Kamrater från olika delar av landet genomförde nyligen en enhetskonferens. Gruppdiskussioner kring ett utkast till resolution genomfördes. Grupperna föreslog sedan antal ändringar i det ursprungliga utkastet som det röstades om. Konferensen antog sedan enhälligt nedanstående resolution.
Ett revolutionärt kommunistiskt parti måste återskapas!
Det saknas ett revolutionärt kommunistiskt parti idag i Sverige. Det saknas ett kommunistiskt parti, som återknyter till den revolutionära teoribildning, som inleddes med Marx/Engels och Första internationalen, fortsatte med Lenin, Stalin, bolsjevikpartiet och Komintern och som utvecklats av Mao Zedong och Kinas Kommunistiska Parti under hans ledning och genom de folkkrig som pågår i världen idag i Indien, Peru, Turkiet och Filippinerna. Det saknas ett kommunistiskt parti som anknyter till de revolutionära traditionerna i Sverige.
Partiet ska inte mekaniskt kopiera tidigare politik utan hålla fast vid en korrekt princippolitik och förkasta det som visat sig vara felaktig politik. Med princippolitik menas en grundläggande politik, som är riktig oavsett situation, exempelvis att det kommunistiska partiet måste vara ett kaderparti, som består av aktiva medlemmar. Däremot behöver inte det kommunistiska partiets medlemmar enas i historiska frågor av akademisk natur eller i politiska detaljfrågor på förhand. Det kommer alltid att uppstå motsättningar i ett kommunistiskt parti. Klasskampen kommer för övrigt att kräva att det kommunistiska partiet ständigt förmår diskutera fram och utarbeta riktiga handlingslinjer. Detta innebär att marxismen-leninismen-maoismen måste tillämpas på ett kreativt sätt på dagens förhållanden. Partiet måste avvisa dogmatismen, det vill säga att mekaniskt överföra en politik, som tillämpats på andra konkreta förhållanden.
Vilken princippolitik bör alltså gälla? Vad avgränsar oss från revisionistiska riktningar såsom, trotskism, högeropportunism och vänsteropportunism liksom anarkosyndikalism?
- Partiet måste vara en förtrupp, ett kaderparti med aktiva medlemmar, som tillämpar demokratisk centralism. Centralismen, d.v.s. enhetlig handling, åstadkoms genom att riktiga idéer koncentreras i partiet genom demokratisk diskussion. Ett kommunistiskt parti tillämpar kritik och självkritik inom sina egna led.
- Partiet måste tillämpa masslinjen, från massorna till massorna, och arbeta bland massorna, inklusive i reaktionära och borgerliga massorganisationer om det är nödvändigt.
- Partiet måste konsekvent bygga upp en klassfront och tillämpa enhetsfrontens metod, d.v.s. sträva efter att enas med så många som möjligt på en huvudsak riktig plattform i varje given klasstrid. Det må gälla kampen i bostadsområdena och på arbetsplatserna eller på nationell nivå. Syftet är att hela tiden flytta fram partiets och arbetarklassens positioner.
- Partiet förenar kampen för dagskraven med kampen för den socialistiska revolutionen. Partiet måste i sin propaganda och agitation visa att ett socialistiskt samhällssystem är nödvändigt.
- Partiet avvisar den fredliga parlamentariska vägen till socialismen. Den borgerliga statsapparaten måste krossas genom en väpnad revolution och proletariatets diktatur upprättas.
- Partiet kombinerar illegala och legala metoder, så länge det är möjligt, för att uppnå maximal slagstyrka.
- Partiet måste bekämpa alla fascistiska strömningar och försök att genom rasism splittra arbetarklassen på etnisk och religiös grund och bekämpa ”socialpatriotism.”
- Partiet bekämpar det dubbla kvinnoförtrycket och verkar för en proletärt feministisk kvinnorörelse. Dessutom bekämpar partiet alla försök från borgerskapets sida att splittra proletariatet avseende sexuell läggning och könsidentitet.
- Partiet tillämpar en revolutionär säkerhetspolitik, som går ut på att skydda det stora flertalet kader från borgerskapets säkerhetstjänst och fascister. Partiet måste kunna överleva ett tillslag från borgerskapets våldsapparat om det illegaliseras.
- Partiet utgår från huvudmotsättningen proletariatet och borgerskap i allt sitt arbete. Denna huvudmotsättning kan bara lösas genom en socialistisk revolution. Proletariatet är den enda konsekvent revolutionära klassen, eftersom det står i en i grunden oförsonlig motsättning gentemot borgerskapet.
- Partiet måste vara ett proletärt internationalistiskt parti, som konsekvent stödjer befrielserörelser och kommunistiska rörelser, särskilt i neokoloniala länder i Asien, Afrika, Amerika och Östeuropa. Dessutom bör partiet upprätthålla förbindelser på jämställd basis med alla revolutionära partier i hela världen.
- Partiet måste fortlöpande studera världsläget, följa kampen mellan USA och Kina, och inte tveka att angripa dessa supermakter och andra imperialistmakter.
- Partiet måste försvara alla nationers rätt till oberoende gentemot övermäktiga imperialistiska stater och samtidigt bekämpa det svenska borgerskapets imperialism varhelst den uppträder.
- Partiet måste studera erfarenheterna från det socialistiska uppbygget i framför allt Sovjetunionen och Kina, revisionismens maktövertagande och dessa staters omvandling till kapitalistiska och imperialistiska stater. Det är helt klart att klasskampen fortsätter under socialismen. Ett kommunistiskt samhälle förutsätter att kapitalismen och imperialismen har utplånats i världen. Samtidigt är utgångspunkten att ett socialistiskt Sverige bara kan utgå från de säregna, historiskt betingade förhållandena i Sverige.
- En riktig linje kan bara utformas i kamp mot felaktiga linjer. Därför måste ett kommunistiskt parti under uppbyggnad bedriva en ideologisk och teoretisk kamp mot allsköns borgerlig ideologi, framförallt inom proletariatet, vare sig den tar form av reformism, revisionism, trotskism, högeropportunism eller vänsteropportunism. Gentemot massorna, som är de verkliga hjältarna, intar det kommunistiska partiet en ödmjuk hållning och lyssnar till kritik och är berett att utöva självkritik vid begångna fel.
Enhälligt antagen på den enhetskonferensen i november 2019.