Debatt: Vad Mao “har sagt” vid ett enstaka tillfälle kan aldrig vara ett tungt argument i sig själv

En del kamrater pratar om vad Mao “har sagt” i den ena eller andra frågan. Men Maos tänkande utvecklades efter hand och han ändrade uppfattning i olika frågor. Likaså ändras vår verklighet hela tiden och den som tar lösrykta citat från viss tidpunkt som argument och sedan kräver en tillämpning i vår tid kommer nästan alltid hamna fel. På samma sätt motsatsen, att det saknas citat bevisar i sig själv inget av betydelse.

Vi är inte religiösa som anser att ett uttalande från den ena eller andra personen är gudomliga och inte kan ifrågasättas. Jesus eller Mohammed “sa detta”! I bibelskolor eller koranskolor i en del länder så ska man lära sig texterna utantill och de får verkligen inte ifrågassättas. Varenda ord är heligt. Så tänker inte marxister. Vår ideologi marxismen-leninismen-maoismen är en enhet som utvecklats stegvis genom kampen och som uttrycker en allmän utveckling av marxismens tre delar. Alltså inte summan av alla varenda ord Marx, Lenin eller Mao uttryckt i sina liv.

Det är dogmatism att närma sig marxismen fran en metafysisk ståndpunkt och anse den såsom någonting stelt. När vi försöker dra ut det allmänna ur den kinesiska erfarenheten så försöker vi förstå vad som inte är bundet till ett särskilt land och därmed kan tillämpas i alla eller många länder. Vad är allmängiltigt?

Ta t.ex. frågan om folkkrig som en metod för revolutionär krigföring. Är det en allmängiltig teori? Den fungerar uppenbarligen väl i agrara länder med stora städer. Går det att vinna med stöd av den i länder utan en fattig bondeklass? Mao har ju inte “sagt det” och då är det väl så eller?

I den svenska kommunstiska rörelsen så kom frågan upp redan på sextiotalet i Marxistiskt Forum.

Från KFML/SKP:s andra kongress 1976:

“Grundlinjen för det kommunistiska partiet består i att förlita sig till massorna i kampen mot krigsfaran. Eftersom krigsfaran härrör från rivaliteten mellan de båda supermakterna vore det felaktigt om det svenska folket sökte stöd eller satte sin tillit till den ena supermakten mot den andra. Tvärtom måste det svenska folket lita till egna krafter och ställa in sig på att på att bekämpa en angripande makt helt på egen hand, genom ett utdraget och långvarigt folkkrig.”

Uppenbarligen hade man tagit till sig av den grundprincip för folkkrig som anges i avsnittet om folkkrig i citatboken:

“Det revolutionära kriget är ett massornas krig och kan utföras endast genom att man mobiliserar massorna och litar till dem.”

Mao hade dock inte “sagt” att folkkriget kunde tillämpas i ett land utan en fattig bondeklass men ändå så såg KFML/SKP folkkrigsteorin i någon mån som en allmängiltig teori för revolutionär krigföring. När man läser Maos texter om revolutionär krigföring är det uppenbart att det finns mycket att hämta där som är allmängiltigt. Danelius bokförlag, som var en föregångare till Oktoberförlaget gav ut ett litet häfte om Maos teori om folkkriget som man kan läsa här. Den som är intresserad av frågan bör läsa den och fundera över vad som är tillämpbart eller inte tillämpbart.

/  Sven Laurin

1 KOMMENTAR

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här