Förra fredagen bröts all kommunikation på Gazaremsan. Inget internet, inga telefonförbindelser och ingen elektricitet. Israels mål är att mörda tiotusentals, förmodligen hundratusentals palestinier och etnisk rensning och tvångsförflyttningar av dem som överlever till flyktingläger i Egypten. Det är ett försök av Israel att utplåna inte bara ett folk, utan även idén om Palestina. Det är en kopia av liknande kampanjer för rasifierad slakt av andra koloniala nybyggarprojekt som trodde att urskillningslöst och massivt våld kunde få strävandena hos ett förtryckt folk, vars land de stal, att försvinna. Och precis som andra förövare av folkmord försöker Israel hålla det dolt.

Israels bombkampanj, en av de kraftigaste under 2000-talet, har dödat mer än 10 000 palestinier, nästan hälften av dem barn, tillsammans med 26 internationella journalister, sjukvårdspersonal, lärare och FN-personal. Omkring 1,4 miljoner palestinier i Gaza har drivits på flykt och uppskattningsvis 600 000 är hemlösa. Moskéer, 120 vårdinrättningar, ambulanser, skolor, hyreshus, stormarknader, vatten- och avloppsreningsverk samt kraftverk har sprängts till ruiner. Sjukhus och kliniker, som saknar bränsle, mediciner och elektricitet, har bombats sönder eller håller på att stängas till följd av bombanfall. Rent vatten håller på att ta slut. I slutet av Israels brända jordens taktik kommer Gaza att vara obeboeligt, en taktik som nazisterna regelbundet använde när de mötte väpnat motstånd, bland annat i Warszawagettot och senare i själva Warszawa. Det Israel vill är att när de är färdiga kommer Gaza, eller åtminstone Gaza som vi kände det, inte att existera.

Borgerlig media skildrar konflikten ensidigt
Borgerliga natonalstater tenderar att bli galna när deras våldsmonopol allvarligt störs, särskilt i koloniala stater med bosättare eftersom koloniala stater i vanliga fall inte nödvändigtvis behöver ursprungsbefolkningen för att existera – i motsats till motsättningen mellan bourgeoisie/proletariat där den förra förtrycker den senare men också behöver dem för att existera och därför inte bara kan döda dem alla – är statens reaktion särskilt störd och brutal. Alla Israels åtgärder i Gaza sedan den 7 oktober har varit att försöka införa pacifisering genom avskräckning och återupprätta sitt våldsmonopol, samt att demoralisera motståndsrörelsen. De kan egentligen bara slå till mot civila mål på grund av tunnelnätverken, så i verkligheten är flyganfallen bosättarnas impotenta raseri – och viktigast av allt, rädsla; varje israel som lägger upp dessa verkligt förkastliga videor som hånar Gazaborna bör förstås som människor som är extremt rädda för att deras gods (i ordets vida bemärkelse) ska tas ifrån dem med våld och som hittar sätt att hantera denna rädsla. De dödar förvisso en massa oskyldiga människor men angreppen är mestadels militärt irrelevanta och återuppbygger inte någon avskräckning eller deras våldsmonopol. Världen reagerar också med fasa på vad som sker och vi ser nu protester i över 100 länder där folket reagerar mot yankee-imperialismen och staten Israel.

Hamas väpnade gren, Qassam-brigaderna, sade förra veckan att de har ”förhindrat ett israeliskt markangrepp i Beit Hanoun och öster om Bureij” och tillägger att ”våldsamma sammandrabbningar” nu äger rum. En högt uppsatt Hamas-tjänsteman, Osama Hamdan, har sagt att Israel försökte ”skapa en bild av seger”. ”Att skära av kommunikationerna från Gazaremsan är ett försök att dölja den [israeliska] ockupationens brott utan någon tillsyn eller ansvarsskyldighet”, tillade Hamdan.

Israels hamnar är också under ständig attack. Ashkelon, som ligger närmast Gaza, har stängts. Eilat har varit målet för en missilattack från Houthi-sidan i Jemen. Ashdod, som står för omkring 40 procent av den inkommande och utgående israeliska sjöhandeln, och Tel Avivs hamn har varit måltavlor för raketbeskjutninar. Resultatet är en tiofaldig ökning av krigsriskförsäkringar för fartyg och laster och en begränsning av internationella fartygsrörelser till och från de israeliska hamnarna; det finns rapporter om att sjöfarten har minskat med 30% i Ashdod jämfört med volymen före kriget. Evergreen, det taiwanesiska containerrederiet, förklarade force majeure för Ashdod den 17 oktober, omdirigerade ett fartyg till Haifa och stoppade framtida sjöfart till båda hamnarna. ”Vi rekommenderar att varje hamnbesök i Israel utvärderas från fall till fall och att lämpliga försiktighetsåtgärder implementeras i fartygens beredskapsplaner”, rekommenderar en varningsbulletin från sjöfartsindustrin.

Det är också svårt att spåra det palestinska motståndets infrastrukturattacker. De inledde med cyberattacker mot Israels elproduktionsanläggningar och elnät; dessa har följts av missil- och drönarattacker. ”Grunden har lagts för attacker mot det israeliska elnätet”, hävdar en amerikansk militärkälla. ”Jag tror att drönare kommer att komma först, sedan missiler. Vi kan till och med få se kommandoräder.” Chevrons offshore-gasfält Tamar har stängts ned. Källan producerar 70 procent av den gas som krävs för att tillgodose Israels behov av elproduktion. Inte en enda proimperialistisk mediekälla har uppmärksammat att Israel riskerar att förlora sin viktigaste energikälla till följd av drönar- eller missilattacker. ”Efter vad amerikanerna och tyskarna gjorde för att spränga Nordstreams pipelines”, kommenterar en industrikälla i Moskva, ”vad håller då Hamas tillbaka från att slå till mot Tamar, eller Hizbollah från de andra israeliska gasfälten?”

Protester till stöd för Palestinas folk
Sedan Israel inledde sin belägring av Gaza som svar på Hamas attack den 7 oktober har det förekommit massiva protester över hela världen i solidaritet med Palestina. Detta inkluderar USA, där landet har sett de största antikrigs- och antiimperialistiska protesterna sedan Irakkriget 2003. Tusentals har gått ut på gatorna i New York, Los Angeles, Washington DC och dussintals andra städer. En protest i Washington DC som organiserades av judiska aktivistgrupper drog tusentals människor, och hundratals arresterades senare, inklusive två dussin rabbiner. Uppskattningsvis 25 000 personer dök upp till en demonstration i Chicago. Inom de första tio dagarna hade ca 180 000 människor deltagit i demonstrationer mot Israel i USA enligt borgerlig media – de verkliga siffrorna vet vi inte. Ännu har protesterna varit mestadels fredliga och har inte bemötts av polis och militär med samma hårdhet som Black Lives Matter-demonstrationerna. Dessa händelser visar dock inga tecken på att upphöra, med många fler planerade under de kommande dagarna och det återstår att se hur Biden-administrationens krigsivrare kommer att bemöta detta.
Även i andra länder har enorma mängder folk visat sitt stöd för Palestinas folk och deras rätt till självförsvar.

Bara i Sverige har demonstrationer förekommit i Bollnäs, Borås, Göteborg, Halmstad, Helsingborg, Malmö, Norrköping, Stockholm, Uddevalla, Uppsala, Växjö med flera. Tiotusentals protestanter har gått ut och visat sin avsky – enbart i Malmö kom 5 000 personer enligt polisens egna siffror.

Palestinademonstration i Helsingborg

Sammanfattningsvis
Aktionen den 7 oktober var en seger och ett hårt slag mot imperialismen, och vi är helt övertygade om att den palestinska nationella motståndsrörelsen, så länge den förlitar sig på sina egna krafter och massorna, kommer att besegra alla imperialismens och de israeliska slaktarnas planer. Huvudpunkten i all verksamhet måste vara att på ett levande sätt stödja detta viktiga bidrag från det palestinska folket till utvecklingen av den proletära världsrevolutionen.