NATO:s militära aktioner

Under ”det kalla kriget” var NATO en tämligen passiv försvarsallians men efter Sovjetunionens fall fick organisationen en mer framskjuten roll och har sedan dess varit inblandad i en rad militära konflikter. De senaste trettio årens historia visar att NATO:s medlemsländer i stor utsträckning tvingas ”dansa efter USA-imperialismens pipa” och ställa upp när USA vill det

Första Irakkriget 1990–1991

Under det första Irakkriget hade NATO en begränsad roll och man genomförde några aktioner i Turkiet för att backa upp USA:s krig i Kuwait. Operation Anchor Guard i Turkiet från den 10 augusti 1990 till den 9 Mars 1991 och Operation Ace Guard i Turkiet från den 3 januari 1991 till den 8 mars 1991.

Bosnienkriget 1993–1995

Under 1990-talet kom Nato att delta aktivt i strider för första gången.

År 1993 till 1995 åtog sig Nato Operation Deny Flight. Uppdraget bestod av tre delar; upprätthålla en flygförbudszon över Bosnien, ge FN:s markstyrka UNPROFOR luftunderstöd samt genomföra flyganfall mot styrkor som hotade de av FN proklamerade ’skyddade zonerna’.

Den 28 februari 1994 sköt Natostyrkor ned fyra bosnienserbiska stridsflygplan i FN:s flygförbudszon. Det var Natos första stridsaktion.

År 1995 genomförde Nato uppemot 3 400 flygangrepp mot serbiska mål, detta som ett direkt svar på ”Markalemassakrerna” där en marknad i Sarajevo blev attackerad den 28 augusti 1995. FN och Nato hade kommit överens om att ge ett oproportionerligt svar på attacken och Natos svar hade därför en karaktär av maktdemonstration.

Kriget i Kosovo 1999

Den 24 mars 1999 inledde Nato en elva veckor lång bomboffensiv mot dåvarande Jugoslavien, efter att den jugoslaviska regeringen vägrat underteckna det så kallade Rambouilletavtalet. Målen för angreppen låg även långt inne i Serbien, och skadorna på infrastrukturen blev omfattande.

Offensiven blev både omdiskuterad och kritiserad då den inte var sanktionerad av FN. Då Ryssland hotat lägga in sitt veto i FN:s säkerhetsråd mot en FN-ledd styrka i jugoslaviska federationen hade Nato valt att agera på eget initiativ.

FN:s resolution 1244 antogs den 10 juni 1999 och den 12 juni gick Nato-trupper in i landet. Åtta dagar senare, den 20 juni, avslutades kriget då samtliga serbiska trupper dragits tillbaka från Kosovo. Nato var därefter med om att bygga upp KFOR, en Natoledd ”fredsbevarande styrka” med FN-mandat.

Kriget i Afghanistan 2001 till 2021

År 1999 slog Nato fast att ”terroristattacker” utgör ett hot mot Natos säkerhet och därmed kan bemötas av Nato-medlemmarna gemensamt (Natos artikel 5 om kollektivt försvar). Därför kom attackerna i USA den 11 september 2001 att definieras som en väpnad attack på landet och för första gången aktiverades artikel 5 den 12 september 2001, mindre än ett dygn efter attacken. Natos stöd bestod inledningsvis av operation Eagle assist, vilket var Natos första anti-terrorinsats. Insatsen pågick från mitten av oktober år 2001 till maj 2002 och bestod i huvudsak av att Nato-medlemmar patrullerade det amerikanska luftrummet med radarflygplan.

USA valde den 20 september 2001 att förklara ”krig mot terrorismen”, och inledde en attack mot den islamistiska talibanregimen i Afghanistan

ISAF-styrkorna etablerades år 2001 parallellt med amerikanska operation enduring freedom och var ett FN-sanktionerat uppdrag för att ”stabilisera situationen” och stötta den afghanska övergångsregimen efter att talibanstyret fallit. 

Parallellt med ISAF:s pågående insats hade Nato upprättat ett eget uppdrag, NATO Training Mission-Afghanistan, som skulle utbilda Afghanistans säkerhetsstyrkor.

I samband med att ISAF-styrkorna avslutade sin insats i Afghanistan den 31 december 2014 påbörjade Nato ett nytt uppdrag, Resolute Support Mission som inleddes den 1 januari 2015. Även detta uppdrag innefattade personal från länder utanför Nato, däribland Sverige. I februari 2015 omfattade styrkan 13 000 personer som skulle bistå de afghanska säkerhetsstyrkorna med träning och stöd. I och med undertecknandet av Dohaavtalet år 2020 trappades insatsen ner under år 2021 och i augusti samma år drogs de sista styrkorna tillbaka. Då hade talibanerna redan återtagit kontrollen över Afghanistan.

Kriget i Irak 2004 till 2011

Natos inblandning i kriget i Irak har i huvudsak bestått av en relativt liten stödoperation mellan åren 2004 och 2011. Uppdraget var att utbilda, handleda och assistera de irakiska säkerhetsstyrkorna. Utbildningsuppdraget syftade till att hjälpa Irak att bygga upp effektiva och ansvarsfulla säkerhetsstyrkor. Samtliga Nato-allierade bidrog på olika sätt till insatsen.

För att förstärka uppdraget samarbetade Nato också med Iraks regering i syfte att utveckla Natos långsiktiga relation med landet. Efter en begäran från Iraks regering utökade Nato sitt stöd i juli 2015. Detta genom att tillhandahålla stöd för försvarsuppbyggnad och relaterad säkerhetskapacitet. Därefter genomfördes olika typer av utbildningsinsatser under de efterföljande åren. I januari 2017 etablerades Natos permanenta närvaro i Irak.

Kriget i Libyen

I samband med att inbördeskriget i Libyen bröt ut år 2011, fick Nato tillåtelse av FN:s säkerhetsråd att ”skydda den civila befolkningen mot regimens luftangrepp”, vilket i realiteten innebar att man deltog som stridande part mot den lagliga regeringen i Libyen.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här