Ett sextiotal fascister i Alternativ för Sverige tågade den 30:e november till Kungsträdgården i Stockholm för att hylla Karl XII. Väl framme framförde de trista och parodiska hyllningar till “hjältekonungen”. För fascisterna representerar Karl den XII en nationalist som “ville Sverige väl”. Konsekvenserna av hans tyranni var dock helt katastrofala.
”Sitt land övergav han fegt, sedan han utarmat detsamma” och ”när man samlar nationen kring dess plågoande och notoriska förstörare, då är det bestämt något sjukt, för att inte säga ruttet!”, skrev August Strindberg om Karl XII i artikeln ”Faraon-dyrkan” 1910.
Karl XII lyckades med konsten att få nästan hela den svenska armén utplånad i ett misslyckat krig mot Ryssland varefter han flydde till dagens Moldavien (Ottomanska riket) där han stannade i fyra år istället för att återvända till Sverige. När de ville köra ut honom fick han ett psykiskt sammanbrott och blev sängliggande, helt handlingsförlamad, i tio månader (3). Han hade då varit borta från Sverige i fjorton år. “Hjältekonungen” måste betraktas som en usling och en misslyckad stackare även med den tidens mått.
Ett naket tyrrani och ett folk i skräck
Den riktning som Karl den XII i sitt styre var att han skaffade sig allt mer makt personligen och han pressade riksdagen att ge honom allt mer makt. Till slut kom kassaktionsakten vilken gjorde det brottsligt att överhuvudtaget lägga något förslag som kunde inskränka kungens makt. Att kränka konungen kunde innebära att en hand eller tungan höggs av och att kroppsdelarna spikades upp på en skampåle. En utländsk resenär skrev att om man vill se det “nakna tyrraniet” så ska man bege sig till Sverige för där är folkets träldom ovanligt synligt för alla (1).
Sverige var på Karl den XII:s tid en verklig militärdiktatur, där kungen med hjälp av prästernas och kyrkböckernas vittförgrenade maktapparat kontrollerade varje enskild människa, ett land med stenhårt åsiktsförtryck, intensiv härskarpropaganda, indoktrinering och kungakult. Över 200 000 svenska soldater – mer än var tionde svensk – stupade på slagfältet eller dog av sjukdom, köld eller svält under Karl den XII:s tid. Det fattiga bondelandet dammsögs på manskroppar, “samhället krossades av de ekonomiska bördorna”, män flydde över gränsen till Norge eller stympade sig själva hellre än gå till slakten. Allt fler människor tog sina liv i förtvivlan. Lägg på det en pestepidemi 1710-1713 som dödade 40 procent av Stockholms befolkning och man får en bild av ett land i fritt fall, ett land där svältande människor vacklar fram på huvudstadens gator medan kungen obekymrat fortsätter planera nya fälttåg (2).
Fy för bövelen för de som hyllar en stackare som drog folket i fördärvet och gömde sig utomlands.
(2) https://www.expressen.se/kultur/hogerextremernas-favorit-drog-olyckor-over-sverige/
(3) https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/Ql9OoQ/karl-xii-jag-ska-branna-av-deras-skagg