Var tar de progressiva intellektuella vägen? De dyker upp och gör en insats och sedan försvinner de i armarna på det stora revisionistpartiet (V). Känner ni igen detta scenario?: ”Ja ja jag håller ju inte med dem om allt men de ju mot nedskärningar och NATO osv”.

Visst är det sant att V i ord uttrycker samma uppfattning som vi i vissa frågor. Det betyder dock inte att partiet som sådant är det minsta progressivt. Partiet är ett revisionistiskt klassamarbetsparti som försöker överbrygga klassmotsättningarna istället för att skärpa dem genom kamp. Partiet gör inte den minsta insats i kampen på arbetsplatser och i bostadsområden. Det ”skitjobbet” överlåter de åt andra och men de försitter aldrig en chans att slå mynt av den kampen i valen så att ”valboskapen” kan säkra deras varma och sköna platser i kaptailistdiktaturens församlingar.

”Under nuvarande förhållanden är revisionismen mera ödeläggande än dogmatismen. En av våra viktiga aktuella uppgifter på den ideo­logiska fronten är att utveckla kritiken av revisionismen.” Tal vid Kinas kommunistiska partis rikskonferens om propagandaarbete”, (12 mars 1957), Skrifter i urval, s. 454-455.

Hur utvecklar vi kritiken av revisionismen? En bra början skulle vara att analysera de idéer som uttrycks i deras partiprogram.

”Vi försvarar den svenska modellen på arbetsmarknaden eftersom den har bidragit till bättre villkor och till ökad facklig organisering.”

Inte många tänker på vad detta betyder. Den ”svenska modellen” innebär arbetarklassen låses fast i ett järngrepp som ska hindra alla framsteg på arbetsplatserna. Ingen kamp ska förekomma. Allt ska lösas i god samförståndsanda genom att ombudsmännen skriver på avtal över huvudet på arbetarna.

Den svenska modellen eller den nordiska modellen är en politisk idé som i dess moderna tappning växte fram under 1930-talet som en kompromiss mellan  marknadsekonomiska/kapitalistiska intressen av ekonomisk tillväxt och lönsamhet och den av socialdemokrater och socialliberaler drivna socialpolitiska utjämningssträvanden, idén om folkhemmet, som resulterade i ett slags oskrivet samhällskontrakt. ”

Ja, V är ett ”hot” mot arbetarklassen, och även om vi samarbetar med personer inom V som en del av enhetsfronter så får inte glömma att partiet i stort är en lika stor fiende till arbetarklassen som Socialdemokraterna.