April 1944 – SKP antar S handlingsprogram som sitt eget

Arbetarrörelsens efterkrigsprogram var ett handlingsprogram för olika reformer, framtaget av svenska arbetarrörelsens socialdemokratiska organisationer under andra världskriget. Det färdigställdes 1944 och antogs även av SKP som sitt handlingsprogram.

Programmet kan sammanfattas som klassamarbetspolitik på ny och högre nivå (beskrivs här). På pränt var här satt den utökade ekonomiska roll som staten har i ett statsmonopolistiskt stadium. Denna politik förekom öppet redan på 30-talet.  I stället för att stödja och verka för de punkter som var positiva för arbetarklassen, valde opportunisterna i SKP:s ledning att stödja programmet i dess helhet.

Sven Linderot “glömde” vad han själv sagt något år tidigare:

”Vi skall inte tro att bourgeoisin saknar förmåga att manövrera t. o. m. bättre nu än efter föregående krig. Socialdemokratin kommer att vara med och söka rädda det borgerliga samhället med nya metoder, med Beveridgeplaner (engelsk liberal som konstruerade projekt i stil med efterkrigsprogrammets), som förkunnar att ingen skall svälta, ingen skall vara arbetslös o. s. v. eller andra vackra löften. Och kanske skall arbetarna, medan bourgeoisin återigen får tid att ordna sig i de nya förhållanden, som kommer, återigen fästa tillit till vackra framtidsplaner för att sedan stå där bedragna.”
Sven Linderot: Svensk arbetarrörelse i brytningstid s. 392
Tal på rikskonferensen 1943

ARBETARRÖRELSENS EFTERKRIGSPROGRAM

I. Full sysselsättning
1. Prisstegring förhindras. Vid bättre varutillgång bör priserna sjunka. Ett prisfall får inte gå så långt, att det skapar depression inom näringslivet.
2. Näringslivets strävan att vidmakthålla och öka sysselsättningen samordnas under statens ledning.
3. Industrins exportmöjligheter måste fullt utnyttjas. Exportkredit under statlig medverkan. För småindustrin öppnas vägar till främmande marknader. Importen av nödvändiga råvaror tryggas genom handelspolitiken.
4. Bostadsbygge enligt en långtsyftande plan för att höja vår bostadsstandard.
5. Förbilligad massproduktion av kvalitetsgaranterade konsumtionsvaror.
6. Förbättringsarbeten för jordbruket, skogsbruket och fisket.
7. Offentliga arbeten utökas vid minskad sysselsättning i det enskilda näringslivet.
8. Effektiv arbetsförmedling och omskolning. Förbättrad yrkesutbildning och yrkesvägledning. Mera arbete åt partiellt arbetsföra.
II. Rättvis fördelning och höjd levnadsstandard
9. Höjning av reallöner och övriga realinkomster i de breda lagren.
10. Solidarisk lönepolitik. Lika inkomst för lika prestation, både vid jämförelse mellan jordbruk och andra näringsgrenar och mellan män och kvinnor.
11. Trygghet mot inkomstbortfall. Arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen görs allmänna. Daghjälpsbeloppen ökas så att de blir tillräckliga för livsuppehället. Folkpensionerna förbättras.
12. Bättre yrkeshygien. Effektivare skydd mot yrkessjukdomar och olycksfall i arbete.
13. Arbetstidsförkortning, i första hand i mera påfrestande sysselsättningar.
14. Verksamma åtgärder för folkhälsans höjande.
15. Utjämning av barnkostnaderna genom socialpolitiska förmåner för familjerna. Lättnader i hemarbetet genom daghem och lekskolor, social hemhjälp, arbetsbesparande hemutrustning.
16. Lika bildningsmöjligheter för all ungdom, oberoende av föräldrarnas inkomst och boningsort.
17. Likvärdig levnadsstandard och utjämning av klasskillnader.
III. Större effektivitet och mera demokrati inom näringslivet
18. Samhällelig planering av investeringsverksamheten.
19. Utrikeshandeln under samhällets ledning. Svensk medverkan i internationellt ekonomiskt samarbete.
20. Stabilisering och rationalisering av byggnadsverksamheten. Kvarterssanering. Tomtmarken och hyreshusen i städerna överföres gradvis i kommunal ägo.
21. Rationalisering av jordbruket. Jordreform En jordreform som inriktas på att ofullständiga jordbruk förändras till fullständiga bärkraftiga jordbruk.
22. Rationalisering av hemarbetet under samhällelig medverkan.
23. Stöd åt allmännyttig produktion. Socialisering på områden, där enskild företagsamhet medför misshushållning eller monopolism.
24. Kartellavtal och liknande prisöverenskommelser göres offentliga. Öppen redovisning av sammanhanget mellan vinster, priser och kostnader.
25. Ökat stöd åt teknisk-ekonomisk forskning.
26. Konsumtionsvarorna under offentlig kvalitetskontroll. Verksamma åtgärder för spridning av objektiv varukunskap.
27. Ökat arbetarinflytande över produktionens ledning.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här