Fyra dagar efter Rysslands angrepp på Ukraina röstade sju av åtta riksdagspartier för svenska vapenleveranser till Ukraina. Vänsterpartiet röstade ensamt emot. Nja, inte riktigt. Tretton av deras 27 riksdagsledamöter röstade emot. Fem riksdagledamöter lade ner sina röster och nio, däribland partiordförande Nooshi Dagostar själv, var inte ens närvarande.
Redan samma dag protesterade den förre partiordföranden Jonas Sjöstedt mot partiets ställningstaganden till denna vapenexport, varvid ett extra partistyrelsemöte snabbinkallades. Detta resulterade i en helomsvängning. Så lätt gick det för Vänsterpartiet att överge den princip, som formellt – om än inte i praktiken – styrt svensk vapenexport sedan andra världskriget, nämligen att inte bedriva vapenexport till länder som befinner sig i direkt krig.
Snart kommer nästa prövosten för Vänsterpartiet – medlemskap i NATO eller inte. De borgerliga partierna bedriver en energisk kampanj för att Sverige inte bara ska samarbeta med NATO utan även ansluta sig till militäralliansen. Om Finland väljer att ansluta sig, så kommer säkert också de svenska socialdemokraterna att ta det sista steget. Vad gör då Vänsterpartiet? Framhärdar i kylan eller tar steget in i värmen? Är Vänsterpartiet berett att försvara Sveriges formella alliansfrihet, som hållit Sverige utanför krig sedan 1814 eller inte?