För en offensiv och solidarisk avtalsrörelse 2016!

Arbetarklassen kan inte ta något ansvar för kapitalets vinster. Det finns ingen anledning varför arbetarklassen ska hålla igen sina löneanspråk och sin lönekamp. Om inte arbetarna på varje företag och inom varje bransch tar ut så höga löner som möjligt, medför det bara att kapitalets vinster ökar på dessa ställen. De arbetargrupper som idag tjänar sämst har ingenting att vinna på att andra grupper av arbetare håller tillbaka sin lönekamp. Framgångsrik lönekamp inom ett område fungerar sporrande för andra arbetargrupper. Givetvis bör arbetarklassen ägna särskild uppmärksamhet åt de arbetargrupper som tjänar sämst. Detta görs främst genom att dessa låglönegrupper aktivt stöds då de tar upp sin lönekamp.

Därför är det bra att LO:s samordning har spruckit i år. Det ”märke”, d.v.s. att industrin ska vara lönenormerande, som IF Metall förordar, gäller inte. IF Metall och närstående fackförbund tar ansvar för industrins konkurrenskraft, inflationens utveckling och så vidare. För dem är företagens vinster och aktieutdelningar bara en blind fläck. Bara om IF Metall driver igenom ett avtal, som innebär verkliga reallönehöjningar för sina medlemmar och som kan sporra andra arbetargrupper till kamp, finns det ett märke, som andra också kan runda. Det måste bli slut på linjen att vissa fackföreningsledare öppet går ut och missunnar andra fackförbund större lönepåslag än deras egna fackförbund. Denna splittring tjänar bara arbetsköparna på. Fackförbunden ska enbart fokusera på medlemmarnas behov och på företagens vinstnivåer.

Kräv minst 4 procent i generell löneförhöjning! Minst 650 kr i månaden i kronor och ören!
Kräv ett extra lönepåslag i kronor och ören till de arbetargrupper som tjänar under 25 000 kronor i månaden!
Nej till individuell lönesättning! Varje lönearbetare ska garanteras samma generella löneförhöjning!
Avskaffa Medlingsinstitutet vars enda uppgift är att hålla ner löneförhöjningarna!
Högre lön på profitens bekostnad!

De senaste decennierna har arbetsköparna, deras olika företrädare och allierade, medvetet genomfört en politik, som understödjer osäkra anställningar och som sår splittring i arbetarleden. De fasta anställningarna har minskat från 82 procent av de anställa till 76 procent på 20 år. Under 2014 arbetade 134 000 personer i bemanningsföretagen. 2008 ändrade den borgerliga regeringen reglerna för arbetskraftsimport, så att det numera endast är arbetsköparen som avgör om det råder brist. Lex Laval, Lavallagen, gör det omöjligt för fackförbund att vidta stridsåtgärder för att tvinga utländska företag verksamma i Sverige att teckna kollektivavtal.

Vissa fackförbund har t.o.m. tidigare schackrat bort bestämmelser i Las mot löneförhöjningar. IF Metall och Handels har nyligen satt sig i förhandlingar med arbetsköparnas representanter för att tillsammans med dem ytterligare försämra Las. Med jämna mellanrum går de borgerliga partierna till propagandaoffensiv för att sänka ingångslönerna, vilket i förlängningen kommer att innebära att de berörda inte kommer att kunna leva på sina löner.

Nej till varje försämring av Las! Avbryt alla överläggningar!
Inför regler för att begränsa antalet visstidsanställda!
Nej till sänkta ingångslöner!
Återinför avdragsrätten för fackföreningsavgifterna!
Höj arbetslöshetsersättningen till 80 procent av aktuell lön!
Nej till höjd pensionsålder!
Avskaffa bemanningsföretagen!
Utländska företag verksamma i Sverige måste teckna kollektivavtal med minimilöner! Upphäv Lavallagen!

Sedan 1970-talet har den fackliga organisationsgraden sjunkit från runt 90 procent till drygt 60 procent i Sverige. Detta är delvis självförvållat och beror på att de fackliga organisationerna inte satt tillräckligt hårt mot hårt mot arbetsköparnas offensiv och att medlemmarna inte har mobiliserats till aktiv kamp. Den svenska fackföreningsrörelsen är minst stridsbenägen i hela Norden; danska arbetare strejkar exempelvis femton gånger oftare. Facklig byråkrati kan aldrig ersätta arbetarklassens kollektiva kamp. Därför måste fackföreningsrörelsen demokratiseras och vitaliseras.

Avtalskraven ska formuleras från golvet och uppåt!
Avtalen ut på omröstning!
Fri lokal strejkrätt!
Försvara rätten till fackliga sympatiåtgärder!
Gör facket till en kamporganisation! Enhet på klasskampens grund!

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here