Debatt: Om Lin Biaos genikult och “jefatura”

I en utmärkt artikel, Om Gonzalos teorier den 27/12 på denna webbplats behandlar Tomas Berg jefatura-teorin, som ursprungligen lanserades av Perus Kommunistiska Parti (PKP) under ledning av Gonzalo. Jefatura betyder ungefär chefskap, ledarskap. Teorin innebär att kommunmistiska ledare tillmäts en avgörande betydelse. Det heter bland annat:

Det är Gonzalos tänkande som vi främst måste förkroppsliga, eftersom det är garantin för seger som leder oss till den demokratiska revolutionen, till den socialistiska revolutionen, till kulturrevolutionerna och till kommunismen.”1

Och vidare:

PKPs centralkommitté bekräftar på nytt sin enkla, medvetna och ovillkorliga underkastelse (min fetstil) till ordförande Gonzalos enskilda ledarskap och hela systemet av partiledning.2

Denna genikult enligt PKP leder alltså i andra ändan till ovillkorlig underkastelse till ordförande Gonzalo och partiledningen. Ingen klassiker, alltifrån Marx till Mao Zedong, har någonsin förordat att kommunister ska underkasta en enskild ledare eller en partiledning. Det räcker med att citera Mao Zedong på denna punkt:

Utan demokrati kan det inte finnas någon riktig centralism. Människor har skilda idéer och om de inte har en enhetlig förståelse av saker och ting går det inte att skapa en centralisering. Vad är centralism? För det första är det en centralisering av riktiga idéer, på vilken grund en enhetlig förståelse, politik, planering, ledning och handling kan uppnås. Detta kallas centraliserat förenande. Om människor fortfarande inte förstår problemen, om de har idéer men inte har uttryckt dem, om de är ilskna men fortfarande inte har gett utlopp för sin ilska, hur kan man då skapa ett centraliserat förenande? Om det inte finns någon demokrati kan vi omöjligt sammanfatta erfarenheter på ett riktigt sätt. Om det inte finns någon demokrati, om det inte kommer idéer från massorna, är det omöjligt att skapa en bra linje, en bra allmän och specifik politik och bra metoder.” 3

Centralismen förutsätter alltså att enighet uppnås genom diskussion. Det är själva motsatsen till att medlemmarna ska underkasta sig en partiordförande eller en partiledning. Centralismen, d.v.s. enhetligt handlande utåt, inträder då diskussionen är avslutad. Underkastelse är däremot praxis i fascistiska organisationer och vissa religiösa rörelser (formellt gentemot Gud, trots att det brukar finnas en massa mänskliga mellanhänder). Jag tänker inte argumentera ytterligare på den här punkten, eftersom Tomas Berg redan har visat att denna teori om ledarskap är idealistisk. Däremot ska jag visa att den har stora likheter med Lin Biaos och Chen Bodas genikult av Mao Zedong under kulturrevolutionen i Kina och att den är samma andas barn. Chen Boda blev avsatt under kulturrevolutionen och Lin Biao försökte genomföra en statskupp och avsätta Mao Zedong, trots att ingen hade höjt Mao Zedong mer till skyarna än just han.

Lin Biaos genikult

Chen Bodas sammanställning av citat från Lin Biao är mycket intressant 4

1) Denne person, ordförande Mao, är utrustad med häpnadsväckande förmågor. Hans förmåga att förstå är mycket stark, och hans minnesförmåga är mycket stark. Hans förmåga att förstå är mycket stark oavsett om det är hans förmåga att förstå när han läser, förmågan att förstå materiella föremål eller förmågan att se essensen från utseendet, alla är mycket starka. Hans sinne är extremt klart, han är extremt begåvad. (Tal vid Allmilitära konferensen för kader på högre nivå, september 1959).

2) 1800-talets genier var Marx och Engels. 1900-talets genier var Lenin och kamrat Mao Zedong. … om vi inte erkänner detta kommer vi att begå fel. Om vi inte ser detta, då kommer vi inte att veta att välja proletariatets största geniala rorsman till vår ledare (Politbyråns utökade session, 18 maj 1966).

3) Ordförande Mao har upplevt mycket mer än Marx, Engels och Lenin. Naturligtvis är Marx, Engels och Lenin storslagna personer. Marx levde i 64 år och Engels i 75 år. De hade stor förutseende, och de överförde mänsklighetens mest avancerade idéer och förutsåg mänsklighetens sociala utveckling. Men de ledde inte personligen den proletära revolutionen och var inte som ordförande Mao, som personligen övervakade frontlinjens kommandon för så många betydelsefulla politiska operationer, särskilt militära operationer. Lenin levde bara till 54. Sex år efter oktoberrevolutionens seger gick han bort. Han upplevde inte den sortens långvariga, komplexa, heta och mångsidiga kamp som ordförande Mao. Kinas befolkning är elva gånger större än Tysklands, fyra gånger större än Rysslands, dess revolutionära erfarenhet är rik, det finns ingen som kan överträffa den. Ordförande Mao är den högsta myndigheten i landet och världen, han är den mest framstående och största karaktären. Ordförande Maos kommentarer, essäer och revolutionära praktik avslöjar alla hans stora proletära geni (Politbyråns utökade session, 18 maj 1966).

  1. Ordförande Mao är den nuvarande epokens mest spektakulära proletära ledare, det största geniet, den med störst känsla för revolutionärt ansvar och den med den mest praktiska revolutionära andan. (Tal vid mottagandet av Centralkommitténs lilla grupp för kulturrevolutionen, 8 augusti 1966 ).
  2. Ordförande Mao är mycket klokare än Marx, Engels, Lenin och Stalin. Just nu finns det ingen person i världen som kan höja sig till ordförande Maos nivå (Tal om att lyfta studiet av ordförande Maos verk till ett nytt stadium, 18 september 1966).
  3. Ett sådant geni som ordförande Mao kommer att dyka upp först efter hundratals år i världen och efter tusentals år i Kina. Ordförande Mao är världens största geni (Tal om att lyfta studiet av ordförande Maos verk till ett nytt stadium, 18 september 1966).
  4. Mao Zedong är vår tids största marxist-leninist. Han har ärvt, försvarat och utvecklat marxismen-leninismen med genialitet, kreativt och heltäckande, och har fört den till ett högre och helt nytt stadium (Citat från ordförande Mao, Introduktion till nytrycket, 16 december 1966).
  5. Man kan inte lämna centrum. Centrum är solen. De nio stora konstellationerna (d.v.s. planeterna – min anm.) omger och kretsar runt solen, allt arbete omger och kretsar runt solen. Ordförande Mao själv är solen. Mao Zedongs-tänkande i sig är solen (Tal vid tidpunkten för mottagandet av den allmänna politiska avdelningens vice avdelningschef och andra kader, 19 maj 1970)

Mao Zedongs inställning till genikulten

Redan i ett privat brev den 8/7 1966 i kulturrevolutionens inledningsskede till Jiang Chin reagerade Mao Zedong på Lin Biaos överdrifter:

Centralen uppmanade mig att publicera min väns [Lin Biao] tal [3], och jag är beredd att hålla med. Hans tal ägnades helt åt frågan om en eventuell politisk kupp. Det har aldrig hållits något tal som hans tidigare. Jag var ganska orolig över en del av hans tankegångar. Jag har aldrig trott att flera av de häften jag skrivit skulle ha så mycket övernaturlig kraft.

Efter att han överdrev deras betydelse, har hela nationen överdrivit dem precis som Wang P’o skröt om melonerna som hon hade sålt.” 5

Mao Zedong fick anledning att återkomma till Lin Biaos genikult av honom i samband med att han gjorde en rundresa i Kina 1971 6 0på grund av Liaos planer på en statskupp. Han sade bland annat:

En viss person var ivrig att bli ordförande i staten, att splittra partiet och att ta makten. Frågan om det geniala är en teoretisk fråga. Deras teori var en teori som byggde på idealistiska förutsättningar. Någon har sagt att det innebär att bekämpa det geniala att bekämpa mig. Men jag är inget geni. Jag läste konfucianska böcker under sex år och kapitalistiska under sju. Jag läste inga marxist-leninistiska böcker före 1918, så hur ska jag kunna vara ett geni? Strök jag inte över dessa adverb flera gånger om? Partistadgarna slogs fast på nionde kongressen. Varför inte ta en titt på dem? Jag skrev ’Några åsikter’, som speciellt kritiserar geniteorin, bara efter att ha träffat några människor och talat med dem och efter en del undersökningar och forskning. Det är inte det att jag inte vill tala om genier. Att vara ett geni är att vara lite intelligentare. Men det geniala beror inte på en person eller ett fåtal människor. Det beror på ett parti, det parti som är proletariatets förtrupp. Det geniala är beroende av masslinjen, av den kollektiva visdomen. Kamrat Lin Biao diskuterade inte sitt tal med mig, och visade det inte heller för mig. När de hade något att säga avslöjade de det inte i förväg. Troligtvis berodde det på att de trodde att de hade grepp om sakerna och att de troligtvis skulle segra. Men så fort de fick klart för sig att deras idéer inte skulle komma att accepteras, blev de nervösa. Till en början var de tuffa och fräcka och gav intrycket att de skulle kunna utplåna Lushan i grunden eller få jorden att sluta snurra. Men efter ett par dagar drog de snabbt tillbaka sitt förslag… Om det var riktigt, varför skulle de då dra tillbaka det? Detta visar att de saknade idéer och handlade i panik…

Striden vid Lushan denna gång skilde sig från de nio tidigare striderna. Vid de tidigare nio tillfällena drog vi en del slutsatser, medan vi denna gång har skyddat vice ordförande Lin och inte dragit några slutsatser vad gäller en individ. Han måste naturligtvis ta på sig en del ansvar. Vad ska vi ta oss till med dessa människor? Vi bör fortfarande tillämpa en politik där vi skolar dem, dvs. ’att lära av föregående misstag för att undvika dem i framtiden och bota sjukdomen för att rädda patienten’. Vi vill fortfarande skydda Lin. Oavsett vem som begått misstag är det inte bra att glömma enheten och linjen. När jag kommit tillbaka till Peking måste jag söka upp dem igen och prata med dem. Om de inte kommer och besöker mig kommer jag att söka upp dem. En del av dem kanske kan räddas, medan det kanske är omöjligt att rädda andra. Detta beror på deras handlingar. De har två möjliga framtidsalternativ: de kan bättra sig eller inte. Det är svårt för någon som varit ledande när det gällt att begå principiella misstag, misstag vad gäller linjen eller inriktningen, att bättra sig.

Jag talade med kamrat Lin Biao och en del av de saker han sade var inte speciellt riktiga. Han sade exempelvis att ett geni bara dyker upp i världen en gång under fem århundraden, och i Kina en gång under fem tusen år. Detta stämmer helt enkelt inte med fakta. Marx och Engels var samtida, och det dröjde inte ens ett århundrade innan vi fick Lenin och Stalin. Hur kan man då påstå att ett geni bara dyker upp en gång under fem århundraden? I Kina har vi haft Ch’en Sheng och Wu Kuang, Hung Hsiu-ch’üan och Sun Yat-sen, så kan man påstå att ett geni bara dyker upp en gång under fem årtusenden? Och sedan har vi hela den här affären med bergstopparna och ”en mening är värd tiotusen”. Tycker ni inte att detta är att gå lite väl långt? En mening är när allt kommer omkring bara en mening, och hur ska den kunna vara värd tiotusen meningar? Vi bör inte utse en ordförande i staten. Jag vill inte vara ordförande i staten. Jag har redan sagt detta sex gånger. Om jag varje gång jag sade detta använde endast en mening, är detta nu likvärdigt med sextio tusen meningar. Men de lyssnar aldrig, så var och en av mina meningar är inte ens värd en halv mening. I själva verket är dess värde noll. Det är bara Chen Bodas meningar som är värda tiotusen per styck för dem. Han talade om att upprätta ’en stor väg’ och med detta tycktes han mena att upprätta min prestige. Men när man går till botten med det hela så menade han i själva verket sig själv.

De sade också att befrielsearmén byggts upp och leddes av mig, medan Lin personligen förde befäl över den. Det tycks som om den person som grundade den inte kan föra befäl över den! Och jag byggde inte upp den själv heller.”

Rickard B. Turesson

19/6 2022

1 Internationella linjen, Dokument från
Perus Kommunistiska Partis första kongress 1988
http://library.redspark.nu/1988_-_Bases_of_Discussion_of_General_Political_Line_:_International_Line

 

2

 “The Central Committee of the PCP reaffirms itself in its plain, conscious and unconditional subjection to the sole leadership of Chairman Gonzalo and to the entire system of party leadership.”
Resolution från PKPs centralkommitté
http://library.redspark.nu/1992_-_Resolution_of_the_Central_Committee

3

 Tal på den utvidgade centrala arbetskonferensen i Kinas Kommunistiska Parti januari 1962 https://kommunisten.nu/?p=10527

4

 Se Appendix B: Chen Boda’s Quotations from Lin Biao i

https://www.bannedthought.net/USA/MCU/RedPages/RedPages-02-Jan2022-r2.pdf

5

 Brevet publicerades offentligt under kampanjen mot Lin Biao 1972.

6

 Sammandrag av Ordförande Maos samtal med ansvariga kamrater på olika platser under hans resa i provinserna augusti-september 1971 – se schramurval-mao-skrifter.pdf

25 KOMMENTARER

  1. Mera om Mao Zedongs tänkande
    Enligt denna artikel i Peking Review 1 juli 1966 – https://www.marxists.org/subject/china/peking-review/1966/PR1966-27a.htm – slogs Mao Zedongs tänkande fast på Kinas Kommunistiska Partis sjunde kongress 1945:
    “Under hela den demokratiska revolutionens period förde partiets korrekta linje, representerad av kamrat Mao Zedong, en allvarlig kamp mot högeropportunistiska linjer vid två tillfällen och mot “vänsteropportunistiska” linjer vid tre tillfällen. Kamrat Mao Zedongs ledande ställning i hela partiet fastställdes vid Tsunyimötet i januari 1935. Som ett resultat av den korrigeringsrörelse som pågick i hela partiet från 1942 och framåt fastställde partiets sjunde nationella kongress 1945 Mao Zedongs tänkande som den vägledande ideologin för hela vårt parti, den vägledande principen för allt arbete i partiet.”
    I samma artikel citeras fyra andra ledande företrädare för Kinas Kommunistiska Parti vid den tiden:
    ”Redan för 21 år sedan påpekade kamrat Liu Shaoqi för hela partiet: ’Den viktiga uppgiften nu är att mobilisera hela partiet för att studera och sprida Mao Zedongs tänkande och att beväpna våra medlemmar och det revolutionära folket med dem, så att de blir en oemotståndlig kraft i praktiken.’
    Kamrat Zhou En-lai har sagt: ’Att beväpna våra kadrer och det arbetande folket med Mao Zedongs tänkande är en viktig förutsättning för att föra vår socialistiska revolution framåt till slutet och för att vårt socialistiska uppbyggande ska gå smidigt framåt. Det är också det grundläggande sättet att övervinna borgerlig ideologi, revisionism och dogmatism och förhindra deras uppkomst.”
    Kamrat Lin Biao har påpekat: ’Kina är en stor socialistisk stat med proletariatets diktatur och har en befolkning på 700 miljoner invånare. Det behöver ett enhetligt tänkande, ett revolutionärt tänkande, ett korrekt tänkande. Det är Mao Zedongs tänkande.’… ’Det är viktigt att genom kreativt studium och tillämpning av hans verk genomsyra arbetarna och bönderna med ordförande Mao Zedongs tänkande. Endast så kan det arbetande folkets mentala synsätt förändras och andliga krafter omvandlas till en enorm materiell styrka.’
    Kamrat Deng Xiaoping har påpekat: ’Vårt partis största förtjänst är att det har den vägledande ideologi som representeras av Mao Zedongs tänkande. Mao Zedongs tänkande tankar har bestått historiens prövning. Den kinesiska revolutionen leddes till seger av ingen annan uppsättning idéer Mao Zedongs tänkande. Och sedan revolutionens seger är det under ledning av Mao Zedongs tänkande som vår socialistiska revolution och vårt socialistiska uppbygge har nått så stora framgångar och ständigt och triumferande går framåt.”
    Det är möjligt att denna artikel tillkom i syfte att binda upp dessa företrädare vid stödet till Mao Zedongs tänkande, d.v.s. till Mao Zedongs linje. Tre av dem visade sig nämligen egentligen vara motståndare till Mao Zedongs linje. Liu Shaoqi och Deng Xiaoping fungerade som de främsta kapitalistfararna under kulturrevolutionen och Lin Biao försökte genomföra en statskupp 1976. Zhou En-lai var mer en centrist i den inre partikampen. Den farligaste av dem alla, Deng Xiaoping, lyckades efter 1976 erövra makten i KKP:s centralkommitté och inleda den kapitalistiska restaureringen av Kina. Med facit i hand är det enkelt att konstatera att det var ett stort misstag att släppa in Deng Xiaoping i partiledningen igen efter hans falska självkritik.
    I dessa två partihistorier från 1951 nämns inte Mao Zedongs tänkande alls utan endast Mao Zedongs lära.
    1. Thirty Years of the Communist Party of China: An Outline History”, by Hu Chiao-mu
    https://www.bannedthought.net/China/MaoEra/CCP/30YearsOfTheCPC-HuChiao-mu-1951.pdf
    2. “Mao Tse-tung on the Chinese Revolution”, by Chen Po-ta [Chen Boda], written in April 1951
    https://www.bannedthought.net/China/Individuals/ChenBoda/MaoTse-tungOnTheChineseRevolution-ChenPo-ta-1953.pdf
    Det verkar alltså som om Mao Zedongs tänkande populariserades igen under kulturrevolutionen i samband med kampen med det revisionistiska inflytandet i Kinas Kommunistiska Parti.
    Rickard B. Turesson
    5/8 2022

  2. Mera om Mao Zedongs tänkande
    Enligt denna artikel i Peking Review 1 juli 1966 – https://www.marxists.org/subject/china/peking-review/1966/PR1966-27a.htm – slogs Mao Zedongs tänkande fast på Kinas Kommunistiska Partis sjunde kongress 1945:

    “Under hela den demokratiska revolutionens period förde partiets korrekta linje, representerad av kamrat Mao Zedong, en allvarlig kamp mot högeropportunistiska linjer vid två tillfällen och mot “vänsteropportunistiska” linjer vid tre tillfällen. Kamrat Mao Zedongs ledande ställning i hela partiet fastställdes vid Tsunyimötet i januari 1935. Som ett resultat av den korrigeringsrörelse som pågick i hela partiet från 1942 och framåt fastställde partiets sjunde nationella kongress 1945 Mao Zedongs tänkande som den vägledande ideologin för hela vårt parti, den vägledande principen för allt arbete i partiet.”

    I samma artikel citeras fyra andra ledande företrädare för Kinas Kommunistiska Parti vid den tiden:

    ”Redan för 21 år sedan påpekade kamrat Liu Shaoqi för hela partiet: ’Den viktiga uppgiften nu är att mobilisera hela partiet för att studera och sprida Mao Zedongs tänkande och att beväpna våra medlemmar och det revolutionära folket med dem, så att de blir en oemotståndlig kraft i praktiken.’

    Kamrat Zhou En-lai har sagt: ’Att beväpna våra kadrer och det arbetande folket med Mao Zedongs tänkande är en viktig förutsättning för att föra vår socialistiska revolution framåt till slutet och för att vårt socialistiska uppbyggande ska gå smidigt framåt. Det är också det grundläggande sättet att övervinna borgerlig ideologi, revisionism och dogmatism och förhindra deras uppkomst.”

    Kamrat Lin Biao har påpekat: ’Kina är en stor socialistisk stat med proletariatets diktatur och har en befolkning på 700 miljoner invånare. Det behöver ett enhetligt tänkande, ett revolutionärt tänkande, ett korrekt tänkande. Det är Mao Zedongs tänkande.’… ’Det är viktigt att genom kreativt studium och tillämpning av hans verk genomsyra arbetarna och bönderna med ordförande Mao Zedongs tänkande. Endast så kan det arbetande folkets mentala synsätt förändras och andliga krafter omvandlas till en enorm materiell styrka.’

    Kamrat Deng Xiaoping har påpekat: ’Vårt partis största förtjänst är att det har den vägledande ideologi som representeras av Mao Zedongs tänkande. Mao Zedongs tänkande tankar har bestått historiens prövning. Den kinesiska revolutionen leddes till seger av ingen annan uppsättning idéer Mao Zedongs tänkande. Och sedan revolutionens seger är det under ledning av Mao Zedongs tänkande som vår socialistiska revolution och vårt socialistiska uppbygge har nått så stora framgångar och ständigt och triumferande går framåt.”

    Det är möjligt att denna artikel tillkom i syfte att binda upp dessa företrädare vid stödet till Mao Zedongs tänkande, d.v.s. till Mao Zedongs linje. Tre av dem visade sig nämligen egentligen vara motståndare till Mao Zedongs linje. Liu Shaoqi och Deng Xiaoping fungerade som de främsta kapitalistfararna under kulturrevolutionen och Lin Biao försökte genomföra en statskupp 1976. Zhou En-lai var mer en centrist i den inre partikampen. Den farligaste av dem alla, Deng Xiaoping, lyckades efter 1976 erövra makten i KKP:s centralkommitté och inleda den kapitalistiska restaureringen av Kina. Med facit i hand är det enkelt att konstatera att det var ett stort misstag att släppa in Deng Xiaoping i partiledningen igen efter hans falska självkritik.

    I dessa två partihistorier från 1951 nämns inte Mao Zedongs tänkande alls utan endast Mao Zedongs lära.

    1. Thirty Years of the Communist Party of China: An Outline History”, by Hu Chiao-mu
    https://www.bannedthought.net/China/MaoEra/CCP/30YearsOfTheCPC-HuChiao-mu-1951.pdf
    2. “Mao Tse-tung on the Chinese Revolution”, by Chen Po-ta [Chen Boda], written in April 1951
    https://www.bannedthought.net/China/Individuals/ChenBoda/MaoTse-tungOnTheChineseRevolution-ChenPo-ta-1953.pdf

    Det verkar som om Mao Zedongs tänkande populariserades igen under kulturrevolutionen i samband med kampen med det revisionistiska inflytandet i Kinas Kommunistiska Parti.

  3. När ska utvecklingen av marxismen ges en universell innebörd?

    Utdraget är hämtat från Paper Presented by the Communist Party of India (Maoist) On the Occasion of the International Meeting of Maoist Parties & Organisations – https://bannedthought.net/India/CPI-Maoist-Docs/Nepal/CPIM-Paper2007W11.pdf , som hölls från den 26 december 2006.

    Texten i övrigt är i huvudsak en kritisk genomgång av den politik, som Nepals Förenade Kommunistparti (maoisterna) under ledning av Prachanda hade slagit in på.

    ”Låt oss nu övergå till den vetenskapliga socialismen eller marxismen. Även här skulle samma lag gälla. Det var Marx och Engels som upptäckte de lagar som styr samhällsutvecklingen, och detta kom att kallas marxism först efter att de visat sig vara korrekta i praktikens smältdegel, långt efter att deras skrifter publicerats och omsatts i praktiken. Sedan var det Lenin som vidareutvecklade den marxistiska förståelsen av samhället i imperialismens era och även teorierna om proletariatets strategi och taktik för att åstadkomma en revolutionär förändring. Även de grundläggande principerna för det socialistiska uppbygget postulerades av Lenin och sedan av Stalin. Revolutionens seger i Sovjetunionen och socialismens utveckling (trots alla begränsningar i och med den första erfarenheten någonsin och på grund av de massiva imperialistiska/fascistiska angreppen) fastställde Lenins och mycket av Stalins läror och därför kom detta att kallas leninism. Mao vidareutvecklade förståelsen av marxismen-leninismen, särskilt när den tillämpades på efterblivna länder i imperialismens era, och utvecklade framför allt på en mycket mer vetenskaplig grund de lagar som styrde det socialistiska uppbygget under den stora proletära kulturrevolutionen. Detta utvecklades till maoism (tidigare kallad Mao Tse-tung-tänkandet).

    Under kommunismens ett och ett halvt århundrade har det funnits stora kommunister med mycket viktiga skrifter – Rosa Luxemburg, William Liebnecht och många av den tidens trotjänare i Europa och Ryssland, Ho Chi Minh, Kaypakkaya, Charu Majumdar, Kanhai Chatterjee och en mängd andra ledare – men ingen har ens försökt ge deras skrifter en universell innebörd genom att fästa ett suffix på dem. Alla tillämpade på ett kreativt sätt de marxistiska principerna på revolutionens praktik i sina länder. Om nya lagar upptäcks under processen och dessa bevisas vara korrekta när de tillämpas i revolutionens praktik, är det först då som de får en universell betydelse och kan ses som en utveckling av teorin. Varje framgångsrik tillämpning är inte en utveckling. Och även om all utveckling (så även i idéernas värld) kommer att genomgå en kvantitativ utveckling innan den resulterar i ett kvalitativt språng, är det onödigt att ge etiketterna ’tänkande’, “väg” för denna evolutionära utvecklingsprocess. Dessutom var detta, som erfarenheten från Peru har visat, för tidigt, trots kamrat Gonzalos stora insatser, eftersom rörelsen har drabbats av ett stort bakslag och det råder till och med oenighet om hans nuvarande roll. Samma sak skulle kunna hända i vilket annat land som helst. Det behöver inte vara någon onödig brådska med att förhärliga personer genom att sätta ett eller annat tillägg bara för att vissa inledande framgångar har uppnåtts i deras berörda länder. Ännu mer problematiskt är det att maoistpartierna hävdar att deras ledares tänkande, väg etc. har universell betydelse. Detta skulle innebära att man påtvingar andra broderpartier och den internationella kommunistiska rörelsen sin egen bedömning av MLM:s utveckling. Detta skulle också kunna öka skillnaderna och leda till splittring i stället för att främja enighet bland de maoistiska krafterna i hela världen.”

    Rickard B. Turesson
    31/7 2022

  4. Kommentar till Besökare: Om du använder ett översättningsprogram som DeepL.com, bör du åtminstone korrekturläsa översättningen. Annars kan du lika gärna klistra in originaltexten.

  5. Förhållandet mellan proletariatets ledare och massorna är som “fisk och vatten”. Proletariatet
    Ledarna är inte självutnämnda, inte skapade på konstgjord väg, utan kommer från den revolutionära massan.
    De uppstår ur den revolutionära massrörelsen och växer upp mitt i klasskampens stora vågor. De grundades
    De är inte till för allmänheten, de är inte ute efter personlig vinning, de har en relation av kött och blod med massorna, de är bra på att samla in massornas åsikter och hålla fast vid dem.
    De var duktiga på att samla in massornas åsikter och hålla fast vid dem. De ledde massorna, förenade dem och vann deras förtroende och stöd.
    De är massornas verkliga representanter, och massorna är källan till de revolutionära ledarnas styrka.
    De är massornas verkliga representanter; massorna är källan till de revolutionära ledarnas styrka. Som ordförande Mao sade: “Maktens källa är folket.
    Ingen av dem kommer att fungera om de inte återspeglar folkets krav. Vi måste lära oss av människorna
    Vi måste lära oss av folket, formulera en politik och sedan utbilda folket.”

    Translated with http://www.DeepL.com/Translator (free version)

      • Massor, klasser, partier, ledare Den grundläggande marxist-leninistiska principen om Grundprincipen i denna fråga är att massorna är uppdelade i klasser. leds av ett politiskt parti; politiska partier leds vanligtvis av en mer stabil grupp, och Denna grupp består av de mest kraftfulla, inflytelserika och erfarna personerna som väljs till de viktigaste positionerna och kallas ledare. Gruppen består av de mäktigaste, mest inflytelserika och mest erfarna personerna som väljs till de viktigaste positionerna och kallas ledare.
        Opportunisterna förvränger alltid förhållandet mellan massorna, klassen, partiet och ledarna. Förhållandet mellan massorna, klasserna, partierna och ledarna är alltid förvrängt. Då och då angriper de revolutionens ledare ur en pragmatisk synvinkel och suddar ut de revolutionära ledarnas stora insatser för att föra historien framåt. De angriper ibland de revolutionära ledarna ur en pragmatisk synvinkel och avfärdar de revolutionära ledarnas stora insatser för att föra historien framåt. Vid andra tillfällen utmålade de sig själva som historiens “herrar” och ignorerade massornas avgörande roll i skapandet av historien. Deras “teori” har inget gemensamt med Deras “teori” har inget gemensamt med marxismen.

      • 让哲学从哲学家的课堂上和书本里解放出来,变为群众手里的尖锐武器。
        Let philosophy be liberated from the classrooms and books of philosophers and turned into a sharp weapon in the hands of the masses.

    • 无产阶级的领袖和群众的关系是”鱼水关系”。无产阶级的领袖不是自封的,不是人为地树立起来的,而是在革命群众
      运动中产生的,在阶级斗争的大风大浪中成长起来的。他们立党为公,不谋私利,和群众有血肉联系,善于把群众的意见集中起来,到群众中坚持下去。他们领导群众,团结群众,得到群众的信任和拥护,是群众的真正代表;群众则是革命领袖的力量的源泉。正如毛主席所说的∶”力量的来源是人民群众。不反映人民群众的要求,哪一个也不行。要在人民群众那里学得知识,制定政策,然后再去教育人民群众。”
      The relationship between the leaders of the proletariat and the masses is that of “fish and water”. The leaders of the proletariat are not self-appointed, not artificially created, but emerge from the revolutionary masses and grow up in the midst of the great waves of class struggle.They emerge from the revolutionary mass movement and grow up in the midst of the great wind and waves of the class struggle. They stand for the party, do not seek personal gain, have flesh and blood ties with the masses, and are good at bringing together the views of the masses and sticking to them. They led the masses, united them, gained their trust and support, and were the true representatives of the masses; the masses were the source of the revolutionary leaders’ strength. As Chairman Mao said: “The source of power is the people. None of them will do without reflecting the demands of the people. One must learn from the people, formulate policies and then educate the people.”

  6. Svar till pseudonymen Turesson har fel om anförskapsteorin

    Redan detta citat, som pseudonymen återger från intervjun i El Diario med Gonzalo 1988, fyra år innan han tillfångatogs, visar att Gonzalo är fel ute:

    “En ledare är någon som innehar en viss position, medan en toppledare och det storslagna ledarskapet [Jefatura], som vi förstår det, representerar erkännandet av partiets och revolutionär auktoritet som förvärvats och bevisats under en mödosam kamp – de som i teori och praktik har visat att de är kapabla att leda och vägleda oss mot seger och uppnåendet av vår klass’ ideal.” (1)

    Men problemet är: Kan någon vara en storslagen ledare innan segern är vunnen?

    Marx/Engels grundlade den vetenskapliga socialismen, marxismen, som senare blev officiell ideologi i ett socialistiskt läger som 1953 omfattade en tredjedel av mänskligheten. Lenin ledde bolsjevikpartiet och den ryska arbetarklassen till seger i oktoberrevolutionen 1917. Stalin försvarade socialismens landvinningar i Sovjetunionen och ledde det segerrika försvarskriget mot Nazityskland. Mao Zedong ledde Kinas Kommunistiska Parti och det kinesiska folket till seger först mot den japanska imperialismen och senare mot Guomindang 1949. Faktum var att Perus Kommunistiska Parti aldrig segrade i folkkriget och när Gonzalo lät sig tillfångatas behärskade partiet och dess väpnade styrkor endast 40 procent av Perus territorium, medan de nepalesiska maoisterna åtminstone behärskade 80 procent av Nepals territorium innan de vek av på den parlamentariska vägen. Storslagna ledare tar aldrig ut segern i förskott, bara ledare som lider av hybris.

    I intervjun i El Diario säger Gonzalo:

    ”Marxismen har alltid lärt oss att problemet ligger i tillämpningen av universella sanningar. Ordförande Mao Tsetung var extremt insisterande på denna punkt, att om marxismen-leninismen-maoismen inte tillämpas på den konkreta verkligheten är det inte möjligt att leda en revolution, inte möjligt att omvandla den gamla ordningen, förstöra den eller skapa en ny. Det är tillämpningen av marxism-leninism-maoism på den peruanska revolutionen som har gett upphov till Gonzalos tänkande. Gonzalos tänkande har smitts i vårt folks klasskamp, främst proletariatets, i böndernas oupphörliga kamp och inom världsrevolutionens större ram, mitt i dessa omskakande strider, genom att så troget som möjligt tillämpa de universella sanningarna på de konkreta förhållandena i vårt land. Tidigare kallade vi det för det vägledande tänkandet. Och om partiet i dag genom sin kongress har sanktionerat termen Gonzalos tänkande, så beror det på att ett språng har gjorts i det vägledande tänkandet genom utvecklingen av folkkriget.” (2)

    För det första använde Mao Zedong själv aldrig någonsin beteckningen ”marxismen-leninismen-maoismen” i sina egna texter, inte ens ”marxismen-leninismen Mao Zedongs tänkande”. Han talade alltid om marxismen eller marxismen-leninismen. Det är dokumenterat att Mao Zedong var mycket obekväm med beslutet att skriva in ”Mao Zedongs tänkande” i de stadgar som antogs på KKP:s kongress 1945. I det läget hade den japanska imperialismen åtminstone besegrats. Marx avskydde termen marxist: ”Allt jag vet är att jag inte är en marxist.” (3) Lenin använde aldrig beteckningen leninism eller leninist om sig själv. Leninism som term lanserades efter hans död och illustrerade hans utveckling av marxismen. Stalin gav aldrig sken av att ha utvecklat leninismen och ”stalinism” används bara som nedsättande term av trotskisterna. Mao Zedong var motståndare till genikulten, inklusive av honom själv. Mao underströk att han definitivt inte var något geni.(4)

    För det andra har ingen av de nämnda klassikerna någonsin lanserat teorin om det storsslagna ledarskapet (jefatura). Det är absurt att göra revolutionens utgång avhängig en enda persons ledarskap. Om denna inka faller eller tillfångatas, kollapsar i så fall allt motstånd. Däremot är den ideologiska och politiska linjen bestämmande i allt. Men det räcker inte med att denna linje omfattas av en enda person i ledningen; han eller hon måste alltid ha tillräckligt stöd för denna linje inom ledningen och partiet. Det är detta Mao Zedong menar när han säger: ”Men det geniala beror inte på en person eller ett fåtal människor. Det beror på ett parti, det parti som är proletariatets förtrupp. Det geniala är beroende av masslinjen, av den kollektiva visdomen.” (5) Det är givet att alltid någon i ett kommunistiskt parti kommer att vara främst i att utveckla en korrekt politisk linje under kampens gång, men det finns ingen absolut garanti att denne någon också kommer att leda revolutionen till seger.

    För det tredje: Hur nyttigt är det för ett kommunistiskt parti att utnämna någon till storslagen ledare innan segern är vunnen? Det innebär i praktiken att denne storslagne ledare är ofelbar på förhand. Det måste ha varit svårt att kritisera Gonzalo i något avseende inom Perus Kommunistiska Parti eller ens hävda en annan uppfattning. Var det därför som ingen i centralkommittén avrådde från att organisera det möte i Lima, som ledde till hans tillfångatagande 1992? I Kinas Kommunistiska Parti var Mao Zedongs auktoritet så stark, understött av att Mao Zedongs tänkande var fastslaget i stadgarna, så att de som egentligen bekämpade Mao Zedongs linje var tvungna att samtidigt höja honom till skyarna som exempelvis Chen Boda och Lin Biao. Detta är den egentliga poängen med mitt ursprungliga inlägg från den 21 juni.(6)

    Slutligen kommenterar inte pseudonymen inte detta citat från Perus Kommunistiska Parti: ”PKPs centralkommitté bekräftar på nytt sin enkla, medvetna och ovillkorliga underkastelse (min fetstil) till ordförande Gonzalos enskilda ledarskap och hela systemet av partiledning.” (7)

    Denna inställning är självfallet rakt igenom anti-kommunistisk. Vilka av marxismens klassiker har någonsin förordat att en centralkommitté ska bekräfta ”sin enkla, medvetna och ovillkorliga underkastelse” till en partiordförande? Det innebär ju att en partiordförande automatiskt är höjd över den inre linjekampen och betraktas som ofelbar. Den som har läst Lenin vet att centralkommittén i bolsjevikpartiet aldrig ovillkorligen underkastade sig Lenin utan Lenin vid många tillfällen var tvungen att använda all sin argumentationsförmåga för att övertyga övriga medlemmar i centralkommittén om riktigheten i en politisk linje, exempelvis vid oktoberrevolutionens genomförande och i samband med Brest-Litovskfreden. Dessutom polemiserade bolsjevikerna av och till öppet med varandra. Mao Zedong påpekade också att han ofta hade varit i minoritet i politbyrån eller centralkommittén.

    ”Ofelbara” ledare finns bara i fascistiska och nazistiska partier och som kräver blind lydnad. Dessa ”ofelbara” ledare är inte alls ofelbara; de kan mycket väl sluta som Hitler, som sköt sig för pannan, eller som Mussolini, som blev upphängd i en lyktstolpe.

    I ”Frågan om Stalin” (1963) behandlade Kinas Kommunistiska Parti förhållandet mellan ledare, parti, klass och massor och skriver:

    ”Marxist-leninister hävdar, att proletariatets revolutionära parti, om det verkligen ska tjäna som högkvarter i proletariatets kamp, måste behandla det ömsesidiga förhållandet mellan ledare, parti, klass och massor på ett riktigt sätt och måste organiseras på grundval av den demokratiska centralismens princip. Ett sådant parti måste ha en ganska stabil kärna i ledningen, som bör bestå av en grupp under lång tid prövade ledare, vilka visat god förmåga att förena marxismen-leninismens allmängiltiga sanning med revolutionens konkreta praktik.”

    Och vidare:

    ”Vi har alltid upprätthållit kollektiviteten i ledningen, men samtidigt är vi emot att man förringar ledarnas roll. På samma gång som vi lägger vikt vid denna roll, är vi motståndare till att individer lovprisas oärligt och till övermått och att deras roll överdrives.”(8)

    Denna balanserade text, som egentligen handlade om bedömningen av Stalin, är fortfarande läsvärd. Internt gick dock Mao Zedong betydligt längre i sin kritik av Stalin.

    1 “A leader is someone who occupies a certain position, whereas a top leader and Great Leadership [Jefatura], as we understand it, represent the acknowledgment of Party and revolutionary authority acquired and proven in the course of arduous struggle–those who in theory and practice have shown they are capable of leading and guiding us toward victory and the attainment of the ideals of our class.’”

    2 “Marxism has always taught us that the problem lies in the application of universal truth. Chairman Mao Tsetung was extremely insistent on this point, that if Marxism-Leninism-Maoism is not applied to concrete reality, it is not possible to lead a revolution, not possible to transform the old order, destroy it, or create a new one. It is the application of Marxism-Leninism-Maoism to the Peruvian revolution that has produced Gonzalo Thought. Gonzalo Thought has been forged in the class struggle of our people, mainly the proletariat, in the incessant struggles of the peasantry, and in the larger framework of the world revolution, in the midst of these earthshaking battles, applying as faithfully as possible the universal truths to the concrete conditions of our country. Previously we called it the Guiding Thought. And if today the Party, through its Congress, has sanctioned the term Gonzalo Thought, it’s because a leap has been made in the Guiding Thought through the development of the people’s war.”

    3 “The materialist conception of history has a lot of them nowadays, to whom it serves as an excuse for not studying history. Just as Marx used to say, commenting on the French “Marxists” of the late [18]70s: “All I know is that I am not a Marxist.” https://libcom.org/forums/theory/context-marxs-i-am-not-marxist-quote-09062009 Se även Marx Engels Selected Correspondence, Progress Publishers 1965, sid. 415.

    4 ”Men jag är inget geni. Jag läste konfucianska böcker under sex år och kapitalistiska under sju. Jag läste inga marxist-leninistiska böcker före 1918, så hur ska jag kunna vara ett geni? Strök jag inte över dessa adverb flera gånger om? Partistadgarna slogs fast på nionde kongressen. Varför inte ta en titt på dem? Jag skrev ”Några åsikter”, som speciellt kritiserar geniteorin, bara efter att ha träffat några människor och talat med dem och efter en del undersökningar och forskning. Det är inte det att jag inte vill tala om genier. Att vara ett geni är att vara lite intelligentare. Men det geniala beror inte på en person eller ett fåtal människor. Det beror på ett parti, det parti som är proletariatets förtrupp. Det geniala är beroende av masslinjen, av den kollektiva visdomen.” (Mao Tse-tung, Politiska skrifter. Tal och brev 1956-71 Urval och inledning av Stuart Schram, sid.179)

    5 Anfört arbete.

    6 https://kommunisten.nu/?p=12913

    7 Resolution från PKPs centralkommitté
    http://library.redspark.nu/1992_-_Resolution_of_the_Central_Committee

    8 http://www.maoistisktforum.org/1_m_skrif/mlm_dok/kkp/stora_polemiken/DSP_03_Till%20fr%C3%A5gan%20om%20Stalin

    Rickard B. Turesson
    28/7 2022

    • Du missar att det dokument från 1992 som du hänvisar till (Resolutionen) är från tiden precis efter gripandet av Gonzalo i slutet av 1992. När man söker efter efter det som du översätter till “underkastelse” (underordna?), “sujeción”, så används det bara i tre av de dokument som getts ut före gripandet.

      I det här dokumentet så används ordet om imperialistiskt förtryck:
      https://www.banderaroja.org/PCP/PCP_QUE_EL_EQUILIBRIO.html

      Här används det om feodalt förtryck:
      https://www.banderaroja.org/PCP/LPG/PCP_REVOLUCION_DEMOCRATICA.html

      Här används det för att underkasta sig normer:
      https://www.banderaroja.org/PCP/PCP_ELECCIONES_NO.html

      Det finns ett PKP med Gonzalo och ett efter, det fanns ett KKP med och efter Mao och ett SUKP med och efter Stalin. Utan några närmre jämförelser så kan man konstatera att de tre “anförarnas” frånvaro har fått stor betydelse.

      En stor del av ledningen greps med Gonzalo och man konstatera att det blev en svår och troligen kaosartad situation där en del av ledningen i fängelset och utanför så småningom blev revisionister. Uttrycket “underkastelse” har börjat användas i denna situation.

      Gonzalo var i Kina och blev upplärd av KKP och PKP har använt ordet “tänkande” i den traditionen. Som du skriver så använde Mao själv ordet “tänkande” under sin levnad. Eftersom vi är kommunister så vet vi att “tänkandet” är resultatet av ledningens och främst av massornas kamp och får det namn som en ledare råkar ha. Och som kommunister gör vi ingen stor sak av det utan fokuserar innehållet i ideologin och kämpar för att tillämpa den i vårt dagliga liv.

      PKP:s fokus har efter gripandet legat på att medlemmarna “underkasta” (underordna) sig (och tillämpa) kongressdokumenten. Resolutionen från 1992 som det länkas (bruten länk) till går tyvärr bara går att hitta på den revisionistiska sidan solrojo.org.

      Det moderna PKP använder “underkastelse” men fokus ligger på tillämpa dokumenten från kongressen. Det har ju inte gått att “underkasta” (underordna) sig Gonzalo när han suttit i fängelse. De (PKP) har varit tydliga med att ingen kan eller får leda från ett fängelse, anförare eller inte.

      “Saludo y sujeción a los eventos partidarios: Al I Congreso Marxista, Congreso Marxista-Leninista-Maoísta, Pensamiento Gonzalo. Sancionado en el más alto nivel e instancia partidaria nuestra Base de Unidad Partidaria, fundamento que guía nuestra acción, con su triple contendido: 1) M-L-M-PG; 2) El Programa Comunista; 3) La Línea Política General con su centro la Línea Militar. Al I, II y principalmente al glorioso, histórico y trascendental III Pleno. Saludamos al magistral y vigente Discurso del Pdte. Gonzalo que resplandece pujante y victorioso ante el mundo del 24 de setiembre de 1992, síntesis del III Pleno del Comité Central del PCP.”
      http://www.banderaroja.org/PCP/PCP_VIVA_EL_8_DE_MARZO.html

      Eftersom vi inte är anarkister så ser vi inte heller något principiellt problem att underordna sig en ledning. Detta måste vi vara tydliga med. Den lägre nivån underordnar (underkastar) sig den lägre nivån.

      Avslutningsvis, kommunister måste för att kunna bidra till en framgångsrik kamp medvetet underordna sig en ledning och ordvalet “sujeción” är inte Gonzalos utan ingår i någon annans “tänkande”.

      • Du skriver:

        ”Gonzalo var i Kina och blev upplärd av KKP och PKP har använt ordet “tänkande” i den traditionen. Som du skriver så använde Mao själv ordet “tänkande” under sin levnad. Eftersom vi är kommunister så vet vi att “tänkandet” är resultatet av ledningens och främst av massornas kamp och får det namn som en ledare råkar ha. Och som kommunister gör vi ingen stor sak av det utan fokuserar innehållet i ideologin och kämpar för att tillämpa den i vårt dagliga liv.”

        Det är väl att ta i att påstå att påstå att Gonzalo blev ”upplärd” av KKP? Han tycks ha bevistat ett antal lektioner vid en partihögskola. Hur många är oklart.

        “In China I had the chance, which I’d like to see many have, of being in a school where politics was taught, from international questions to Marxist philosophy. They were masterful lessons given by proven and highly competent revolutionaries, great teachers.” (Se http://www.redsun.org/pcp_doc/pcp_0788.htm)

        Kommunistiska Förbundet(Marxist-leninisterna)/Sveriges Kommunistiska Parti (KFML/SKP) skickade partidelegationer regelbundet till Kina medan Mao Zedong levde fr.o.m. 1964. Men aldrig att dessa partidelegationer eller någon i dessa delegationer blev ”upplärda”. Det stämmer helt enkelt inte med den linje, som Kinas Kommunistiska Parti under Mao Zedongs ledning, tillämpade: “ I den nuvarande internationella kommunistiska rörelsen uppstår helt enkelt inte frågan om vem som har rätt att leda. Broderpartier ska vara självständiga och jämlika, och samtidigt ska de vara förenade (min fetstil). I frågor av gemensamt intresse ska de sträva efter åsiktenighet genom konsultation och de bör samordna sina handlingar i kampen för det gemensamma målet.” (Citerat från ”Our stand on the Formation of an International Organisation of the Proletariat”, CPI (Maoist)/CC februari 2017). SKP:s partidelegationer förde därför diskussioner på jämlik basis med företrädare för KKP:s CK; aldrig att KKP patroniserade eller skulle “lära upp” oss.

        Mao Zedong använde aldrig termen ”Mao Zedongs tänkande” i fråga om sina egna texter. Han var emot beslutet att slå fast ”Mao Zedongs tänkande” på KKP:s kongress 1945. Han ansåg att det räckte med att hänvisa till hans lära eller verk – se Marx inställning till beteckningen marxist.

        Du blandar bort korten. Kärnfrågan är: Är det överhuvudtaget rätt att ta ut segern i förskott genom att hävda att en viss ledares linje med nödvändighet, i det här fallet Gonzalos tänkande, kommer att leda till att revolutionen segrar? Slog bolsjevikpartiet fast leninismen innan oktoberrevolutionen hade segrat? Först efter Lenins död talade man om leninism. Slog Kinas Kommunistiska Parti fast Mao Zedongs tänkande innan den japanska imperialismen hade besegrats (och trots att alltså Mao Zedong motsatte sig det)?

        Vittnar inte upphöjandet av Gonzalos tänkande om ”vänster”subjektivism och hybris? Faktum är att svenska maoister redan i mitten på 1980-talet drog den slutsatsen att Perus Kommunistiska Parti (PKP) skulle ”gå på pumpen” på grund av sin plakatpolitik, ”vänster”subjektivism och hybris.

        Varför upphöjs ett parti, som inte lyckades genomföra en segerrik revolution i sitt eget land, utan tvärtom kollapsade på grund av dess ordförande och en stor del av ledningen tillfångatogs, till ett föredöme? Eftersom Gonzalo på en rad punkter avviker från såväl Lenin som Mao Zedong, sätter man honom t.o.m. högre än Lenin och Mao Zedong! Var finns Perus Kommunistiska Partis självkritik? Eller menar du att PKP aldrig begick något fel?

        Angående sujecion, vilket betyder underkastelse, beroende eller ofrihet på svenska, används det i ditt citat, som återger ett uttalande som publicerades åtminstone 12 dagar efter Gonzalos tillfångatagande. Här i svensk översättning:

        “Hälsningar och underkastelse till partiets linjedokument: Till den första marxistiska kongressen, den marxist-leninistiska-maoistiska kongressen, Gonzalos tänkande . Sanktionerad på högsta nivå och på högsta partiinstans, vår partiets enhetsbas, den grund som vägleder vårt agerande, med dess trefaldiga innehåll: 1) M-L-M-G-T; 2) det kommunistiska programmet; 3) den allmänna politiska linjen med den militära linjen i centrum. Till plenum I, II och framför allt till det ärofyllda, historiska och transcendentala plenum III. Vi hyllar ordförande Gonzalos mästerliga och giltiga tal som lyser klart och segerrikt inför världen den 24 september 1992, syntesen av PCP:s centralkommittés tredje plenum”.

        Talet kanske ”lyste klart och segerrikt”, men det hjälpte uppenbarligen inte.

        Du skriver;

        ”Eftersom vi inte är anarkister så ser vi inte heller något principiellt problem att underordna sig en ledning. Detta måste vi vara tydliga med. Den lägre nivån underordnar (underkastar) sig den lägre (du menar ”högre” – min anm.) nivån.”

        Debatten handlar inte om den demokratiska centralismen, d.v.s. när ett beslut har fattats i stadgemässig ordning i det kommunistiska partiet, ska minoriteten underordna sig det, och partiet uppträda som en enhetlig vilja. Diskussionen handlar om det är rätt att alltid underordna sig en viss bestämd ledare, som inte ens har bevisat att vederbörande kan leda revolutionen till seger. Om man underkastar sig en sådan ledare, är man bara en stolle.

        Rickard B. Turesson

        • Vad har du för källa på Maos inställning till “Maos tsetungs tänkande”?

          Din uppfattning om Marx inställning till “marxism” är felaktig och tagen ur sitt sammanhang.

          Den kommer från en kommentar som Marx ska ha gjort om sina kamrater i Frankrike som han menade hade en delvis felaktig linje och som sa att de baserade sig på “marxisitiska principer”. Det handlar om en specifik linje hos franska kamrater och inte om kalla marxism för marxism. Engels skrev att:

          “Nu vad som är känt som “marxism” i Frankrike är verkligen en helt märklig produkt – så mycket så att Marx sa en gång till Lafargue: -Om något är säkert, är det att jag själv är inte en marxist.”
          https://marxists.architexturez.net/archive/marx/works/1882/letters/82_11_02.htm

          “Marx stod högre, såg längre, överblickade mer och snabbare än vi alla andra. Marx var ett geni, vi andra på sin höjd talanger. Utan honom skulle teorin i dag vara långt ifrån vad den är. Därför bär den också med rätta hans namn.”
          https://www.marxists.org/svenska/marx/1886/21-d023.htm

          Det här med “förskottet”, kommer det före eller efter gripandet? Jag kan inte hitta att PKP före gripandet skrev om gonzalos tänkande som en “segergaranti” eller liknande. Om det är så är det ju faktamässigt felaktigt att tillskriva Gonzalo den uppfattningen. Också det är någon annans “tänkande”. I intervjun säger han att de började med att definiera partilinjen som ett vägledande tänkande och sedan som gonzalos tänkande. Det var baserat på de praktiska framgångar de hade på “marken” (dvs att tillämpa maoismen på de kronkreta förhållandena, vilket måste göras i Sverige och alla länder). Jag håller delvis med om din kritik mot vissa av de post-gonzalo uppfattningar som den resterande centralkommittén “hittade på” efter Gonzalos gripande.

          PKP måste även med det stora bakslaget vara ett föredöme i att snabbt bygga upp typ sovjetmakt (folkkommittéer) och starka revolutionära styrkor som kunde utmana den peruanska staten. Praktiken talar i alla för det. Vi lär oss av det som skett och kämpar vidare. I Nepal konsoliderade de inte folkmakten med typ sovjetmakt som det verkar utan gick raskt mot huvudstaden, varefter de kapitulerade, lätt fånget, lätt förgånget.

          • Mer om genikulten och ”jefatura”

            Svar till pseudonymen Turessons fortsatta felaktigheter om gonzalos tänkande

            Pseudonymen i fråga skriver:

            ”Eftersom vi är kommunister så vet vi att ’tänkandet’ är resultatet av ledningens och främst av massornas kamp och får det namn som en ledare råkar ha. Och som kommunister gör vi ingen stor sak av det utan fokuserar innehållet i ideologin och kämpar för att tillämpa den i vårt dagliga liv.”

            Vet vi? Mig lurar du inte. Begreppet ”tänkande” introducerades i Kinas Kommunistiska Parti i samband med dess kongress 1945. Innan dess användes det aldrig i den internationella kommunistiska rörelsen. Det kan t.o.m. vara en språklig fråga, d.v.s. frågan om hur ett kinesiskt ord översätts till främmande språk, i första hand till engelska. Jag vet att ordet filosofi kan översättas på två olika sätt till kinesiska; det finns t.o.m. en bok som avhandlar den frågeställningen. I varje fall refererade Mao Zedong aldrig till ”Mao Zedongs tänkande”. Jag har läst nio band av Mao Zedong, sex på svenska och tre på engelska, och aldrig hittat någon sådan referens. Jag föreslår att du läser samtliga dessa band och återkommer. Kanske överger du dessutom din beundran för Gonzalo på kuppen. Mobo Gao, uppvuxen i Kina, som har skrivit ”Striden om Kinas förflutna” (utgiven på Oktoberförlaget) och som är positiv till Mao Zedong och kulturrevolutionen, har bekräftat historieskrivningen kring kongressen 1945. Jag hittar dessvärre inte citatet just nu.

            KFML använde beteckningen ”marxismen-leninismen Mao Tsetungs tänkande” i sina grundsatser, men det fungerade aldrig som ett mantra som vi rabblade i tid och otid. Det avgörande för KFML/SKP var den politiska linje och praktik, som vi utvecklade fram till 1977 och som ledde till framgång fram till dess.

            Du menar dessutom att vi inte ska göra ”någon stor sak” av denna fråga. Denna urskuldande attityd uttrycker försonlighet gentemot opportunismen och du tycks inte förstå hur allvarligt felet är.

            Indiens Kommunistiska Parti (maoisterna), som hade en del att göra med de nepalesiska maoisterna, som tillämpade ”Prachandas väg”, skriver i ett öppet brev (1) från 2009:

            “’Kampen mot dogmatismen’ har blivit en modern fras bland många maoistiska revolutionärer. De talar om att förkasta Lenins och Maos ’föråldrade’ principer och att utveckla MLM i de nya förhållanden’ som sägs ha uppstått i 2000-talets värld. Några av dem beskriver sin strävan att ’berika och utveckla’ MLM som en ny väg eller ett nytt tänkande, och även om detta är till en början beskrivs som något som är begränsat till en revolution i det berörda landet, får det oundvikligen en ’universell karaktär’ eller ’universell betydelse’ på nolltid. Och i denna övning kan enskilda ledare förhärligas och till och med gudomliggöras till den grad att de framstår som ofelbara. En sådan glorifiering hjälper inte partikommittéernas och partiets kollektiva funktionssätt i sin helhet och linjen ifrågasätts nästan aldrig eftersom de kommer från en ofelbar individuell ledare. I en sådan situation är det extremt svårt för CK, för att inte tala om kadrerna, att bekämpa en allvarlig avvikelse i den ideologiskt-politiska linjen, eller i den grundläggande strategin och taktiken, även när det är helt klart att det går emot mot revolutionens intressen. Den ’individkult’ som främjas i namn av ”väg- och tänkandet” ger en viss grad av immunitet mot avvikelser i linjen om de kommer från den individuelle ledaren själv. ”

            Vidare

            ”Om ’Prachandas väg’

            Det har skrivits mycket om ’Prachandas väg’ i era dokument, artiklar och intervjuer under de senaste sju åren. Det har också varit ett diskussionsämne under våra bilaterala möten under de första inledande åren av folkkriget i Nepal.

            På särskild fråga från er delegation upprepade vi vår ståndpunkt vid våra bilaterala möten att uppbyggnaden av en personkult inte kommer att hjälpa partiet eller revolutionen i det långa loppet. Vi citerade våra egna erfarenheter i Indien under kamrat Charu Mazumdars tid och rådde er att inte inskärpa en blind tro på enskilda personer. Vår bestämda åsikt har alltid varit att -ismer, -vägar, -tänkande etc. etableras under en lång process efter att de har bekräftats i praktiken och har en tydlig vetenskaplig grund (min fetstil). Vi rådde er att det var förhastat att tala om en ny väg eller ett nytt tänkande i Nepal bara för att vissa betydande segrar uppnåddes i folkkriget. Ni var inte övertygade och fortsatte med att
            ’berika och utveckla’ MLM i form av Prachandas väg och ge den en universell karaktär. ”

            Kritiken är självfallet relevant även vad gäller ”Gonzalos tänkande”. De tre tongivande partierna i RIM, d.v.s. Perus Kommunistiska Parti, Revolutionära Kommunistiska Partiet (RCP/USA) och Nepals Kommunistiska Parti (Maoisterna), bedrev eller bedriver samtliga personkult. PKP lanserade ”Gonzalos tänkande”, men kollapsade efter Gonzalos tillfångatagande. Bob Avakian i RCP, också helgonförklarad i sin livstid, lanserade ”Den nya syntesen”/”Ny kommunism”, som ingen förstår vad det är och RCP degenererade till obetydlighet. Nepals Kommunistiska Parti (Maoisterna) slog in på ”Prachandas väg”, som var identisk med den parlamentariska vägen till socialismen, och följaktligen har socialismen ännu inte upprättats i Nepal.

            De enda två maoistiska partier, som har bedrivit ett långvarigt folkkrig sedan slutet av 1960-talet, Indiens Kommunistiska Parti (maoisterna) och Filippinernas Kommunistiska Parti, har visserligen inte segrat, men de har heller inte besegrats. Det är ingen tillfällighet att de heller inte bedriver någon person- eller genikult av enskilda ledare, som tar ut segern i förskott. Varför? Därför att ledningen i dessa partier är skolade i marxismens klassiker och flera av dem tillhörde den internationella kommunistiska rörelsen redan då Mao Zedong levde och de har också härdats i ett långvarigt folkkrig. Därför drar IKP (maoisterna) den korrekta slutsatsen:

            ”Vår bestämda åsikt har alltid varit att -ismer, -vägar, -tänkande etc. etableras under en lång process efter att de har bekräftats i praktiken och har en tydlig vetenskaplig grund.”

            Det är annat med nyfrälsta gonzalister, som låter sig imponeras av plakatpolitik och tomma fraser, och som saknar all självinsikt i fråga om sina egna begränsade kunskaper i marxismen och brister i den egna klasståndpunkten. Därför går de på vad som helst.

            Rickard B. Turesson

            (1) Indiens Kommunistiska Parti (Maoisternas): a brev till Nepals Förenade Kommunistparti (maoisterna) från 2009 kan läsas här! https://bannedthought.net/India/CPI-Maoist-Docs/Nepal/OpenLetterToCPNM-090720.pdf On någon undrar över det öppna brevet, beror det självklart på att de båda partierna ditintills enbart hade fört bilaterala diskussioner och inte kritiserat varandra offentligt. Det var också den linje, som den internationella marxist-leninistiska rörelsen tillämpade så länge Mao Zedong levde. Först när ett parti höll på att degenerera eller hade degenererat inleddes offentlig polemik. Om också något parti gick till öppen attack, vilket hände 1977, då Enver Hoxha och Albaniens Arbetarparti (AAP) angrep Mao Zedong och KKP, tog de maoistiska partierna runtom i världen ställning och gick till motattack. Detta betydde att den dåvarande internationella marxist-leninistiska rörelsen också splittrades.

            • En bedömning av Gonzalo och kampen fram till 1992 måste bygga på fakta. Den som läser intervjun förstår att Gonzalo inte var dogmatisk utan tvärtom kreativ i tillämpningen. Det bidrar inte till en ökad förståelse om kritik mot Gonzalos linje baserar sig på vad efterföljarna har uttryckt.

              • Och var finns dina fakta? Du kan väl citera något från intervjun med Gonzalo i El Diario, som visar på han “kreativitet”. Ett exempel räcker. Annars är ditt påstående bara fånigt.

                • Det är den högst verkliga rörelse som de byggde upp som visar på kreativiteten. Det finns ett samband mellan teori och praktik som bekant. Den som inte klarar av att bygga upp en rörelse i sitt eget land lär inte ha mycket intressanta idéer att komma med och är troligen inte heller inställd på att tillämpa marxismen. Praktiken är som bekant det främsta kriteriet på om ett tänkande är vettigt (och kreativt) eller inte.

                  • Det där var inget konkret svar. Menar du alltså att Nepals Förenade Kommunistparti (maoisterna), som kontrollerade 80 procent av Nepals territorium mot Perus Kommunistiska Partis 40 procent av Perus territorium, var större maoister än de senare? Menar du att kubanerna och sandinisterna, som faktiskt lyckades störta Batista- respekive Somoza-regimerna var ännu större?

                    Du skriver: “Den som inte klarar av att bygga upp en rörelse i sitt eget land lär inte ha mycket intressanta idéer att komma med och är troligen inte heller inställd på att tillämpa marxismen.”

                    Detta yttrande gäller väl dig själv också? Eller har du lyckats bygga upp en rörelse i Sverige? Vilken då?

          • Du skriver:

            ”Din uppfattning om Marx inställning till “marxism” är felaktig och tagen ur sitt sammanhang.”

            Varför läser du inte innantill? Ur ”vilket sammanhang” har jag tagit det? Jag har hänvisat till Engels brev till Bernstein 1882. Marx formulering är glasklar: ” Om något är säkert, så är det att jag själv inte är marxist.” Marx och Engels betecknade sin lära under Marx livstid för den vetenskapliga socialismen – ingenting annat:

            ”Ni har inte heller någon annan källa, dvs. förutom Malon i andra hand, för ert upprepade påstående att ’marxismen’ lider av en tydlig brist på uppskattning i Frankrike. Det som kallas ’marxism’ i Frankrike är verkligen en mycket märklig produkt – så till den grad att Marx en gång sade till Lafargue (hans svärson – min anm.): ‘Ce qu’il y a de certain c’est que moi, je ne suis pas Marxiste.’ [Om något är säkert, så är det att jag själv inte är marxist].”

            Om du hade läst detta citat noggrant, så skulle du ha uppmärksammat citationstecknen (’’) inuti citatet. Citationstecken anger att något citeras eller att något inte är vedertaget. Inte ens i Engels tal vad begravningen, som du citerar, talar Engels om marxismen, bara om Marx insatser konkret.
            Men om du vill slå mig på fingrarna i den här frågan, är det nog bäst att du läser alla Marx skrifter. Du kommer absolut inte att hitta något ställe där han omtalar sig själv som marxist eller marxismen.

            Stora tänkare, som Marx, är medvetna om sin egen ofullkomlighet – se också citatet från Mao Zedong i samband med hans rundresa 1971. Politiska idioter eller personer med storhetsvansinne är det inte.
            Rickard B. Turesson

            • Din artikel är grunden felaktig. Det skulle naturligtvis inte vara fel att påstå att Gonzalo förespråkade “genikult” som “Lin Biao” om det var sant. Problemet är som sagt att din grundtes saknar stöd i verkligheten. Några saker;

              1. Du skrev: “Marx avskydde termen marxist: ‘Allt jag vet är att jag inte är en marxist’.”. Citatet stödjer inte detta. Det är ett falskt påstående.
              2. Du påstår att Mao var “obekväm” att använda Mao tsetungs tänkande men kan inte hänvisa till någon källa.
              3. Du påstår att Gonzalo talat om Gonzalos tänkande som “en segergaranti” och att partimedlemmar skulle “underkasta” sig hans ledning trots att det inte finns några dokument före fängslandet där dessa begrepp används.
              4. Du vill koppla ihop Gonzalo med genikult trots att det inte finns några citat före gripandet som ger uttryck för sådana absurditeter.

              Du motverkar ditt eget syfte genom att fara med felaktiga uppgifter. Det ligger inte kommunismens sak att “försvara Gonzalo” och inte heller att “bekämpa senderismen”. Det vi framför allt behöver är att öka förståelsen av olika rörelser och dra lärdomar.

              • Riktigheten i en politisk linje kan bara bekräftas i praktiken

                Svar till Turessons text är djupt missvisande 2022-08-04 At 00:22
                Du skriver:

                ”Din artikel är grunden felaktig. Det skulle naturligtvis inte vara fel att påstå att Gonzalo förespråkade ’genikult’ som ’Lin Biao’ om det var sant. Problemet är som sagt att din grundtes saknar stöd i verkligheten.”

                Kommentar:
                Redan i Perus Kommunistiska Partis program från 1988, d.v.s. fyra år innan Gonzalos tillfångatagande och partiets kollaps, slås ”Gonzalos tänkande” fast:

                ”Perus Kommunistiska Parti grundar sig på och vägleds av marxismen-leninismen-maoismen, huvudsakligen maoismen och specifikt på Gonzalos tänkande som skapande tillämpning av den allmängiltiga sanningen på den peruanska revolutionens konkreta förhållanden gjord av Ordförande Gonzalo, vårt Partis anförare.”

                Gonzalo själv försvarar beslutet i intervjun i El Diario samma år:

                “Det är tillämpningen av marxismen-leninismen-maoismen på den peruanska revolutionen som har gett upphov till Gonzalos tänkande. Gonzalos tänkande har utmejslats i vårt folks klasskamp, främst proletariatets, i böndernas oupphörliga kamp och inom världsrevolutionens större ram, mitt i dessa omskakande strider, genom att så troget som möjligt tillämpa de universella sanningarna på de konkreta förhållandena i vårt land. Tidigare kallade vi det för den Vägledande tanken. Och om partiet i dag genom sin kongress har sanktionerat termen Gonzalos tänkande, så beror det på att ett språng har gjorts i den Vägledande tanken genom utvecklingen av folkkriget. Sammanfattningsvis är Gonzalos tänkande inget annat än tillämpningen av marxismen-leninismen-maoismen på vår konkreta verklighet. Detta innebär att den är principiellt specifik för vårt parti, för folkkriget och för revolutionen i vårt land, och det vill jag betona. Men för oss, när vi ser på vår ideologi i universella termer, betonar jag än en gång att det är maoismen som är den huvudsakliga.”

                Detta är naturligtvis genikult – och ingenting annat. Det spelar ingen roll om anhängarna efter tillfångatagande sedan gick ett steg längre: ” ”PKPs centralkommitté bekräftar på nytt sin enkla, medvetna och ovillkorliga underkastelse (min fetstil) till ordförande Gonzalos enskilda ledarskap och hela systemet av partiledning.” Ett sådant ställningstagande, som förespråkar ”ovillkorlig underkastelse” under en linje, som dessförinnan lidit skeppsbrott och som ledde till partiets kollaps, gör ju bara saken än värre.

                Indiens Kommunistiska Parti (maoisterna) har riktat i sak förintande kritik mot att ta ut segern i förskott och att utnämna vissa ledare till ofelbara sådana, trots att de ännu inte lett revolutionen till seger:

                ”Vår bestämda åsikt har alltid varit att -ismer, -vägar, -tänkande etc. etableras under en lång process efter att de har bekräftats i praktiken och har en tydlig vetenskaplig grund min (fetstil).”

                Och i detta citat kritiserar Indiens Kommunistiska Parti (maoisterna) uttryckligen beslutet att upphöja Gonzalos tänkande:
                ”Dessutom var detta, som erfarenheten från Peru har visat, för tidigt, trots kamrat Gonzalos stora insatser, eftersom rörelsen har drabbats av ett stort bakslag och det råder till och med oenighet om hans nuvarande roll. Samma sak skulle kunna hända i vilket annat land som helst. Det behöver inte vara någon onödig brådska med att förhärliga personer genom att sätta ett eller annat tillägg bara för att vissa inledande framgångar har uppnåtts i deras berörda länder. Ännu mer problematiskt är det att maoistpartierna hävdar att deras ledares tänkande, väg etc. har universell betydelse. Detta skulle innebära att man påtvingar andra broderpartier och den internationella kommunistiska rörelsen sin egen bedömning av MLM:s utveckling. Detta skulle också kunna öka skillnaderna och leda till splittring i stället för att främja enighet bland de maoistiska krafterna i hela världen.”
                Eftersom praktiken är det viktigaste kriteriet på sanningen, tar aldrig riktiga kommunister ut en bestämd seger i förskott än mindre förhärligar de sina egna ledare på förhand, speciellt förhärliga dessa inte sig själva. Det var ingen som hävdade att Marx/Engels skulle komma att leda en nära förestående revolution och de trodde det hellre aldrig. Däremot omvandlades Marx/Engels lära till en materiell kraft genom att den slog rot hos arbetarklassen internationellt. Lenin utnämnde aldrig sig själv till leninist eller talade om leninismen; Stalin talade aldrig om stalinism och Mao var högst ovillig till att acceptera beteckningen Mao Zedongstänkande.

                Du skrev: “Marx avskydde termen marxist: ‘Allt jag vet är att jag inte är marxist’.”. Citatet stödjer inte detta. Det är ett falskt påstående.

                Min kommentar: Exakt var skriver jag ”avskydde”? Jag har inte sagt något om Marx sinnestillstånd, när han fällde sitt yttrande. Engels citerar Marx. Punkt. Slut. Men du tycks framhärda i att Marx betraktade sig själv som marxist och talade om marxismen i stället för den vetenskapliga socialismen. Men försök belägg detta i så fall, vilket jag tidigare har uppmanat dig att göra!
                Du skrev: ”Du påstår att Mao var ’obekväm’ att använda Mao Tsetungs tänkande men kan inte hänvisa till någon källa.”
                Min kommentar:

                Mobo Gao, som ingen kan beskylla för att stödja Deng Xiaoping eller vilja omvärdera kulturrevolutionen, har påpekat att: ”… också Mao, som så tidigt som 1954, kom med förslaget att undvika uttrycket ’MaoZedong-tänkande’, då det var för arrogant. KKP utfärdade, i enlighet med Maos förslag, ett direktiv att referera till ’Mao Zedongs instruktioner’ och ’verk av Mao Zedong’ i stället (Lin Ke m.fl. 1995: 50). Alla dessa fakta kan bekräftas av officiella dokument, sådana som finns i Maos utgivna samlade tal.
                Peking Review innehåller en artikel 1980 som också behandlar denna fråga:

                “Kamrat Mao Zedong var mycket försiktig och förståndig när det gällde sina teoretiska åsikter. Under lång tid motsatte han sig förslag om att propagera Mao Zedong-tänkandet.”

                Denna artikel skrevs i och för sig 1980, efter Deng Xiaopings maktövertagande, men han och hans anhängare politiska makt var säkerligen inte helt konsoliderad och de kunde inte blåljuga partikadern rakt upp i ansiktet om vad som helst. Dessutom är Mao Zedongs skepsis mot beteckningen Mao Zedongs tänkande helt i linje med hans bestämda förkastande av genikulten – se hans brev till Jian Qing 1966, hans tal i samband med rundresan 1971 och framför allt hans konversation med politbyråledamöter 1975, ett år före hans död.

                Du skriver: ” Du påstår att Gonzalo talat om Gonzalos tänkande som ’en segergaranti’ och att partimedlemmar skulle ’underkasta’ sig hans ledning trots att det inte finns några dokument före fängslandet där dessa begrepp används.

                Min kommentar: Det är uppenbart att du har stora svårigheter med att läsa innantill, eller så – vilket är värre – försöker du pådyvla mig åsikter som jag inte har uttryckt. Du kanske hoppas att läsarna ska vara så bekväma att de inte kollar upp din citatkonst. Jag har återgett ett citat från PKP; det är allt:

                ”PKPs centralkommitté bekräftar på nytt sin enkla, medvetna och ovillkorliga underkastelse (min fetstil) till ordförande Gonzalos enskilda ledarskap och hela systemet av partiledning.’

                Denna genikult enligt PKP leder alltså i andra ändan till ovillkorlig underkastelse till ordförande Gonzalo och partiledningen.”

                Var har jag påstått att Gonzalo fällt det citerade yttrandet?

                Du skrev: ”Du vill koppla ihop Gonzalo med genikult trots att det inte finns några citat före gripandet som ger uttryck för sådana absurditeter.”

                Men att upphöja någon ledares tänkande till partiets tänkande, innan riktigheten av att detta tänkande överhuvudtaget har bekräftats i praktiken, och att vederbörande själv accepterar det är ingenting annat än just – genikult.

                I det öppna brevet till Nepals Förenade Kommunistparti (maoisterna) 2009 skriver Indiens Kommunistiska Parti (maoisterna):
                ”Några av dem beskriver sin strävan att ’berika och utveckla’ MLM som en ny väg eller ett nytt tänkande, och även om detta är till en början beskrivs som något som är begränsat till en revolution i det berörda landet, får det oundvikligen en ’universell karaktär’ eller ’universell betydelse’ på nolltid. Och i denna övning kan enskilda ledare förhärligas och till och med gudomliggöras till den grad att de framstår som ofelbara. En sådan glorifiering hjälper inte partikommittéernas och partiets kollektiva funktionssätt i sin helhet och linjen ifrågasätts nästan aldrig eftersom de kommer från en ofelbar individuell ledare. I en sådan situation är det extremt svårt för CK, för att inte tala om kadrerna, att bekämpa en allvarlig avvikelse i den ideologiskt-politiska linjen, eller i den grundläggande strategin och taktiken, även när det är helt klart att det går emot mot revolutionens intressen. Den ’individkult’ som främjas i namn av ’väg- och tänkandet’ ger en viss grad av immunitet mot avvikelser i linjen om de kommer från den individuelle ledaren själv.”

                Indiens Kommunistiska Parti (maoisterna) har inte upphöjt någon enskild ledares tänkande till partiets tänkande och inte heller har någon ledare påstått sig ha utvecklat maoismen och gett detta en ”universell” karaktär. I motsats till Perus Kommunistiska Peru bedriver Indiens Kommunistiska Parti (maoisterna) fortsatt folkkrig.

                Du skriver:
                ”Du motverkar ditt eget syfte genom att fara med felaktiga uppgifter. Det ligger inte kommunismens sak att ’försvara Gonzalo’ och inte heller att ’bekämpa senderismen’. Det vi framför allt behöver är att öka förståelsen av olika rörelser och dra lärdomar.”
                Min kommentar: Det är du som far med ”felaktiga uppgifter” och inte ens kan citera mig rätt. Du försvarar gonzalismen frenetiskt.

                Gonzalisterna uppträder med anspråk att kunna leda världsrevolutionen med sina teorier bland annat om att folkkriget är universellt, d.v.s. det är tillämpbart i alla länder, att alla kommunistiska partier ska militariseras och att den revolutionära rörelsen i världen befinner sig på en strategisk offensiv (trots att det idag inte finns ett socialistiskt land). De stämplar alla som har en avvikande uppfattning som revisionister. Men vilka är egentligen revisionister? På varje punkt där Gonzalo skiljer sig från Mao Zedong teoretiskt och politiskt har Gonzalo reviderat Mao Zedong från ”vänster”. Gonzalismen misskrediterar konsekvent Mao Zedongs teorier och maoismen överhuvudtaget. Frågan är bara hur pass utstuderat detta är och vilka krafter som egentligen är involverade.

                1. http://www.maoistisktforum.org/1_m_skrif/pkp_dok/pcp%2088prog.htm
                2. Open Letter to Unified Communist Party of Nepal (Maoist) from the Communist Party of India (Maoist) – 20/7 2009 på Banned Thought
                3. Paper Presented by the Communist Party of India (Maoist) on the Occasion of the International Meeting of Maoist Parties & Organisations den 24 juli 2006 – se Banned Thought
                4. Mobo Gao: Striden om Kinas förflutna, Oktoberförlaget 2017, sid. 153
                5. Chairman Mao on Mao Zedong Thought, Peking Review 14/1 1980 –https://www.marxists.org/subject/china/peking-review/1980/PR1980-02b.htm
                6. https://kommunisten.nu/?p=11163
                7. Sammandrag av Ordförande Maos samtal med ansvariga kamrater på olika platser under hans resa i provinserna augusti-september 1971 – se schramurval-mao-skrifter.pdf
                8. https://www.bannedthought.net/USA/MCU/RedPages/RedPages-02-Jan2022-r2.pdf
                9. Resolution från PKPs centralkommitté
                http://library.redspark.nu/1992_-_Resolution_of_the_Central_Committee
                10. Open Letter to Unified Communist Party of Nepal (Maoist) from the Communist Party of India (Maoist) – 20/7 2009 på Banned Thought https://bannedthought.net/India/CPI-Maoist-Docs/Nepal/OpenLetterToCPNM-090720.pdf

                Rickard B. Turesson

  7. Jämförelsen med Lin Piao är grovt missvisande eftersom det går inte att hitta några liknande citat hos PKP. De amerikanska kamraterna har vettiga syn på frågan om anförarskap.

    https://struggle-sessions.com/2018/07/20/on-the-maoist-principle-of-great-leadership/

    “What Great Leadership is not is a mindless following of an omnipresent demigod who controls his followers – as the revisionists and bourgeoisie would have us believe. These enemies of revolution need us and the masses to believe this desperate lie in order to discredit and hopefully kill the revolution. Or in our case in the U.S., to kill the revolution’s germination. But as Chairman Gonzalo himself says it in his interview with El Diario in 1988, Jefatura is the necessary component and formal appearance of and within PPW:

    ‘A leader is someone who occupies a certain position, whereas a top leader and Great Leadership [Jefatura], as we understand it, represent the acknowledgment of Party and revolutionary authority acquired and proven in the course of arduous struggle–those who in theory and practice have shown they are capable of leading and guiding us toward victory and the attainment of the ideals of our class.'”

  8. Det verkar som att länken i not nummer sex pekar på en fil som finns lokalt på användarens dator.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här