Vem vill vara dräng åt social-imperialismen?

När media börjar hetsa mot Kina verkar ryggmärgsreflexen hos många vettiga personer bli att försvara Kina i vått och torrt. Detta måste alla verkliga kommunister omedelbart sluta med. Kina är nämligen en social-imperialistisk supermakt och en arbetarslaktare och en världsfolkens fiende.

Kina är en av de största kapitalexportörerna i världen och exploaterar följaktligen arbetare över hela världen och även i Sverige. Med stor kapitalexport så kommer också ett växande intresse hos kapitalistklassen i Kina att “försvara sina investeringar”. Med den enorma kapitalexporten till Afrika så kom en militärbas i Djibouti. Detta är bara början. Kina kommer följa USA i spåren. Och de kommer naturligtvis inte “banga” att föra krig för att försvara sin egendom. Socialism i ord och imperialism i handling.

Kommunister strävar efter att vara oberoende och vi följer inte något annat i denna värld än våra egna beslut. Vi kommer aldrig att följa någon imperialistmakt eller någon “storebror”. Det är en överlevnadsfråga. Hur många partier har inte följt sina herrar ner i det ena eller andra träsket?

Social-imperialismens försvarare

Proletären har i artikel efter artikel beskrivit hetsen mot Kina och det behövs men var är kritiken mot social-imperialismen? Okej om man tycker det är olämpligt att “yla med vargar” och stämma in i USA-imperialismens kampanj men man bör väl i alla fall tala klarspråk och stödja revolutionära krafter i Kina? För är inte KKP ett parti för den härskande kapitalistklassen i Kina?

“Medan borgarklassen på Fastlandskina står under vissa restriktioner via statsbärande KKP, Kinas kommunistiska parti, så har borgarklassen i det stora finanscentrat Hongkong betydligt friare händer att agera.” (Erik Andersson, Proletären, 1)

Menar de verkligen att KKP inte är ett verktyg för kapitalistklassen? Vilken klass tjänar partiet då? Eller det kanske står över klasserna? Kina har blivit det första landet med över 1.000 dollarmiljardärer (2). KKP verkar lite svagt i nyporna. Kan detta stora proletariatets parti ändå inte införa lite tuffare “restriktioner”?

APK/SKP är genom Andreas Sörensen tydlig (3) i förhållande till Kina och pratar öppet om landet som en imperialistiskt makt men hur ska man uppfatta att de är med i samma internationella samarbete av “broderpartier” som självaste KKP? Senast 2019 så träffades SKP och KKP på det internationella mötet i Izmir i Turkiet. Annat var det för 10 år sedan, då var APK/SKP betydligt trevligare mot sitt broderparti (4).

Till sist måste stockholmaren Christer Lundgren nämnas. Han har de senaste 40 åren varit en enveten försvarare av revisionisterna i KKP. Han har en ständigt pågående personlig kampanj för att försvara dagens socialimperialistiska stat (5).

(1) https://proletaren.se/artikel/vad-handlar-motsattningarna-i-hongkong-om

(2) https://www.di.se/nyheter/flest-superrika-i-kina-nu-over-1-000-dollarmiljardarer/

(3) https://riktpunkt.nu/2021/08/kina-i-afghanistan-en-historia-om-imperialism-och-anti-socialism/

(4) https://riktpunkt.nu/2013/03/kinas-president-xi-jinping-lovar-att-bekampa-korruptionen-i-landet/

(5) https://www.globalpolitics.se/hur-ser-kina-pa-fredsfragan-rapport-fran-mote-i-stockholm/

 

1 COMMENT

  1. En liten “knuff” för att få “vettiga personer” att börja tänka…..

    Koumintangs roll på Taiwan, har efter kontrarevolutionen(1976) helt förändrats. Från någon gång på 80 talet har man börjat förespråka ett närmande till Folkrepubliken.
    Knappast en tillfällighet. Kaka söker maka!

    Samtidigt har man förlorat den politiska makten på Taiwan, i senaste valet.

    Från https://en.wikipedia.org/wiki/Kuomintang:

    “On 28 March 2005, thirty members of the KMT, led by vice-chairman Chiang Pin-kung, arrived in mainland China. This marked the first official visit by the KMT to the mainland since it was defeated by communist forces in 1949 (although KMT members including Chiang had made individual visits in the past). The delegates began their itinerary by paying homage to the revolutionary martyrs of the Tenth Uprising at Huanghuagang. They subsequently flew to the former ROC capital of Nanjing to commemorate Sun Yat-sen. During the trip, the KMT signed a 10-points agreement with the CPC. The proponents regarded this visit as the prelude of the third KMT-CPC cooperation, after the First and Second United Front. Weeks afterwards, in May 2005, Chairman Lien Chan visited the mainland and met with Hu Jintao, General Secretary of the Communist Party of China. This marked the first meeting between leaders of the KMT and CPC after the end of Chinese Civil War in 1949. No agreements were signed because incumbent Chen Shui-bian’s government threatened to prosecute the KMT delegation for treason and violation of ROC laws prohibiting citizens from collaborating with CPC.[citation needed]”

    Hur tror ni Mao skulle ha sett på detta? Ingen tror väl på att Koumintang i grunden har förändrats, eller….?

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here