“Anarchist Communist Combat Organization” i väpnad kamp mot ryska staten?

I en intervju på hemsidan gatorna.info finns en intervju med en medlem i organisationen “Anarchist Communist Combat Organization” som säger sig bedriva någon form av väpnad kamp mot den ryska staten genom “gerilla kamp” och “sabotage”.

Här finns hela intervjun på engelska
https://vk.com/bo_ak och https://vk.com/zloyancom – deras kanaler på VK.com

“TFSR: Skulle du snälla presentera dig själv med vilka namn du än vill använda, filosofisk eller organisatorisk tillhörighet du vill dela med dig av, och i allmänhet var du talar ifrån?

ACCO: Vi betraktar oss själva som revolutionärer och kombattanter mot Putins auktoritära regim, såväl som alla andra förtryckare i Östeuropa. Vi kämpar för ett horisontellt, självförvaltande samhälle baserat på solidaritet, frihet, jämlikhet och radikal ekologi. Vi tror att revolutionär organisation är ett nödvändigt verktyg för att uppnå detta mål och vi är långvariga deltagare i anarkistiska rörelser. Vi är medlemmar i Anarcho-Communist Combat Organization och kollektivet av “Anarchist Fighter” informationskanaler.

TFSR: Vad är den anarko-kommunistiska stridsorganisationen? Vad gör du, vem deltar och vilka är dina kortsiktiga och långsiktiga mål?

ACCO: Anarcho-Communist Combat Organization är en grupp anarkister som står för direkta aktioner och gerillametoder för kamp som det mest adekvata, men inte bara, sättet att uppnå sociala revolutionära mål, särskilt mot klart auktoritära stater som dagens Ryssland eller Vitryssland .

Gerillakamp såväl som alla andra slags revolutionära aktiviteter (inklusive de mest “fredliga” och lagliga) bör utföras på ett organiserat, disciplinerat och militant sätt. Anarkister behöver politisk organisation av engagerade revolutionärer med stridspotential. Detsamma gäller för bredare oppositionsrörelser i Ryssland och Vitryssland. I vår verksamhet försöker vi implementera denna vision.

Vi kan prata om våra kort- och långsiktiga mål. Som kortsiktiga mål kan vi nämna den fortsatta utvecklingen av vår organisation, utveckling av kommunikation med andra organisationer och grupper, för att vi ska växa tillräckligt kraftfulla för att göra skillnad på medellång sikt – och att bygga en socialanarkistisk revolution i Ryssland.

Och vårt långsiktiga mål skulle vara att fullborda denna revolution och bygga ett nytt, fritt och rättvist samhälle, enligt våra ideal.

TFSR: Hur kom du till anarkistisk politik på en plats där den blivit alltmer kriminaliserad och en vänsterrörelse verkar så utplånad? Och vad tänker du om västerländska “antiimperialister” som främjar den ryska staten som ett bålverk mot imperialismen?

ACCO: Vi anslöt oss till den anarkistiska rörelsen för länge sedan. Före den nuvarande hårda vågen av förtryck som har nått en hödjpunkt från slutet av 2017 fram till idag. Olika medlemmar av vårt kollektiv kom fram till anarkistiska idéer på olika vägar. Men någon gång var det vår stridbarhet som förde oss samman och sedan dess har vi fortsatt att analysera och öva kollektivt.

Men även om vår rörelse hotas att kriminaliseras eller raderas, kan den fortfarande locka nya generationer revolutionärer att ansluta sig. Ett tydligt exempel är Kansk-fallet i Sibirien där underrättelsetjänsten åtalade unga killar som blev intresserade av militant anarkism. Vi tror att det finns många av våra potentiella kamrater i hela landet eftersom anarkismen har ett rykte om sig av att vara en rörelse av konsekventa och beslutsamma kämpar mot den styrande regimen.

Vi tror att alla människor med antiimperialistiska åsikter måste förstå att det finns mer än en imperialistmakt i denna värld. Och det putinistiska Ryssland är definitivt en imperialistisk kraft, som utgör ett ännu mer omedelbart hot för folken i regionen än till och med den amerikanska imperialismen (titta på Kazakstan i januari eller Ukraina nu).

TFSR: Kan du tala mer om vad din vision av en social revolution är och hur den skulle kunna engagera de andra oppositionsrörelserna som inte identifierar sig som anarkistiska? Att organisera sig under en repressiv regim som kriminaliserar tal och sammankomster verkar svårt.

ACCO: Mycket allmänt sett är revolution en process av stora politiska förändringar som genomförs med deltagande av breda sociala skikt och görs utanför befintliga juridiska förfaranden. Social revolution innebär dessutom betydande sociala förändringar. Det kan inte bara vara en enkel ersättning av de styrande. För nu, alla störtande styrande klickar i Ryssland och Vitryssland lovar anmärkningsvärda förändringar i våra samhällen.

Naturligtvis skulle vi föredra att dessa förändringar har en frihetlig bana. För detta krävs med nödvändighet en stark revolutionär organisation. Samtidigt kommer att störta auktoritära regimer i våra länder definitivt vara uppgiften för den breda folkrörelsen, inte ett enda politiskt parti eller en organisation. Inuti denna rörelse finns det, förutsägbart, hård konkurrens mellan olika politiska grupper och deras projekt. Om anarkister menar allvar med den frihetliga revolutionen, måste vi förbereda oss för att engagera oss i denna kamp.

Vi tror att det åtminstone i början kommer att ske en samordning av mycket olika politiska initiativ, förenade av ett gemensamt mål. Och i processen för att uppnå detta mål kommer för- och nackdelar med olika ideologier och deras tillvägagångssätt att ses. Och vi tror att anarkistisk ideologi skulle vara den som kommer att svara på problemen bättre än resten, och kommer att ge människor möjligheten att bygga ett nytt samhälle utan skadliga sjukdomar från det gamla.

TFSR: Verkar det som om det finns en uppgång i anarkistisk teori och politik i Ryssland, eller mer av en ökning av taktisk antistatlig organisering utan anarkism?

ACCO: Det skulle inte vara riktigt korrekt att tala om någon uppgång i anarkistisk teori i Ryssland. De är faktiskt i kris och det pågår ett intensivt sökande efter ljuset i slutet av tunneln. Men en sådan situation, tillsammans med dramatiska historiska händelser vi deltar i, kan ge nya sätt och förståelser för hur man kan främja anarkistiska idéer och praktik. Kanske kan den libertära idén om konfederation vinna lite mark, eftersom den blodiga fasan vi upplever nu är ett direkt resultat av förtryckande och orättvisa sociala modeller av imperiet och nationalstaten.

TFSR: Kom ni till i samband med upptrappningen av kriget mot Ukraina i februari eller fanns gruppen där innan?

ACCO: Gruppen har funnits i flera år, liksom Anarchist Fighter-sidan och kanalerna. Vi bestämde oss för att detta var ett sanningens ögonblick, vilket detta krig är för vår region, att det var rätt tid att offentliggöra organisationens existens och dess namn.

TFSR: På grund av hur företagsnyhetscykeln fungerar här i USA, får nyheterna om det ryska kriget mot Ukraina inte längre så många rubriker. Hur är konflikten just nu när Ukraina får in fler västerländska vapen och vad är din känsla för folkliga synpunkter och förståelser av konflikten?

ACCO: Det är uppenbart att kriget befinner sig i en mycket het, kanske avgörande tid. Den stora striden har pågått i Donbass i veckor nu och den ser ut att vara i sitt kulminationsstadium. Även om företagsmedia i väst har börjat “glömma” detta krig, är det inte alls mindre intensivt än under de första månaderna och inte mindre avgörande för vår region.

TFSR: Finns det en antikrigsrörelse i de områden som kontrolleras av den ryska federationen? Vi hörde om mediacensur, nyhets-kriminalisering att man inte får kalla det ett “krig”, brutala arresteringar av demonstranter i städer som Moskva och S:t Petersburg. Pågår detta fortfarande eller har den offentliga protesten slagits tillbaka av våldet?

ACCO: Ja, förtrycket är på en hög nivå. Censur, arresteringar, tortyr och fängelsestraff är där. De mer högljudda och massvisa protesterna under de första krigsdagarna i Ryssland undertrycktes i allmänhet av regeringen. Men individuella handlingar av olika slag utförs, ofta av modiga artister eller aktivister. Dessa sker fortfarande mer eller mindre regelbundet.

Vad som verkar vara viktigare är att det strax efter krigets start uppstod en annan motståndsström – spontana och decentraliserade sabotageaktioner mot olika statliga institutioner, först och främst – militära värnpliktscentra. Det blev verkligen ett fenomen och vi hoppas att det snart kommer att ta mer organiserade, massvis och radikala former.

Som ni vet satsar vi också på att bidra till denna del av kampen.

TFSR: Antag att våra lyssnare inte har sett nyheter om aktionerna mot förtryckande regimer i Vitryssland och Ryssland. Kan du tala om några av enskilda konstnärers och aktivisters handlingar som inspirerar dig? Och hur är det med dessa åtgärder? Hur ser de ut, hur många och vilken typ av reaktion hör du från befolkningen?

ACCO: Direkta åtgärder mot den förtryckande regimen i våra länder har en mycket lång historia.

Från NRA (New Revolutionary Alternative), som sprängde FSB:s huvudbyggnad 1999, tillsammans med flera militära rekryteringscentra. Senare fanns det “svarta blocket”, som ledde en anarkistisk gerillagrupp i flera år och som aldrig greps. Mikhail Zhlobitsky, som bombade FSB-byggnaden i Archangelsk, fick betala med sitt liv. Eller de fyra anarkisterna som återvände till Vitryssland 2020 för att kämpa mot Lukachenkos förtryck, känt som fallet Anarchists Partisans. Och så vidare, och så vidare. Vi kan tydligt se att motståndet alltid funnits här.

Men nu, när den tyranniska karaktären hos Putins regim har blivit uppenbar för vem som helst, blev direkta aktioner en metod för ett mycket brett spektrum av folket.

Under de senaste månaderna har det skett 18 anlagda bränder i militära rekryteringscentra över hela Ryssland. Alla var inte särskilt framgångsrika – ibland var elden för liten.
Men i flera fall – till exempel – i Mordovia – förstördes dokument över unga människor som skulle tvingas gå med i armén. I Nizhnevartovsk, Luhovicy, Omsk brändes några delar av militärcentra ner.

Också, som vi nämnde, blev direkta aktioner också ett jobb för icke-aktivister. Det ledde till en del arresteringar i början, men folk, men folk lär sig väldigt snabbt, så nu i de senaste aktionerna är det nästan inga arresteringar alls. Människors reaktioner är olika, till exempel är vissa påverkade av militär propaganda. Men många av dem förstår att detta krig leder till döden för många människor inklusive deras söner och män, som ska skickas till Ukraina för att dö i Putins krig.

Det finns också andra åtgärder, förutom nedbränning av rekryteringscenter. Det förekom till exempel flera fall av urspårning av tåg. Även attacker mot elektrisk utrustning på järnvägar och mobiltelefontorn i gränsregionerna.

TFSR: Hur stödjer du andra grupper eller individer vars handlingar du delar samhörighet med?

ACCO: Vi stöder alla människor av god vilja som deltar i den nuvarande, skarpa konflikten på rätt sida av kampen för frihet. Alla som konfronterar Putins och Lukasjenkos regimer, särskilt de som gör det i dessa länder. Vi stöder också alla andra anarkister och andra antiauktoritära revolutionärer, som kämpar för frihet och rättvisa över hela världen.

När det gäller konkreta steg – vi använder våra informationskanaler både för att sprida kunskap, användbara för direkta handlingar och för att sprida budskapet om olika grupper av kamrater som skickar oss rapporter och kommunikéer om sina handlingar. Efter krigets början började vi också samla in donationer för att stödja olika revolutionärer och grupper som behöver finansiering för sina aktiviteter. Vi har redan skickat våra första små stipendier på begäran, baserat på förtroende.

TFSR: Kan du berätta mer om dessa informationskanaler? Även i samband med detta har individer fått böter och andra påföljder för att ha deltagit i förment privata Telegram-chattar i samband med protester, direkta aktioner och solidaritet. Eftersom vi vet att Telegram inte är en säker metod för att undvika övervakning från den ryska och vitryska staten, hur har du tagit itu med behovet av säkerhetskultur samtidigt som du främjat motståndskultur?

ACCO: Vi startade vår propagandaaktivitet med sajten bo-ak.org. Men vi förstår också att människor mer sannolikt använder sociala nätverk nu för att få information, så för att tilltala en större publik öppnade vi också flera sociala konton – i vk.com (ett ryskt socialt nätverk), telegram, twitter, youtube etc.

Vissa av våra kanaler förbjöds och andra hade inte så stor framgång (och vi var också tvungna att flytta vår webbplats till darknet), så nu skriver vi på dessa plattformar:
boakor7dmr63zguccltp6nki56ou4oppirhyllfck7yd3sifywinhkyd.onion/ – vår huvudsajt. Du kan mestadels hitta teoretiska artiklar där, tillsammans med våra viktigaste nyheter och kommunikéer om våra handlingar. http://boakmirror.noblogs.org/ – är en spegel av sajten, men inte på den dark web.

https://t.me/BO_AK_reborn – är vår huvudkanal i Telegram. Vi publicerar här användbara råd om hur man organiserar direkta åtgärder, våra ideologiska artiklar, nyheter om motstånd och kommunikéer om våra handlingar.

https://vk.com/bo_ak och https://vk.com/zloyancom – våra kanaler på VK.com

Om säkerhet – Vk är den minst säkra plattformen av alla. Det är synd eftersom det finns många som fortfarande använder det, så för att inte tappa dem lägger vi upp våra viktigaste nyheter där. Men vi tar inga kontakter och vi rekommenderar starkt alla från att kommunicera på VK och att åtminstone byta till Telegram.

Telegram är naturligtvis inte helt säkert. Så vår metod är – använd burner-telefoner (och använd helst virtuella nummer som köps av kryptovalutor anonymt). Vi föreslår också att man använder Telegram endast via TOR eller VPN. Tro aldrig någon på Internet, ge aldrig någon information om dig själv att du inte vill hamna i polisens händer.

Och vi främjar detta förhållningssätt till våra läsare varje gång vi kan.

Dessutom, för viktiga dialoger, använder vi och föreslår för andra att använda – e-post med pgp-kryptering. Vi tror att det är säkrare än Telegram – åtminstone behöver du bara oroa dig för personen i andra änden av konversationen, och inte för messenger som överför den.

TFSR: En tidigare gäst till oss från Ryssland nämnde att många ryssar undviker militär värnplikt och så ofta kommer soldater från angränsande centralasiatiska länder som är beroende av rysk handel och varor. Vem kämpar i allmänhet i Ukraina i den ryska militären?

ACCO: Vi kan grovt urskilja två grupper i den ryska ockupantstyrkan. Först är de sanna “krigets hundar”, kämpar från Wagner, olika Spetsnaz-elitenheter och legosoldater för vilka krig är en livsstil. De är till stor del indoktrinerade av regimens chauvinistiska reaktionära ideologi. Den andra gruppen är soldater som fortfarande skrivit på ett kontrakt frivilligt men som rekryterats i fattiga regioner där militärtjänst är ett av de få alternativen för att klättra socialt. Dessa människor är också offer för imperialistiska ambitioner från Putins klick. Det är inte en slump att dessa killar ofta är från ryska “inre kolonier” eller så kallade nationella republiker, outvecklade regioner.

Vi hör för första gången om utländska medborgare från Centralasien i den ryska armén och det låter osannolikt. Det ska inte förväxlas med soldater från ryskt identifierade nationella regioner. Det kom också en nyhet för en tid sedan att Ryssland rekryterar soldater i Syrien, men vi såg inga bevis för det.

TFSR: Hur fortsätter sanktionerna att påverka vanliga människor och kan du tala om förhållandet mellan statens retorik om rysk kapitalistisk självförsörjning och verkligheten av klimatförändringar (torka som påverkar livsmedelsproduktionen, etc)?

ACCO: Effekterna av sanktioner drabbar inte vanliga människor snabbt. Till en början kunde det se ut som att allt är okej. Men sedan går du till butiken och ser att vissa produkter som du behöver (och inte några lyxprylar) kostar det tredubbla vad det gjorde innan, och andra saker du inte kan köpa alls.

Vi kan se att människor i Ryssland har börjat drabbas av sanktioner, men för närvarande är det mer som ilska i luften, med folk som frågar “varför kostar allt så mycket?!?” De flesta av dem tror fortfarande att det på något sätt kan återgå till en normal situation (även om de inte har några idéer om exakt hur). Så regeringen märker ingen motreaktion än.

Men situationen förändras varje dag.

När det gäller frågan om Ryssland skulle kunna bli självförsörjande – vårt svar är “Under den härskande regimen – på inget sätt”. Det skulle inte kunna bli så utan sanktioner, med så höga priser på olja och överskottspengar – så det finns ingen chans att det gör det nu. Kanske skulle det ryska samhället kunna bli mer självförsörjande om det skulle engagera sig i gräsrotsdeltagande ekonomiska strategier.

Med det nuvarande systemet kan Ryssland täcka en del av sina behov i mat eller kläder. Men något mer komplicerat – elektronik, bilar, maskiner – vi tror inte det. Det kan försöka köpa dem från Kina eller genom andra länder (känd som “grå” import). Men Ryssland är väldigt stort, och det behöver många olika saker.

Vi tror inte att grå import kan täcka allt. Och naturligtvis är tiden viktig även här – lagren är inte fulla längre, och Ryssland har inte år på sig att bygga handelskedjor.

Så vi tror mycket snart att människor i Ryssland kommer att känna brist igen, till och med starkare än det var i Sovjetunionen.

TFSR: Hur är större bevis på statligt förtryck som flyttar människor från en pro- eller neutral till antikrigshållning? Eller gör den inte det? Och om så är fallet, utvecklas statlig propaganda som svar på dessa förändringar, eller förlitar de sig bara på rädsla etc för att behålla kontrollen. [flera nyheter kom nyligen om arméofficerare som skadade soldater och faktiskt blev dömda av domstolar – men de kanske bara används som exempel för att staten ska presentera sig som att de “naturligtvis aldrig accepterar det här” – en som Derek Chauvins fällande dom i USA för att ha dödat George Floyd för att bevisa att “rättssystemet fungerar”]

ACCO: Det förefaller oss som om det i Ryssland inte sker ett stort skifte i propagandan som du beskriver (som när staten försöker framställa en situation som om det fanns några dåliga människor i systemet, men att systemet överlag fungerar bra).

Även efter klarhet om händelserna i Bucha i Ukraina har Ryssland intagit ståndpunkten att “detta är bara lögner, våra soldater är helgon”. Och tyvärr föredrar många att tro det. För om du inte tror på det, måste du göra något, för ‘din’ stat är ren ondska. Och det är väldigt farligt att göra något i tider som dessa.

Så det är synd, men bevis på statligt förtryck i sig kanske inte skulle kunna flytta massan i Ryssland till en antikrigshållning. Åtminstone inte när propagandamaskinen arbetar så hårt för att presentera  “allt som en lögn”

Men det fungerar tillsammans med andra fakta – att din livskvalitet blir sämre än tidigare, att din son återvänt från kriget död (eller ännu värre – inte kom hem alls, och ledarna låtsas att de inte vet någonting och bara vill att du försvinner).

Och allt detta tillsammans kan faktiskt förändra människors ställningstaganden.

TFSR: Jag tror att det i USA och andra ställen finns gissningar om att om att Putin kommer lämna ämbetet eller avsättas (som Joe Biden hotade med vid ett tillfälle), att Ryssland skulle kunna ansluta sig till de liberala kapitalistiska republikernas lyckliga gäng. Kan du tala om vad ett “byte av stark man” kan innebära i Ryssland eller Vitryssland?

ACCO: “Byte av stark man” i Ryssland kan ske i väldigt olika sammanhang. I värsta fall blir det bara internt utbyte av maktpersoner inom den styrande klicken, och systemet kommer knappast att förändras (vilket i sin tur kan inspirera till ytterligare uppror). Ett annat alternativ är att störta den styrande eliten eller åtminstone ändra dess kurs på ett eller annat sätt. Under den postsovjetiska perioden såg vi i fallet med president Jeltsin att liberal ekonomisk politik lätt kan kombineras med ganska autokratiska politiska steg. Så, en ny “mer liberal” ledare, antingen från nuvarande etablissemang eller från opposition, skulle knappast garantera en verklig social-politisk förändring.

Verkliga förändringar kräver inte en “förändring av stark man” utan befrielse från alla starka män. Implementering av praxis för självstyre. Men vi kan inte heller utesluta någon “provisorisk period”, när regeringsskiftet kan orsaka en försvagning av staten i allmänhet och ge vika för ytterligare sociala förändringar. Libertära revolutionärer måste vara beredda att ta så mycket social mark som möjligt i detta ögonblick.

I vilket fall som helst finns det ingen plats för Ryssland i “västvärlden” bara för att globala eliter och villkoren på den globala marknaden inte tillåter någon massvälfärd utanför zonen av global Metropolis. Så det ryska samhället står oundvikligen inför utmaningen att hitta vägar till dess välstånd utanför de falska recepten som föreslås av “de liberala kapitalistiska republikernas lyckliga gäng”.

När det gäller Vitryssland – dess nuvarande politiska system verkar vara ännu mer beroende av exakt en person än det ryska. Om Lukasjenko lämnade landet skulle Vitryssland uppleva antingen försöket att bli helt uppslukat av ryska imperialister eller en väg genom intensiva förändringar med oskriven bana.

TFSR: Vi har sett desinformation i USA som polariserar familjer och samhällen under det senaste decenniet. Bevittnar du liknande effekter kring skillnaden mellan “särskild operation för att avlägsna nazister och befria våra bröder i Ukraina” kontra “imperialistisk invasion för att återskapa det förlorade imperiet”? Finns det strategier/resurser för att hantera effekten av statlig propaganda på den mellanmänskliga nivån (att undvika att dissonansen blir giftig och oöverstiglig? Utnyttjar också statsmakten mellanmänskliga konflikter genom att utnyttja statlig verksamhet som under sovjettiden? (detta frågan kommer från en rysk-amerikansk anarkistkamrat)

ACCO: Ja, det är likadant i Ryssland och grannländerna med familjer och vänkretsar. Kanske kan vi säga att äldre generationer ibland är mer angelägna om att bära regimens agenda (naturligtvis med otaliga undantag). Vi anser att det bör konfronteras på mellanmänskliga nivåer – alla konsumenter av statlig propaganda borde se med egna ögon att människor som avvisar propagandan är deras nära och kära, inte några onda porträtt på tv. Om du försvarar din ståndpunkt lugnt, med goda argument, vänligt bemötande och slutligen med kärlek – har du goda chanser att bli hörd.

TFSR: Hur kan lyssnare utanför Ryssland, Vitryssland och Ukraina agera och tala i solidaritet med motståndsrörelser mot Lukasjenko, Putin och kriget i Ukraina? Hur kan vi stödja de som vidtar direkta åtgärder och de som har blivit kriminaliserade? Och hur kan vi hålla oss informerade?

ACCO: Direkta åtgärder mot auktoritära regimer i Östeuropa kan vidtas över hela världen. Vi är mycket inspirerade av de ockupationer som västerländska kamrater gör av ryska oligarkers hus. Alla deras affärsintressen, egendomar och västerländska partners är legitima mål i detta sammanhang. Alla offentliga, symboliska solidaritetsaktioner är också mycket välkomna. Alla uttryck är viktiga, inspirerande och uppskattade.

Inte minst är informationsflödet. Vi skulle be kamrater att sprida vårt ord i sina kretsar och utrymmen. Särskilt för att bekämpa Kremls bullshit-berättelse om “antifascistisk kamp mot ukrainska nazister och NATO”. Även donationskampanj och materialinsamling för frihetliga strukturer i Östeuropa är verkligen en stark grund för hållbarheten i vår kamp här.

Vi rekommenderar att några informationsresurser har mer eller mindre regelbundna uppdateringar på engelska: avtonom.org för Ryssland; Motståndskommittén för Ukraina och Pramen för Vitryssland. Vi  ”Anarcho-Communists Combat Organization”, försöker också översätta viktiga nyheter och texter till engelska.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här