhället kan inte garantera att HBTQ-personer blir behandlade lika som cisheterosexuella personer. Det kapitalistiska samhället kan varken göra kvinnor eller HBTQ-personer fria från patriarkatet. Endast socialismen kan upphäva könsfördelningen och därmed förtrycket av både kvinnor och HBTQ-personer. Marxismen bevisade att klassamhället är bara en tillfällig del av historiens utveckling, att vi någon dag kommer göra oss av med det. Eftersom kvinnoförtrycket och förtrycket av HBTQ-personer också uppstod som ett resultat av klassamhället så kommer vi också att göra oss av med de förtrycken någon dag.

Denna korta text är otillräcklig för att förklara de många sätt som HBTQ-personer lider under kapitalismen. Jag uppmanar andra HBTQ-personer som ser och lider av kapitalismens förtryck att komma med i klasskampen. Särskilt dem som på annat sätt är engagerade i HBTQ-rörelsen. Vägra det kapitalistiska samhällets falska feminism och bidra till utvecklingen av en sannerligen röd linje inom HBTQ-rörelsen. HBTQ-personers frigörelse är blott deras eget verk! Det är rätt att göra uppror!

[1] https://www.folkhalsoguiden.se/globalassets/verksamheter/forskning-och-utveckling/centrum-for-epidemiologi-och-samhallsmedicin/folkhalsoguiden/rapporter-och-faktablad/rapport-2020.8-psykisk-ohalsa-och-utsatthet-bland-hbt-personer-i-stockholms-lan-kortrapport.pdf

[2] https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0927537120300646?via%3Dihub

[3] http://lnu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A546784&dswid=-6627

[4] http://lnu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A646928&dswid=-6126

[5] https://www.rfsl.se/hbtqi-fakta/faq-koensdysfori-som-diagnos/

[6] https://www.rfsl.se/aktuellt/%E2%80%8Bsverige-samst-pa-transvanlig-vard/

5 KOMMENTARER

  1. Ett klart exempel är Samoa, idag bestående av “Västra Samoa” och “Amerikanska Samoa”.
    Se https://en.wikipedia.org/wiki/LGBT_rights_in_Samoa#cite_note-6
    Till exempel var samkönade äktenskap OK innan västerländska missionärer introducerade sin trångsynta intoleranta moral. Sen är det en annan sak att missionärerna inte lyckades i alla avseende, t ex accepterar man 4 kön i Samoa än idag. Mycket på nätet om detta.

  2. “I många länder så ersattes de traditionella, icke-europeiska uppfattningarna av kön och sexualitet av den europeiska”
    Vad finns det för exempel på detta?

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här