Bilden är från en fest i revolutionär folkkommitté.
Dåvarande Communist Party of India (ML) People’s War beslutade 2001 (blev senare CPI maoist) att de skulle börja bygga upp en ny politisk makt baserad på massorna i de områden de hade starkt inflytande över i djungelområdet i östra centralindien (Dandakaranya).
Beslutet innebar att de började bygga gerillabaser med politisk makt inom sina gerillazoner där de fört gerillakrig och fördrivit den gamla indiska staten. Mellan 500 till 3000 personer i byarna utgör massbasen för en Revolutionär folkkommitté (engelsk förkortning RPC).
En grundtanke var att utan en armé kan folket inte heller bygga politisk makt.
Folkets armé och den politiska folkmakten är tätt sammanlänkade. Skillnaden mellan gerillazon och gerillabas är inte rent semantisk. Gerillazonen är ett flytande område där det finns strid om kontrollen och staten är inte helt frånvarande. Det fanns områden inom gerillazonerna där en hel del arbete kunde pågå relativt oavbrutet. Dessa kallar de “baser” som inte är lättgenomträngliga eller tillgängliga för den gamla staten.
Det var här folkkommittéerna byggdes upp i sin embryonala form. Det första steget var att skapa dem på bynivå som omfattade upp till 15 byar. Den andra steget var att skapa områdesfolkkommittéer omfattande 3-5 folkkommittéer. I december 2004, bildades den första områdesfolkkommittén och därefter har flera områdesfolkkommittéer bildats.
Läs denna text från den numerade fängslade Gautam (som bott i Sverige) som var med Jan Myrdal hos CPI (maoist).