Den nyvalde filippinske presidenten Marcos Jr. har personligen tagit över makten över jordbruksdepartementet, ”på grund av svårighetsgraden av livsmedelsförsörjningen.” Han lovade att säkra landets livsmedelsförsörjning, som har påverkats av ”externa krafter” som kriget mellan Ukraina och Ryssland. För att lösa krisen förklarade Marcos Jr. att han skulle driva sina föregångares politik och följa internationella åtaganden.
Problemen till följd av den väpnade konflikten i Ukraina bara förvärrat krisen för Filippinernas jordbruk. I grunden beror krisen på systemfel och bottnar i en efterbliven, förindustriell jordbruksekonomi.
Enligt Världshandelsorganisationens WTO:s direktiv har Filippinerna tvingats att sänka tullarna vilket resulterat i fri införsel av alla jordbruksprodukter. Detta har helt enkelt förvandlat den lokala marknaden till en dumpningsplats för billiga och kraftigt subventionerade jordbruksöverskott från andra länder.
Innan man gick med i WTO gick landets årliga jordbrukshandel oftast med överskott. Senast handeln med jordbruksprodukter gav överskott var 1993. Sedan anslutningen till WTO 1995 har jordbrukshandeln gått med underskott som ökat från 149 miljoner US-dollar 1995 till 960 miljoner dollar 2005 till hela 7 867 miljoner dollar 2019.
2018 års tullag för ris tog bort kvantitativa restriktioner för risimport och ersatte den med tullar. Detta öppnade dammluckorna för ohämmad import av billigt, kraftigt subventionerat ris, vilket förstörde den lokala produktionen och fördjupade landets beroende av importerad basmat.
Medan Marcos Jr. skryter om de ”ekonomiska framsteg” som uppnåtts under hans avlidne fars diktatoriska styre, är det viktigt att lyfta fram att presidentdekret 27, det falska jordreformsprogrammet, förmodligen hörnstenen i Marcos SR:s New Society, var ett kolossalt misslyckande.
PD27 undantog vidsträckt jordbruksmark från jordreform. Det omfattade endast arrenderade ris- och majsmarker och tillät till och med ett undantag på sju hektar. Det undantog i praktiken cirka 55 % av de filippinska arrendebönderna och 44 % av de totala ris- och majsmarkerna från jordreformen.
De inneboende bristerna i PD27 och de efterföljande falska jordreformslagarna under de senaste fyra decennierna har fullständigt misslyckats med att ta itu med jordlösheten hos bondemassorna!
Alla dessa ”jordreformsprogram” misslyckades med att bryta upp monopolet för stora godsägare och utländska jordbruksföretags dominans över stora landområden, till nackdel för de miljontals jordlösa bönderna och på bekostnad av en verklig nationell ekonomisk utveckling.
Från 1972 till juni 2021 förvärvade Departementet för jordbruksreformer, Department of Agrarian Reform DAR, endast 4 840 981 hektar jordbruksmark och lämnade kvar stora privata jordbruk i händerna på stora markägare och utländska plantagägare. Samtidigt skadar den ohämmade omvandlingen av främsta jordbruksmark till kommersiell och industriell användning den lokala produktionen.
Dessutom förvärrar Manila-regeringens krigspolitik och terroristoperationer mot bönder och ursprungsbefolkningar, som försvarar sina rättigheter till land, situationen för jordbruksbefolkningen.
Endast ett radikalt skifte från den nuvarande nyliberala politiken mot politik för verkliga markreformer, modernisering av jordbruket och nationell industrialisering kommer att göra det möjligt för landet att uppnå ökad livsmedelsproduktion och självförsörjning.