Man kanske skulle kunna tro att Vänsterpartiet skulle kunna vara en kraft som i vart fall skulle kunna verka lite grand för att radikalisera den fackliga kampen och på det sättet förbättra arbetarklassens läge. Men tyvärr…
Vänsterpartiet är så genomreformistiskt att det inte för att allt i världen vill gå utanför den samförståndsram som Socialdemokraterna dragit upp. Dagostar har deklarerat att hon är en god gammaldags socialdemokrat och partiet försvarar envist den “svenska modellen”.
Som det står i en motion på riksdagens hemsida (1) så är den “svenska modellens kärna och utgångspunkt” det “samförstånd som uppstod på arbetsmarknaden 1938 efter tidigare decenniers plågsamma arbetsmarknadskonflikter”.
Mot den bakgrunden kan man bara beklaga att Vänsterpartiet snart håller en facklig rikskonferens som heter “Organisera”. Vi behöver inte fler arbetare som strävar efter samförstånd med kapitalisterna. Vi behöver fler arbetare som kämpar för sina intressen och det kan man inte göra om utgångspunkten är att man ska nå ett samförstånd utifrån inbillade gemensamma intressen. Arbetarklassen måste bryta sig ur den tvångströja av fredsplikt som är den verkliga kärnan i den svenska modellen. Gärna kollektiva avtal men de ska ha diskuterats och röstats igenom av de som påverkas av dem och de ska inte låsa arbetarklassen i “fredsplikt” i åratal.