I Söndags samlades det till en manifestation till stöd för den pågående kampen i USA och mot rasismen i alla länder. På manifestationen hölls ett antal tal och folk lyssnade med två meters avstånd mellan varann. När manifestationen väl upplöstes började dagens verkliga protester.
En spontan marsch inleddes och ett folkhav strömade genom centrala Göteborg. Vänner och kamrater marscherade under parollen “Polisens våld är det ruttna samhällets beskydd, Rättvisa vinns genom kamp”. Till en början var militansnivån inte högre än ett par radikala talkörer. Men när demonstrationen påbörjade sitt andra varv uppstod det konfrontationer med ordningsmakten. Detta drog igång en kamp som pågick ända till 9-tiden på kvällen.
I den borgerliga median talar man om ett fåtal våldsverkande ungdomar. Det var allt annat än detta. Polisen fick det inte lätt och piketbilar blev flera gånger bortjagade av kämpande folksamlingar. Stenar, slag och sparkar renoverade om ett stort antal av dessa.
I Brunnsparken som under flera timmar hölls av demonstranter försökte polisen trycka undan massan. De var i underläge hela dagen och kunde inte få bort folk föränn hästarna skickades in och även då möttes de av motstånd.
Ur detta perspektivet var den 7 Juni en seger och ett gott exempel för massorna i Göteborg. Men självklart var bristen på organisation, bristen på ledning en stor svaghet. Om det fanns en koordinering mellan demonstranter hade man kunnat ta snutsamlingarna bit för bit. Med kampfanor och tätt slutna led hade polisen inte kunnat göra de rusningar som de utförde, med vilka de försökte splittra demonstrationen.
Kommunister har uppgiften att ge denna ledning. Kommunisterna kunde tyvärr inte utgöra någon ledning denna gång. Det visar oss bara att det finns mycket arbete kvar att göra, men en kommunist räds inte stora uppgifter.
Vi ser här att massorna vill kämpa och de skiter i allt snack om komprommiser. Det delades inte ut några kramar till snuten, men gott om stenar.
Den borgerliga median har gjort ett bra jobb i att dölja det som hände i söndags. Den massmilitans som uppvisades säger emot allt de vill få oss att tro. Tilliten till borgarstaten är inte lika stark som de önskar.
Upproret som pågick på gatorna var riktat mot snuten. Folk agerade mot rätt måltavla, ett av den borgerliga statens våldsorgan. Revisionister som klagar på denna “spontanitet” och anklagar uppror för “omedvetenhet” vill uppenbarligen själva inte höja massans medvetenhet. De vill istället sänka massans medvetenhet till kompromiss med borgarstaten för att vinna tillfälliga krav som inte kommer avancera massans redan existerande ilska och kamp till en kamp för socialism och mot borgarstaten. Vi är inte här för att släcka elden. Det som skedde denna dag var en stor erfarenhet för alla som vill kasta omkull borgarstaten och bygga socialismen.
Så vad är vägen framåt? För att vi ska komma någonstans i kampen, för att göra upp med de återkommande kriserna, med de sociala orättvisorna, med utsugning och förtryck måste vi ha ett kommunistiskt parti. Vi måste ha ett parti som är tätt knutet till massorna och har massornas förtroende. Vi måste ha ett parti som ger upproren ledning och förvandlar de till en medveten kamp för den socialistiska revolutionen, men som inte heller stannar vid upproret utan jobbar planmässigt för att erövra makten.
Det är rätt att göra uppror! Massorna skapar historien!