På grund av nyheten att Hamnarbetarförbundets viceordförande Erik Helgesson blivit varslad och utreds för ”hot mot rikets säkerhet” på grund av att han, tillsammans med Hamnarbetarförbundet, stått upp för det palestinska folket och genomfört en LAGLIG blockad mot frakt av israeliskt stridsmateriell så publicerar vi denna artikel för att redogöra för händelseförloppet och lyfta några tankar.
Vi börjar med att uttrycka hur hedrade vi är att se att arbetarklassens organisationer väljer att gå till kamp för det palestinska folket och dess motstånd. I spetsen för den internationella solidariteten står Hamnarbetarförbundet i vårt land och är den första fackliga organisationen som går från ord, till handling. Blockaden kommer inte vara det som stoppar folkmordet, men hamnarbetarna visar för hela det internationella proletariatet, att det finns andra vägar att gå, och de utnyttjar den makt som de faktiskt innehaver. I grunden är proletariatets styrka, faktumet att det är vi som arbetar, att vi är de som får produktionen att fortsätta. När vi lägger ned vårt arbete, eller som i detta fallet, vägrar att lossa varor från en folkmördarregim, så har kapitalisterna inga verktyg för att fortsätta den ekonomiska cirkulationen som göder den sionistiska staten, iallafall bland svenska hamnar.
I slutet på december röstade Svenska Hamnarbetarförbundet ja till en blockad av vapenexport till den folkmordiska staten Israel. De förklarar att:
”Vi känner att vi måste göra något när det är så stort antal civila offer i Gaza. Många av våra medlemmar reagerar på att det är så många barn som dödas. Vi kan inte stoppa detta på egen hand, men vi kan försvåra det och fördyra det och det kanske är gott nog”.
När Hamnarbetarförbundet tar denna ställning och driver igenom detta beslut visar det på vad vi kan göra, och det visar på styrkan som facket faktiskt har. Trots detta lipar arbetsgivaren Sveriges Hamnar och menar på att facket bryter mot fredsplikten, och har därefter gjort en fredspliktsinvändning. Facket förde ärendet vidare till arbetsdomstolen, som sedan nekade beslutet.
Hamnarbetarnas kamp är en historia av ett förbund som gått mot strömmen mot järnhanden som LO och Svenskt Näringsliv utnyttjar. Eftersom att Hamnarbetarnas kamp för sina medlemmar ofta går emot LO:s intressen, har Transport agerat som en agent åt Sveriges Hamnar, där de skrivit under kollektivavtal med LO och Transport, trots att den överväldigande majoriteten av hamnarbetare är medlemmar i Hamnarbetarna.
Fackföreningarna inom LO har successivt ändrat sina roller sedan sitt grundande på 1800-talet, och är idag en grupp som verkar mot arbetarklassen. Detta faller helt i intresset hos arbetsköparna där en tandlös fackförening, som försöker kontrollera medlemmar och tysta ned oppositionen inom förbundet, blir en direkt aktör för kapitalisternas intresse. När arbetarna vägrar gå med på detta, eller bygger egna strukturer utanför fackbyråkratin, utgör de ett direkt hot både mot kapitalisternas utsugning och mot LO:s monopol på fackligt inflytande. Båda dessa parter ser därför vikten i att behålla en fred och stabilitet på svensk arbetsmarknad.
Transport fortsätter än idag att mana för en upplösning av Hamnarbetarförbundet för att monopolisera sitt inflytande bland Sveriges hamnarbetare. Trots att de pratar om en ”enhet” bland arbetare så motverkar de aktivt andra fackliga organisationer och avfärdar allt samarbete utanför LO-byråkratin. Detta är inte bara fallet inom denna bransch, utan det är en strategi som LO använder sig över alla avtalsområden och branscher.
Hamnarbetarna är det enda fackförbundet i Sverige, som tagit till praktiska ekonomiska metoder. Inte bara för Palestina, utan även för Ukraina, där borgarklassen visar sitt sanna ansikte i frågan om Ukraina. Alltså att: Export av vapen och finansiering av kriget för Ukraina är rätt, men att agera mot den ryska handeln till Europa är fel.
Detta är onekligen ett exempel på den förrädiska karaktär som de borgerliga facken och sossarna har.
Svaret från arbetsköparen inkom strax efter att strejken godkänts för en vecka utav Arbetsdomstolen. Gothenburg Roro Terminals (GRT) varslade under söndagskvällen om en uppsägning av Erik Helgesson, Vice Ordförande för Hamnarbetarförbundet. Som grund till uppsägningen angav man brott mot säkerhetslagen och illojalitet kopplad till säkerhetskyddslagen, och beskrev honom som ”ett hot mot rikets säkerhet”. På detta har de även polisanmält honom.
”[Vi] bedömer att den anställde inte längre kan antas vara lojal mot de intressen som skyddas i säkerhetsskyddslagen och i övrig pålitlig från en säkerhetssynpunkt” – GRT
Erik har inte begått något brott, utan endast uttryckt sin åsikt som han förmedlat utifrån beslut omröstat utav medlemmarna i facket. Denna handling är en tydlig attack inte bara mot de borgerligt demokratiska rättigheterna, utan en attack mot arbetarklassens organisering och kamp.
Sveriges Hamnar lyckades inte att vinna kampen mot arbetarna i de legala ramverken i AD, vilket leder dem till att använda sig av den enda styrka dem har, makten att leda och fördela arbetet. Trots alla så kallade ”rättigheter” som den svenska arbetaren har, så finns det inga hinder för kapitalisterna att straffa ”olydiga” arbetare på arbetsplatserna, bland annat genom att sparka dem från jobbet. Detta visar tydligt den klassdiktatur som är grunden för det kapitalistiska systemet.
Trots detta har nu blockaden inletts under en vecka, och kommer kunna påverka Israel ändå. Enligt Inspektionen för Strategiska Produkter (ISP) värderades den svenska vapenhandeln till Israel att vara omkring 4,7 miljoner kronor, år 2022. Elbits ökända avtal med den israeliska militären har ett värde på 1,7 miljarder över en 10 års period. Totalt har den israeliska importen och exporten av alla varor ökat med runt 25% sedan 2019.
2019: Import = 1.5 miljarder – Export = 1.5 miljarder
2023: Import = 2.05 miljarder – Export = 2.09 miljarder
Av denna händelseutveckling så kan vi dra tre tydliga lärdomar:
1. Att det svenska demokratiska uttrymmet blir mindre och mindre. Som Lenin sade ”diktatur står över alla lagar”.
2. Att en blockad i Sveriges hamnar skrämmer det svenska imperialistiska monopolkapitalet.
3. Att påståendet att det svenska proletariatet skulle vara “chauvinistiskt av natur” är falskt utan det svenska proletariatet lyfter den proletära internationalismens fana.
Det är många som sitter och tror att den palestinska frågan är irrelevant i ett land som Sverige, men hamnarbetarna har förstått att detta inte stämmer. Företaget Aimpoint (baserat i malmö) har slutit avtal med Israel och säljer rödpunktssikten till deras militär, Eblit har slutit avtal med Försvarsmakten och de svenska investeringarna i Israel är Sveriges största (!) i regionen. Den svenska ekonomin göder det korporativistiska Israel! De svenska imperialisterna, precis som alla andra imperialister, är inte intresserade av rätt och fel, vad som anses lagligt eller inte, så länge som de kan göra vinst. När de öppet exporterar krigsmaterial till en stat som aktivt mördar civila kan de inte längre gömma sig. Det är därav av vikt att vi i Sverige stödjer den palestinska befrielserörelsen genom att börja i vårt eget land. Vi måste inse att vår värld sitter ihop. Det finns ingen befrielse från imperialismen för det internationella proletariatet om de inte stödjer de nationella befrielsekamperna i de förtryckta nationerna. Deras kamp är vår kamp, det är två sidor av samma mynt. Kampen för ett fritt Palestina är kampen mot den svenska imperialismen i Sverige!