Den 3 december, kl. 22:30 (lokaltid) höll Sydkoreas president Yoon Suk-Yeol ett tal där han meddelade att krigslagar och undantagstillstånd införs med omedelbar verkan. I sitt tal motiverar han beslutet med att det skulle “säkra Sydkorea från de nordkoreanska kommuniststyrkorna” och att “den parlamentariska processen hålls som gisslan” och syftade på oppositionen mot honom och hans parti “Folkets maktparti” (PPP).
Sex timmar senare, efter votering i parlamentet och folkliga protester som organiserades av oppositionen och andra motståndare till presidentens kuppförsök, upphörde undantagstillståndet och krigslagarna att gälla. Presidenten backade i ett tv-sänt tal. Händelserna har lett även hans egna parti att ifrågasätta om han ska sitta kvar på posten, misstroendeförklaring och riksrätt förbereds av oppositionen. Efter några dagars tystnad kom presidenten med den usla ursäkten att “Deklarationen om krigslagstiftning föddes ur desperation som president.”
Det är dock viktigt för alla kommunister och revolutionärer att förstå vad dessa händelser egentligen beror på. Imperialismen befinner sig i sin allmänna kris, som en sjuk son till en sjuk far befinner sig även byråkratkapitalismen i kris. Även i “utvecklade” byråkratkapitalistiska länder som Sydkorea pågår denna allmänna kris. Landet får sin relativa “välstånd” på grund av den amerikanska imperialismens och den japanska imperialismens ekonomiska och militära stöd och eftersom landet används som en imperialistisk bas för återexport av kapital i regionen. En djupare undersökning av den kapital som exporteras till de fattigare länderna i Sydostasien från Sydkorea visar att detta kapital i sig kommer från imperialistiska länder i EU, från Japan och från USA.
Korea har varit delat sedan Koreakrigets slut 1953, och idag finns två byråkratkapitalistiska stater på halvön. Den ena styrs av revisionister som försöker upprätthålla socialismens fasad, samtidigt som de skickar sitt folk att dö i den ryska imperialismens aggressionskrig mot Ukraina och blir allt mer beroende på Ryssland och det socialimperialistiska Kina. Den andra styrs av liberala demokrater lojala till USA-imperialismen, med en stolt tradition av massaker, repression och militärkupper, Sydkorea var senast en militärdiktarur 1987.
Korea kommer dock oundvikligen att förenas och bli fritt från revisionismen och alla andra imperialismens lakejer när det koreanska folket rekonstituerar sitt kommunistiska parti, genomför den nydemokratiska revolutionen och bryter med århundraden av förtryck och utsugning.