Nooshi Dadgostar, Vänsterpartiets nya ordförande, ser Tage Erlander som sin inspirationskälla, liksom Daniel Suhonen, Reformisternas ordförande, som har skrivit en pamflett till hans ära.
Orsaken till är förmodligen att Sverige upplevde en snabb ekonomisk expansion och att en rad sociala reformer genomfördes efter andra världskriget, det vill säga under Tage Erlanders tid. Men var detta Tage Erlanders förtjänst? Sverige deltog aldrig i andra världskriget utan förhöll sig neutralt: produktionsapparaten förblev intakt. Det kapitalistiska Sverige fick i ett slag fem års försprång gentemot sina europeiska konkurrenter, ett försprång som inte upphämtades förrän i mitten av 1970-talet. Det är ingen konst att få igenom sociala reformer i sådant läge och när det kommunistiska “hotet” är överhängande.
Annars var Tage Erlander en pålitlig anti-kommunist och USA-vän. Han gick i spetsen för korståget mot kommunisterna ute på arbetsplatserna efter Prag-händelserna 1948, som ledde till att massor av kommunister förlorade sina förtroendeuppdrag i fackföreningarna och t.o.m. sina jobb. Han var också ansvarig för bildandet av Informationsbyrån (IB), en säkerhetstjänst, som var så hemlig att inte ens riksdagen kände till den och som hade som huvuduppgift att övervaka kommunister. Det var ingen tillfällighet att Vietnam-demonstranterna fr.o.m. mitten av 1960-talet ropade: ”Tage och Geijer – Lyndons lakejer!” Den socialdemokratiska kritiken mot USA:s angreppskrig mot Indokina satt nämligen mycket långt inne.
Det verkar som om Nooshi Dadgostar drömmer om att fungera som mer än ett simpelt stödparti till Socialdemokraterna.