Tal av en dödsdömd indonesisk kommunist i en militärdomstol 1967: Analys av ansvar

Sudismans Analys av ansvar, hans slutanförande vid rättegången 1967, där han dömdes till döden, är ett viktigt uttalande från den siste av de viktigaste ledarna för det indonesiska kommunistpartiet under perioden 1950–1965. Det är viktigt för vad det säger om det förflutna. För sin analys av varför strategierna för denna grupp av ledare slutade i det fruktansvärda debaclet 1965 när den indonesiska armén kunde decimera partiet och massakrera många hundratusentals av dess medlemmar och anhängare.

Det är lika viktigt för den vägledning som det ger det indonesiska partiet för framtiden. Detta tal, som hölls den 21 juli 1967, rapporterades bara kort i den indonesiska pressen och på andra håll. (Det är tämligen okänt i Sverige – översättarens anmärkning.).

Sudisman tillhörde en grupp unga kommunister, bland dem Aidit, Lukman och Njoto, som tog över ledningen för PKI (Indonesiens Kommunistiska Parti) 1950 – 1951 och förvandlade ett litet, besegrat och demoraliserat parti till en stor och dynamisk styrka för återuppbyggnaden av det indonesiska samhället. På sin höjdpunkt hade PKI tre miljoner medlemmar och mer än 20 miljoner supportrar i anslutna organisationer.

Men i början av 1960-talet hade dess strategier kommit att bli helt beroende av den åldrande president Sukarnos förmåga att skydda dem mot en CIA-ansluten koalition av högerkrafter uppbyggd kring arméns centrala ledning; och efter den misslyckade Untung-kuppen den 1 oktober 1965 upphävdes Sukarnos förmåga att skydda den snabbt. Det misslyckade försöket av överstelöjtnant Untung och gruppen av officerare på mellannivå som han representerade, att avsätta de CIA-anslutna generalerna (ett försök som vissa PKI-ledare stödde, även om initiativet inte hade kommit från dem), gav generalerna en förevändning för att utdela ett förödande slag mot partiet. Hundratusentals kommunister och andra dödades under de följande månaderna och ett lika stora antal fängslades utan utsikter till rättegång. Efter att ha uppnått den fysiska förstörelsen av vänsterns massorganisationer, avsatte arméledarna i början av 1966 president Sukarno. General Suharto ersatte honom.

Av de fem ledande ledamöterna i PKI:s politbyrå, Aidit, Lukman, Njoto, Sakirman och Sudisman, var Sudisman den ende som ställdes inför rätta av Suhartos militärregering. De andra fyra sköts under månaderna efter kontrarevolutionen.

Sudisman kunde undvika arrestering längre än de andra ledarna. Men han blev förrådd och tillfångatagen i december 1966.

Han förberedde sitt tal i sin cell först efter att ha övervunnit sin ovilja att prata med sina förhörsledare och med domstolen. Han vägrade att vädja för sitt liv och sa att han skulle följa sina kollegor till döden på en annan väg. Han valde att använda sin rättegång för att tala till världen, och särskilt till de spridda överlevande från det parti han hjälpt till att bygga. Han såg det som en chans att presentera PKI:s tolkning av den Guidade demokratins politik, av generalernas förväntade kupp och det misslyckade försöket att förebygga den. Framför allt såg han det som ett tillfälle att presentera en omprövning av de strategier som han och de andra medlemmarna av Aidit-ledningen hade eftersträvat och att lägga fram lärdomarna från det olyckliga nederlag som dessa strategier hade bidragit till.

Läs vidare här https://www.marxists.org/history/indonesia/1967-SudismanAnalysis.htm!

2 KOMMENTARER

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här