Vi har fått denna översättning oss tillskickat av en kamrat nyligen.

Proletärer i alla länder, förena er!

VI ÄR INLEDARNA

Upphöjda Centralkommittén, Perus Kommunistiska Parti 1980

Vi är inledarna, vi måste registrera detta djupt i vår själ. Det här mötet är historiskt.

Kamrater, vi är inledarna, så vi kommer att föra in den historia som partiet har skrivit under lång tid, på sidor som ingen kan förstöra.

Vi är inledarna. Denna första militärskola för partiet, sa vi, är ett sigill och en öppning, den förseglar och öppnar. Den beseglar fredstiderna, öppnar för krigstiderna. Kamrater, vårt arbete med obeväpnade händer har fullbordats, idag börjar vårt beväpnade ord: få massorna att resa sig, få bönderna att resa sig under marxismens-leninismens-Mao Tsetungs tänkandes oförsvagade fanor. En period har avslutats; dimensioneringen av den nya är klar. Vi förseglar vad som har gjorts hittills; Vi öppnar framtiden, nyckeln är aktionerna, målet är makten. Vi kommer att göra det, historien kräver det, klassen kräver det, folket har förutsett det och vill ha det; vi måste uppfylla det och vi kommer att uppfylla det, vi är inledarna.

Vi skulle vilja prata om några problem, jag kommer också att tala som ni med ett öppet hjärta, i ord av vilja och känsla; dessa saker har också strikt logik

I. VI GÅR IN I VÄRLDSREVOLUTIONENS STRATEGISKA OFFENSIV

Århundraden har gått av hård exploatering, massorna har böjts ned; de har utnyttjats, undertryckts; de har obevekligt förtryckts, men genom tiderna har de utsugna massorna alltid kämpat, eftersom de inte har något annat sinne än klasskampen. Men i historien var dessa massor föräldralösa, de hade ingen riktning, deras ord, deras protester, deras handlingar, deras uppror slutade i misslyckande och förkrossande; men de tappade aldrig hoppet, klassen tappar aldrig det. Massorna är själva ljuset i världen som växer fram, med sina händer transformerar de, skapar verktyg; de är själva fibern, historiens outtömliga hjärtslag. Det är så de genererar tänkandet, vetenskapen, det högsta.

Men historiens lagar, som skapas av klasskampens utveckling, skapade en sista klass, det internationella proletariatet. Klassen dök upp och kämpade mitt i ett ondsint system som uppstod svettandes blod och lera från alla porer, kapitalismen; systemet där det stridande proletariatet i sitt sköte skapade fackföreningar, strejker, motstånd och revolutioner. Allt detta återspeglades i marxismen och klassen, som utrustade sig med ett parti, blev en klass av mogen ålder, med sina egna intressen och därmed fick världens massor äntligen sin efterlängtade befriare. Förr i tiden väntade massorna på en befriare och satte sitt hopp i händerna på förmodade frälsare, tills det mäktiga proletariatet dök upp, oövervinnerligt och kapabelt att skapa en verklig ny ordning. Klassen organiserades politiskt och hädanefter börjar ytterligare en historia vävas, ta form i verkligheten.

Proletariatet lärde sig under hundra år av strider, motgångar och segrar att strida och ta makten med vapen. Det tog den en gång på ett tillfälligt sätt, de krossade det med blod och eld; dock minns vi Pariskommunen och de som förtalades är idag hjältar och deras exempel kommer att leva vidare, medan ingen ska minnas deras bödlar. Klassen tog med Lenin makten i Ryssland och skapade en mäktig stat, fortsatte att slåss och gav oss med ordförande Mao Tse-Tung en ny väg, löste väntande problem och klassen började slåss under marxismen-leninismen-Mao Zedongs tänkandes fanor.

Runt andra världskriget gick revolutionen in i en strategisk jämvikt och lämnade bakom sig de reaktionära heliga allianserna och de bödlar och fiender som tidigare hade blivit ostraffade. Den mäktiga internationella arbetarrörelsen, den nationella befrielserörelsens rasande vågor, utvecklingen av de kommunistiska partierna, marxismen som lyfts upp till maotsetungs tänkandes stora topp har fört oss till en ny situation: vi går in i världsrevolutionens strategiska offensiv, de kommande femtio till hundra åren kommer imperialismens styre och alla utsugare att sopas bort. Det är historien som inte går att vända tillbaka. I arbetarklassens händer, i kommunistpartiernas ledning, i de fattiga böndernas styrka, själva försörjningen av folkkriget som kommer växa mer för varje dag tills den störtar den gamla ordningen, går världen in i en ny situation: världsrevolutionens strategiska offensiv. Detta är av största vikt.

Ordförande Mao sade: ”stormen kommer, vinden ylar i tornet.” Så virveln närmar sig; virveln börjar uppstå, revolutionens oövervinnerliga lågor kommer att växa, förvandlas till bly, till stål, och från stridernas brusande med sin outsläckliga eld kommer ljus att dyka upp, ur mörkret ljuset och det kommer en ny värld. Den gamla reaktionens ordning knarrar, dess gamla båt läcker, den sjunker förtvivlat; men kamrater, ingen kan förvänta sig att de ska dra sig tillbaka välvilligt, Marx varnade oss: sjunkande är de fortfarande kapabla att slå som en drunknande man, med desperata klor för att se om de sänker oss. Det är omöjligt. Drömmar av blod som hyenor har reaktionen; upprörda drömmar skakar deras dystra nätter; dess hjärta bearbetar olycksbådande hekatomber; de är beväpnade till tänderna men de kommer inte att kunna segra, deras öde är uppvägt och utmätt. Det är dags att göra upp.

De imperialistiska supermakterna, USA, Sovjetunionen och andra makter, invaderar, penetrerar, undergräver, förstör, försöker dränka allt i fasa. Men, som ordförande Mao säger, genom att attackera, genom att överfalla, genom att inleda offensiver, sprider de ut sig och går in i folkets mäktiga inälvor; och folket reser sig, beväpnar sig och genom att resa sig i uppror sätter de snaror runt halsen på imperialismen och reaktionärerna, de greppar dem om halsen, griper tag i dem; och med nödvändighet kommer de att strypas, med nödvändighet. Det reaktionära köttet kommer de att fransa, förvandla till strimlor och sänka de svarta trasorna i leran, sätta eld på det som finns kvar och sprida deras aska till jordens vindar så att ingenting finns kvar mer än det ondsinta minnet av det som aldrig ska komma tillbaka för att det inte kan eller får komma tillbaka.

Kamrater, det här är världen idag. Vi har fått bli till i en extraordinär tid. Aldrig tidigare har män haft ett så heroiskt öde, så står det skrivet. För dagens människa, för dessa människor som andas, som kämpar, som strider, det har blivit upp till dem att svepa reaktionen från jordens yta, det mest lysande och storslagna uppdrag som getts till någon generation. Vi är i den situationen. Världsrevolutionen går in i strategisk offensiv, ingenting kan segra emot den; otaliga järnlegioner reser sig och ska resa sig mer och mer, och förökandes sig outtömligt kommer de att omringa, förinta reaktionen. Reaktionen när den sliter sönder människornas kött, när den lossar sina blödande klor, vad den gör är att helt enkelt trassla ihop sig, trassla in sig; den försöker mätta sig i folkets blod, men det blodet stiger som rasande vingar och det slagna köttet blir kraftfulla hämndpiskor och dess muskler och dess handlingar förvandlas till stålsläggor för att förgöra förtryckarna som de oåterkalleligen kommer att krossa.

Reaktionen, kamrater, kommer inte att segra på något sätt. Revolutionen kommer att triumfera; timmen har slagit. Kampen kommer att bli hård, mödosam, blodig; lång, svår Triumfen är vår, massan kommer att segra, bönderna kommer att resa sig, klassen kommer att leda dem; kommunistpartierna kommer att befalla och röda flaggor kommer att hissas för alltid. Reaktionen har gått in i sitt sista kapitel; i den världen utvecklar vi oss.

II. VÅRA FOLK GÅR IN FÖR ATT TA MAKTEN MED VAPEN

I detta stora världshistorieepos har vårt folk, tillsammans med klassyskonen i Latinamerika, tillsammans med de latinamerikanska massorna, en roll och fyller den och kommer att uppfylla den ännu mer. Vårt folk går in för att ta makten med vapen. De är hundratals år av kamp; Bonderörelserna har skakat om rötterna till exploateringen, men har ännu inte lyckats bryta ner dem. I detta land smidde sig det Kommunistiska Partiet, rent stål och det genererade ljus genom att dricka ur marxismen-leninismen-Mao Tsetungs tänkande. Kamrater, i denna nation går vi idag in i ett tredje stadium; det tredje stadiet är den väpnade kampen. Revolution och kontrarevolution förbereder för våld. De i sitt gamla och blodiga våld, i sin bajonettfred, i sitt förbannade krig som likviderar i fängelser, i skolor, i fabriker, på fält, till och med mördar barn i sin mammas sköte.

Det ondsinta våldet finner i dag sin like. Revolutionens våld är på väg att definiera dess strid om vapen. Vårt folk med en rik historia går äntligen in i den sista delen, kulmen på revolutionens demokratiska etapp; massorna ryser, översvämningen ökar, stormen kommer. Reaktionen i detta land, liksom världsreaktionen, drömmer också om drömmar om järn och blod, den försöker dränka revolutionen, dränka den i blod, krossa den. Gamla, svarta och våldsamma drömmar.

Läget är inte gårdagens. Tiden har gått, den byråkratiska kapitalismen har mognat revolutionen, de agrariska lagarna är frustrationer efter varandra och bönderna har förstått lärdomen: ingenting kommer att ges till dem, ingenting kan förväntas av en lag; jorden kommer de att behöva erövra med sina egna beväpnade händer. Arbetarklassen är mer och mer kraftfull, mer mogen, högre i medvetande, större i antal, mäktigare i politik; starkare än igår. Den populära massan växer i vårt land. Småbourgeoisin blir proletariserad, den har inget annat öde än att tjäna revolutionen och ställa sig till proletariatets förfogande; Det har inget annat öde, det kan inte ha någon annan väg än att tjäna revolutionen, enligt arbetarklassens diktat, att kämpa hårt efter partiets väg. Detta är bra att komma ihåg, för av den måste vi särskilt vinna över intelligentian, som kräver att massorna rörs som Mariátegui redan har lärt oss; endast på detta sätt kommer den att fullgöra sin roll och kan den tjäna den största striden som historien föder.

Kamrater, vi har kommit fram till att vi går in i det kontemporära peruanska samhällets tredje etapp. Men om som igår, när vi tog upp de två momenten i det kontemporära peruanska samhället, som delar av byråkratkapitalismens utvecklingsprocess i landet, och några fördömde oss, förkastade våra teser, våra idéer och även med liggande fräckhet [insolencia supina] kallade dem nedsättande för barnsliga ; det vi föreslår i dag med en klar och exakt historisk vision, att vårt land går in i en tredje etapp, kommer också att missförstås, men det kommer inte längre att vara möjligt att bara fördöma oss med en barnslig etikett av infantilism, eftersom tiden har bevisat att vi har rätt i väldigt många saker och de kommer också att lära sig en läxa. Men det kommer inte att vara lätt för dem att acceptera, för dem att förstå, de kommer att kräva kraftfulla fakta, konkreta aktioner som hamrar i deras hårda huvuden, som får deras spekulationer att explodera, så att verkligheten i detta vårt land också häckar i deras själar.

Förståelsen av det tredje stadiet är nyckeln för detta vårt folk ska avancera. Vad innebär denna tredje etapp? Det innebär att revolutionen, folket med beväpnade händer börjar ta makten; och att reaktionen med 400 år av exploatering, som läggs till den tidigare exploateringen eftersom det också fanns en, (kamrater, vi måste tänka mycket väl, 400 år av utländskt förtryck, ett vidrigt servilt system som fortfarande existerar, en stat som, även om den inte är solid, har styrka i dag), innebär det att reaktionen kommer att försöka hålla inne oss, kommer att försöka motsätta sig revolutionens framfart. Det är så att, som vi materialister väl vet, det som finns vägrar att dö och reaktionen existerar och vägrar därför att dö; den är ett obegravt lik men den vägrar, protesterar, gör motstånd och attackerar ursinnigt och desperat, den vill inte att vi lägger den i en låda, den vill inte att vi ska begrava den.

Sålunda måste vi förstå att den revolutionära kampen kommer att bli hård, våldsam, grymt bestridd av reaktionen och kommer att skicka sina svarta härar för att bekämpa oss, beväpnade till tänderna kommer de att attackera arbetarklassen, bönderna, de populära massorna; de kommer att fälla ut sina olycksbådande, blodiga klor, så kommer det att bli: de kommer att omge oss, försöka isolera oss, krossa oss, utradera oss, men vi är framtiden, vi är kraften, vi är historia.

Kamrater, revolution och kontrarevolution tävlar också i vårt land, vi är två delar av en enhet och i växande kamp. Reaktionärerna centrerade, beväpnade, försvarade i städerna, i huvudstäderna; vi kommer att rota oss på landsbygden, i småstäderna, med massorna, med de fattiga bönderna i synnerhet, med kraft, med den oorganiserade makten för att organisera den till en mäktig armé. Men det här kommer inte att bli lätt: deras svarta och ondsinta arméer kommer att gå emot oss, de kommer att göra kraftfulla aggressioner, stora offensiver. Vi kommer att svara, vi kommer att bryta ner dem, vi kommer att dela upp dem; deras offensiver kommer vi att förvandla till en mängd av våra små offensiver och självutnämnda omringarna kommer att omringas och de självutnämnda tillintetgörarna kommer att tillintetgöras och de självutnämnda segrarna kommer att besegras och odjuret kommer äntligen att hamna i hörn och som vi har lärt oss, dånet från våra beväpnade röster kommer att få dem att skaka av skräck och kommer att sluta döda av rädsla och förvandlas till lite svart aska.

Så här måste det vara, kamrater, så här måste det vara. Men kampen kommer att bli hård, lång, svår, blodig; vi måste stålsätta själen, vara starka, kraftfulla, orädda och vara säkra på seger; må förtroendet för erövringen bo i våra hjärtan eftersom vi tjänar folket och klassen. Problemet är att med beslutsamhet och fasthet ska vi inleda den väpnade kampen, vi kommer att sätta in den och dess flaggor kommer att befolka vårt land, med rungande handlingar som historien kommer att registrera. Kamrater, vårt folk går in för att ta makten med vapen; den är på gång, den största bedrift vårt land skådat. Sådan där, att den aldrig kommer att ses igen, den ska bli stor. Det är vad vi kommer att göra! Det är vad vi tjänar och kommer att tjäna, folket och klassen, proletariatet befaller dem. Vi kan inte, vi får inte misslyckas.

III. PARTIET BÖRJAR UTVECKLAS GENOM DEN VÄPNADE KAMPEN

Åttio udda år av arbetarklassen, femtiotvå av partiet, tio år mer eller mindre ledde till en grupp män ledda av Mariátegui att grunda det, hans namn kommer för alltid att förbli i våra led, i vårt folk och i folket i världen och i den internationella arbetarklassen. Tiden har gått, många av oss har kämpat, vi fortsätter att kämpa, vi kommer också att göra det tills exploateringen är utplånad; det är vårt öde. Vi är en växande ström mot vilken eld, stenar och lera kastas; men vår kraft är stor, allt ska vi omvandla till vår eld, den svarta elden kommer vi omvandla till röd och det röda är ljus. Det är vi, det är rekonstitutionen. Kamrater, vi är rekonstituerade.

Partiet är ett parti av en ny typ. Detta parti av en ny typ är för att ta makten för arbetarklassen och för folket i detta land. Partiet kommer inte längre att kunna utvecklas mer utom genom vapen, genom väpnad kamp. Vi har lärt oss en hård läxa på 50 år, en stor läxa som vi aldrig kommer att glömma: vi har inte makt eftersom vi inte har gevär. Som det har skrivits av ordförande Mao: den som har fler gevär har mer makt och den som vill ta makten bygger en armé och den som vill behålla den räknar med en mäktig armé. Det är vad vi kommer att göra. Partiet har börjat utvecklas genom den väpnade kampen, historiskt sett är det steget vi tar, vi kommer inte att kunna gå tillbaka.

Kamrater, vi kan redan säga: utvecklingen har vunnit, eventuell förstörelse, som den måste vara, [esta conjurada]; partiet kommer inte att förstöras, det är en slutsats som vi kan dra från vår andra plenarsession i Centralkommittén och från denna Första Militärskola. Vi har utfört en uppgift som vi precis har börjat dimensionera. Vi frågade oss själva: hur utvecklar vi partiet? Genom väpnad kamp; enkelt och kortfattat svar, det stämmer; Vi sa till oss själva, i kritiska tider hamnar situationen i allvarlig konflikt och enligt lagen om motsättningar kan vissa omständigheter leda till utveckling eller förstörelse, naturligtvis övergående, men det hindrar det inte från att vara förstörelse som [nos habría podido enfangar o hacer marchar a través de un lodazal] kunde ha lerat oss eller gjort vi går igenom ett träsk

Partiet har vunnit som det behövde göra. Förstörelse kan inte inträffa. Partiet går fast, beslutsamt, medvetet[voluntarioso], energiskt in i sin utveckling. Kamrater, det är det som kommer från dessa möten. Men vilken motsättning diskuteras? Att gå in i den väpnade kampen ställer oss inför en motsättning: det gamla och det nya; partiets utveckling genom väpnad kamp är ny; det gamla är vad som har gjorts fram till nu, även det goda, även det bästa vi har gjort har börjat vara det gamla och kommer därför att läggas till den traditionen, till det stora skräp som genereras av partier, organisationer och klasser genom årtionden, vi måste vara väldigt tydliga med det. Det finns bara en ny sak: att utveckla partiet genom väpnad kamp. Det är vår motsättning idag. Precis som den i det internationella är motsättningen mellan den strategiska offensiven och den strategiska defensiven som reaktionen kommer in i, precis som den i landet är motsättningen mellan det väpnade folket och den väpnade reaktionen, för att lösa den genom folkkriget oundvikliga klassens triumf och 400 år av förtryck måste sopas bort, så också, kamrater finns en motsättning i partiet, låt ingen väcka tvivel, snarare uppmana till allvarlig eftertanke.

Kommunisterna i dag måste vara väldigt tydliga med vad som är nytt och vad som är gammalt. Jag upprepar, det nya är den väpnade kampen, det är folkkrigets brinnande oförsvagade lågor, det är stålet som måste bli finare, ett vasst svärd, en genomträngande lans för att såra reaktionens inälvor, det är det som är nytt ; bara det är det nya, resten är det gamla, det är det förflutna och vi måste gardera oss mot det förflutna eftersom det förflutna alltid försöker återupprätta sig självt på tusen sätt i det nya.

Kamrater, låt oss inte glömma att för att garantera och konsolidera som 100, måste vi avancera som 200, avancerandet idag som 200 innebär att starta den väpnade kampen; att påbörja aktionerna är garantin för att så det nya grundligt, med bly, smula sönder de gamla murarna, det är det nya; resten är det gamla kamrater. Så måste vi förstå det och vara extremt tydliga. Partiet har därför börjat utvecklas genom vapen, det är en fundamental situation. Med det sagt har vi tre saker:

Först gick vi in i världsrevolutionens strategiska offensiv, det är vårt sammanhang. Den kraftfulla revolutionära vågen är på vår sida.

För det andra går folket in för att ta makten med vapen. Framtiden kommer att avgöras av det folkkrig som vi inleder.

För det tredje börjar partiet utvecklas genom väpnad kamp. Således kommer partiet att bli det mäktiga partiet som revolutionen behöver och som det behövs måste det härda sig. [como lo necesita lo ha de forjar]

Kamrater, världsprocessen, landets process och Partiets processen kombineras. Därför är framtiden säkrad, den pulserar i de militära aktioner som vi kommer att börja genomföra; den är öm, den måste vaggas med vapen, den måste utvecklas med gerillakrigföring, den måste stärkas med folkkrig; den måste vårdas som fröet till en begynnande armé i beväpnade avdelningar, den måste utvecklas som en gerillaarmé och den måste formas till en mäktig armé.

Kamrater, dessa tre villkor bestämmer att partiet börjar leda de väpnade massornas kamp och i våra sinnen, i våra hjärtan, i vår vilja är den folkliga makten oförändrad[invivíto], vi bär den med oss. Vi har ingen [rearguard] i början eller så kommer vi att ha den liten, svag, skör och variabel. Kamrater, låt oss inte glömma folkmakten, arbetarklassens stat; Tillståndet för arbetare och bönder marscherar med oss, vi bär den vid gevärens mynning, den bygger bo i våra sinnen, den pulserar i våra händer och den kommer alltid att vara med oss och brinna i våra hjärtan. Låt oss aldrig glömma det, den är det första som bör vara i sinnet. Kamrater, INITden kommer att födas skör, svag för att den kommer att vara ny, men dess öde blir att utvecklas genom förändring, genom bräcklighetens variation, som en öm växt. De rötter som vi kommer att lägga från början som är framtiden för en livskraftig stat. Allt detta, kamrater, börjar födas från de mest blygsamma och enkla handlingar som vi måste inleda imorgon.

Det finns tre kombinerade saker: världshistorien, vårt lands historia och vårt partis historia, det finns tre konvergenser, tre realiteter, tre konjunktioner och en enda slutlig slutsats, en enda orubblig sanning, en enda framtid. Revolutionen kommer att [anidará]häcka i vårt land, för det svarar vi.

IV. VI BÖRJAR UTVECKLA MILITARISERINGEN AV PARTIET GENOM AKTIONER OCH TILLÄMPAR INLEDNINGPLANEN

Det är en härledning av de tre föregående frågorna. Det är en logisk, nödvändig, obestridlig och oåterkallelig, kraftfull slutsats. Av de tre nämnda frågorna har partiet i Centralkommitténs Andra Plenarsession definierat ”Utveckla Militariseringen av Partiet genom aktioner”; den sanktionerar att partiet genom krigiska aktioner kommer att bli det mäktiga och erkända avantgardet för arbetarklassen i Peru, den peruanska revolutionens erkända centrum. Den andra plenarsessionen har godkänt en ”plan för inledandet av den väpnade kampen” som löser ett problem som inte har lösts förrän idag: starten av den väpnade kampen; Detta, kamrater, är inte för att förstolta oss, det är för att förstå vårt enorma ansvar, bara för det. Svullnader[envanecimiento] högmod bör aldrig vara ens avlägset i oss; blygsamhet och enkelhet måste följa med oss; och ju mer vi gör, desto mer blygsamma och enkla eftersom vi är klassens och folkets trogna tjänare. Det är så vi måste lära oss att vara. Många saker kommer att förändras ännu mer djupgående i oss. Vi har kamrater, som ett resultat av den universella historiens agerande, av marxismen-leninismen-maotsetungs tänkande, som ett resultat av vårt folk som börjar definiera sin historia med vapen, som ett resultat av femtio års Partikamp, av otaliga kommunister och som en härledning av vad vår egen grundare satte igång, har vi löst problemet med initierandet av den väpnade kampen. Vi har löst det första grundläggande militära problemet, hur man startar den väpnade kampen. Vi vet vad vi ska göra, hur vi ska beväpna oss och, huvudsakligen, hur vi ska resa upp bönderna i en mödosam kamp för att rycka upp en gerilla från det mäktiga landet som är bönderna; vi vet hur man ska möta omringningar [cercos] och även hur man bryter dem.

Kamrater, problemet med början av den väpnade kampen i Peru har lösts, låt ingen tvivla på det. Vi har inget att tvivla på. Löst är problemet. Ta det för vad det är, en härledning av marxismen-leninismen-Mao Tsetung-tanken; ta det för vad det är, en konsekvens av att vårt folk tar makten med vapenmakt; ta det för vad det är, härlett från femtio år av Partiet. På så sätt kommer vi att ha en historisk känsla[sentido], på det sättet kommer vi att förstå och på så sätt vet vi vart vi måste gå och till vilken hamn vi måste anlända säkert.

V. VI BEVÄPNAR OSS TEORETISKT OCH PRAKTISKT FÖR ATT STARTA DEN VÄPNADE KAMPEN

Vi beväpnade oss teoretiskt och praktiskt med den Militära Linjen och med allmän politisk mobilisering, bildande avdelningar och utvecklades aktioner initierar vi den väpnade kampen. Detta är vad vi högst outplånligt måste registrera.

Denna [1a] Militärskola är historisk. Vi undrade vad är denna skola? Om den andra sessionen i centralkommittén är ”Timbre de Gloria”, vad är denna skola? Låt oss säga det igen: ”Sigill och Öppning” eftersom den förseglar och öppnar. Försegla vårt obeväpnade liv, öppna vårt folks krig. Kamrater det är denna skola. Här var vi tvungna att tillämpa överenskommelserna från Centralkommitténs Andra Plenarsession; vi har framgångsrikt följt och löst problem som centralkommittén måste [sanktionera] mycket snart, samtidigt som den beordrar omställningen av partiet och påbörja aktionerna.

Således beväpnar sig partiet genom sina centralorganisationer, dess ledare och kadrer med sin militära linje, i teori och praktik. Det allra sista mötet självt, kamrater, är en uppvisning av styrkefördelning: en uppvisning av inringning och tillintetgörelse av pessimism och opposition; Det som kunde ha varit motstånd mellan oss och i oss har utplånats och bränts, optimismen har väckts och entusiasmen flödat över; de kommande segrarna har visats[desplegado]. Så här måste det förstås. Vi har sett kombattanter marschera: vi har sett avancerade kombattanter, ledare i spetsen, öppna en lucka; vi har sett de led som följde för att upprätthålla aktionen och stödja den; vi har till slut sett den avgörande handlingen, passionerad, brinnande av tro, för att avsluta med att ta toppen [tomar la cumbre]. Det vi har gjort idag visar på hur en agerar militärt; Det är därför vi säger att vi beväpnar oss teoretiskt och praktiskt, och genom att beväpna oss på detta sätt, kadrerna och ledarna, den grundläggande kraften, har vi uppenbart gått in i en allmän politisk mobilisering. Låt oss komma ihåg ordförande Mao: nyckeln är att röra[mover] kadrerna; som är uppfyllt. Så började mobiliseringen och det som har gjorts här kommer att ge efterklang i morgon i mer kraftfulla vågor, eftersom partiets massor längtar efter att få höra att vi måste initiera aktioner och vill veta hur man gör det. Kamrater, vi går till baserna som bärare av goda nyheter; vi måste tillämpa den initiala planen och vi måste göra det redan imorgon, det är vad de slående hjärtan hos de militanta och massorna som arbetar tillsammans med oss brinner för att höra, de drömmer om att förverkliga.

Ikon för Verifierad av gruppenKamrater, den allmänna politiska mobiliseringen av partiet pågår, bildandes väpnade avdelningar och utförandes militära aktioner initierar vi den väpnade kampen. Detta kommer härifrån, det är därför detta möte är ett sigill och en öppning.

VI. VI ÄR INITIATÖRERNA

Vi är initiatörerna. Vi börjar med att säga att vi är initiativtagare, vi avslutar med att säga, vi är initiatörerna, initiatörerna av vad?, av folkkriget, av den väpnade kampen som är i våra händer, lyser i våra sinnen, slår i våra hjärtan, skakar okontrollerat i våra viljor. Det är vad vi är. ”En handfull män, kommunister, som lyssnar på partiets, proletariatets och folkets mandat, denna 19 april, kommer historien att berätta, ställde sig upp och uttryckte sin förklaring om revolutionär tro, med deras hjärtan brinnande av outsläckbar passion, bestämda och beslutsamma, och med ett klart och djärvt sinne, tog de på sig sin historiska skyldighet att vara INITIATÖRERNA; och vad de beslutade den 19 april reflekterade de under hösten i bojkott och skördar, de fortsatte i aktioner mot den reaktionära makten, riktade mot den lokala makten, fortsatte de med invasioner och med de upproriska bondemassorna startade de gerillan, och gerillan skapade den mäktiga armé som vi är idag och staten som stöds på den. ”Vårt land är fritt…”; Så ska det sägas kamrater, så ska det sägas[Así dirá cammaradas]. Detta konkretiseras i vårt partibeslut som uppenbarligen är enkelt men har en stor historisk dimension.

Kamrater, presenterar dessa tre sista frågor oss motsättningar? Ja, de presenterar också oss motsättningar. Här i Partiet koncentrerar de sig i vår överenskommelse om att ”Utveckla Militariseringen av Partiet genom Aktioner” och i att tillämpa Initieringsplanen, kärnan i det nya, det nya i världen som inte kan stoppas eftersom det idag uppstår från beväpnade händer och desto mer imorgon; det som är nytt i vårt land koncentreras, den väpnade lösningen och partiets steg att utvecklas genom vapen, genom väpnad kamp. [el dirimir armadamente, y se concentra el paso del Partido a desarrollarse a través de las armas, a través de la lucha armada].Så när det gäller att utveckla och tillämpa startplanen koncentreras det nya och det gamla konfronteras. De gamla kommer att insistera [se empeñará] på tvärtom, men det är redan besegrat, det är ett stort nederlag för högern. Förstörelsen är redan avvärjd; utvecklingen har segrat, låt oss spegla det genom åskan, låt oss skriva det med bly, låt det skrivas för evigt på sidor av stål på bergens baksida men aldrig mer kan det raderas eller skrivas i motsatt betydelse. Det är motsägelsen. Allt slutar i sista minuten i det femte problemet. Motsättningen kommer in vid [entra al] problemet med vapen, krig, väpnad kamp, att initiera det. Om vi fram till idag agerar som obeväpnade människor, är problemet att vi börjar agera med beväpnade händer; från tider av fred till tider av krig och tider av krig har andra krav, andra tvingande krav.

Kamrater, motsättningar trängs men vi hanterar dem. Vi har lärt oss att hantera historia, lagar, motsättningar. Det är i våra händer att lösa allt genom att översätta [plasmándolo]det till krigshandlingar; ingenting kommer att stoppa oss. Vi kommer oåterkalleligt att gå till tider av krig, motsättningen kommer att utvecklas, det nya kommer att triumfera, det kommer att leda oss till slutet.

Ikon för Verifierad av gruppenVi är initiatörerna, vilken motsättning uppstår? Vi och de andra kommunisterna i de baser som utgör oss, närvarande eller inte, som slår i oss, väntar ivrigt på vad vi bestämmer här. Vi har alla ett problem, en motsättning: det stora brytandet. Tiden har kommit kamrater, tiden har kommit. Det är dags för ett stort brytande. Vi kommer att bryta allt som binder oss till den gamla och ruttna ordningen för att förstöra den helt och hållet, för om vi har något intresse av den förgångna världen kommer vi inte att kunna förstöra den. Män individuellt sett kan vara svaga, var och en måste tänka väl; en som individ, som person kan vara skör och svag; men revolutionen är allsmäktig och den väpnade revolutionen ännu mer därför att den upprätthålls av massorna, som är jordens kraft, eftersom den leds av partiet, som är universums ljus.

Kamrater, vi gick in i det stora brytandet. Vi har sagt många gånger att vi går in i ett brytande och att vi måste bryta många band eftersom de binder oss till den gamla ruttna ordningen och om vi inte gör det kommer vi inte att kunna förstöra den. Kamrater, det är dags, det finns inget att diskutera, debatten har tagit slut. Det är dags att agera, det är dags för brytandet och vi kommer inte att göra det i långsam och försenad meditation, varken i korridorer eller i tysta rum, vi kommer att göra det i krigets hetta, det kommer att vara sättet att göra det, ett adekvat och korrekt sätt, det enda sättet att göra det. Där i handlingarna, som vi har studerat, intensifieras människornas medvetna kapacitet, viljan är mer spänd, passionen kraftfullare, den djävulska energin. Kamrater, där kommer vi att finna energin, styrkan, den tillräckliga kapaciteten för det stora brottet. Det är vad vi har skrivit in [A eso hemos entrado]. Trumpeterna börjar ljuda, massans brus växer och kommer att växa mer, det kommer att döva oss, det kommer att locka oss till en kraftfull virvel, med en ton: vi kommer att vara historiens huvudpersoner, medvetna, organiserade, beväpnade och därmed kommer det stora brytandet och vi kommer att vara skapare av den definitiva gryningen. I det har vi gått in kamrater.

Jag vill avsluta: denna skola, denna Första Militärskola för Partiet är ett sigill och en öppning, den förseglar det som har gjorts fram till idag, den öppnar morgondagen. Det vi har gjort hittills är positivt, det har burit god frukt. Av deras verk skall du känna dem, sägs det; verken är gjorda, framför oss, finns det inget att bevisa; Det som har gjorts hittills har varit bra. Öppningen, som vi måste göra, kommer att bli ännu större och i slutändan kommer det att vara det enda stora vi måste göra. Den kommer att komma ur vapnen, gevärspiporna, den kommer att komma ur partiets direkta aktion på massorna. Den kommer ur folkkriget.

Kamrater, denna skola är helt enkelt historisk, vi kunde inte förstå dess dimension, väga den därefter om vi inte ser decennier framåt. Det här är Initiatörernas Skola, det är namnet som Centralkommittén har gett den, det är i ett ord ILA 80. Som betyder: Starta den väpnade kampen 1980, det betyder det. Det är engagemang, det är utmaning; vi är utplacerade, vi kommer att överträffa det; Jag säger inte att vi kommer att uppfylla det, utan snarare kommer vi att överskrida det eftersom det är kravet och det historiska behovet och ingen kan säga något annat.

Kamrater, Initiatörernas Skola, ILA 80, är idag detta: att initiera den väpnade kampen 1980. Decennier senare, i framtiden, kommer det att vara så här: ILA 80 kommer att översättas på detta sätt: den väpnade kampen initierades 1980. Det är vad vi har gjort här. Det ordet är väldigt vackert, det har en dubbel betydelse och om vi ser mer har det en annan: det är konkretionen av det som har gjorts fram till nu, det formar hela det förflutna. Vad vägledde oss kamrater? Initiera den väpnade kampen, säger inte det Nionde Plenarsammanträdet [mötet] det? Kamrater, det är därför det förflutna som konkretiseras, i nuet som det öppnar och det är framtiden som oundvikligen kommer att behöva uppfyllas. Allt detta är ILA 80. Konkretiseringen av det man kommit överens om, ILA 80 är det; konkretiseringen av det tidigare avtalet om att initiera den väpnade kampen, det är i nuet för att starta den väpnade kampen idag, i år och det kommer att vara i framtiden, den väpnade kampen började 1980.

Kamrater, allt gjort av oss i dessa komplexa dagar, i svåra stunder, men avslutningsvis, tillfredsställande dagar, fruktbara, goda, friska, vitala, allt konkretiseras i ”Initiatörernas Skola: ILA 80”.

Centralkommittén, Centralkommitténs Politbyrå, gratulerar de närvarande, alla, för att de med sitt agerande har bidragit till konkretiseringen av denna verklighet. De gratulerar Partiet för att det med dess agerande har konkretiserat denna verklighet; gratulerar massorna, vårt folk eftersom deras hundratals år långa agerande har materialiserats här. Den gratulerar arbetarklassen i världen, det internationella proletariatet, världens folk eftersom deras agerande har burit frukt här. Den hyllar, som den alltid kommer att behöva göra, till marxismens-leninismens-maotsetungs tänkandes odödliga fanor, eftersom allt som är så stort och alltid kommer att leva har materialiserats här. Marxismen-Leninismen-Maotsetungs tänkande har häckat bland oss, den internationella arbetarklassen och världens folk har häckat bland oss, Partiet, vårt folk, vår klass har häckat här, revolutionens anda. Det är äntligen här!: all vår kamp är validerad. Äntligen, kamrater, blev det verklighet: Initiera den väpnade kampen i dag. Allt som gjorts, inklusive de fel som har tjänat som erfarenhet, valideras här, det är kärnan i denna skola.

Centralkommittén, centralkommitténs politiska byrå känner och uttrycker genom talaren en enorm glädje eftersom vi har fullgjort en enkel och stor uppgift: att den väpnade kampen, initiera den väpnade kampen, ILA 80 häckar här och definierar avslutandet av det förflutna , specificerar nuet och öppnar framtiden. Kamrater, vi har uppfyllt det, därför öppnar sig framtiden, löftet öppnas, hoppet; Låt oss komma ihåg orden från en gammal vis ”Vad livet lovar dig, uppfyll det till livet du”.

Marxismen-leninismen-maotsetungs tänkande, det internationella proletariatet och världens folk, arbetarklassen och folket i landet, partiet med dess baser, kadrer och ledare, all denna stora gemensamma aktion från århundraden har konkretiserats här. Löftet öppnar sig, framtiden utspelar sig: ILA 80.

Vår plikt är att uppfylla det. Det som har getts oss som framtid måste vi uppfylla för livet, folket, proletariatet, för Marxismen-Leninismen-Maotsetungs tänkande.

Kamrater, den satsade ansträngningen är nöjd [se contenta], gläds åt det utförda arbetet, är nöjd med det som har gjorts, söker inte belöning.

Framtiden ligger i gevärspipan! Den väpnade revolutionen har börjat!

Ära åt marxismen-leninismen-maotsetung!

Leve Perus Kommunistiska Parti!

Låt oss börja den väpnade kampen!

(Från FÖRSTA MILITÄRSKOLAN; 19 april 1980)

 

MOT GERILLAKRIG!

Den första delen av denna session ger oss grundläggande slutsatser:

I. Startplanen, dess tillämpning och auktionen [el remate] av de första aktionerna är en lysande och rungande framgång av betydelse och stor återverkan som har antänt folkkrigets ständigt levande lågor i vårt land.

II. Som en sammanfattning av erfarenheterna i den Allmänna Balansen av de första aktionerna har Partiets militära linje vidareutvecklats och dess konsolidering har avancerat, krossande högerismen konkretiserad i militaristiska positioner som skisserar en linje som syftar till att utvecklas som en borgerlig militaristisk linje.

III. Partiet, stärkt i smedjan av de första aktionerna, är redo att marschera mot början av gerillakriget.

Den första belyser den lysande och rungande framgång som partiet har uppnått, den har stora historiska återverkningar.

Den andra påpekar att i balansen mellan de första aktionerna har partiets militära linje utvecklats ytterligare och har avancerat i sin konsolidering genom att bekämpa militaristiska positioner som försöker utvecklas som en borgerlig militär linje. Sålunda har vi uppnått större utveckling och framsteg i konsolideringen, men den militära linjen, som vilken linje som helst, utvecklas och konsolideras bara i kamp.

Den tredje slår fast och understryker att partiet är beredd att marschera mot början av gerillakriget.

Vi har avslutat den första delen, som är fundamental och grunden för denna session i den utvidgade centralkommittén [Comité Central Ampliado]. På dessa solida grunder kan vi skissera den nationella och internationella kontexten och lägga upp planen för att starta gerillakriget. Vi måste vara mycket medvetna om den lysande och rungande framgången med tillämpningen av Planen för att inleda den väpnade kampen, en plan som har historisk betydelse och har skakat landet genom att placera partiet i centrum för klasskampen, i centrum för klasskampen. den politiska tävlingen[contienda].

Kommunistiska militantas [partimedlemmar? militantes comunistas] ständiga kamp som ett uttryck för proletariatets klasskamp, för massorna av vårt folk, har formats historiskt genom att definiera fält [definiendo campos]; vi har gått in i den högsta formen av kamp, väpnad kamp för att förstöra den gamla ordningen och bygga upp det nya samhället.

Från och med nu bor folkkriget bland oss och bebor landet och dess ständigt levande lågor kommer att elda, uppflamma vårt folk; De kommer att vara oövervinnerliga, chockerande och destruktiva lågor i det ruttna rådande samhället, lågor från vars hjärta kommer att stiga framtidens mäktigaste bål.

Det historiska uppdraget att inleda den väpnade kampen i vårt land och utveckla den som en del av och bidrag till kampen i Latinamerika, för det internationella proletariatet och världens folk och för världsrevolutionen som vi tjänar genom en proletär internationalism har fallit för oss.

Den måste vara lång men fruktbar; den måste vara blodig men briljant; hård måste det vara men kraftfull och allsmäktig. Det har sagts att med gevär förändras världen, vi gör det redan. Allt kommer att komma ut ur munnen på gevären, vi ser det redan och vi kommer att se det ännu mer när folkkriget utvecklas.

Till kommunisterna som är aktiva i detta parti, i detta land, som har brutit förtrollningen av mer än 50 år, deras själar kan inte låta bli att vibrera idag när vi realiserar denna stora balans som kontrollerar och väger vad som har åstadkommits, räknande, mätande och vägandes framtiden. Vi är mycket medvetna om och ansvariga för vad vi gör; Vi har inget att vara stolta över förutom att göra vår plikt väl och vi har inget att skryta med, för äran tillhör klassen, folket och partiet. Men vi måste svämma över av optimism, säkra på att milstolparna i den nya ordningen börjar sätta sig. Framtiden börjar skrivas, vi kommer att skriva den nya historien med blommor av sten i brons och för evigt och alltid; Vi kommer att tämja kullarna, vi kommer att skriva en ny historia med svärdens spetsar, med eldens ljus, som förstör orättvisa, föder framtiden.

För varje Kommunistiskt Parti kommer det ett ögonblick som om man antar sitt tillstånd som proletariatets avantgarde med vapen sliter genom århundradena; utlöser sitt rungande krigsrop och attackerandes himlen, skuggorna och natten, får de gamla och ruttna reaktionära väggarna börja ge vika, får dem börja spraka och knarra som ömtåliga löv inför ömma och nya lågor, inför unga men sprakande brasor. Folkkriget börjar sopa bort den gamla ordningen för att oundvikligen förstöra den och ur den gamla kommer det nya att födas och i slutändan kommer kommunismen att födas för alltid, likt en klar, ärorik fågel fenix.

Vi måste upphöja optimismen och svämma över ännu mer av entusiasm och föreställa oss att vi tjänar till att föreviga ett verk för evigt och alltid. Män är bitar av tid och palpiteringar, men vårt arbete kommer att förbli inpräntat i århundraden i generationer och generationer. Män går oundvikligen till sitt slut, men mänskligheten och arbetarklassen och vad den kommer att skapa kommer aldrig att ta slut. Vi kommer att befolka jorden med ljus och glädje.

Hos oss, med vår väpnade kamp, börjar autentisk frihet födas, den enda sanna. Vi är framtidens trumpeter, av den outsläckliga elden som sprakar i den stormiga nutiden.

LÄNGE LEVE DEN OEMOTSTÅNDLIGA MARSCHEN MOT GERILLAKRIG!

24 augusti, 1980

PKP, DEN UTÖKANDE CENTRALKOMMITTÉN