Genom olika dokument som Komintern antog under sin existens så har de försökt att komma till rätta med olika svagheter i de kommunistiska partierna runt om i världen. Vid en genomgång upptäcker man snabbt att det finns mycket att lära sig för att få till en slagkraftig organisation.
Delar av texten som är av särskillt intresse har fetstilats nedan.
“8. Kommunistpartiet bör vara en arbetande skola i revolutionär marxism. Organiska kopplingar knyts mellan de olika delarna av organisationen och mellan enskilda medlemmar genom det dagliga kollektiva arbetet i partiorganisationerna.
I de lagliga kommunistpartierna deltar de flesta medlemmar fortfarande inte regelbundet i det dagliga partiarbetet. Detta är den största bristen hos dessa partier, vilket sätter ett frågetecken över deras utveckling.
9. När ett arbetarparti tar de första stegen mot omvandling till ett kommunistiskt parti, finns det alltid risken att det nöjer sig med att helt enkelt anta ett kommunistiskt program, ersätta den tidigare doktrinen med kommunistisk doktrin i dess propaganda och bara ersätta den fientliga funktionärer med sådana som har kommunistiskt medvetande. Men att anta ett kommunistiskt program är bara ett uttalande om viljan att bli kommunist. Om kommunistisk aktivitet uteblir, och om passiviteten hos medlemmarnas massa i det organiserande partiarbetet vidmakthålls, så uppfyller partiet inte ens det minsta av vad det har lovat proletariatet genom att anta det kommunistiska programmet. Eftersom det första villkoret för att seriöst genomföra detta program är att alla medlemmar integreras i det löpande dagliga arbetet.
Den kommunistiska organisationens konst består i att utnyttja allt och alla i den proletära klasskampen, fördela partiarbetet på ett lämpligt sätt mellan alla partimedlemmar och använda medlemskapet för att ständigt dra in allt bredare massor av proletariatet i den revolutionära rörelsen, samtidigt som man håller ett stadigt grepp om ledningen över hela rörelsen, inte i kraft av makt utan i kraft av auktoritet, dvs i kraft av energi, större erfarenhet, större mångsidighet, större förmåga.
10. Sålunda måste ett kommunistiskt parti i sin strävan att endast ha verkligt aktiva medlemmar kräva av varje medlem i dess led att han ägnar sin tid och energi, i den mån de står till dess förfogande under de givna förhållandena, åt sitt parti och att han alltid gör sitt bästa i dess tjänst.
Uppenbarligen, förutom det erforderliga engagemanget för kommunismen, innebär medlemskap i kommunistpartiet som regel: formell antagning, möjligen först som kandidat, sedan som medlem; regelbunden betalning av fastställda avgifter; prenumeration på partipress etc. Viktigast är dock varje ledamots deltagande i det dagliga partiarbetet.
11. För att bedriva det dagliga partiarbetet bör varje partimedlem som regel alltid ingå i en mindre arbetsgrupp – en grupp, en kommitté, en kommission, en styrelse eller ett kollegium, en fraktion eller cell. Endast på detta sätt kan partiarbetet fördelas, styras och genomföras på ett korrekt sätt.
Deltagande i de lokala organisationernas allmänna medlemsmöten är också självklart. Under lagliga förhållanden är det inte klokt att välja att ersätta möten med lokala delegater med dessa periodiska medlemsmöten. Tvärtom måste alla medlemmar åläggas att delta i dessa möten regelbundet. Men det räcker inte på något sätt. En korrekt förberedelse av dessa möten förutsätter i sig arbete i mindre grupper eller arbete av utsedda kamrater, precis som förberedelser för effektiva ingripanden vid arbetarmöten, demonstrationer och massaktioner från arbetarklassen sida. De många och skiftande uppgifter som ingår i ett sådant arbete kan noggrant granskas och intensivt utföras endast av mindre grupper. Om inte ett sådant ständigt och detaljerat arbete utförs av hela medlemmarna, uppdelade i många små arbetsgrupper, kommer även det mest energiska deltagandet i proletariatets klasskamper att leda oss endast till impotenta, meningslösa försök att påverka dessa kamper och inte till den nödvändiga koncentrationen. av alla vitala, revolutionära krafter i proletariatet i ett kommunistiskt parti som är enat och handlingskraftigt.
12. Kommunistiska kärnor ska bildas för det dagliga arbetet inom olika delar av partiverksamheten: för agitation från dörr till dörr, för partistudier, för pressarbete, för litteraturdistribution, för underrättelseinsamling, kommunikation, etc.
Kommunistiska celler är kärnor för det dagliga kommunistiska arbetet i fabriker och verkstäder, i fackföreningar, i arbetarkooperativ, i militära enheter, etc. – varhelst det finns åtminstone ett fåtal medlemmar eller kandidatmedlemmar i kommunistpartiet. Om det finns flera partimedlemmar i samma fabrik eller fackförening etc. expanderas cellen till en fraktion vars arbete styrs av kärnan.
Om det först skulle bli nödvändigt att bilda en bredare, allmän oppositionell fraktion eller att delta i en redan existerande, måste kommunisterna söka få ledningen av den genom sin egen separata cell.
Huruvida en kommunistisk cell bör framträda öppet som kommunistisk i sin miljö, än mindre för allmänheten i stort, avgörs genom noggrann undersökning av farorna och fördelarna i varje enskild situation.
13. Att införa den allmänna skyldigheten att utföra arbete i partiet och organisera dessa små arbetsgrupper är en särskilt svår uppgift för kommunistiska masspartier. Det kan inte genomföras över en natt utan kräver orubblig uthållighet, noggrant övervägande och mycket energi.
Det är särskilt angeläget att denna omorganisation redan från början sker med omsorg och omfattande övervägande. Det skulle vara lätt att tilldela alla medlemmar i varje organisation till små celler och grupper enligt något formellt schema och sedan utan vidare uppmana dem att göra det dagliga partiarbetet. Men en sådan början skulle vara värre än ingen början alls och skulle snabbt provocera fram missnöje och antipati bland medlemmarna mot denna viktiga innovation.
Det rekommenderas som ett första steg att partiledningen i detalj utarbetar preliminära riktlinjer för att införa denna innovation genom omfattande samråd med flera duktiga arrangörer som både är fast övertygade, hängivna kommunister och exakt informerade om tillståndet för rörelsen i de olika centren. kampen i landet. Sedan, på lokal nivå, måste arrangörer eller organisationskommittéer som har fått lämpliga instruktioner förbereda det aktuella arbetet, välja de första gruppledarna och direkt initiera de första stegen. Organisationerna, arbetsgrupperna, cellerna och enskilda medlemmar ska då ges mycket konkreta, precist definierade uppgifter och på ett sådant sätt att de ser arbetet som omedelbart användbart, önskvärt och genomförbart. Vid behov bör man med exempel visa hur man utför uppdragen, samtidigt som man uppmärksammar de fel som särskilt ska undvikas.
14. Denna omorganisation måste genomföras praktiskt, ett steg i taget. Därför bör det till en början inte bildas för många nya celler eller arbetsgrupper i de lokala organisationerna. Det måste först i praktiken fastställas att celler som bildats i viktiga enskilda anläggningar och fackföreningar har börjat fungera ordentligt, och att de avgörande arbetsgrupperna inom partiarbetets övriga huvudområden har bildats och i viss mån konsoliderat sig (t.ex. områdena underrättelseinhämtning, kommunikationer, dörr-till-dörr-agitation, kvinnorörelsen, litteraturdistribution, pressarbete, inom arbetslöshetsrörelsen etc.). Organisationens gamla ramverk kan inte blint krossas innan den nya organisationsapparaten fungerar till viss del.
Ändå måste denna grundläggande uppgift för det kommunistiska organisationsarbetet utföras överallt med största energi. Detta ställer stora krav inte bara på ett lagligt parti utan även på varje olagligt. Tills ett utbrett nätverk av kommunistiska celler, fraktioner och arbetsgrupper fungerar på alla fokuspunkter i den proletära klasskampen, tills varje medlem av ett starkt, målmedvetet parti deltar i det dagliga revolutionära arbetet och detta deltagande har blivit en andra natur, måste partiet inte vila i sina ansträngningar att utföra denna uppgift.
15. Denna grundläggande organisatoriska uppgift förpliktar de ledande partiorganen att utöva ett kontinuerligt, outtröttligt och direkt ledarskap och systematiskt inflytande över partiets arbete. Detta kräver de mest varierande insatser från de kamrater som ingår i partiorganisationernas ledning. Ledarna för det kommunistiska arbetet måste inte bara se till att kamraterna faktiskt har partiarbete att utföra; de måste hjälpa kamraterna, styra deras arbete systematiskt och sakkunnigt, med exakt information om de särskilda förhållanden de arbetar under. De måste också försöka avslöja eventuella misstag som gjorts i deras eget arbete, försöka ständigt förbättra sina arbetsmetoder utifrån erfarenhet, och samtidigt sträva efter att aldrig förlora kampens mål ur sikte.
16. Allt vårt partiarbete är praktisk eller teoretisk kamp, eller förberedelse för denna kamp. Hittills har specialiseringen i detta arbete generellt sett varit mycket bristfällig. Det finns hela områden av viktigt arbete där allt som partiet har gjort bara har skett av en slump – till exempel vad som än har gjorts av de legala partierna i den särskilda kampen mot den politiska polisen. Utbildningen av partikamrater sker i regel bara slentrianmässigt och tillfälligt, men också så ytligt att stora delar av partimedlemmarna förblir okunniga om majoriteten av det egna partiets viktigaste grunddokument – även partiprogrammet och resolutionerna av den kommunistiska internationalen. Utbildningsarbetet måste systematiskt organiseras och ständigt utföras av hela systemet av partiorganisationer, i alla partiets arbetskollektiv; därigenom kan också en allt högre grad av specialisering uppnås.
17. I en kommunistisk organisation innefattar skyldigheten att utföra arbete med nödvändighet rapporteringsplikten. Detta gäller för alla organisationer och organ i partiet samt för varje enskild medlem. Allmänna rapporter som omfattar korta tidsperioder ska göras regelbundet. De ska särskilt omfatta fullgörandet av särskilda partsuppdrag. Det är viktigt att genomdriva rapportplikten så systematiskt att den slår rot som en av de bästa traditionerna i den kommunistiska rörelsen.
18. Partiet gör regelbundna kvartalsrapporter till ledningen för Kommunistiska internationalen. Varje underordnat parti i partiet måste rapportera till sin omedelbart överordnade kommitté (till exempel månadsrapporter från de lokala organisationerna till lämplig partikommitté).
Varje cell, fraktion och arbetsgrupp bör rapportera till det partiorgan under vars faktiska ledning den arbetar. Enskilda medlemmar ska rapportera (till exempel veckovis) till den cell eller arbetsgrupp som de tillhör (eller till cell- eller gruppchefen), och de ska rapportera slutförandet av särskilda uppdrag till det partiorgan som uppdraget kom ifrån.
Rapporter ska alltid göras vid första tillfälle. De ska göras muntligen om inte partiet eller den som gjort uppdraget kräver en skriftlig redogörelse. Rapporter bör hållas korta och sakliga. Mottagaren av en rapport ansvarar för att skydda information som skulle vara skadlig om den offentliggjordes, och för att utan dröjsmål vidarebefordra viktiga rapporter till lämpligt ledande partiorgan.
19. Alla dessa partirapporter bör uppenbarligen inte begränsas till vad rapportören själv gjorde. De ska också innehålla information om de objektiva förhållanden som iakttagits under arbetet och som har betydelse för vår kamp, och särskilt överväganden som kan leda till en förändring eller förbättring av vårt framtida arbete. Förslag på förbättringar som befunnits nödvändiga under arbetets gång ska också tas upp i rapporten.
Alla kommunistiska celler, fraktioner och arbetsgrupper bör regelbundet diskutera rapporter, både de som de har fått och de som de måste lägga fram. Diskussioner måste bli en etablerad vana.
Celler och arbetsgrupper måste också se till att enskilda partimedlemmar eller grupper av medlemmar regelbundet får ett särskilt uppdrag att observera och rapportera om motståndarorganisationer, särskilt småborgerliga arbetarorganisationer och framför allt om de “socialistiska” partiernas organisationer.
