Debatt: SÄPO i trångmål; har svårt att “hitta hoten”

Säkerhetspolisen har det jobbigt med internet. Om man myndighetens årsbok är två saker tydliga: Det var bättre förr när ”säkerhetshoten” fanns i tydliga vänsterorganisationer och nu behöver bevakningen av medborgarna breddas ännu mera.

Utvecklingen inom den våldsbejakande extremismen i Sverige följer utvecklingen globalt, där virtuella gemenskaper i allt högre grad ersätter de fysiska. De traditionella organisationerna blir mindre relevanta i förhållande till sakfrågor som olika individer brinner för, och får även mindre betydelse i förhållande till de brott som individer begår. Det gör att det blir avsevärt svårare att hitta hoten och individerna.” Säpos årsbok 2021, sid 35-37.

Under hela efterkrigstiden har SÄPO haft svårt att ”hitta hoten och individerna” och kritiserats för sina dåliga resultat. Spionerna Stig Wennerström, avslöjad 1963, och Stig Berling, anställd på SÄPO, avslöjad 1979, var bägge officerare i Sveriges krigsmakt och kunde år efter år lämna ut information om stora delar av försvaret till dåvarande Sovjetunionen utan att SÄPO upptäckte dem. Istället ägnade sig myndigheten åt att jag unga FNL-aktivister och kärnvapenmotståndare.

Numera stoltserar SÄPO med en del ”lyckade ingripanden” men för det mest handlar det om flyktingar som anklagas och där varken de anklagade, deras försvarare eller domstolarna får ta del av eventuellt bevismaterial.

Nu ser SÄPO fiender överallt. Man skriver: ”Det är inte nödvändigtvis de som tillhör en specifik organisation som är mest benägna att begå brott. Med en mer komplex hotbild blir det svårare för Säkerhetspolisen och dess samverkansparter, både nationellt och internationellt, att skapa en entydig bild av det konkreta hotet och den våldsbejakande extremismens omfattning i Sverige. – Vi ser ständigt nya aktörer i vårt informationsflöde, vilket indikerar att extremismen växer i bred bemärkelse. Den gemensamma nämnaren hos de våldsbejakande extremisterna är misstron mot etablissemanget och att skulden för samhällets oförmåga eller egna misslyckanden läggs på de som uppfattas företräda samhället”, säger Ahn-Za Hagström, senior analytiker vid Säkerhetspolisen. Säpos årsbok 2021, sid 35-37.

En intressant bild, frågan är om den är sann, växer ”den våldsbejakande extremismen” i ”bred bemärkelse”? Och om man ”ser ständigt nya aktörer” i sitt ”informationsflöde” behöver man naturligtvis bevaka fler personer.

Vi tycker att ett land ska ha en säkerhetstjänst som skyddar landets säkerhet. Vi ogillar islamsk fundamentalism och det hade givetvis varit bra om SÄPO stoppat Rakhmat Akilov då han 2017 med en lastbil körde på människor längs Drottninggatans i Stockholm och dödades fem personer. Men inte heller det klarade SÄPO av.

Polis, militär, säkerhetsbranschen i stort och inte minst Säkerhetspolisen har av tradition varit reaktionär och antikommunistisk. År efter år buntar SÄPO i sina rapporter ihop ”våldsbejakande vänsterextremism” med högerextremister och islamister. Vilken ”vänsterextremism” talar man om? Inte ens det anarkistiska AFA finns väl kvar, en organisation som huvudsakligen ägnade sig åt att försvara folk mot nazism?

I Sverige finns det däremot idag en flora av öppet nazistiska och rasistiska organisationer. I dessa dagar åker många från dessa organisationer ner till Ukraina för att ansluta sig till militära förband. Ukraina bygger upp en internationell frivilligbrigad. Samordnaren för de svenska frivilliga, Philip Brännvall, har rest till Ukraina för att delta i striderna och organisera mottagandet av de frivilliga.

Han säger till Svenska Dagbladet att det har kommit fler kompetenta frivilliga svenskar än brigaden förväntat sig.

Vi är 678 svenska frivilliga här i Ukraina. Vi har haft ganska fullt upp. Det går bra i alla fall. Det har varit mer offensiv än defensiv. Inga förluster vad jag känner till, bara nån spricka i foten eller så, säger Philip Brännvall.

Detta kunde man ju tycka skulle vara en konkret uppgift för Säkerhetspolisen. Drygt 600 svenskar som får vapenutbildning bland annat hos den nazistiska Azov-brigaden. Inte någonstans i rapporten kan man hitta en vettig analys av högerextremismens tillväxt och militarisering. Istället kan man i rapporten läsa detta, smått komiska, avsnitt:

Säkerhetspolisen ser i informationsflödet fler unga tonåringar som uttrycker att de mår dåligt, refererar till terrorister och olika typer av attentat och uttrycker sin vilja att ”göra något”. De senaste årens utveckling visar att antalet minderåriga i Sverige som både har avsikt och förmåga att delta i högerextremistiskt terrorrelaterad brottslighet förefaller öka. Utvecklingen drivs på av radikaliseringen på digitala plattformar. – Hotet utgörs i många fall av individer som ser våld som en lösning på ett problem som de upplever att de delar med andra. En idé som är sprungen ur den propaganda som konsumeras. Ju större mandat och stöd de upplever sig ha och ju mer handlingsutrymme de får, desto starkare verkar de bli, säger Fredrik Hallström, chef för kontraterrorism och författningsskydd vid Säkerhetspolisen. De senaste åren har sociala medier kommit att bli den kanske främsta plattformen för våldsbejakande extremister, som flyttat delar av den fysiska verksamheten till digitala plattformar. De gör det möjligt för våldsbejakande extremister att radikalisera och rekrytera, men också att uppmana till brottsliga aktiviteter och planera brott. Dessutom kan de digitala plattformarna användas för att bygga gemenskap. – Digitala plattformar och sociala medier bidrar också till att skapa känsla av samhörighet på ett sätt som attraherar unga och underlättar medverkan från ibland väldigt unga individer, något som vi inte minst har sett när det gäller våldsbejakande högerextremism, säger Fredrik Hallström. På digitala plattformar kombineras olika drivkrafter, och extremister plockar där ihop sin egen ideologi. De kan ingå i flera olika kluster som kan vara kopplade till varandra, men där det finns nyansskillnader gällande vad som diskuteras och på vilket sätt. På dessa plattformar återfinns bland annat rasism, misogyni, radikala trosuppfattningar och konspirationsteorier, och där sker också radikalisering och rekrytering. Budskapen, uppmaningarna, och ibland instruktionerna, är ofta förpackade som ironi och skämt eller i form av symboler. Det är inte alltid uppenbart vad minsta gemensamma nämnare är i dessa kluster. Sakfrågor går oftare in i varandra och även om samsyn inte finns i allt, finns det samstämmighet i enskilda frågor. Ofta förstärker deltagarna den egna bilden och känslan av att de är de enda som förstår och att de därmed också har ett ansvar att agera. På sikt kan det få enskilda individer att utveckla avsikt att begå attentat eller andra grova våldsbrott. – Den digitala världen skapar också möjlighet för möten mellan människor över hela världen som delar varandras världsbild eller religiösa åskådning. Det innebär också att det vi uppfattar som en ensam gärningsperson, det vill säga en ensamagerande, i själva verket kan vara en del av en bred rörelse eller ett sammanhang som utgörs av människor som delar samma världsbild, oavsett var de befinner sig.” Säpos årsbok 2021, sid 35-37.

SÄPO är av tradition blinda på det högra ögat och har en lång historia om att vara ”sist på bollen”. Man kan se hur man på SÄPO försöker tolka ”budskapen, som ofta är förpackade som ironi och skämt eller i form av symboler” samtidigt som nazismen beväpnar sig. Vem som helst borde bli förfärad av denna inkompetens.

3 KOMMENTARER

  1. Ni får gärna förklara vad ni menar med att “nazismen beväpnar sig” och varför det tycks användas som stöd för ett Säpo med hårdare handskar och högre kompetens. Har ni källa på att de frivilliga svenska soldaterna i Ukraina i hög grad är nazister? Utan att ens hänvisa till något påstår ni att det är ett fall av beväpnad nazism för att sedan tyckas använda det här som ett stöd för ett mer kompetent Säpo. Det här är helt befängt. Författaren är skeptisk till Säpos uttalande om växande våldsbejakande extremism för att berättiga ökad övervakning, men verkar själv använda ett väldigt liknande argument i sitt prat om Säpos inkompetens att ta hand om den beväpnade nazismen. “Vem som helst borde bli förfärad av denna inkompetens” från Säpo, skriver författaren. Menar ni att vi kommunister önskar högre kompetens från en synnerligt farlig del av statens våldsapparat, som används emot folket och oss själva?
    Författaren skriver gärna om just Säpos kompetens, det ser vi när det står att det hade varit bra om Säpo stoppade ett terrordåd men att de inte klarade av det, och när det står om tidigare spioner i Säpo.
    När det står att Säpo är blinda på högra ögat står det också i sammanhanget av just kompetens. Är det inkompetens som är skälet till att Säpo förtrycker vänstern mer än högern? Det finns ingen annan förklaring i texten, den diskuterar enbart kompetensen som om det vore det huvudsakliga problemet vi har med Säpo. Jag är självfallet mer förfärad av ett kompetent Säpo, eftersom de alltid kommer ägna sig åt att försvara borgarstaten och dess intressen emot proletariatet och gärna griper, avlyssnar, infiltrerar, m.m. i processen. Säpo är en del av statens våldsapparat som används emot folket, och det är framförallt så vi ska tänka om dem.
    Är folkets bästa vapen emot nazism ett mer kompetent Säpo med hårdare handskar, snarare än folkets egna kamp?
    Om författaren får som den önskar, d.v.s. ett mer kompetent Säpo som är mer redo att ta hand om nazister, tror författaren då att vänstern inte också skulle uppleva högre repression från detta starkare och mer kompetenta Säpo?

    • I artikeln försöker författaren göra en poäng av att samtidigt som SÄPO själv varnar för att 30 nazister deltar i strider i Ukraina så ger man ut en årsbok som inte på något sätt berör problemen med extremhögerns beväpning och militarisering.

      https://www.svd.se/a/G3mAV9/sapo-extremister-har-avsikt-att-strida-i-ukraina

      Författarens uppfattning om SÄPO är att det är en organisation som genom hela sin historia kartlagt och bekämpat allt som haft med kommunism att göra, att det är en fientlig organisation vars arbete mot våra organisationer på alla sätt behöver saboteras.

      Författaren har inga förhoppningar om att SÄPO kan reformeras, och beklagar om någon har tolkat artikeln på detta sätt, däremot är det författarens uppfattning att det är viktigt att propagandistisk driva frågan om den svenska borgarstatens oförmåga/ovilja att bekämpa våldsbejakande islamism och högerextremism.

  2. Menar författaren allvar, eller är artikeln publicerad 1 dag för tidig?
    Har ni kopierat en “v”-artikel? En kommunist kan ju knappast skriva om en del av borgarstatens våldsapparat på ett så klasslöst sätt. Var finns lärdomarna från vinterns studier av Lenins “Staten och Revolutionen”?

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här