Internationella arbetarkvinnans dag grundades efter en konferens i Köpenhamn 1910. I kampen för det kommunistiska samhället är organiseringen av kvinnor avgörande för rörelsen. I alla världens länder finns det brännande viktiga frågor som är specifika proletära kvinnokampsfrågor; abort, övergrepp, diskriminering, oavlönat hemarbete, sämre arbetsvillkor och löner. Dessa problem har ökat avsevärt som ett resultat av de åtgärder som tagits efter viruspandemin. När folk stannar hemma ökar den sekundära motsättningen mellan män och kvinnor. Vi ser vikten att förena detta med arbetarrörelsens allmänna kamp. I de folkkrig som pågår i världen i dag utgör kvinnliga medlemmar en hög andel just eftersom den proletära linjen tillämpas och erforderlig vikt läggs vid denna. Arbetarkvinnors kamp är av extra viktig karaktär även i välmående imperialistiska länder så som Sverige då en del av det förtryck som kvinnor utsätts för inte är avhängigt det imperialistiska landets relativa välstånd. Den borgerliga feminismen har gett kvinnor juridisk och formell status i Sverige och andra imperialistiska länder men vi behöver lära oss tidigare socialistiska länder av de länder som för pågående folkkrig.
När vi uppmärksammar 8:e mars gör vi inte detta i ett vakuum utan i en värld där aktioner har minskat avsevärt, när det behövs markeras i frågan som mest. Det som måste göras är att se till att detta inte bara handlar om en viss aktion ett visst datum så som 8:e mars utan om organiseringen av kvinnor för den proletära revolutionen. Därför är det av yttersta vikt att samla in som kan ena sig på vår plattform och organisera dessa i största möjliga grad. Därför behövs det att öka inte bara den allmänt marxistisk-leninistiska-maoistiska förståelsen om motsättningar: huvudmotsättningens förhållande till de sekundära motsättningarna utan även utveckla vår politiska förståelse av dessa motsättningar i vår samtid. Det krävs av oss att vara alerta och medvetna och ha ett fast grepp om den allmänna debatten, olika ideologiska riktningar och all den borgerliga feminismens försök att på varje sätt minska inflyttandet av den proletära feminismen och leda kampen på villovägar.
Vi behöver ta hänsyn till kvinnor som stridskamrater men också till det patriarkala förtrycket som ger sig i uttryck genom exempelvis mäns våld mot kvinnor i nära relationer, genom objektifiering av kvinnor i allt från reklam till pornografi, genom könsroller som upprätthålls för att reproducera borgerliga ideal om liv som inte är våra. Vi har det senaste decenniet sett olika borgerliga och småborgerliga agitatorer höja rösten för att legalisera prostitution, att kvinnor ska ta makten över sin egen sexuella exploatering genom att exploatera sig själva. Samtidigt som mäns våld mot kvinnor ökat fortsätter privatiseringar av kvinnojourerna, lönen i kvinnodominerade arbeten fortsätter att vara låga och kvinnor som har gått ut med att de har blivit våldtagna riskerar att bli dömda för förtal. För att lösa situationen för alla förtryckta kvinnor behöver vi kämpa tillsammans i en klassmedveten kvinnorörelse som utgår ifrån att det är proletariatet och inte den borgerliga staten som har makten att befria kvinnor från de patriarkala strukturer som bärs upp av kapitalismen.
För en klasslinje i kvinnorörelsen! Proletär feminism för kommunism!