Debatt: Folkkrig? Oktober? Klasskamp!

Detta är en debattartikel och för innehållet står enbart författaren själv.

Sättet den pågående debatten om folkkriget förs från båda sidor tyder på ett ingrott objektivistiskt och fyrkantigt tänkande. De som förordar folkkrig överallt och de som förordar oktobervägen har en sak gemensamt: de vill börja med formlena och sen gå in i klasskampen. Men faktum är att inga av de stora revolutionärerna har förlitat sig på formler. De har använt den marxistiska metoden för att hitta brytpunkterna och har arbetat helhjärtat för att bryta motsättningen mellan teori och praktik, alltså deltagit direkt i klasskampen med de mest kampvilliga och medventa arbetarna som bas.

Idag används ofta begreppet cirkelväsende för att känneteckna smågrupper med undermåliga arbetssätt men faktum är att Lenin, bolsjevismens fader, alltså källan till detta begrepp, ställde frågan om ett parti först när grupperna hade lyckats vinna en viss förankring bland avantgardearbetarna. Det fanns ingen förutbestämd väg och den “Leninistiska partiteorin” utvecklades alltså under kampens gång. Faktum är att bolsjevikpartiet endast var ett organ FÖR arbetarklassens spjutspets. Det säger sig självt att klasskampen inte har en förutbestämd väg den går i varje land.

Ett annat bra exempel på hur vi idag talar om att saker ska göras är texten “Vad Bör Göras?”. Lenin sökte 1902 med “Vad Bör Göras?” rätta den ekonomistiska tendensen som blivit fulla av framgång, genom att förespråka ett slutet, hierarkiskt, centraliserat parti uppbyggt av hängivna revolutionärer. Men 1905, då revolutionen står för dörren, skriver Lenin till Bogdanov och Gusev:

“Really, I sometimes think that nine-tenths of the Bolsheviks are actually formalists … We need young forces. I am for shooting on the spot anyone who presumes to say that there are no people to be had. The people in Russia are legion; all we have to do is to recruit young people more widely and boldly, more boldly and widely, and again more widely and again more boldly without fearing them. This is a time of war. The youth – the students, and still more so the young workers – will decide the issue of the whole struggle. Get rid of all the old habits of immobility, of respect for rank, and so on. Form hundreds of circles of Vperyodists from among the youth and encourage them to work at full blast. Enlarge the committee threefold by accepting young people into it, set up half a dozen or a dozen subcommittees, “co-opt” any and every honest and energetic person. Allow every subcommittee to write and publish leaflets without any red tape (there is no harm if they do make a mistake; we on Vperyod will “gently” correct them). We must, with desperate speed, unite all people with revolutionary initiative and set them to work. Do not fear their lack of training, do not tremble at their inexperience and lack of development …

Only you must be sure to organise, organise, and organise hundreds of circles, completely pushing into the background the customary, well meant committee (hierarchic) stupidities. This is a time of war. Either you create new, young, fresh, energetic battle organisations everywhere for revolutionary Social Democratic work of all varieties among all strata, or you will go under wearing the aureole of “committee” bureaucrats.” – Lenin, Collected Works, vol. 8, pp.145–46.

(ledsen att jag inte kunde hitta en svensk översättning).

Lenin fortsatte, hela sin tid efter striden “Vad Bör Göras?” kretsade kring var avgjord, konstatera att den var bunden till sin konkreta kontext i kampen. Lenin fastnade aldrig vid en förutbestämd form likt Mao aldrig fastnade vid Kominterns ordning och alltid såg till masskampens utveckling.

Formen klandestint, profesionellt parti, likt formen folkkrig eller oktober går inte att förutsäga. Det finns dock en kärna i frågan om parti och revolution. I frågan om parti behövs det ett organ som kan förena teorin och praktiken, agera central för alla de projekt som en utvecklad klasskamp frambringar och organisera klassens frontalangrepp. Till frågan om revolution är det centrala att klassen behöver det tidigare nämnda organet och att kampen MÅSTE bryta ner den gamla statsmakten som vilar på och är byggd på utsugarväldets grund. Detta kommer med allra största sannolikhet ske med vapen i hand och, om det vill vara en riktig revolution, inte defensivt. Detta är vad vi ska utgå ifrån. Det finns däremot ingen naturlag som säger att en fredlig revolution inte hade kunnat inträffa. Den väpnade revolutionen tar vi kommunister ställning för som subjektiv kraft.

Det givande med idén om folkkrigets allmängiltighet är att det tar upp frågan om kommunisternas självständiga roll i klasskampen. Det ger oss en agens som officiell och vulgär historieskrivning (såsom “SUKP(b):s historia kortfattad kurs”) har avväpnat vår rörelse. Kampen måste föras med upprättandet av proletariatets diktatur som det ständiga målet. Under denna kamp utvecklar vi en revolutionsstrategi som av nödvändighet innebär väpnad kamp. Men kämpar vi utan riktning och väntar på att universum ska lösa dessa frågor åt oss spelar det ingen roll vad vi gör. Här kommer kommunisternas roll in! Det är vi som måste hälla bensin på elden. Det är vi som måste trycka kampen framåt. Det är vi som ständigt måste vara vaksamma och se revolutionstillfället. Detta skjuter självklart oktoberförespråkarna åt sidan.

Objektivister av alla sorter vill göra klasskampen förutsägbar men klasskampen är inte en relation mellan saker, det är en relation mellan människor. Det finns en dynamik som vulgärmarxister inte kan eller vill se.

– Zorro Suyin

13 KOMMENTARER

  1. Zorro! Jo det är en naturlag att ingen kapitalistklass lämnar makten utan våldsamt motstånd. Går inte att förutsäga att ett kp förr eller senare måste jobba klandestint pga repressionen? Hur menar du? Förstår att din text syftar till att motverka dogmatiskt tänkande men tycker du öppnar för många dörrar. Den objektiva verkligheten ger inte så många alternativ som du beskriver.

    • Nihilism? Självklart finns en dynamisk leninistisk partiteori i förhållande till den refomistiska modellen.

  2. Jag tror inte man ska försöka bryta loss Lenin från hans egna sammanhang. Även ett verk som “Vad Bör Göras?” bygger i grunden på en modell av den tyska Socialdemokratin som ett långsiktigt mål, både organisatoriskt och politiskt. Det är med andra ord korrekt att säga att det inte fanns någon “leninistisk partiteori”(en efterhandskonstruktion i högsta grad) men det fanns en partiteori som byggde på föreningen mellan politiskt medvetna socialister och arbetarrörelsen.

    • Nihilism? Självklart finns en dynamisk leninistisk partiteori i förhållande till den refomistiska modellen.

      • Nu vet jag inte om svarade på fel kommentar, men jag tror inte det riktigt går att prata om en “leninistisk partiteori” innan femte komintern kongressen 1924 och i synnerhet inte innan Komintern bildas och de 21 villkoren läggs fram. Verks om “Vad Bör Göras?” är ju som sagt inte originella på det sättet, det kommer ju mycket ifrån figurer som Kautsky.

        Lenin var tydlig innan dess att han tillhör den revolutionära tendensen inom Andra Internationalen ihop med personer som Bebel och Kautsky:

        “When and where did I call the “revolutionism of Bebel and Kautsky” opportunism? When and where did I ever claim to have created any sort of special trend in International Social-Democracy not identical with the trend of Bebel and Kautsky? When and where have there been brought to light differences between me, on the one hand, and Bebel and Kautsky, on the other—differences even slightly approximating in seriousness the differences between Bebel and Kautsky, for instance, on the agrarian question in Breslau?”
        (Two Tactics of Social-Democracy in the Democratic Revolution)

        • Det spelar mindre roll vad Lenin själv sagt om just denna fråga. Rörelsen drog slutsatser efter hans död. Leninismen som begrepp började användas först efter Lenins död.

          • Ja, men med “leninismens” skapelse försökte man även sudda ut vart Lenin, och partiet egentligen, drog sin inspiration.

            • Marxismen utvecklas inte alls? Kan du sammanfatta vad Komintern felaktigt kallade leninism enligt dig?

                • Draper var förespråkare för vad han kallade socialism underifrån, självemancipation av arbetarklassen, i motsats till kapitalism och stalinistisk byråkrati. Han var en av skaparna av ett tredje läger i trotskistisk riktning.

                • Trotskismen är tyvärr helt värdelös och har bidragit ingenting till marxismens utveckling eller en enda revolution. Alla teorier bedöms utifrån praktiken, och Trotsky och Drapers teorier tillhör därför historiens sophög.

                  • Vad är fel på texten menar du eller nöjer du dig med frasradikalism? Svara gärna med något mer konkret än att böla om trotskismen.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här