Mellan 6-27 oktober pågick kommunval i Brasilien. Flertalet av olika revolutionära och demokratiska organisationer förklarade valen som en fars som används för att legitmera den gamla staten i Brasilien och för att splittra den demokratiska rörelsen i Brasilien för att isolera den revolutionära linjen. Under hela valperioden har aktioner mot valfarsen pågått i hela landet. Bojkottsgraden i kommunvalen bekräftar den redan historiska ökningen och markerar samtidigt en fördjupning. Abstentionsgraden i denna första omgång är den högsta sedan 2000 (förutom, valet 2020, som ägde rum under pandemin), och nådde 21,68%. Detta innebär att 33,8 miljoner brasilianska män och kvinnor som, efter att ha registrerat sig och varit i ordning hos valmyndigheten, valde att avstå. Detta är anmärkningsvärt eftersom i Brasilien är det olagligt att inte rösta i valen. Abstenionsgraden är dock betydligt högre eftersom denna siffra inte tar i beaktning ogiltiga röster, blankröster, röster från ungdomar i åldern 16 till 18 år, som inte är skyldiga att rösta, samt personer vars röst har avbrutits många gånger, som inte räknas.
Tidningen Folha de Londrina rapporterade om ett bombdåd som skedde under valdagen för kommunvalens andra omgång den 27 oktober i Londrina, Paraná. En bomb med ett flygblad undertecknat av Brasiliens Kommunistiska Parti (BKP) exploderade på morgonen förra söndagen i kommunvalet på São Paulo Avenue Fair, i centrum av Londrina. Ingen skadades. Enligt marknadsförare som arbetade på platsen vid smällen lämnade en man en låda och flydde. “Han lämnade här och flydde. Några minuter senare skedde explosionen,” sade ägaren till ett av valbåsen vid explosionen. Texten på flygbladet hade rubriken: Rösta inte! Val, Nej, Revolution, Ja!
Flygbladet från bombaktionen förklarar hur Brasiliens Kommunistiska Parti anser att rösta i valet enbart ger legitimitet till borgarklassens och godsherrarnas diktatur, stöttad av imperialismen.
Byggnadsarbetarförbundets kongress
Byggnadsarbetarförbundet i Belo Horizonte och regionen hade den 6 oktober sin XIII kongress, som varade i två dagar i fackets högkvarter. Delegater, arbetare, släktingar, särskilt inbjudna personer och representanter från dussintals progressiva, demokratiska och revolutionära organisationer och enheter deltog i kongressen. Arbetarförbundet publicerade att kongressen godkände följande teser till sitt program:
”1) Att organisera medlemmarna på arbets- och boendeplatserna; 2) Att stödja folkets kamp, särskilt kampen för jord, för att bygga och förstärka arbetar-bondealliansen; 3) Att bygga upp kvinnoavdelningen i facket, att organisera de kvinnliga medlemmarna; 4) Att intensifiera agitationerna och mötena på byggplatserna och förbereda medlemmarna på att stå emot attackerna och, om det är nödvändigt, för strejken; 5) Försök att göra kurser och formationer som lär sig av CIPA [översättarna noterar: Internkommissionen för att förhindra olyckor], som idag inte fungerar, för att bekämpa de dåliga arbetsförhållandena i sektorn; 6) Folkskolans återkomst, för att förbereda arbetarna för att möta arbetsmarknaden, men också för att öka arbetarens autonomi, med kurser i läskunnighet och politisk bildning; 7) Att inte använda facket för att stödja de politiska kandidaterna i valfarsen samt att inte agera med valändamål; 8) Att skapa vägar för självförsörjning och att öka antalet medlemmar och att systematiskt få betalt för förhandlingskvoten, som ett sätt att stärka enheten; 9) Att på djupet lyfta kampen för kritik och självkritik, eftersom självkritik är den viktigaste, eftersom vi bara erkänner våra egna fel och att reparera dem kan göra språng i vår klassorganisation; 10) Att skapa en “kulturell lördag”, så att arbetarna kan utveckla kulturella aktiviteter, såsom Capoeira, Teater, Hip-Hop, Sport och Fritid, bland annat; 11) Förslag om att analysera fackets funktionsschema för att bättre bedöma medlemsförbunden.”
Noten avslutas med att fokusera på presentationen av den nationella politiska situationen, en kritik och självkritisk balans av ledarskapets handlingar och bekräftar följande aspekter: “1) Massorna skapar historien. 2) Kampen för rättvisa är viktig, men den huvudsakliga kampen för makten. 3) Att bekämpa opportunism som den främsta faran. 4) Det är rätt att göra uppror. 5) Att lita på våra egna krafter. För att återbekräfta vår klassposition, i försvar av proletärt internationalism, som exempel vårt stöd till de kämpande folken över hela världen, särskilt i Peru, Indien, Turkiet och Filippinerna, samt försvaret av det internationella proletariatets kamp, med det palestinska folket som exempel och skapandet av det Anti-imperialistiska Förbundet som en ledstjärna för klasskampen, samt för att öka stödet till böndernas kamp, för att ytterligare befästa alliansen mellan bönder och arbetare och särskilt kampen för generalstrejken för nationellt motstånd.”
Agrarrevolutionen
För att motverka jordockupationerna som sprider sig i hela landet har godsherrarna skapat pro-Bolsonaro-gruppen “Invasão Zero”. Den bildades på grund av de återkommande nederlag som storgodsherrarnas paramilitära styrkor har lidit mot Fattigböndernas Förbund i Rondônia. Den väpnade gruppen har intensifierat sina våldsamma attacker mot landsbygdsområdena i Brasilien, särskilt riktat mot bönder, Quilombolas och ursprungsbefolkningar. Den är finansierad av storgodsherrar och är stödd av statliga myndigheter och militärpolis. Denna oheliga allians av paramilitära styrkor och utsugare har genomfört brutala attacker mot bönderna i hela landet. Bara under 2024 inkluderade våldet mordet på Nega Pataxó i Bahia och tortyr av bönder i Rondônia.
Den 28 september 2024 försökte “Invasão Zero” genomföra en betydande attack mot Engenho Barro Branco-föreningen i Pernambuco. Engenho Barro Branco-föreningen består av hundratals familjer som har bott och arbetat på marken i över 100 år. De var alla invånare i den gamla Usina Frei Caneca och under årtionden utsattes de för halv-feodala exploateringsformer från latifundierna. Produktionsförhållandena kan i ett svensk kontext enbart jämföras med medeltida/förindustriella. Bönderna återerövrade marken från godsherrarna i hopp om att bygga ett nytt liv som herrarna i sina egna liv. LCP som leder bonderörelsen i Brasilien, har över hela landet efter liknande jordockupationer vänt dessa samhällen upp- och ner, genom att bygga folkkommittéer, folkdomstolar, byggt sjukstugor, folkskolor, genom elektrifiering med mera.
Denna kriminella attack som ägde rum på morgonen, när gänget avsåg att attackera Barro Branco-folket, medan de flesta av dess invånare var i Jaqueiras centrum på stadens veckomarknad. Terroristernas mål var att förstöra huvudkontoret för Barro Branco-föreningen och hemmen för dess främsta ledare. Men den här gången blev den paramilitära ligan “Invasão Zero” besegrad av böndernas självförsvar som kämpade med sina liv på spel för sin rätt till jorden, i en intensiv strid som varade längre än 6 timmar, och som tillslut utvisade brottslingarna. Attacken var den största “Invasão Zero” någonsin hade genomfört mot bönderna i Barro Branco. Det var också deras största nederlag. Trots sina 50 väpnade män, sitt polisstöd och sin överlägsna teknologi blev dessa arroganta terrorister omringade av två barrikader. Massorna kastade sten och tände eld på marken. Latifundiets terrorstyrkor vände sig om i förtvivlan, som fegisarna de är, och sprang för sina liv. Ledaren för “Invasão Zero”, som är så van vid att slå bönder, sköts tillsammans med en annan medlem av gänget.
LCP betonade hur situationen utvecklas idag: “Under dessa förhållanden finns det endast en väg för bönder, ursprungsbefolkningar och Quilombolas: agrarrevolutionens väg, som en oskiljaktig del av den ny-demokratiska revolutionen. Endast genom att revolutionera landsbygden, förstöra latifundiet och dess gamla stat, kan massorna vinna den heliga rätten till jorden för den som lever på och brukar den. Agrarrevolutionen är i praktiken förstörelsen av dessa halv-feodala produktionsförhållanden som har varit i kraft på landsbygden sedan den brasilianska nationens ursprung (fem århundraden); idag är agrarrevolutionen dessutom ett praktisk nederlag för den extrema högern. Som den store peruanske revolutionären Mariátegui fastställde, är kampen för jord alltid våldsam och berör därför från början den politiska frågan om makt. Under den revolutionära arbetarklassens ledarskap avancerar den upproriska brasilianska bondeklassen med varje kamp mot uppbyggnaden av den nya makten.” Efter detta riktade de ett upprop till bönderna i delstaten Pernambuco: “Fattigböndernas Förbunds nationella kommissionen och LCP Nordost uppmanar alla jordkamporganisationer i delstaten Pernambuco, från Sertão till kusten, samt bönder, ursprungsbefolkningar och Quilombolas från hela landet, att mobilisera för att konfrontera och besegra Bolsonaros paramilitära horderna, extremhögerns ‘Invasão Zero’, i varje situation som uppstår och att stödja ockupanterna i Barro Branco.” De säger även i uttalandet: “Denna bolsonaristiska paramilitära grupp för sitt fega krig till landsbygden; och det är ett krig de kommer att få!”
Barro Brancos folkförsamling grundar Menino Jonatas Camp
Ur kampen byggs makten. Lördagen den 26 oktober beslöt bönderna i folkförsamlingen i Barro Branco, organiserade i LCP, att etablera Menino Jonatas Camp. Kampen hedrar Jonatas Oliviera, ett nioårigt barn som mördades av godsherrarnas väpnade styrkor 10 februari 2022 i Pernambuco. Jonatas Oliviera var son till bondeledaren Geovane da Silva Santos. Bönderna är redo på att godsherrarnas väpnade styrkor kommer återtillbaka och bygger upp sitt försvar. De firade etablerandet av campen med att genomföra en marsch Tidningen A Nova Democracia skriver att: “Följandes vägen för den beslutsamma kampen för jord, Barro Brancos ockupanter höjde agrarrevolutionens fana ännu högre, de höjde den sida vid sida med fanan för det hjältemodiga nationella motståndet från det palestinska folket.”
Bönderna visade sin solidaritets med andra bönder som ockuperar jord i andra delar av Brasilien såsom bönderna på Messias – Alagoas och i det revolutionära området Renato Nathan. Bönderna genomförde även en solidaritetsaktion med folkkriget i Indien och den nyss bortgågne martyren G.N. Saibaba.
Jonatas Oliviera och hans far Geovane da Silva Santos. Fadern som var bondeledare och hans son som mördades av godsherrarnas väpnade styrkor.
I videon ser du hur bönderna höjer fanor från LCP, Folkets revolutionära studentrörelse, Folkets kvinnorörelse, Collective Mangue Vermelho, PCO och självklart Palestina.
Stöd från studentrörelsen
Folkets revolutionära studentrörelse i Recife genomförde flertalet solidaritetsaktioner för att stödja böndernas kamp och för att uppmärksamma de studenter som deltog i Barro Brancos försvar. ”Mangue Vermelho Collective” och Folkets revolutionära studentrörelse var tillsammans med bönderna i frontlinjen i Barro Blanco och tjänade folket helhjärtat, som chocktrupper för agrarrevolutionen. De uppmärksammade särskilt sin kamrat Cecília, en pedagogik student, som blev skjuten i foten av godsherrarnas knektar, för hennes solidaritet med bönderna och hennes fasthet. Under dagarna efter striden i Barro Branco fortsatte kamraten i rullstol att vara aktiv med att mobilisera universitetsstudenter för att fördöma godsherrarnas brott och hon stod i spetsen för solidaritetevenemanget för Barro Branco. Evenemanget mobiliserade mer än 150 elever och lärare och dussintals organisationer framför utbildningscentret, den 3 oktober.
Studenterna som var shocktrupper i försvaret av Barro Branco.
Ovan ser du en video från solidaritetsevenemanget vid Federal University of Pernambuco med fler än 150 deltagare. En bonderepresentant från Barro Branco höll ett tal med följande uttalande: ”De försökte göra vad de ville med bönderna i Barro Branco och vi gav det lämpliga svaret. Vi försvarar i Barro Branco-föreningens principer för agrarrevolutionen som lyfts fram av Fattigböndernas Förbund, som tydligt har sagt sedan 2023 att vi upplever ett reaktionärt inbördeskrig på landsbygden och att bönderna måste organisera sina självförsvarsgrupper till att kämpa!”.
Kamrat Cecília, studenten som blev skjuten, intervjuad av tidningen A Nova Democracia.