1921 – 25–26 mars: Socialdemokratiska Vänsterpartiet antar de 21 villkoren och byter namn till SKP


Bilden är från Socialdemokratiska vänsterpartiets kongress i Stockholm 1917, i Viktoriasalen, Tunnelgatan Stockholm. Utländska gäster. Här även bland annat Zeth Höglund.

Den 25–26 mars 1921 antog Socialdemokratiska Vänsterpartiets kongress de 21 villkoren för anslutning till Kommunistiska internationalen och ändrade partiets namn till Sveriges Kommunistiska Parti (SKP).

Inte många känner idag till vilka krav som Komintern ställde på partierna som skulle ansluta sig. Som synes handlar en stor del av punkterna om kampen mot reformismen vilket inte är så konstigt med tanke på att många kommunistiska partier skapades just genom en brytning med reformisterna.

1) All propaganda och agitation måste ha en verkligt kommunistisk prägel och motsvara den
III. Internationalens beslut och program. Alla partitidningarna skola redigeras av säkra
kommunister, som bevisat sin hängivenhet för proletariatets sak. Det är icke lämpligt att tala
om proletariatets diktatur som en inlärd och slående formel utan propagandan därför bör
bedrivas så att dess nödvändighet står klar för varje enkel arbetare och arbeterska, varje
soldat, varje bonde. Exempel bör tagas ur det levande livets dagliga händelser, som noga
böra iakttagas och av pressen dag för dag utnyttjas.

Den periodiska och tillfälliga pressen och alla partiförlag måste, utan hänsyn till om partiet för
tillfället är legalt eller illegalt, helt underställas partistyrelsen. Det bär icke tillåtas, att
partiförlagen få missbruka sin autonomi till att bedriva en politik som icke fullt motsvarar
partiets intressen.

I pressens spalter, på offentliga möten, i fackföreningar, i kooperativa föreningar, överallt där
III. Internationalens anhängare ha tillträde, måste de systematiskt och obarmhärtigt
brännmärka ej blott bourgeoisin utan också dess medhjälpare, reformisterna av alla nyanser.

2) Varje organisation som önskar ansluta sig till Kommunistiska Internationalen måste
regelrätt och systematiskt avlägsna reformisterna och ”centrumsmännen” från alla mer eller
mindre ansvariga poster inom arbetarrörelsen (partiorganisationer, redaktioner för
partitidningar, fackföreningar, parlamentfraktioner, kooperativa föreningar, kommunala
institutioner) och ersätta dem med beprövade kommunister – utan fruktan för att nödgas
utbyta ”erfarna” opportunister med män ur arbetarnas egna led.

3) I nästan alla europeiska och amerikanska stater övergår klasskampen till inbördeskrigets
stadium. Under sådana förhållanden kunna kommunisterna ej lita på den borgerliga
lagligheten. Det är deras plikt att överallt parallellt med den legala organisationen skapa en
illegal organisation som i det avgörande ögonblicket är i stånd att uppfylla sin plikt mot
revolutionen.

I alla länder där kommunisterna till följd av belägringstillstånd eller undantagslagar ej haft
tillfälle att utveckla hela sin verksamhet legalt, är samverkan mellan den legala och illegala
verksamheten oundgängligt nödvändig.

4) Plikten att utbreda kommunismens idéer innebär också en särskild plikt att bedriva en
systematisk och ihärdig propaganda inom armén. Där denna agitation hindras av
undantagslagar, bör den bedrivas illegalt. Att ge avkall på ett sådant arbete vore liktydigt med
ett förräderi mot den revolutionära plikten och oförenligt med anslutning till Tredje
Internationalen.

5) En rationell och systematisk agitation på landsbygden är nödvändig. Arbetarklassen kan ej
segra om den ej har landsbygdens proletariat och åtminstone en del av småbönderna bakom
sig och vidare genom sin politik har säkrat sig om neutralitet från den övriga lantbefolkningens sida. Den kommunistiska verksamheten på landsbygden är just nu av ofantlig betydelse. Den bör huvudsakligen föras av de kommunistiska arbetarna i städerna och på landet, vilka ha förbindelse med landsbygden. Att avstå från att utöva denna verksamhet, eller anförtro den åt tvetydiga halv-reformistiska element är att avstå från den proletära revolutionen.

6) Varje parti som önskar tillhöra Tredje Internationalen är skyldigt att avslöja icke blott den
ohöljda socialpatriotismen utan även den falska och hycklande socialpacifismen; det gäller att
systematiskt bevisa för arbetarna att utan ett revolutionärt störtande av kapitalismen ingen
internationell fredsdomstol, inga överenskommelser om minskade rustningar, ingen ”demokratisk” reorganisering av Nationernas förbund kan förhindra nya imperialistiska krig.

7) De partier som önska tillhöra Kommunistiska Internationalen äro skyldiga att erkänna
nödvändighet av en fullständig och definitiv brytning med reformismen och centerns politik
och att i vidaste kretsar bland organisationernas massor propagera denna uppfattning. Utan
detta är en konsekvent kommunistisk politik icke möjlig.

Kommunistiska Internationalen fordrar ovillkorligen och utan hänsyn denna brytning, vilken
måste fullbordas fortast möjligt. Kommunistiska Internationalen kan icke finna sig däri att
notoriska reformister, som nu representeras av sådana män som Turati, Modigliani, Kautsky,
Hilferding, Hillquit, Longuet, Macdonald m. fl. skola ha rätt att gå och gälla som tillhörande
III. Internationalen. Ett dylikt sakernas tillstånd skulle komma Tredje Internationalen att
alltför mycket likna den omkomna Andra Internationalen.

8) I fråga om kolonierna och de undertryckta nationaliteterna måste partierna i de länder, vars bourgeoisi äger kolonier eller förtrycker andra nationer, inta en utpräglat klar och tydlig
ställning. Varje parti som tillhör Tredje Internationalen är skyldigt att obarmhärtigt avslöja
”sina” imperialisters ”hjältebragder” i kolonierna, och att stödja, icke i ord utan i handling
varje frihetssträvande i dessa kolonier, att kräva sina imperialisters utdrivande ur kolonierna,
att bland det egna landets arbetare uppväcka verkligt broderliga känslor gentemot den
arbetande befolkningen i kolonierna samt att bland det egna landets trupper underhålla en
ständig agitation mot allt förtryck av folken i kolonierna.

9) Varje parti som önskar tillhöra Kommunistiska Internationalen bör fullfölja en ihärdig och
systematisk propaganda inom fackföreningarna, driftråden, de kooperativa föreningarna och
de arbetande massornas övriga organisationer. Inom dessa organisationer är det nödvändigt att bilda kommunistiska grupper, som genom sitt energiska och ihärdiga arbete vinner
fackorganisationerna o. s. v. för kommunismen. Deras plikt skall vara att vid varje tillfälle
avslöja socialpatrioternas förräderi och ”centerns” vacklande hållning. Dessa kommunistiska
grupper skola underordnas partiet i sin helhet.

10) Varje parti som tillhör Kommunistiska Internationalen är skyldigt att med energi och
fasthet bekämpa den i Amsterdam grundade gula fackföreningsinternationalen. De måste på
det eftertryckligaste agitera bland de fackligt organiserade arbetarna för nödvändigheten av en brytning med den gula Amsterdam-Internationalen. Med alla medel bör de understödja den uppkommande internationella organisationen av röda fackorganisationer, som ansluter sig till den Kommunistiska Internationalen.

11) De partier som önska ansluta sig till Kommunistiska Internationalen äro skyldiga att
undersöka sammansättningen av sina parlamentsfraktioner, att därifrån avlägsna tvetydiga
element, att ej blott i ord utan genom handling underordna fraktionen under partiets
centralkommitté, krävande av varje kommunistisk parlamentsledamot att han underordnar sin verksamhet den revolutionära propagandans och agitationens sanna intressen.

12) De partier som tillhöra Kommunistiska Internationalen böra vara grundade på den
demokratiska centralisationens princip. Under den nuvarande perioden av tillspetsat
borgarkrig kommer det kommunistiska partiet endast att vara i stånd till att fylla sin plikt om
det är organiserat på ett effektivt centralistiskt sätt, om en järnhård disciplin härskar och
partiledningen, uppburen av partimedlemmarnas förtroende, utrustas med den mest vittgående makt, auktoritet och befogenhet.

13) De kommunistiska partierna i de länder där kommunisterna verka legalt böra tid efter
annan företaga nyregistreringar inom sina organisationer för att rensa partiet från sig i
detsamma insmygande småborgerliga element.

14) De partier som önska tillhöra Kommunistiska Internationalen måste utan förbehåll stödja
varje sovjetrepublik i dess kamp mot kontrarevolutionen. De kommunistiska partierna måste föra en otvetydig propaganda för förhindrandet av transport av ammunition och (militär)
utrustning av till sovjetrepublikernas fiender, samt bedriva propaganda, legalt eller illegalt,
bland de trupper som utsändas mot sovjetrepublikerna.

15) Partier som ännu bevara sina gamla socialdemokratiska program äro skyldiga att utan
dröjsmål revidera dem och att utarbeta ett nytt kommunistiskt program avfattat i
Kommunistiska Internationalens besluts anda, men anpassat efter de särskilda förhållandena i
varje land. De till Kommunistiska Internationalen anslutna partiernas program böra i regel
underställas den internationella kongressen eller exekutivkommittén. I fall denna senare skulle
vägra sanktionera ett partis program, har partiet rätt att vädja till Kommunistiska
Internationalens kongress.

16) Alla beslut av Kommunistiska Internationalens kongress liksom även av exekutivkommittén äro bindande för alla till Kommunistiska Internationalen anslutna partier. Då Kommunistiska Internationalen är verksam under en period av förbittrat inbördeskrig, måste den vara mycket mer centraliserad än Andra Internationalen var. Därvid måste självklart den Kommunistiska Internationalen och dess exekutivkommitté i hela sin verksamhet taga hänsyn till de olika förhållanden, varunder de enskilda partierna måste arbeta och kämpa, och endast fatta beslut av allmängiltig natur i sådana frågor, där detta är möjligt.

17) I samband härmed måste alla partier som önska tillhöra den Kommunistiska Internationalen och bibehålla det gamla namnet, förändra detta. Benämningen måste vara
(landets namn) Kommunistiska Parti (sektion av den Kommunistiska Internationalen). Denna
namnfråga är ej endast formell; den har också en avsevärd politisk betydelse. Kommunistiska Internationalen har förklarat krig mot hela det gamla borgerliga samhället och mot alla gula social patriotiska partier. Det är av vikt att skillnaden mellan de kommunistiska partierna och de gamla officiella ”socialdemokratiska” eller ”socialistiska” partierna, vilka förrått arbetarklassens fana, klart och tydligt framträder för varje enkel arbetares ögon.

18) Alla ledande partiorgan i alla länder äro förpliktade att publicera de viktigaste officiella
dokumenten från den Kommunistiska Internationalens exekutivkommitté.

19) Alla partier som tillhöra den Kommunistiska Internationella eller som anhållit om inträde
äro förpliktade, att snarast möjligt, dock senast 4 månader efter den andra kongressens
avslutande, inkalla extra partikongress för behandling av dessa villkor. Därvid måste
partiledningen sörja för att alla lokalavdelningar göres bekanta med besluten på den
Kommunistiska Internationalens andra kongress.

20) De partier som nu önska inträda i den Kommunistiska Internationalen, men ännu icke
företagit radikala förändringar i sin hittillsvarande taktik, måste före sitt inträde i Tredje
Internationalen sörja för att minst 2/3 av medlemmarna i partistyrelsen och andra viktiga
institutioner utgöras av partivänner, som redan före Kommunistiska Internationalens andra
kongress otvetydigt uttalat sig för anslutning till Tredje Internationalen. Undantag härifrån
måste godkännas av Tredje Internationalens exekutivkommitté. Exekutivkommittén äger
också rätt att göra undantag för de i paragraf 7 nämnda representanterna för centrumsriktningen.

21) De partimedlemmar som principiellt förkasta de av den Kommunistiska Internationalen
antagna riktlinjerna må uteslutas ur partiet. Detsamma gäller särskilt delegerade på den
extraordinarie kongressen

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här