Utvald bild: Beirut på tisdagen.
Måndag
Arbetare på Audis fabrik i Bryssel, Belgien, demonstrerade som en del av en massiv demonstration med runt 10 000 deltagare och delegationer från Frankrike, Tyskland, Polen och Nederländerna, mot Audis arbetarfientliga agerande och hot om att stänga ned fabriken.
Israel genomförde ännu en massaker i Gaza. Israeliska ockupationsstyrkorna öppnade eld mot det överbefolkade al-Bureijlägret i centrala Gaza. Enligt det civila försvaret befann sig omkring 50 personer i de beskjutna byggnaderna; hela familjer har omintetgjorts till följd av detta dåd. Det civila försvaret anfölls från ovan av flygplan när det försökte hitta kropparna under raset, och även ambulanserna besköts.
Gruvarbetarna i Soma, Turkiet, som arbetat för företaget Fernas Madencilik, ägt av Ferhat Nasiroglu, en AKP-topp, fortsatte sin kamp mot arbetarfientliga avskedningar som riktats mot medlemmar i Självständiga gruvarbetarnas fackförbund. Arbetarna tog kampen till Ankara, där de läste upp ett uttalande inför arbetsministeriet och rörde sig mot parlamentet, varefter de anfölls av polisen och gjorde motstånd. Till sist läste de också upp uttalandet utanför Gruvarbetarens monument i huvudstaden.
Stridiga demonstrationer inleddes i Salvador, Bahia, Brasilien, mot Bahias militärpolis, den brutalaste i landet, kallblodiga mord på två ungdomar. Däck brändes och affischer sattes upp.
Tisdag
Mindre än 24 timmar efter att Netanyahu förklarade södra Libanon som en del av hans krigsplaner sprängdes ca 1 000 personsökare som Hizbollah nyligen införskaffat. Detta resulterade i dussintals dödsfall, varav flera barn, såväl som flera tusentals skadade och många kritiskt. Enligt Hizbollah är Israel helt skyldig till detta terrordåd mot det libanesiska folket.
28 gruvarbetare för Fernas Madencilik häktades vid en demonstration utanför företagets huvudkontor i Ankara medelst hårt motstånd.
6 poliser skadades i skottlossningar på den franska karibiska kolonin Martinique, som en utveckling av de stora demonstrationerna mot folkets svåra ekonomiska situation. Den franska imperialismen valde att sätta in elitkravallpolisen (Compagnies républicaines de sécurité, “Republikanska säkerhetskompanierna”), en styrka som har förbjudits sedan 1959 efter att då har mördat 10 personer på Martinique. Demonstrationer förbjöds fullständigt i vissa kommuner, inklusive Martiniques huvudstad Fort-de-France, där ungefär en fjärdedel av öns befolkning bor. Dock kämpar massorna ändå i dessa områden. De satte McDonald’s-restaurangen i stadsdelen Dillon i brand och upprättade barrikader runt den. En liknande situation uppstod vid en Carrefour Hypermarket. Grand Port Maritime de Martinique, hamnen som 98% av öns importer och exporter går genom, har också varit mål för protestaktioner.
Kollektivtrafiken i Salvador, Brasilien, ställdes in på grund av den skarpa situationen vari massorna stred mot militärpolisen med stenar och glasflaskor.
Onsdag
Attackerna mot det libanesiska folket fortsatte, denna gång genom att spränga walkie-talkies i Libanon istället. Israels krigsminister Yoav Gallant såväl som jänkarnas egna borgerliga medier erkände till Israels genomförande av terrordåden i Libanon. Dessa apparater har sålts till Hizbollah genom olika företag: taiwanesiska Gold Apollo, ungerska Bac Consulting KFT och bulgariska Norta Global Ltd.. Alla dessa har förmodligen antingen upprättats av Mossad eller fått inflytande därifrån som en del av en långsiktig israelisk plan för att utvidga folkmordet för att även inkludera libaneser.
Arbetare för Fernas Madencilik genomförde en sittstrejk utanför gruvan i Soma, varefter fackordföranden och fyra andra arbetare häktades.
Den gamla brasilianska statens militärpolis sköt ihjäl 23-årige småbarnspappan Neri Ramos da Silva, som tillhörde ursprungsfolket Guarani-Kaiowá, på ursprungsbefolkningens mark “Nhanderu Marangatu”. En kvinna skadades också av skotten, och folks hus förstördes. Militärpolisen arbetade tillsammans med latifundierna för att genomföra detta. Efter att da Silva mördades gjordes även ett försök att förstöra beviset genom att förflytta hans kropp, någonting som motverkades av massorna. (Källa: The Red Herald och Cultural Survival)
Den franska reaktionära staten mördade två kanakiska självständighetsaktivister, bland 9 andra sedan maj i år. Mordet skedde i Saint Louis, nära Nouméa. Förtryckets styrkor hävdade att det hade avfyrats 300 skarpa skott i området för att rättfärdiga att gå in och försöka häkta aktivisterna. De möttes av motstånd och började till slut skjuta- Styrkorna stängde även av vägarna för att isolera de kämpande massorna, vilket satte käpp i hjulet för de kanakiska arbetarna i områdets liv.
De Nationella kampdagarna inleddes i Mexiko, av De 43:s mödrar och fäders kommitté, Mexikos socialistiska bondestudenters federation (FECSM), Nationella folkförsamlingen (ANP) och Utbildningsarbetarnas nationella koordinatörer (CNTE), i koppling med 10-årsdagen av försvinnandet av de 43 läkarstudenterna i Ayotzinapa, vars falls utveckling har bevisat att staten är skyldig för kidnappningarna. Kampdagarnas huvudparoll är ”Utan fred, ingen nåd!”.
Hundratals studenter vid Rio de Janeiros delstatsuniversitet (UERJ), Brasilien gjorde motstånd mot militärpolisens försök att vräka dem från deras ockupation av universitetet. Ockupationen påbörjade som reaktion på att studiebidrag fråntogs fler än 6 000 studenter. Studenterna lyckades försvara och till och med utvidga den. Ockupationens krav är återupprättandet av studiebidraget och slutet på kriminaliseringen av kampen.
Olika stadsdelar av Fort-de-France och närliggande Lamentin, Martinique, påtvingades utegångsförbud mellan kl. 21:00 och kl 5:00 från 18/9 och 23/9.
Torsdag
Studenterna vid UERJ, Brasilien, genomförde en storslagen morgondemonstration för att visa sin styrka. Militärpolisen försökte utan tur att skrämma dem. Senare på dagen bröt sig flera ligister utan uniform in på universitetet och försökte vräka studenterna med våld medan biträdande rektorn såg på. Återigen slogs reaktionen tillbaka. Därefter rövades ockupanterna på sitt vatten och bränsle av universitetsledningen, och de försökte blockera porten för att förhindra att fler studenter skulle komma för att understödja ockupationen, men detta misslyckades och studenterna kunde hålla porten öppen.
Israel genomförde dussintals luftanfall i Mahmoudieh, Ksar al-Aroush och Briket Jabbour i södra Libanon. Detta var den mest intensiva bombningen södra Libanon sedan 7/10/24 enligt tre olika rapporter från området. Anfallen resulterade i ca 100 dödsfall och stora mängder skadegörelse. Hizbollahs ledare Hassan Nasrallah betecknade de israeliska terrordåden som skett de två tidigare dagarna som en krigsförklaring.
Fredag
Ledningen vid UERJ, Brasilien, skickade militärpolisens chocktrupper mot studenterna. Den lovade också att den skulle hjälpa militärpolisen att identifiera kämpande studenter. Hundratals militärpoliser anlände med krigsutrustning för att omringa, isolera och underkuva studenterna. Ockupationen bröts, men studenterna kunde retirera på organiserat vis utan några häktningar eller dödsfall.
Hundratals urfolksbönder belägrade Kashipurs polisstation, Odisha, Indien, för att protestera gripningen av en aktivist mot gruvmonopolens övertramp. Bönderna ockuperade och förstörde byggnaden samt brände däck.
Lördag
Israel bombade Kafr Qasimskolan i Gaza och mördade 22 flyktingar, varav 13 barn, 6 kvinnor och ett foster, som höll hus där. Bödlarna hävdar att skolan var en Hamasbas.
Söndag
Israel krävde att Al Jazeeras kontor i Ramallah, Västbanken, skulle stängas, och genomförde en razzia där. Sändningen ska upphöra i totalt 45 dagar. 5 palestinska barn, varav 2 under 16, skadades av israelisk skottlossning under en räd av Nablus, Västbanken.
Libanesisk återgäldan efter terrordåden tisdag och onsdag påbörjades med raketer som siktade mot den israeliska flygbasen Ramat David, österut från Haifa. Dessa raketer sköts den längsta sträckan från södra Libanon någonsin.
Det irakiska motståndet anföll ett israeliskt mål i Jordandalen med en Al-Arfaddrönare utan dödsfall. Sirenerna tjöt i staden Bisan för första gången sedan 7/10/24.