Imperialismens förrutnelseprocess och dess allmänna kris tar sig i utryck på många vis. Ett av dessa vis är hur svenska imperialismen inte längre kan använda sig av imperialistiska superprofiter, profiter som de svenska storföretagen och svenskt kapital roffar åt sig i de förtrycka nationerna, för att upprätthålla den falska socialdemokratiska ”klassharmonin” och klassamarbetet. Klassamhällets ökade utsugning kan inte undgå någon. Ett resultat av detta är att en stor del av massorna i de mest fattiga och förtrampade områden inte ser någon annan väg ur denna misär förutom kriminaliteten. Det krävs ingen kärnfysik för att förstå sambandet mellan ungdomsarbetslöshet, fattigdom och kriminalitet.
Med de senaste månadernas gängrelaterade våldshandlingar är det viktigt att förstå roten till kriminaliteten, borgarklassens intresse och roll, den borgerliga statens våldsapparat och arbetarklassens intressen.
Det är kapitalismen som skapar fattigdomen och kriminaliteten
Det är kapitalismen som tvingar ner stora delar av den svenska arbetarklassen till liv i fattigdom. Inte nog med det! På grund av imperialismens allmäna kris så behöver kapitalisterna öka utsugningen av arbetarklassen mer och mer för att betala för kapitaliserna tävlan om marknadsandelar. De gör detta genom exempelvis:
– Reallönesänkningar; Att höja priserna för exempelvis konsumtionsvaror och boende, i snabbare takt än vad lönerna höjs.
– Arbetslöshet; Kapitalisterna effektiviserar arbetsplatserna genom att minska antalet arbetare och därav höja arbetstakten och kan därigenom spara pengar. Kapitalisterna och deras politiker har bestämt sig för att Sverige ska ha vad de kallar en “jämviktsarbetslöshet” kring ca 7 procent. Bl.a. Konjunkturinstitutet, Riksbanken och Finansdepartementet utgår från att detta är en rimlig nivå. Cirka 400 000 personer ska alltså tvingas ha en miserabel tillvaro bara för att det tjänar den härskande klassen. En hög arbetslöshet tuktar arbetskraften och håller nere lönerna.
– Nedskärningar i välfärden; Genom att minska statens, regionernas och kommunernas kostnader för exempelvis bidrag, utbildning, ungdomsarbete, föreningsliv och organiserad rekreation såsom fritidsgårdar, så kan den borgerliga staten spendera mer av folkets skattepengar på att ge bidrag till storföretag, finansiera projekt som kapitalisterna själva inte vill kosta på sig och att utveckla statens våldsapparat.
Allt detta skapar en tillvaro som blir mer och mer odräglig för arbetarklassen och erbjuder ingen väg ur denna misär för stora delar av massorna. Så länge denna situation består så kommer kriminaliteten öka mer och mer. Kapitalismen skapar även en kultur och ett ideal om hur man ska se ut och hur man ska vara. För de som inte har råd att uppfylla detta blir det svårt att bli välkomnad in i samhället och att bli accepterad på arbetsmarknaden. Även detta är ett ytterligare incitament för flera att välja ett liv i kriminaliteten.
Mer repression eller fattigdomsbekämpning?
Trots att fattigdomen är den enda logiska grunden till kriminaliteten så är det inte den som den svenska staten vill bekämpa. Utan istället för att se till att arbetarklassen har sina behov tillfredställda och att en väg till ett bättre liv erbjuds så är det rasism, repressiva lagar och militarisering som står på menyn.
Det är helt klart obehagligt när människor mördas i uppgörelser för pengar och makt och det är inte konstigt att det skapar rädsla. Men borgarklassen har tagit tillfället i akt och utnyttjat denna rädsla och förvärrat den genom överdrivna reportage i media och nyheter. De utnyttjar situationen för att skrämma upp opinionen genom att överdriva våldet i media. De utnyttjar även situation för att splittra arbetarklassen genom att beskylla invandrare, huvudsakligen muslimer för våldet. De gör detta för att kunna dölja sin egen skuld i det hela då det är kapitalismen och dess kris som ligger bakom våldet. De vill hellre att arbetare beskyller varandra än att de ser de verkliga orsakerna till kriminaliteten. De ser även till att göra staten mer exekutiv, öka finansieringen av polisen och att stifta fler repressiva lagar som försvårar organiseringen i förorterna och för att underlätta för den borgerliga staten att utvisa oliktänkande – De uttnyttjar situation för att splittra arbetarklassen och för att rättfärdiga militarisering av den svenska staten, öka förtrycket och repressionen mot arbetarklassen.
Det är en lögn att borgarklassen bryr sig om att bekämpa de kriminella nätverken. Om det handlade om att stoppa de kriminella nätverken och dess narkotika handel, varför utreds och drogtestas inte vardagsknarkna på de dyra klubbarna i innerstaden utan istället så är det i förorterna som visitationszonerna införs där droginnehavet och användandet är betydligt lägre? Borgarklassens kamp mot gängen är enbart en teater för att rättfärdiga den ökade repression och den ökade reaktionarisering av den borgerliga staten.
Vad vi ser idag är att flertalet opportunister och revisionister deltar i borgarklassens upprutsning och militarisering av den svenska staten. Socialdemokrater, vänsterpartister och flertalet andra propagerar för fler poliser och undertagstillstånds lagar och går borgarklassens ärenden för att rättfärdiga att staten gör sig mer militariserad och exekutiv vilket underlättar deras förberedande för införandet fascism i framtiden.
Vad är det som behövs?
För de förtrampade, de isolerade och allienerade, de som får välja mellan arbetslöshet eller odrägliga arbetsvilkor, de som ser hur alla riksdagspartier erbjuder bara mer förtryck istället för lösningar, för alla de som inte ser något ljus i det kapitalistiska mörket, för alla dessa behövs det att kommunisterna erbjuder en alternativ väg. För dessa människor som kapitalismen inte har erbjudit någon väg ur denna misär kan kriminaliteten ha en viss attraktion. Men kriminaliteten är inte något som kan förändra den materiella situation som massorna befinner sig i. Den kan bara erbjuda mer splittring, mer oro, mer statlig reaktion och mer våld mot folket.
Det som behövs är en alternativ väg, en väg som faktiskt kan erbjuda de förtrampade en framtid. Det som behövs är att kommunisterna visar vägen i kampen för massornas dagskrav – mot prishöjningar, mot avvecklingen av välfärden, mot arbetslösheten, mot hyreshöjningar. Det som behövs är ledning för arbetarklassen och att de tillsammans med kommunisterna kan kämpa och göra motstånd mot den allmänna krisen.
Borgarklassen och imperialismen har enbart en lösning. Att utveckla sin våldsapparat mer och mer, göra staten mer och mer exekutiv och att öka förtrycket av de mest förtrampade delerna av massorna. Detta kan inte lösa massornas desperata situation. Den enda lösningen för att bekämpa gängkriminialiteten är en socialistisk revolution, där den ekonomiska grunden för kriminalitet, exploateringen av arbetarklassen, försvinner och där samhället löser massornas situation genom att organisera samhället utifrån principen utifrån förmåga, efter behov.