Komintern skriver (1): “demokratiska centralismen i den kommunistiska partiorganisationen måste vara en verklig syntes, en sammansmältning av centralismen och den proletära demokratin.”
Denna denna sammansmältning är möjlig endast på grundvalen av en ständig, gemensam verksamhet, en hela partiorganisationens oavbrutna, gemensamma kamp.
“Centralisation betyder inom den kommunistiska organisationen ingen formell eller mekanisk centralisation, utan en centralisation av den kommunistiska verksamheten, d.v.s. bildandet av en stark, slagfärdig och samtidigt anpassningsskicklig ledning.”
Vad är det vi inte vill ha?
“En formell eller en mekanisk centralisation vore centralisation av makten i händerna på en partibyråkrati för att behärska de övriga medlemmarna eller det utanför stående revolutionära proletariatets massor.”
Om splittrandet mellan funktionärer och passiva massor
Någon som känner igen detta från varhelst socialdemokratismen har brett ut sig?
“Inom den gamla, icke revolutionära arbetarrörelsens organisationer utvecklade sig en genomgående dualism av samma slag, som uppkommit inom den borgerliga statens organisation: dualismen mellan byråkrati och ‘folk’. Under den borgerliga omgivningens livsdödande inflytande utvecklade sig hos organisationerna ett yrkesfunktionärsvälde, ett ersättande av den levande arbetsgemenskapen med endast formell demokrati och ett splittrande av organisationen i aktiva funktionärer och passiva massor.”
Oupphörlig kamp mot byråkratiska tendenser
“Även den revolutionära arbetarrörelsen ärver oundvikligen till en viss grad denna tendens till formalism och dualism av den borgerliga omgivningen. Det kommunistiska partiet skall grundligt övervinna denna motsättning genom systematiskt, ihärdigt, politiskt och organisatoriskt arbete och upprepade förbättringar och revideringar.”
(1) Komintern antog 1921 dokumentet: ”Riktlinjer för de kommunistiska Riktlinjer för de kommunistiska partiernas uppbyggande och organisationsarbete.