Debatt: MLPD om Turessons artikel “Behövs en ny international?”

En kommentar till Rickard B. Turessons principiella artikel “Behövs det en ny kommunistisk international?

Vi inom MLPD (Marxistisch–Leninistische Partei Deutschlands) välkomnar varmt en grundlig granskning och diskussion av denna fråga utifrån marxismen-leninismen och Mao Zedongs idéer. Vi är medgrundare och engagerade medlemmar av ICOR (International Coordination of Revolutionary Parties and Organisations).

Vi delar Turessons bedömning av Kommunistiska Internationalen, Kominterns styrkor och problem 1919–1943. Han citerar Mao Zedong som gav en viktig objektiv orsak till att Kominterns organisationsform blev föråldrad: “Den interna situationen i varje land och relationerna mellan de olika länder är mer komplicerade än de har varit tidigare och förändras snabbare”. En annan viktig förändring var att Komintern medvetet grundades med den demokratiska centralismens organisationsprincip, där man utgick från “att den internationella världsrevolutionen börjar och växer i alla länder”. (Lenin, Works, vol. 28, s. 469). Denna situation upphörde 1923. Den organisatoriska formen för ett demokratiskt-centralistiskt världsparti motsvarade alltså inte längre klasskampens innehåll. I stället för att anpassa det internationella samarbetets form utvecklades byråkratiskt-centralistiska tendenser, vilket du ger exempel på i din artikel. Även i Tyskland orsakade Kominterns eller EKKI:s (Exekutivkommittén i Kommunistiska Internationalen) politik skada, som t.ex spridningen av den sekteristiska teorin om socialfascism eller RGO-politiken.(Röd facklig opposition) Och detta trots att Kominterns principer inte på något sätt ignorerade den demokratiska sidan. De problem som Mao framhåller var också föremålet för den korrigering, om än försenad, som Stalin inledde med att upplösa Komintern 1943.

ICOR arbetar i dag inte enligt principen om demokratisk centralism utan enligt samordningsprincipen. Vi skriver om detta i boken “Den internationella socialistiska revolutionens gryning”:

“När ICOR byggs upp måste man ta hänsyn till skillnaden mellan organisationsprinciperna samordning och demokratisk centralism. De ideologiskt-politiska skillnader som fortfarande finns mellan världens revolutionärer kräver att besluten fattas enligt konsensusprincipen. I detta skede skulle det vara skadligt om ideologiskt-politiska frågor avgjordes genom majoritetsomröstningar eller om omfattande demokratiskt-centralistiska organisationsstrukturer byggdes upp. För detta saknas fortfarande en universellt enhetlig ideologiskpolitisk grund och ett förtroendeförhållande mellan ICOR:s medlemmar som konsolideras i praktiken. (…)

I det nuvarande skedet av ICOR:s uppbyggnad existerar denna enhet endast i några viktiga ideologiskt-politiska och organisatoriska frågor. Den organisatoriska samordningsprincipen gör det möjligt att genomföra gemensamma aktiviteter för partibyggande och klasskamp redan på denna grund.


Dessa bidrar till en högre utveckling av den ideologiskt politiska enheten om de kombineras med en livlig process av diskussion och klargörande bland alla deltagare. (…) De självständiga, självansvariga partier och organisationer som deltar i ICOR bestämmer själva vilka projekt de stöder, men de förbinder sig att utföra de utlovade uppgifterna på ett tillförlitligt sätt och tar det fulla ansvaret för dem. Viktiga delar av den demokratiska centralismen hade redan skapats när ICOR grundades: gemensamma principer och resolutioner, lika rättigheter och skyldigheter för alla medlemsorganisationer, ett samordningscentrum. Ytterligare delar kan fastställas av ICOR:s världskonferens. Sådana bindande överenskommelser är nödvändiga från början för att kunna ta itu med det gemensamma strategiska målet: att övervinna det imperialistiska världssystemet och upprätta socialistiska samhällen.

Den framgångsrika samordningen av de internationella revolutionärernas samarbete kommer att leda till att samordningens organisatoriska form i samband med förberedelserna av den internationella revolutionen och den revolutionära världskrisens mognad kommer att överta alltmer demokratiskt-centralistiska strukturer. När enighet äntligen har uppnåtts i alla viktiga ideologiskt-politiska och organisatoriska frågor kan den demokratiska centralismen bli ICOR:s viktigaste organisatoriska princip.” (S.602-605)

Av Kominterns historia lär vi oss att varje fas i den internationella klasskampen behöver sina särskilda, föränderliga internationella organisationsformer. Vi håller med Turesson om att ett grundande av ett nytt Komintern inte ska förespråkas idag. Vi anser att ICOR är den rätta internationella organisationsformen i dag. Vi kämpar för att fler och fler revolutionära organisationer bidrar för att stärka den.

När Turesson citerar “Kamrat Mao Zedong påpekade att den revolutionära organisationsform som kallas Kommunistiska internationalen för närvarande inte är anpassad till kampens behov”, påpekar vi att Mao säger “för närvarande”, dvs. att han gör ett tidsrelaterat uttalande. Vi skriver mer om detta i boken „Den internationella socialistiska revolutionens gryning”:

“De som förvandlar detta tidsrelaterade taktiska förslag från Mao Zedong till ett grundläggande förkastande av bindande och permanenta former av internationell organisation motsätter sig en grundläggande idé inom marxismen-leninismen. Den proletära internationalismen blir bara materiellt våldsam, den ger världsproletariatet strategisk överlägsenhet i kampen mot det kapitalistiska världssystemet, när den förverkligas av en internationell organisation. Förkastande av en bindande internationell organisation – på grundval av de negativa erfarenheterna och misstagen från I., II. eller III. International – skulle vara ett småborgerligt skeptiskt förnekande. Uppgiften är snarare att dra konstruktiva lärdomar av historien.”

I detta avseende anser vi att Turessons grundläggande uttalande “Den proletära internationalismen kräver ingen international” är principiellt felaktigt och påverkat av dogmatiska och skeptiska tendenser. Redan det viktigaste uttalandet i det kommunistiska manifestet “Proletärer i alla länder, förenar er!” pekar i en annan riktning. Dogmatismens inflytande i Turessons debattartikel tar sig också uttryck i att han inte undersöker de krav som ställs på den internationella klasskampen och de revolutionära partierna i dagens utveckling av det imperialistiska världssystemet.

Redan Mao Zedong hade kvalificerat de internationella “extremt komplexa och snabbt föränderliga omständigheterna”. I dag har det blivit mycket mer komplicerat och snabbt. Efter det revisionistiska lägrets sammanbrott 1989–1991 skapades en enhetlig imperialistisk världsmarknad. Imperialismen gick in i en ny fas av nyorganisering av den internationella produktionen. Produktionen sker inte längre vid sidan av utan huvudsakligen internationellt, de internationella övermonopolen delar upp världsmarknaden och gör hela jorden till sitt subjekt, en gränsöverskridande global miljökris hotar människors och naturens försörjning, nya imperialister som Kina, Ryssland eller till exempel Brasilien har trätt in på världsscenen, den interimperialistiska konkurrensen har intensifierats enormt, vilket nu, i och med kriget i Ukraina, skapar en risk för ett tredje världskrig. Hundratals miljoner arbetare arbetar hand i hand i internationella produktionsförbund, den internationella arbetarklassen växer.

Allt detta innefattar den progressiva materiella förberedelsen för förenade socialistiska stater i världen och samtidigt den djupaste krisen för det imperialistiska världssystemet sedan andra världskriget. Klasskampen har i huvudsak blivit internationell. Uppror i olika länder korsbefruktar varandra, internationella strejker eller aktionsdagar för arbetarklassen har uppstått. Samtidigt är kapitalismen fortfarande bunden till nationalstaten, samtidigt som produktionen internationaliseras. Denna motsättning är olöslig i kapitalismen och ger upphov till den reaktionära och ofta nationalistiska högerutvecklingen i många styrande regeringar. Den kan bara brytas genomen internationell socialistisk revolution. Arbetarklassens och de breda massornas proletärt-internationalistiska medvetande har vuxit, men håller långt ifrån jämna steg med den objektiva utvecklingen. Den ställer ett oundgängligt krav på de revolutionära, marxist-leninistiska organisationerna att höja det proletärt-internationalistiska medvetandet, att samordna, samarbeta och revolutionera den internationella klasskampen.

En konkret fråga: Mot vilken klassmotståndare ställer ni arbetarna på Volvo Personvagnar i Göteborg i dag? Mot den svenska kapitalistiska staten, förstås. Men naturligtvis också mot de kinesiska Geely-kapitalisterna, som nu äger detta internationella övermonopol. Geely är nu också den näst största aktieägaren i Mercedes-Benz, med knappt 10 procent av aktierna, strax efter den näst största kinesiska kapitalisten BAIC.

Svenska och tyska bilarbetare står inför samma fiende. De kommer också bara att segra om de förenar sig med de kinesiska arbetarna som står öga mot öga med Geely. De reformistiska fackföreningsledarna kommer att kämpa emot att organisera denna internationella samordning av arbetarnas överlägsenhet. Den kan bara lyckas under ledning av revolutionära partier och organisationer.

Turesson skriver med rätta, men ensidigt: “Det viktigaste är att Kommunistiska Föreningen utvecklar sin egen verksamhet i Sverige och blir en slagkraftig organisation, i stället för att åka runt till internationella konferenser och anta gemensamma uttalanden.” Den svenska arbetarklassen behöver ett starkt marxist-leninistiskt parti och det är den viktigaste uppgiften där. Men varje nationellt partibygge (för det är dess form under kapitalismen) idag kan bara vara framgångsrikt i dialektisk interaktion med den internationella klasskampen.

Turesson beskriver korrekt den småborgerliga, revisionistiska eller trotskistiska internationalismen, som består av att resa runt, sola sig på internationella konferenser, försöka uppnå ett småborgerligt anspråk på ledarskap över världsrörelsen utan grund i den nationella klasskampen. Men dessa småborgare kan inte hindra oss från att organisera samordning, samarbete och revolutionering av den internationella klasskampen! Det ideologiska enandet enbart genom konferenser har misslyckats. ICOR strävar efter ideologiskt enande i dialektisk enhet med gemensamma aktiviteter i klasskamp och partibyggande. Detta kräver kontakt och engagemang. Klassfienden har byggt upp internationella övermonopol. Arbetarna har redan knutits samman av den internationella produktionen och har inlett transnationella kamper. Men ska de revolutionära organisationerna inte utveckla sin samordning? Med detta kan arbetarklassens överlägsenhet gentemot imperialisterna aldrig uppnås! Turesson tar tydligt ställning för den proletära internationalismen. Men ur eran synvinkel: vilka är de nuvarande och framtida förutsättningarna för att de revolutionära organisationerna ska kunna gå vidare i sitt nödvändiga enande?

ICOR bygger på den grundläggande principen att vi är överens i 80 procent av frågorna. Det är ett klart revolutionärt och antirevisionistiskt program som ni kan läsa på hemsidan.

Som MLPD har vi under de senaste åren lagt särskild vikt vid ideologisk diskussion och enande. För närvarande går vi in i polemiken med nummer 36 och 37 av vårt teoretiska organ “Revolutionärer Weg”, med betoning på att massorna, arbetarklassen och marxist-leninisterna blir helt färdiga med antikommunism och opportunism. Vi är mycket intresserade av denna ideologiskt-politiska diskussion och även av det praktiska tillvägagångssättet i klasskampen och partibyggandet. Ni kan läsa i detalj vår ståndpunkt i dessa debattartiklar: “Strategy and tactics of the International Socialist Revolution”.

Med revolutionära hälsningar, Lars

Artikeln är granskad och godkänd av Centralkommittén i MLPD)

Bilaga

5:e deklarationen från MLPD:s Centralkommitté om kriget i Ukraina tisdag 26.04.2022

Faran för ett världskrig ökar – Kom till den riksomfattande demonstrationen den 8 maj!

Efter den ryska attacken mot Ukraina utropade förbundskansler Olaf Scholz den 28 februari som en ”historisk vändpunkt””. Den imperialistiska ”freden” ersattes av krigsförberedelser. Alla försäkrade fortfarande att målet var att avsluta kriget. Men kriget blev brutalare och en upprustningsspiral inleddes. Under tiden har en ny fas inletts. USA:s president Joe Biden, Natos generaler och den tyska regeringen proklamerar nu målet att vinna detta krig. Men en ukrainsk seger mot Ryssland kan endast uppnås genom användning av tunga offensiva vapen och endast om Nato ingriper direkt. Detta skulle vara början på en Tredje världskrig. All kritik mot denna politik förtrycks med krigshetsande och lögnaktig propaganda, som alla världskrig började med.

Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov meddelar att transporter av tunga vapen kommer att bombas och betraktas som Natos inträde i kriget. Ryssland och USA förbereder sig på att använda kärnvapen. Den tyska regeringen kommer nu också att leverera tunga vapen och blir mer och mer en part i kriget.

På den amerikanska flygbasen Ramstein slöt 40 stater en krigsallians i dag. Ingendera sidan är ännu villig att göra eftergifter. Men annars är ingen fred möjlig! Lenin avstod till och med stora områden i slutet av första världskriget i freden i Brest-Litovsk.

I denna fas av accelererande destabilisering av det imperialistiska världssystemet är den omedelbara frågan: driver krigsherrarna det till sin spets? Eller kommer världens massor att stoppa tredje världskriget genom aktivt motstånd och dra sina egna slutsatser: Det är dags att ta upp kampen för mänsklighetens framtid i den genuina socialismen!

Kom till Essen/Gelsenkirchen den 8 maj för den första manifestationen av en ny fredsrörelse! Det är den enda landsomfattande demonstrationen hittills som på allvar motsätter sig faran för tredje världskriget och alla imperialistiska angripare.

Vi kräver:

1. Ett omedelbart stopp för kriget i Ukraina!

2. Den ryska imperialismen måste dra tillbaka sina trupper och betala för krigsskadorna!

3. Alla Natos trupper dras tillbaka från Östeuropa!

4. Neutralitet för Ukraina!

5. Stoppa upprustningen av Bundeswehr och militariseringen av samhället!

6. Bekämpa att krigsbördan flyttas över på arbetarklassen och de breda massorna! Lön-Efterskott NU!

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här