Det har dykt upp två organisationer på nätet, Vi Som Bygger Landet (VSBL) och 24:7, som båda påstår sig representera vanligt folk och driva arbetarfrågor. Båda organisationerna publicerar artiklar från f.d. medlemmar i Kommunistiska Partiet. De har också det gemensamt att de ifrågasätter höger-vänsterskalan eller dess relevans.
VSBL skriver:
”Är ni höger eller vänster?
Snart är det bara de etablerade partierna som betecknar sig med begrepp som höger och vänster. Det betyder dessutom olika saker för olika människor. Samhällsproblemen består och de måste diskuteras fritt. Då är det inte viktigt vad du röstade på i förra valet, vad du tänker rösta på i nästa eller om du inte ser något alternativ alls att rösta på….
Är ni ett parti?
Nej. Vi anser att dagens politiska partier finns till för sin egen skull, och inte för Sveriges invånare. Men vi hjälper och stöttar gärna de lokala initiativ och partier som bildas runt om i landet.”
Vilka samhällsproblem får inte ”diskuteras fritt”? Detta har länge varit ett mantra, som Sverigedemokraterna och organisationer till höger om dem har ältat, men i praktiken har de bara menat att de inte har fått genomslag för syn på att invandrarna är roten till alla Sveriges problem. Det är självklart att borgerliga, småborgerliga och socialdemokratiska medier sätter sin agenda, men kommunisterna har aldrig underordnat sig den.
Den andra organisationen, 24:7, skriver:
”Alla partier har förflyttat sin politik mot det som traditionellt kallats för höger i politiken. Skillnaden mellan partierna har krympt ihop och nu finns en samsyn hos i princip alla partier.
Konkret blir detta jättetydligt i lokalpolitiken. Fattas det pengar i de olika Kommunala nämnderna så råder enighet om att det ska sparas. Detta förhållningssätt återfinns i varenda kommun med mycket få undantag för en del lokala partier.
”Spara måste vi göra oavsett partifärg”, sa den lokala representanten för Vänsterpartiet i Varberg, när budgeten inte gick ihop för socialnämnden. Och då är det på vanligt folk det besparas. Aldrig på byråkratin.
Detta gör att den gamla vänstern kommer i kollisionskurs med de människor de tidigare hade som målgrupp. Arbetare, arbetslösa, ungdomar, sjukskrivna eller folk på landsbygden, och många fler, känner sig övergivna.
I en sådan föränderlig värld och ett sådant nytt landskap, blir det allt svårare att kalla sig för vänster. För vem vill bli sammanblandad med besparingar på vanligt folks villkor och att vår trygghet försvinner?”
Det är uppenbart att båda dessa organisationer har kapitulerat inför det förhållande att vissa partier, som tidigare utgett sig för att vara vänster, antingen självt driver en öppet borgerlig politik som Socialdemokraterna eller har urartat till en vänlig pådrivare som Vänsterpartiet. Det rätta förhållningssättet är i så fall i stället att visa att varken Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet gör rätt för beteckningen vänster. I stället låtsas både 24:7 och VSBL som att det inte finns någon vänster eller höger längre. Man undrar vilka de egentligen vänder sig till.
Om man ser närmare på de båda organisationernas programmatiska uttalanden, så anger ingen av dem en politisk vision; de tar inte orden socialism eller kommunism i sin mun. Det är tydligt att de menar att vanligt folk, knegarna, bara ska driva försvarskamp i dagsfrågor utan att lyfta blicken mot ett helt annorlunda samhälle, det socialistiska. De drabbas av Marx slutord i ”Lön, pris och profit”:
”De (d.v.s. fackföreningarna – min anm.) förfelar helt och hållet sitt ändamål så snart de inskränker sig till ett gerillakrig mot det bestående systemets verkningar i stället för att samtidigt försöka förändra det, i stället för att använda sina organiserade krafter som en hävstång för arbetarklassens slutliga befrielse, d.v.s. för att slutgiltigt avskaffa löäneslaveriet.”
