(Susanna Gideonsson, LO:s ordförande)

LO-ledningen har lämnat walkover på förhand

Vilket är läget för arbetarklassen i Sverige inför den stundande avtalsrörelsen 2023? Arbetarklassen står inför en dyrtid, en formidabel levnadskostnadkris.

• Enligt Medlingsinstitutet har inflationen i år har redan utraderat sju års reallöneökningar.
• Matpriskollen anger att matpriserna har stigit med 14 procent på ett år.
• Det rapporteras att många hyresvärdar har aviserat krav på hyreshöjningar på upp till 10 procent för 2023.
• SVT/Novus berättar att räntehöjningar på rörliga bolån, som en majoritet av LO-arbetarna har, kan tvinga en halv miljon från deras hem.
• Vattenfall varnar för fördubblade elpriser i vinter jämfört med föregående vinter.
• Det talas om höjda priser på vatten och sophämtning. Stockholm stad planerar en höjning av priserna för vatten med 25 procent.
• Enligt Konjunkturinstitutet kommer reallönerna i år att minska med 5,4 procent.

Hur tänker då LO-ledningen tänkt möta dyrtiden? Deras ”vapen” är samordnade förhandlingar och en extra låglönesatsning. Löner upp till en viss nivå, 27 100 kronor i månaden, ska höjas med ett bestämt antal kronor. Löner ovanför den nivån höjs i stället med en procentsats, som inte har preciserats än. Löneökningarna räknas sedan fram utifrån lönerna på varje arbetsplats. På så sätt bildas en pott, som ska fördelas bland de anställda efter förhandlingar mellan facket och arbetsköparen lokalt. Det finns alltså inga garantier för att den anställde ska få en bestämd löneökning.

LO tänker också agera ”ansvarsfullt” och Metall, det mesta anpassliga fackförbundet, har redan förvarnat om det inte tänker kräva full kompensation för inflationen. LO kan inte ens längre skylla sin återhållsamhet på att det sitter en socialdemokratisk regering vid makten.

LO:s utgångspunkt är principlös och bäddar för att arbetarna kan se fram emot reallönesänkningar under den kommande avtalsperioden. Det är naturligtvis inget fel att göra extra låglönesatsningar, men det måste ske från en riktig utgångspunkt.

Den enda riktiga utgångspunkten är att arbetarklassen ska kompenseras fullt ut för inflationen. Men det räcker inte med att vara emot reallönesänkningar – lönerna måste också höjas på profitens bekostnad. Annars kan inte arbetarklassen flytta fram sina positioner. Kapitalisterna har trots coronapandemin och det pågående kriget i Ukraina inte haft några som helst problem med att öka sina vinster.

På varje arbetsplats och i varje fackförening måste arbetarna diskutera vilka konkreta lönekrav som måste ställas för att de fullt ut ska kompenseras för dyrtiden och dessutom säkra en ökning av reallönen. Det räcker inte med att ställa krav, det måste också sättas press på fackförbundsledningarna och LO-ledningen och sist men inte minst måste arbetarna vara beredda att sätta makt bakom orden, d.v.s. använda sig av lämpliga stridåtgärder.

Full kompensation för dyrtiden!

Högre lön på profitens bekostnad!

Ettårsavtal! Avtalen ut på beslutande medlemsomröstning!

Gör facket till en kamporganisation – enhet på klasskampens grund!